The expanding world - Samtiden beskrivs ofta som om (den sociala) rumtiden kollapsat in i en hyperhastighet där tiden accelereras och rummet krymps. I en mening stämmer det, utan tvekan, men det finns en risk att ta det som en sanning på alla nivåer. Cronin vill utmana den uppfattningen och menar att mikrospektionen kan uppenbara en expanderande värld. Poängen är att ta det nära som utgångspunkt, inte mål. “The local that is constructed through the process of microspection, is, in a sense, a project, rather than an unproblematic given, obvious in its sheer thereness.” (9)
Imaginära partiet - Det Imaginära partiet har inget gemensamt med vad som tidigare har kallats partier. Livs-formerna och gemenskaperna sammanstrålar istället i det Allmänna (Common), "here identified with a language, Mentality, metaphysics, or even a politics of finiteness – and in these circumstances all these terms become pseudonyms for one and the same Unspeakable thing." (65) Om en förhistoria kan tecknas kan kollektiven i Aragonien 1936-37 och Kabbalans hemliga skolor nämnas. Livs-former är inte fria val, utan något som redan tagit plats som embryon och antingen förnekas eller bejakas. De följer en linje. De tänks. Det går inte att vara omedveten om livs-formen.
Självorganisering och kommunisering - Autonomin är idag ett hinder som måste övervinnas. Det var “praktiken, teorin och det revolutionära projektet under den ‘fordistiska’ fasen.” Den är en förutsättning, men så fort den är uppnådd måste den övervinnas, för att kommunisering ska kunna ta vid. Autonomin var en del av det revolutionära projekt som baserades på arbetets affirmation. “Självorganiseringen, fackföreningsmakten och arbetarrörelsen hörde till samma värld, där revolutionen var klassens affirmation.”
