Teknologi och klassmakt

Från Krigsmaskinen
Hoppa till: navigering, sök

David Nobles korta Teknologi och klassmakt (orginalets titel: Social choice in machine design) från 1979 fokuserar på så kallade NC-maskiner, det vill säga "numeriskt styrda verkstadsmaskiner," som centrala för automatiseringen och ett tydligt exempel på klassrelationernas inverkan på teknikernas formationer. NC-teknikens införande resulterade i en kraftigt utökad arbetsdelning och dekvalificering av arbetskraften. Noble hävdar utifrån denna erfarenhet att tekniken inte är någon självständig kraft som kommer utifrån, utan något historiskt specifikt som utvecklas i växelspel med människor. Noble konkretiserar med att se till en speciell teknik: den automatiska verktygsstyrningen.

1. Numeriskt styrda verktygsmaskiner är alltså i fokus. Dessa har ökat styrning från ledningen, vilket de såklart eftersträvat. Samtidigt har det gjort det tuffare för småföretagen, då maskinerna dels är dyra att köpa in och underhålla, dels kräver programmering, som i sin tur höjer kraven; ny personal måste anställas, utbildas och ofta betalas högre lön. Centralt är dock just kontrollen: "Numerisk styrning leder till koncentration i verkstadsindustrin och till hårdare administrativ styrning av verkstadsarbetet." (21)

Verktygsmaskiner har successivt byggt in kunskapen från maskinarbetarna och blivit mer och mer självgående, med exempelvis automatisk matning, stoppanordningar, styrskenor, etc. Numerisk styrning var ett sätt att bli av med inflexibilitet, eller det ansågs vara det iaf, samtidigt som kostnaden var ett problem som höll tillbaka införandet av sådan styrning. Men under kriget utvecklades styrutrustning, mät- och känndon samt precisionsarbetande servomotorer, som sammantaget gjorde exakt styrning av mekanisk rörelse möjlig.

2. "Horisontella" produktionsrelationer (mellan stora och små företag) och statens speciella roll hade betydelse för NC-teknikens utveckling. Maskinindustrin är/var mycket känslig för konjunkturer, och föredrar därför stora ordrar. NC blev möjlig tack vare flygvapnet, vilket formade tekniken. Dels maskinen i sig, men sen också mjukvaran. APT (Automatically Programmed Tools), ett system för styrning av verktyg, utvecklades som blev industristandard. Men det var svårhanterligt. På fabrikerna hade andra programmeringsspråk utvecklats, mer specifika och lättanvända. Flygindustrin drev dock igenom sin standard mot alternativen. Beroende skapades därmed av kraftfulla datorer och matematiskt sofistikerade programmerare. Småföretag fick liten möjlighet att utnyttja tekniken.

3. Playbacksystemet, ett alternativ till NC, behövde varken programmerare, matematiker, programspråk eller datorer. Det var en magnetbandsbaserad styrutrustning, som använde styrremsor. Det var inte lika flexibelt och behövde mer jiggar, fixturer, schabloner, och sågs också av ingenjörer som föråldrad, det vill säga inte datoriserad, automatiserad.

Ingenjörernas misstro mot mänskliga varelser är ett uttryck för kapitalets misstro mot arbete. Kapitalets strävan att öka kontrollen över produktionen för att bli så lite beroende av arbetskraften som möjligt uttrycks ingenjörsmässigt i ansträngningar att utplåna utrymmet för människans fel och osäkerhet. (38)

NC-tekniken förflyttade (mer av) kontrollen över produktionen bort från arbetarna, och det var just därför den anammades, hävdar Noble. Kontroll över maskinerna ger arbetarna makt, som kan tas bort genom automatisering och specialisering. Men det är svårt att helt bli av med. Taylor lyckades inte helt. Kontroll finns fortfarande kvar hos arbetarna. Noble påpekar att det vid den här tiden strejkades mycket och att "Det är i detta sammanhang som automatiseringen av verktygsmaskinerna ägde rum. Den kan delvis ses som ytterligare ett försök från ledningen att vrida kontrollen över produktionen ur arbetarnas händer." (41) Automatiseringsprojekt hemlighölls (tills de kunde tillämpas) ofta för att inte låtas förekommas av motstånd från arbetarna och facken.

