Skillnad mellan versioner av "Walter Benjamin"

Från Krigsmaskinen
Hoppa till: navigering, sök
Rad 1: Rad 1:
[[Bild:benjamin1.jpg|left]]'''Walter Bendix Schönflies Benjamin''' (15 Juli 1892—27 september 1940) var en tysk-judisk litteraturkritiker, filosof, översättare och essäist. Hans säregna tänkande kombinerade bland annat [[marxism]] inspirerad av [[Frankfurtskolan]]s kritiska teori med judisk messianism. Bland hans mest kända verk ingår "[[Försök till kritik av våldet]]", "Konstverket i reproduktionsålder", hans oavslutade magnum opus ''Passagearbetet'' (sv. ''Paris, 1800-talets huvudstad'') och "[[Historiefilosofiska teser]]". Han översatte också Baudelaires ''Det ondas blommor'' och Prousts ''På spaning efter den tid som flytt''.
+
[[Bild:benjamin1.jpg|left]]'''Walter Bendix Schönflies Benjamin''' (15 Juli 1892—27 september 1940) var en tysk-judisk litteraturkritiker, filosof, översättare och essäist. Hans säregna tänkande kombinerade bland annat [[Frankfurtskolan]]s kritiska teori med judisk messianism. Omöjlig att strikt kategorisera spann hans tänkade över estetiska såväl som metafysiska frågor, dagspolitiska och teologiska, vardagliga och språkliga, etc. Bland hans mest kända verk ingår "[[Försök till kritik av våldet]]", "Konstverket i reproduktionsåldern," hans oavslutade magnum opus ''[[Passagearbetet]]'' och "[[Historiefilosofiska teser]]". Han var nära associerad med Frankfurtskolan och nära vän med Theodore Adorno, liksom andra viktiga tyska kulturpersonligheter som Bertold Brecht, Gershom Sholem, Georg Lukács, Ernst Bloch och Sigfried Kracauer. I Paris var han involverad i [[Sociologiska kollegiet]] med bland andra [[Georges Bataille]].
 +
 
 +
Hans tänkande influerade starkt vännerna under hans samtid, särskilt Adorno och Brecht, men förutom en tid under 1920-talet då han fick viss ryktbarhet som litteraturkritiker i Tyskland, föll hans namn snart i glömska innan han först på '50-talet i Tyskland och '60-talet i engelsktalande länder fick en renässans. Särskilt "Konstverket i reproduktionsåldern," (på tyska som "Das Kunstwerk im Zeitalter seiner technischen Reproduzierbarkeit," vilket bättre översätts ungefär som "Konstverket i den tekniska reproducerbarhetens tidsålder") utgiven på engelska 1960, kom att få stort inflytande. Med tiden har andrahandslitteraturen blivit enorm, men i regel akademiskt uppdelad i exempelvis estetiska studier, litteraturvetenskap, filmteori, teologi eller marxism, etc. För Benjamin själv var sådana kategoriseringar något att överkomma, något som separerade tänkandet och motverkade radikaliteten i hans projekt. Hans messianiska förståelse av historien fortsätter att provocera och förvirra såväl marxister som teologer.
 +
 
 +
Han skrev för framtiden. Både till innehållet och rent praktiskt. Esther Leslie beskriver hur han sedan tidigt
 +
:constructed [...] archives of his writings, in published, manuscript, draft and photocopied form. Benjamin organized his own archive of materials meticulously. Files, folders, envelopes, boxes and cases harboured correspondence, manuscripts by acquaintances, private and business affairs, memoirs, diaries, photographs, postcards, drawings and notes, index cards, inventories, a list of books read since his school days and a list of hus publications, as well as copies of hus writings, in various drafts and replete with further amendments or curious markings to indicate associations and cross-references. He archived scraps of paper, sketches of essays jotted on the back of library book return reminders, diagrams in the form of compass roses and co-ordinate planes that plotted ideas in relation to each other. Even the most ephemeral objects found a place in his archive, evoking an idea from one of the poets who most fascinated him, Charles Baudelaire, who observed the twinning in modernity of the fugitive and eternal, the transitory and the immutable."
  
 
[[Kategori:Walter Benjamin]]
 
[[Kategori:Walter Benjamin]]
[[Kategori: Apokalyptik, messianism och befrielseteologi]]
+
[[Kategori:Apokalyptik, messianism och befrielseteologi]]

Versionen från 11 april 2020 kl. 17.32

Benjamin1.jpg
Walter Bendix Schönflies Benjamin (15 Juli 1892—27 september 1940) var en tysk-judisk litteraturkritiker, filosof, översättare och essäist. Hans säregna tänkande kombinerade bland annat Frankfurtskolans kritiska teori med judisk messianism. Omöjlig att strikt kategorisera spann hans tänkade över estetiska såväl som metafysiska frågor, dagspolitiska och teologiska, vardagliga och språkliga, etc. Bland hans mest kända verk ingår "Försök till kritik av våldet", "Konstverket i reproduktionsåldern," hans oavslutade magnum opus Passagearbetet och "Historiefilosofiska teser". Han var nära associerad med Frankfurtskolan och nära vän med Theodore Adorno, liksom andra viktiga tyska kulturpersonligheter som Bertold Brecht, Gershom Sholem, Georg Lukács, Ernst Bloch och Sigfried Kracauer. I Paris var han involverad i Sociologiska kollegiet med bland andra Georges Bataille.

Hans tänkande influerade starkt vännerna under hans samtid, särskilt Adorno och Brecht, men förutom en tid under 1920-talet då han fick viss ryktbarhet som litteraturkritiker i Tyskland, föll hans namn snart i glömska innan han först på '50-talet i Tyskland och '60-talet i engelsktalande länder fick en renässans. Särskilt "Konstverket i reproduktionsåldern," (på tyska som "Das Kunstwerk im Zeitalter seiner technischen Reproduzierbarkeit," vilket bättre översätts ungefär som "Konstverket i den tekniska reproducerbarhetens tidsålder") utgiven på engelska 1960, kom att få stort inflytande. Med tiden har andrahandslitteraturen blivit enorm, men i regel akademiskt uppdelad i exempelvis estetiska studier, litteraturvetenskap, filmteori, teologi eller marxism, etc. För Benjamin själv var sådana kategoriseringar något att överkomma, något som separerade tänkandet och motverkade radikaliteten i hans projekt. Hans messianiska förståelse av historien fortsätter att provocera och förvirra såväl marxister som teologer.

Han skrev för framtiden. Både till innehållet och rent praktiskt. Esther Leslie beskriver hur han sedan tidigt

constructed [...] archives of his writings, in published, manuscript, draft and photocopied form. Benjamin organized his own archive of materials meticulously. Files, folders, envelopes, boxes and cases harboured correspondence, manuscripts by acquaintances, private and business affairs, memoirs, diaries, photographs, postcards, drawings and notes, index cards, inventories, a list of books read since his school days and a list of hus publications, as well as copies of hus writings, in various drafts and replete with further amendments or curious markings to indicate associations and cross-references. He archived scraps of paper, sketches of essays jotted on the back of library book return reminders, diagrams in the form of compass roses and co-ordinate planes that plotted ideas in relation to each other. Even the most ephemeral objects found a place in his archive, evoking an idea from one of the poets who most fascinated him, Charles Baudelaire, who observed the twinning in modernity of the fugitive and eternal, the transitory and the immutable."