Skillnad mellan versioner av "Till våra vänner"

Från Krigsmaskinen
Hoppa till: navigering, sök
Rad 31: Rad 31:
 
'''Relaterat:''' [[Cybernetik]] • ''[[Cybernetikens hypotes]]'' • [[Giorgio Cesarano]]s ''Manuale di sopravvivenza'' • [[Teknik]] • [[Etik]] • ''[[Heterotopia]]''
 
'''Relaterat:''' [[Cybernetik]] • ''[[Cybernetikens hypotes]]'' • [[Giorgio Cesarano]]s ''Manuale di sopravvivenza'' • [[Teknik]] • [[Etik]] • ''[[Heterotopia]]''
  
'''5. KRIG | STRATEGI | GLÄDJE''' En rörelse som växer i styrka, som i Grekland 2008-2011, står plötsligt inför frågan vad den ska göra med denna styrka. Blockera, förstöra, och sen? Olika kooperativ och sociala center skapades, men faktum är att vi besegrades. - "What the Greek case shows us is that without a concrete idea of what a victory would be, we can't help but be defeated." (135) - Krig är i grunden logiken som regulerar kontakten mellan heterogena krafter. Det pågår överallt i oräkneliga former, ofta med fredliga medel. - Pacifism är medborgarens spontana politiska hållning. Dess antikropp är radikalen som vägrar att deltaga i "samhället" och uttrycker denna vägran med diverse illegaliteter och kompromisslösa attityder. Båda eftersträvar renhet och har ersatt allt strategiskt tänkande med moral. - Det finns inga "revolutionära" handlingar i sig, oberoende av situationen. En rörelses "våld" är inte ett mått på hur revolutionär den är. - "An accumulation of gestures is not enough to make up a strategy because there is no gesture in the absolute. A gesture is revolutionary not by its own content but by the sequence of effects it engenders." (145) - Det gäller att odla en ontologisk asymmetri.
+
'''5. KRIG | STRATEGI | SANNING''' En rörelse som växer i styrka, som i Grekland 2008-2011, står plötsligt inför frågan vad den ska göra med denna styrka. Blockera, förstöra, och sen? Olika kooperativ och sociala center skapades, men faktum är att vi besegrades. - "Fallet Grekland lär oss att utan en substantiell idé om vad en seger skulle vara kan vi bara besegras. Upprorets övertygelse räcker inte; vi är förvirrade, dimman omkring oss är alltför tät." (128) - [[Politik]]en uppfanns en gång som en fortsättning på kriget med andra medel. Krig är i grunden logiken som reglerar kontakten mellan heterogena krafter. Det pågår överallt i oräkneliga former, ofta med fredliga medel. "Konflikten utgör stoffet av det som existerar. Det återstår bara att tillägna sig konsten att föra denna konflikt, det vill säga konsten att leva också i konfliktsituationer, något som förutsätter en existentiell mobilitet och skärpa snarare än viljan att utplåna det som inte är oss." (131-132) - Pacifism är medborgarens spontana politiska hållning. Dess antikropp är radikalen som vägrar att deltaga i "samhället" och uttrycker denna vägran med diverse illegaliteter och kompromisslösa attityder. Båda eftersträvar renhet och har ersatt allt strategiskt tänkande med moral. - "Radikalen som definierar sig som en upphovsmakare av radikala handlingar och diskurser har slutligen skapat sig en rent kvantitativ idé om revolutionen - som en sorts kris i överproduktionen av individuella revolutionära handlingar." (137) - Det finns inga "revolutionära" handlingar i sig, oberoende av situationen. En rörelses "våld" är inte ett mått på hur revolutionär den är. - "En gest är inte revolutionär på grund av vad den innehåller, utan på grund av den kedja av effekter som den genererar. Det är situationen som fastställer handlingens mening, inte upphovsmakarens intentioner." (137) - "Den verkliga frågan för revolutionärer är hur de kan öka livskraften hos de projekt de deltar i och vårda revolutionära ''blivanden'' för att till slut nå fram till en revolutionär ''situation''." (139) - Vad de, efter [[Michel Foucault|Foucault]], kallar "inbördeskriget" är det förlopp "som leder och gör att ett visst antal nya kollektiviteter, som tills dess inte hade funnits, blir till." (140; sida 5 i Foucault, ''La société punitive: Cours au Collège de France, 1972-73'') - Medan de icke-militära har förkastat kriget och allt som antyder om krigisk retorik har de militära utvecklat ett nytt ''civilt'' krigsbegrepp. Fyra texter citeras (Laurent Danets ''La polémosphere''; Qiao Liang & Wang Xiangsuis  ''Unrestricted warfare''; Vincent Desportes' ''La Guerre Probable''; Bernard Wichts ''Vers l'ordre oblique: la contre-guérilla à l'âge de l'infoguerre'') som beskriver hur "''kontraupproret har gått från att vara en militär doktrin till att bli regerandets princip.'' (144) - De kontraupproriska krigsdoktrinerna har tagit revolutionära doktriner som modell. Mot det räcker det inte med de gamla gerillataktikerna: "Vi behöver en strategi som inte siktar in sig på motståndaren, utan på dess strategi, som vänder den mot motståndaren. Som gör så att ju mer motståndaren tror att strategin för honom mot segern, desto mer rör han sig mot sitt nederlag." (146) - Ingen hållning eller strategi som antar ''"symmetrins förbannelse"'' duger för att bryta sig ur motståndarens logik. - Det gäller att odla en ''ontologisk'' asymmetri, ett annat sätt att vara som inte är motståndarens spegelbild. "Det finns inga ''personer'' att organisera. Vi är detta material som växer inifrån, som organiseras och utvecklas. Där har vi den sanna asymmetrin, och vår verkliga maktställning." (150) - Mot regerandets paradigm kan vi bara ställa det att "fullständigt bebo en plats," att knyta de täta nätverk av personliga relationer som utgör det dagliga livet; "Vi borde ägna samma uppmärksamhet åt de mest vardagliga och obetydliga detaljerna i vårt liv som vi ägnar åt revolutionen. Upproret innebär en förflyttning till en offensiv del av denna organisation, som inte är en organisation eftersom den inte kan skiljas från [[vardagen|vardagslivet]]." (154)
  
