Ungsocialisterna

Från Krigsmaskinen
Hoppa till: navigering, sök

Ungsocialisterna var namnet på en, anarkistiskt influerad, revolutionär socialistisk ungdomsrörelse verksam mellan åren ~1892-1909.


Historia

Socialdemokratiska Arbetarpartiets bildades 1889 och den tidiga socialdemokratiska ideologin som låg till grund för dess bildande tecknade ingen skönjbar skiljelinje mellan en reformvänlig eller mer revolutionär hållning. Redan två år senare, på partikongressen 1891, påbörjas emellertid en rörelsen i en allt mer parlamentarisk-reformistisk riktning även om SAP fortfarande betecknade sig som revolutionärt. Med mer eller mindre anknutning till SAP skjuter, med start i Stockholm 1892, en mängd socialistiska ungdomsklubbar upp här och var i landet. Klubbarna kom att successivt utveckla en självständig opposition mot SAPs alltmer reformvänliga politik. 1897 sammanslöt sig ungsocialistiska klubbarna i Sveriges Ungsocialistiska Förbund (SUF) och ett år senare starde de tidningen Brand. De närmaste åren kom motsättningarna mellan SUF och SAP att intensifieras, motsättningar som 1897 ledde till att ytterligare ett ungdomsförbund bildades Socialdemokratiska Ungdomsförbundet (SDU). Ungsocialisterna tillskrivs inte sällan en betydelse för omintetgöranet av krigsupptrappning under unionskrisen 1905 där man med en internationalistisk och antimilitaristisk propagandaoffensiv underminerade motsättningarna mellan de stridande i såväl Sverige som Norge.

1908 uteslöts två av SUFs förgrundsgestalter ur SAP vilket kom att leda till en definitiv brytning med moderpartiet och bildandet av Sveriges ungsocialistiska parti.

Ungsocialisternas alltjämt växande inflytande gick emellertid inte den repressiva statsapparaten förbi och reaktionen tog sig uttryck i bla otaliga tryckfrihetsåtal mot tidningar och polisrazzior mot förenings- och möteslokaler. De s k Staaflagarna antogs för att hindra de ungsocialistiska agitatorerna och tryckfrihetsfångars rättigheter togs på undantag (den s k "lex Hinke") under påtryckningar från högerpressen som inte var sena med att fara med diverse mer eller mindre grundlösa beskyllning kring rörelsen och dess förgrundsgestalter.

När storstrejken 1909 misslyckades underminerades den organiserade arbetarrörelsen på flera punkter, och den ungsocialistiska rörelsen som sådan tynade så sakterliga bort. Vid bildandet av Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC) 1910 närvarade flera medlemmar av den ungsocialistiska rörelsen. Ungsocialismens betydelse för SAC och dess bildande är emellertid ännu omtvistad.

Ideologi

Ungsocialisternas ideologiska hållning kom till en början att kännetecknas av en ideologisk oklarhet och konsekvent programlöshet. Den ungsocialistiska rörelsen uppslutning i Sveriges Ungsocialistiska Förbund ledde till en allt tydligare ideologisk profilering kring en revolutionär anarkosyndikalism även om man ända fram till brottet med moderpartiet i huvudsak definierade sig i relation till SAP.

Den ideologiska utvecklingen går att utläsa i de för åren aktuella nummren av tidningen Brand där de mest tongivande debattörerna anses vara Einar Håkansson och Albert Jensen. Einer Håkansson förespråkar en mer traditionell anarkistisk hållning medan Albert Jensen representerade en ett syndikalistiskt dito. Det finns dock ingen anledning att överdriva de idémässiga skiljelinjerna och den generella hållning var som sagt den syntetiska hållningen anarkosyndikalism. De närmaste åren innan upplösningen kan man se tydliga tendenser till en mer indivdualanarkistisk hållning under inflytande av Krapotkin, Stirner och Nietzsche.

Länkar