Militanta undersökningar

Från Krigsmaskinen
Hoppa till: navigering, sök
Daniel Mothés undersökningar i journalformat samlades och gavs ut som böcker, som här i Militant chez Renault.
Militanta undersökningar är ett samlingsbegrepp för en rad olika varianter av undersökning som, på kort eller lång sikt, syftar till att sprida självständig kamp. Traditionellt har fokuset främst legat på arbetsplatsen och arbetarklassens kamp, men undersökningar har gjorts och utförs också på och utifrån andra platser och andra subjekt. Mångfalden av varianter gör det svårt att formulera några för alla giltiga principer, men för en större del är syftet med undersökningen att identifiera och kartlägga förhållanden -- de "materiella betingelserna" -- och konflikterna på en arbetsplats, ett bostadsområde, en stad, etc, och lyfta fram dessa för att sprida kampen. "Militant" syftar på att undersökningen är kampinriktad, att den genomförs av de som själva är inblandade, i motsats till utomstående som söker någon "objektiv" eller neutral kunskap. Själva kunskapsinsamlingens betydelse är därmed olika beroende på vilken form av undersökning som genomförs; det kan röra sig om allt från långsiktiga och detaljerade undersökningar i syfte att planera interventioner, till situationer där det primära snarare är det snabba kommunicerandet av nyheter och erfarenheter för omedelbart handlande.

Bakgrund

Olika former av undersökningar har som sagt genomförts i alla tider, men som en distinkt metod för radikal kamp brukar Johnson-Forest-fraktionens korta pamflett The American Worker från 1947 ses som startpunkten. Fraktionen blev 1951 Correspondence och gav ut en nyhetstidning med samma namn. Tidningen skulle skrivas, redigeras, läsas och distribueras av arbetarklassen själv, och var tänkt att fungera som ett forum för arbetare att dela med sig av sina erfarenheter. Franska Socialisme ou Barbarie lät sig inspireras av Correspondence (som de höll nära kontakt med), översatte The American Worker, och inledde själva undersökningar. Formen var likartad; med utgångspunkt från den individuella situationen beskrevs arbetsmiljö, motsättningar mellan arbetare, och mellan arbetare och ledning, olika slags motståndshandlingar som utvecklades, hur arbetare talar med varandra och förstår sin situation, etc. Allt vävdes samman i en längre text (från kortare varianter på några stycken som publicerades i tidningarna, till pamfletter, till rena böcker) ofta i en berättande form. För Correspondence handlade det inte bara om att arbetarna skulle tala och dela med sig av sina erfarenheter, också de svarta, ungdomarna och hemmafruarna måste ta plats.

Correspondence och Socialisme ou Barbarie publicerade sina undersökningar, eller berättelser, i sina tidskrifter, där de ingick som en komponent jämte teoretiska analyser, propaganda och annat. 1954 inleddes i Frankrike ett försök att ta tidningsformatet ett steg längre, med den självständiga och underjordiska (tvingade dit av företagsledning och stalinistiska fackaktivister) Tribune Ouvrière. Tidningen, som var liten, nästan ett flygblad, skrevs och redigerades helt av några arbetare på bilfabriken Renault-Billancourt. Varken Tribune Ouvrière eller Socialisme ou Barbaries undersökningar blev särskilt långlivade.

Undersökningen som metod togs emellertid upp av italienaren Danilo Montaldi som under 50-talet knutit kontakter med Socialisme ou Barbarie och Correspondence. Montaldi startade upp gruppen Gruppo di Unità Proletaria som med en utökad uppsättning metoder genomförde undersökningar. De använde sig inte bara av den berättande självundersökningen utan tog också upp metoder från sociologin. En ung militant från Gruppo di Unità Proletaria som skulle få stor betydelse för undersökningen som metod var Romano Alquati.

Alquati var utbildad sociolog och blev en central figur i operaismorörelsen. I den inflytelserika tidskriften Quaderni Rossi publicerades Alquatis undersökningar som genomfördes kollektivt av en grupp arbetare och undersökare/forskare (researchers). Metoden kallades "deltagande undersökning" (conricerca). Insamling av data kunde ske på flera sätt, till stor del gemensamt med arbetare inne på arbetsplatserna. Frågeformulär, intervjuer, kartläggning, grävande i arkiven; de specifika metoderna anpassades efter "objektet" som undersöktes. Det viktiga var att undersökningen var kvalitativ och inte kvantitativ. Undersökningen blev en längre process där datan, kunskapen, metoder och inriktning diskuterades kollektivt och anpassades allt eftersom. Slutligen sammanställde Alquati processen i en slags rapport som publicerades. Både själva undersökningsprocessen och dess resultat var målet.

Läs mer