'''Relaterat:''' Introduction to civil war - Raúl Zibechi
+
'''Relaterat:''' ''Introduction to civil war'' • [[Aktivismkritiken]] • [https://strugglesinitaly.wordpress.com/reappropriation/en-the-no-tav-struggle-in-the-susa-valley/ No TAV] • [[Michel Foucault]] • ''[http://www.dtic.mil/get-tr-doc/pdf?AD=ADA413638 Urban operations in the year 2020]'' • David Galulas ''Counterinsurgency warfare: theory and practice'' • Regerande • Raúl Zibechi • [[Vardagen]] • [[Alain Badiou]]
  
 
'''6. SAMHÄLLE | VÄRLDAR''' Det finns inte längre något "samhälle" som behöver försvaras eller förstöras. Sedan 70-talet har staten slutat försöka integrera hela befolkningen och därmed låtit fiktionen "civilsamhälle" upplösas. "Margaret Thatcher just had the candor to admit this." (173) - Det är därför inte fruktbart att tänka i termer av länder och samhällen. "The world presents itself as an immense network in which the large cities, become metropolises, are no longer anything but platforms of interconnection, entry and exit points--''stations''." (174) - Kapitalet har aldrig längre några problem med "samhället", bara med "governance" över vissa territorier. - Fler och fler talar nu om vikten av "lokala kamper", till och med vissa marxister (ett århundrade försent). Misstaget är att se på det lokala på samma sätt som de såg på arbetarklassen: som något som existerar före kampen. - "What is capable of linking these different struggles that ''aren't'' about 'territory' at all, is not the fact of being faced with the same capitalist restructuring, but the ways of living that are invented or rediscovered in the very course of the conflict." (187) - Vi försvarar inte samhället. Vi skapar världar.
 
'''6. SAMHÄLLE | VÄRLDAR''' Det finns inte längre något "samhälle" som behöver försvaras eller förstöras. Sedan 70-talet har staten slutat försöka integrera hela befolkningen och därmed låtit fiktionen "civilsamhälle" upplösas. "Margaret Thatcher just had the candor to admit this." (173) - Det är därför inte fruktbart att tänka i termer av länder och samhällen. "The world presents itself as an immense network in which the large cities, become metropolises, are no longer anything but platforms of interconnection, entry and exit points--''stations''." (174) - Kapitalet har aldrig längre några problem med "samhället", bara med "governance" över vissa territorier. - Fler och fler talar nu om vikten av "lokala kamper", till och med vissa marxister (ett århundrade försent). Misstaget är att se på det lokala på samma sätt som de såg på arbetarklassen: som något som existerar före kampen. - "What is capable of linking these different struggles that ''aren't'' about 'territory' at all, is not the fact of being faced with the same capitalist restructuring, but the ways of living that are invented or rediscovered in the very course of the conflict." (187) - Vi försvarar inte samhället. Vi skapar världar.

