The expanding world

Från Krigsmaskinen
Hoppa till: navigering, sök
Spar1.jpg
Michael Cronin: The expanding world. Towards a politics of microspection.

Med mikrospektion, att zooma in på det nära, detaljer och relationer och spår, kan världen öppnas upp och handling frigöras. Syftet för Cronin är dels att “highlighting the inexhaustible variety and richness of the planet”, och dels föreslå sätt att se och agera som är “bound up with the local and the proximate.” (2)

Samtiden beskrivs ofta som om (den sociala) rumtiden kollapsat in i en hyperhastighet där tiden accelereras och rummet krymps. I en mening stämmer det, utan tvekan, men det finns en risk att ta det som en sanning på alla nivåer. Cronin vill utmana den uppfattningen och menar att mikrospektionen kan uppenbara en expanderande värld. Poängen är att ta det nära som utgångspunkt, inte mål. “The local that is constructed through the process of microspection, is, in a sense, a project, rather than an unproblematic given, obvious in its sheer thereness.” (9)

Konkret handlar det om olika etnografiska praktiker, som till min stora besvikelse knappt beskrivs alls. Det hänvisas till en Marc Augé, författaren Georges Perec och en reseskildring av Francois Maspero (Roissy express). Istället uppehåller sig Cronin en hel del vid “översättning”, i vanlig betydelse och i en bredare social mening, som interaktion mellan språk och kultur, en process i det lokala som bryter upp den “icke-interaktiva likgiltigheten” som präglar så många samhällen. Språkskillnader är ju ofta den första och tydligaste barriären mellan människor, en komplexitet som inte försvinner med översättningen men som möjliggör ett slags förhandlande kring skillnader. Cronin ställer detta mot den rådande tendensen till assimilering, som innebär underordning.

“Crucial to the use of the notion of translation in the microspaces of the city is a contention that language (and by extension cultural difference) should not be seen as ‘barrier’ or an 'obstacle’ but as an opportunity. Implicit in this conception is polylingualism rather than monolingualism. If multilingualism suggests a serial image of discrete units, polylingualism implies a more open, networked form of language relationships. […] The reformulation of public space in urban centres as primarily a translation zone, a priviledged site of micro-modernity has the potential to promote a model of social cohesion which promotes the inclusion not the elimination of difference.” (21)

Det finns också faror med “det lokala”. Särskilt risken till idealisering och bannlysning av konflikter. “Small may, on occasions, be beautiful, but is rarely, if ever, peaceful.” (2) Det är den här världens reducering och undertryckande av skillnader som gör att motsättningar endast förstås som resultat av enfald och idioti. Det förnekas att materiella och strukturella förhållanden gör motsättningar inte bara oundvikliga utan också av vital betydelse. Men konflikt är en ontologisk nödvändighet. Idealiserandet av den lilla gemenskapen leder lätt till “consensual smugness”, som förväxlar konflikt med konfrontation.

“A group can work out what it has in common, what are common interests and concerns but this work is processual. In other words, the working out is not the mechanical application of a predefined prescriptive agenda but the constructed emergence of shared ideals, preoccupations, values. The common, then, is best understood not from a building perspective as the ready implementation of a blueprint but as a form of what Tim Ingold would call 'weaving’, the negotiated, imminent emergence of sense through inter-activity.” (44-45)

Mikrospektionen har två grundläggande aspekter: den analytiska och den operationella. Den analytiska handlar om den faktiska undersökningen och den operationella om undersökandets sociala, ekonomiska och politiska former. Analytisk mikrospektion handlar alltså om att titta närmare på vår direkta närhet. Det leder till, menar han, en slags återförtrollning i positiv bemärkelse.

“This is precisely the task of analytic microspection, the bringing to the fore of the multiple connectedness of local communities, the revelation of those distant links which connect individuals and communities in one locality to people and places in many different localities around the world. Analytic microspection, in a sense, ensures a reduction in those degrees of separation that make other parts of the world seem remote or irrelevant.” (74)
“What looking closely at the present and past of what immediately surrounds us involves, among other things, is a commitment to dwelling knowingly in a specific place. Separation from what has gone to make up and what informs a place, the desire to objectively possess rather than subjectively dwell, leads almost inevitably, to separation from the full range of people who inhabit a particular locale. Not only does separation from the world around us lead to well-documented ecological harm but it narrows empathy to an imagined community of other possessors, united by the attributes of hereditary entitlement. Looking again rather than looking away is the necessary precondition of transformative vision.” (76)

För det operationella används det luddiga begreppet “social ekonomi”, som bland annat utgörs av kooperativ, utvidgad demokratiskt inflytande på arbetsplatser, banker, etc. Projekt som Global Ecovillage Network nämns som en bra modell. Tanken är att utveckla realistiska planer på kanske 15-20 år där lokalsamhällen transformeras för att återställa resiliens och frigöra gemenskaper. Som några konkreta punkter för en sådan plan listar Cronin följande:

  • Mat: Ökad andel egenproducerad mat, “community gardens”, gris- och kycklingklubbar.
  • Transport: Delad transport, som bilpooler, ökad cykelanpassning. (Men konstigt nog inte kollektivtrafik.)
  • Energi: Smarta lösningar för reducering av hushållsenergi, lokalt genererad energi genom solceller, biomassa, vind och vatten, etc.
  • Återanvändning: Återvinning, reparation, workshops. Det kan ge deltidsjobb och öka kontakten mellan generationer.
  • Lokal ekonomi: Lokala valutor för att premiera nära produktion och konsumtion, marknader för byte av tjänster.

Cronin är inte omedveten om marknadsdisciplin, “gröntrifiering”, och så vidare, men går tyvärr inte in alls på konsekvenserna detta får för strategin. Frågan är också om inte det mesta av det som nämns inte ändå kommer växa fram mer eller mindre spontant, utan initiativ från radikaler. Mycket kommer också helt enkelt bli nödvändigt. Avgörande är därför varken det analytiska (metoderna) eller det operativa (formerna) utan det etiska. Det finns mycket mer att utforska på alla dessa områden.