Hörnqvist om dispositivbegreppet

Från Krigsmaskinen
Hoppa till: navigering, sök

Från Magnus Hörnqvists En annan Foucault sidorna 27-28.


Strukturbegreppet tycks ha övergivits tillsammans med uppfattningen om en bestämmande social struktur. Det ersattes av ett mångskiftande spel av beroendeförhållanden hämtat från Nietzsches världsbild (Rehmann 2004). Foucault försökte också fylla det begreppsliga tomrummet genom att introducera nya termer som "strategier", eller "dispositif." De både termerna användes omväxlande och syftade till att beskriva mer sammansatta fenomen, men referensen var oklar. Strategibegreppet syftade på "en helt igenom heterogen uppsättning" företeelser som bara är löst knutna till varandra och som saknar en egen dynamik (Foucault 1980:194). Komplexet formades av yttre omständigheter, och vilka komponenter som ingår beror på historiska omständigheter. Strategier föreställdes vara ett svar på övergripande problem som dominerande grupper ställdes inför. I Övervakning och straff återfinns denna tanke i redogörelsen för de disciplinära praktikernas framväxt. Disciplinen betraktas som en reaktion på det sena sjuttonhundratalets kris; den svarade mot behovet att övervinna de problem som var förknippade med den snabba befolkningstillväxten och en gryende industrikapitalism. Som andra redan har konstaterat innebär detta en grovhuggen funktionalistisk analys (Brenner 1994). Det kan också ses som det pris som Foucault måste betala som kompensation för avsaknaden av en teori om sociala strukturer. Terminologiska innovationer som "dispositif" fick ersätta en teori om sociala strukturers beskaffenhet, och tanken att det finns historiska uppgifter som måste lösas fick duga i brist på en teori om sociala strukturers dynamik.