4. Vi gör val gällande teknik, val som påverkas av maktrelationer. Inköp av ny kapitalutrustning måste motiveras ekonomiskt, vilket såklart görs utifrån varje enskilt företags intressen, och "vanligen är optimistiska," men, påpekar Noble "Poängen här är att kapitalutrustningens ekonomi inte alls är så entydig och klar som ekonomerna ibland försöker få oss att tro. 'Den osynliga handen' måste ställa i ordning en hel del i efterhand" (46), och "I exemplet automation vidtas åtgärder mindre utifrån noggranna beräkningar än utifrån tron att det alltid är bra att ersätta arbete med kapital, en tro som finns djupt i produktionsteknikernas och direktörernas själ." (46-47) Det rör sig alltså inte blott om profitmotiv utan också om ideologi. [Se utdrag om drömmar om framtida teknik.] Så marknadsfördes styrutrustningen också. Målsättningen var först och främst att flytta planering och styrning från verkstan till kontoren; det gällde att få bort operatören från planeringen. Därefter försökte man sätta okvalificerad arbetskraft vid maskinerna, vilket inte gav de effekter man önskade. Noble menar att det inte finns något i NC-tekniken som kräver att man måste lägga ut programmering och maskinkörning på olika människor, tekniken gör det bara möjligt. (49)

5. Val och önskan är alltså inte detsamma som uppfyllelse. NC-tekniken har inte haft någon friktionsfri historia. Automation har i själva verket, menar Noble, i hög grad varit en dröm. Noble citerar en NC-operatör:

Att bearbeta metaller så att de håller de kritiska måtten innebär en ständig övervakning av motspänstiga och svårbestämda ting, som hela tiden ändras. Borrar glider. Maskiner rör sig. Gjutgods som förefaller styvt, blir elastiskt när man spänner fast det och återgår till sitt tidigare tillstånd när det lösgörs -- raka skär blir på så sätt krökta, och hål som borrats på exakt rätt ställe flyttar på sig. Volframkarbidstål slits omärkligt ned så att ett kritiskt spår blir en halv tusendel för smalt. Den perfekta detalj som man håller på att göra kan på ett par sekunder bli en kandidat till en utställningshall för modern konst genom att något händer i någon av de många variablera. Ur generationers erfarenhet av metallbearbetningens bestående, omedgörliga problem har maskinarbetets Första Grundsats kommit: "Rör inte det som funkar". (58)

Arbetaren i omedelbar relation till produktionen krävs fortfarande som deltagare i processen. Många ingrepp och noggrann övervakning krävs. Därför har inte dekvalificeringen kunnat genomföras som tänkt. Dels på grund av hårda motsättningar från arbetare och fack, dels på grund av att yrkeskraven inte har varit så låga som ledningarna hoppats. Ännu har inte, poängterar Noble, kunskapen om produktionen helt byggts in i maskinerna. Arbetarna kan snart själva kontrollera takt och belastning i produktionen. För att motverka detta har vissa försökt "låsa" möjligheten att påverka till exempel skärdata, vilket i nästa steg försvårar programmering som alltid görs genom trial and error.

Maskinerna gör ofta inte de arbeten de förväntas utföra, och stilleståndstiderna är fortfarande omfattande. Det är svårt att bedöma om detta beror på operatörernas "justeringar" (eller brist på justeringar) eller om det är rent tekniska brister. Men sabotage erkänns som ett problem. "Jag bryr mig inte om hur många datorer du har, de har fortfarande tusen sätt att slå dig", klagade en chef på en fabrik i Connecticut. "När man sätter en kille vid en NC-maskin, så fattar han humör", beskärmade sig en chef på Rhode Island. "Och sedan, genom ett slags osmosprocess, så fattar maskinen också humör." (61-62)

6. Arbetarrörelsen har, noterar Noble, inför tekniska utmaningar oftast agerat negativt, det vill säga intagit en försvarsställning i förhållande till tekniken och istället fokuserat på andra områden som anställningstrygghet, löner, förmåner. Noble föreslår att arbetarna (som i hans framställning lätt reduceras till facket) bör eftersträva större kontroll över verksamheten. "Den verkliga möjligheten som finns i denna utmaning kan kanske åskådliggöras bäst genom att titta på den senaste NC-generationen, CNC-maskinerna (Computer Numerical Control) och variationerna i sätten att använda dem." (65-66) Ändringar kan göras direkt vid maskinen. Kontrollen kan här återtas till golvet. Många fabriker tillåter det inte. Panelen låses helt enkelt. Nackdelarna går dock åt båda hållen: mindre självständighet för operatören men också mer stillestånd och lägre kvalitet. Noble tar upp Kongsbergs Våpenfabrikk i Norge. Där har operatörerna stor självständighet i produktionen och de har fått utbildning i programmering. "Som ett direkt resultat av den här helt nya ansatsen blev datateknologin avmystifierad för facket, och fackt - och arbetarrörelsen i allmänhet - blev avmystifierat för forskarna." (69-70) Införande av teknik och tekniska system ska så förhandlas fram mellan kunskaps- och maktmässigt mer jämbördiga parter, är tanken. Men det är ett projekt som uppstått ur speciella omständigheter, och senare har Noble betydligt reviderat sin uppfattning av det projektet.

Se också:

Hämtad från "https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Teknologi_och_klassmakt&oldid=3176"