Mezioud Ouldamer
Ouldamer föddes i Ait Saada, Algeriet, 1957. 1980 skriver han l'Algerie Brûle! (Algeriet brinner!) under pseudonym. Denna korta pamflett ger en radikal tolkning av det algeriska upproret och pekar på den algeriska statens långt gångna nedbrytning. Ouldamer, som då var byggnadsarbetare, arresteras i december 1980 och döms till två års fängelse.
Fyra år senare, i Offense à President (Klagomål till presidenten), fördjupar Ouldamer sin tolkning och ger en seriös redogörelse för Algeriets auktoritära regim och dess politiska fängelser. I ett brev till Floriana Lebovici daterat 30 augusti 1984 hade Debord rekommenderat att hon skulle publicera detta verk (se Correspondance vol 6, s. 274). De två männen skulle först träffas i september eller oktober 1984 och sedan omedelbart inleda en vänskap (se Correspondance vol 6, s. 278). Det verkar som att Debord, genom Floriana Lebovici, hade försökt minska en del av Ouldamers immigrationsproblem så att den algeriska dissidenten kunde stanna kvar i Frankrike (se Correspondance vol 6, s. 288 och s. 355-356). Debord rekommenderade Ouldamers Offense à President varmt till sina vänner, inklusive Jaime Semprun (se Correspondance vol 6, s. 309).
Under 1986, mitt under en livlig debatt om invandring, skrev Ouldamer Le Cauchemar immigré dans la Décomposition de la France (Invandrarmardrömmen i Frankrikes nedbrytning). I den angriper den algerisktfödde författaren myterna bakom både rasistiska och antirasistiska argument. Debord hade gett Ouldamer omfattande synpunkter på ämnet i ett långt brev daterat 22 november 1985 (se Correspondance vol. 6, s. 362–369). Några månader senare, i ett brev daterat den 30 augusti 1986, gratulerar Debord Ouldamer i ett ovanligt lovordsbrev: ”Kära Mezioud, jag läste manuskriptet till Immigrantmardrömmen med stor beundran. Allt är rätt; och det är väl sagt. Om detta ämne, så centralt i Frankrikes nedbrytning, är det just den skandalösa sanningen som det var nödvändigt att skriva. Man kan inte, i god tro, göra några reservationer. Mina hjärtliga gratulationer” (se Correspondance vol 6, s. 436)
Le Mensonge cru. De la Décomposition de la Presse dans l'Achèvement de l'Aliénation médiatique (En lögn trodd: Om pressens nedbrytning i den prestationsbaserade mediealienationen) är Ouldamers fjärde verk och en våldsam attack mot journalister och journalistik, vilka ses som rena lakejer för den rådande socioekonomiska ordningen. Boken publicerades 1988 och fick mycket begränsad pressbevakning. Under tiden hade Debord och Mezioud blivit omsams (se Correspondance vol 6, s. 488), det är oklart varför. Som ett resultat publicerades inte verket av Champ Libre / G. Lebovici, som Ouldamers tre första böcker.
La Naissance de la guerre sociale en Algérie (Födelsen av sociala kamper i Algeriet) från 1991 är en uppdaterad kritik av den algeriska politiska situationen och är särskilt förutseende, och förkunnar att "ett inbördeskrig kan bryta ut när som helst". Historien skulle visa att Mezioud hade rätt.
Mezioud publicerade ytterligare två samhällskritiska verk, 1995 och 2007. Han tog sitt liv den 12 juli 2017 i Saint-Jean-de-Luz. Föga förvånande rapporterades inte hans bortgång i någon tidning.
Bibliografi
- L’Algérie brûle ! (Paris: Champ Libre, 1981)
- Offense à President (Paris: Gerard Lebovici, 1985)
- Le Cauchemar immigré dans la décomposition de la France (Paris: Gerard Lebovici, 1986)
- Le Mensonge cru : de la décomposition de la presse dans l’achèvement de l’aliénation médiatique (Paris: Siham, 1988)
- La Naissance de la guerre sociale en Algérie (Paris: Hors Commerce, 1991)
- L’Économie et son trouble (Paris: Siham, 1995)
- La Cruauté maintenant (Arles: Sulliver, 2007)
Översatt från Situationniste Blog - A situationst book collector's blog
