Kamunist Kranti

Från Krigsmaskinen
Hoppa till: navigering, sök

Kamunist Kranti ("kommunistisk revolution" på hindi) är en indisk grupp i Faridabad, en industriförort till Delhi. De har efter erfarenheter av vänstern och förlorade arbetarkamper, utvecklat en kritik mot de stora spektakulära kamperna (så som strejker och demonstrationer) till förmån för små "osynliga" konflikter. De har utvecklat denna kritik och sitt alternativ i mer än 20 år, då de gått från traditionell vänsterinitiativ att leda strejker etc. mot en strategi av att ta små steg i taget.

De säger att öppna stora konflikter är ett hinder, tex så säger de att strejker sedan flera decennier är ett vapen som används mot arbetarklassen, inte tvärtom som som så ofta påstås.

Gentemot ledningen så är arbetsstopp, varken på fabriksnivå eller större, inte längre ett kraftfullt vapen för lönearbetare. Tvärtom, ledningens lockouter och ledarnas strejker är kraftfulla vapen för att genomföra kraftiga attacker på lönearbetare. De senaste 20 åren har vi inte sett någon strejk, någonstans i världen, som inte har resulterat i storskaliga lönesänkningar, nedskärningar, intensifiering av arbetet eller fabriksnedläggningar. (Från Self-Activity of Wage Workers)

De menar att stora massor av människor - t.ex. i en strejk eller demonstration - ser ut som om de är aktiva, men det är dess representanter och ledare som tänker, beslutar och ger order till de så kallade massorna. Ledare kallar till demonstrationerna, massmöten är arenor för kamp mellan fackpampar och andra ledare. Allt står i vägen för verklig självaktivitet. Stora spektakulära konfrontationer är också enklare mål för staten och ledningen att kontrollera via fackhierarkin, eller om det är nödvändigt slå ner med våld.

Mot detta har Kamunist Kranti försökt utveckla och stödja ett mer vardaglig form av motstånd som de ser omkring sig varje dag, även bland så kallat apatiska arbetare som undviker de spektakulära formerna av kamp. De personliga banden av vänskap och familj utanför arbetet följer med in på arbetsplatsen och skapar affinitetsgrupper. Människor hjälper varandra och skapar mängder av kommunikationskanaler med andra grupper och sammanslutningar, vilket leder till att kollektivt motstånd kan utvecklas.

Som exempel tas ett tillfälle då man drog in på möjligheten att gå på toa, vilket ledde till att arbetarna pissade på golvet tills de fick tillbaka sina toalettbesök. Ett annat exempel är när arbetare blev beordrade att använda farliga maskiner utan någon utbildning och snällt intog sina platser, men "av misstag" råkade förstöra maskinerna och bevisade att de behövde bättre utbildning.

Affinitetsgruppens aktiviteter sträcker sig från ömsesidig hjälp till rutinmässigt motstånd mot produktivitet och disciplin, samtidigt som man gör motstånd och tar steg i riktning mot förändring som ifrågasätter och utmanar hierarki, konkurrens, penningrelationer och löneslaveri. (Från Self-Activity of Wage Workers)

Vidare läsning