Versionen från 20 september 2015 kl. 18.37

Tillvaravanner.jpg
Amis2.jpg
Amis1.jpg
Till de för vilka civilisationens slut inte innebär världens slut;

Till de som ser upproret först och främst som en bräsch igenom idiotins, lögnens och förvirringens organiserade herravälde;
Till de som bakom ”krisens” täta dimma anar en teater av operationer, manövrar, strategier – och därmed möjligheten till en motattack;
Till de som delar ut slag;
Till de som avvaktar det rätta tillfället;
Till de som söker efter medbrottslingar;
Till de som deserterar;
Till de som håller stånd;
Till de som organiserar sig;
Till de som vill bygga en revolutionär kraft, revolutionär eftersom den bygger på förnimmelse;
Detta ödmjuka bidrag till denna tids intelligens.


Översikt

0. UPPROR | REVOLUTION | PARTI Upproren är här. "Stabiliteten är död." (13) - Överallt kan de bryta ut, när som helst. Men det är inte revolutionen. Upproren når en gräns som ännu inte har överskridits. De stryps innan förbindelser hinner ske. - Upproren signalerar bortom sina gränser, mot något globalt, men gräver också underjordiska förbindelser med varandra. Vänskaper bildas och formar en historisk kraft som söker en delad "uppfattning av situationen," ett språk. - Upproren hänger samman; de äger rum inom samma tidsliga och rumsliga enhet. "Endast ett perspektiv som förnimmer denna globala aspekt kan belysa dess betydelse." (16) - Vårat historiska parti utgörs av en global diffus konspiration. "Men inom denna råder den största förvirring." (17) Ideologiska skygglappar, ritualer och traditioner är mentalt bråte "som hindrar oss från att greppa vår gemensamma situation" (18). - Att organisera i denna situation handlar om att agera utifrån en delad uppfattning av densamma.

1. KRIS | FÖRBEREDELSE | PASSIVITET Bakom pratet om "krisen" finns strategier och taktiska val; fienden utnyttjar situationen medan vi förblindar oss med fantasier om "slutkrisen". – En pågående, genomgående, omstrukturering motiveras med hänvisning till "kriser", förstått som något oundvikligt. – "Vi genomlever inte en kris för kapitalismen, utan en triumf för kriskapitalismen." (26) – Men vi har levt i samma situation, samma "kris" sedan åtminstone början av 1970-talet. – Kristillståndet manar till förberedelse: i praktiken ett försvar av det rådande. – Det är civilisationen som är den verkliga katastrofen, och den är framför allt ”existentiell, affektiv, metafysisk.” (39) – Den verkliga krisen rör närvaron. – Idén om antropocenen är ett uttryck för denna frånkoppling mellan människan och världen. – Uttömningen av våra subjektiva resurser överstiger förmodligen vida uttömningen av naturresurserna. – Vår passion för dramatiserad apokalyps försätter oss i passiv väntan på något vi hoppas på men egentligen inte tror på. – Fantasin är att kollaps betyder brutalt kaos. Men självorganiseringen som faktiskt ägt rum motsäger fantasin. – Revolution är en process som pågår parallellt med kollapsen.

Relaterat: Det stundande upproretGiorgio Cesaranos Apocalisse e rivoluzioneKritisk metafysik; Teorin om Bloom • Jonathan Crarys 24/7 – Late capitalism and the ends of sleep

2. REVOLT | ETIK | DESTITUERING Någon dör, och människor revolterar. Ofta är det snuten som har mördat, andra gånger har någon drivits till att ta sitt liv. – Revolterna är ledarlösa, utan organisation, krav och program. Icke-representerade därför att de inte kan representeras. De är heterogena, okontrollerbara. Men de ger ”upphov till en gemensam intelligens och erfarenhet, den mänskliga väv och det verkliga livets språk som varit förlorat.” (45) – Möten sker och en händelse äger rum: en process inleds för att skapa vad som ”saknades i deras tidigare liv.” (46) – Upproren grundar sig inte längre på politiska ideologier utan etiska sanningar. – Inte sanningar om världen utan bindningarna mellan oss själva, varandra, omgivningen. – Det är inte institutionernas former som avgör etiska sanningar. Det var styrkan i exempelvis Occupy: inte krav och förslag utan en delad närvaro. – Mycket av islamisternas kraft ligger just i detta: de placerar sig inte främst i politikens område utan i etikens. – ”[N]ästan alla samtida uppror vittnar om att de är etiska snarare än politiska, eller att de är politiska just genom att de föraktar politiken – den radikala politiken inkluderad.” (51) – Ett uppror är inte demokratiskt. Uppror är när initiativ härskar. – Krav på "verklig" demokrati är föråldrat. Det är en cybernetisk fantasi som vilar på myten om generalförsamlingen (general assembly). – Det är ett effektivt instrument för att suga upp energier och dumpa dem i tröttsamma, ändlösa diskussioner. – Församlingen bör istället vara en plats för utbyten och möten, inte för beslutsfattande. – ”Det enda som alla församlingar kan framställa, om de försöker, är ett gemensamt språk.” (60) – Återigen: vi måste göra oss uppmärksamma på sanningar. – ”Detta är vad som måste ställas mot generalförsamlingarnas 'suveränitet', mot parlamentens pladder: återupptäckten av den affektiva laddning som talet, det sanna talet, hör samman med. Motsatsen till demokrati är inte diktatur, utan sanning. Upproren är aldrig demokratiska, just därför att de är ögonblick av sanning då makten är naken.” (63) – Oavsett vilken slags demokrati det är man talar om överskuggas det alltid av frågan om regerande. Att regera är ”att styra en befolknings beteende, i en mångfald över vilken man måste vaka likt en herde över sin hjord, för att på så vis maximera dess potential och rikta friheten åt rätt håll.” (65) – Regerandet bör förstås som ett krig. – Upproren har krävt destituering: makthavarnas avgång, upplösning, avsättning. Och varje gång har en organiserad kraft tagit tillfället i akt. Det leder till det vanliga snacket om "förrädare" som har "kidnappat revolutionen". Det är för att vi haft en föreställning om revolutionen som konstituerande, ett övertagande av institutionell makt alternativt grundande av nya maktinstitutioner. "Denna typ av kringirranden sporrar oss snarare till att omformulera revolutionens idé som ett rent avsättande.” (71) – Det räcker inte bara att besegra statens krafter, själva grunden måste förstöras. Tvinga ner de regerande till ”den gemensamma kampens plan” (73) och samtidigt ”lägga grunden för andra förnimmelser”, (75) så att en annan värld kan uppfattas, en som ”inte är befolkad av ting utan av krafter, inte av subjekt utan av förmågor, inte av kroppar utan av band.” (76)

Relaterat: Allmänna intellektetHändelseHardt & Negris DeklarationDemokratiRegementalitet, biopolitik, dispositivIntroduktion till inbördeskrigKonstituerande makt & destitueringGiorgio Agambens L’uso dei corpiMario Tronti

3. INFRASTRUKTUR | LOGISTIK | BLOCKAD Revolter vänder sig ofta mot institutioners byggnader, för att snart inse att de är tomma. Makten ligger inte så mycket i institutionerna som i infrastrukturen. – ”Den samtida makten är opersonlig och arkitektonisk, inte representativ och personlig.” (80-81) – Makten är alltså inte heller dold eller hemlig, vilket de samtida konspirationsteorierna vill göra gällande, utan tvärtom så uppenbar att vi inte tänker på den. – ”Om den nu är dold, så är det i egenskap av ett avloppsnätverk, en undervattenskabel, fiberoptik längs en tåglinje eller en datorhall mitt i skogen.” (81) - Att kontrollera idag handlar mycket om att hantera kommunikationsnätverk och arrangera mobilitet. Kamper mot olika infrastrukturprojekt, som exempelvis höghastighetsjärnvägarna i Italien, visar detta på ett mycket tydligt sätt. - Man kritiserar inte makten; man undviker den eller angriper den. – Vardagslivet organiseras efter etablerade mallar, och planeras efter förväntade uppgifter. Ett annat liv kan börja föreställas och eftersträvas när flödena blockeras och nya rum öppnas upp. – ”Därav den glädje som hör samman med varje gemenskap. Plötsligt upphör livet att vara uppdelat i sammankopplade stycken. Att sova, slåss, äta, vårdas, festa, konspirera och debattera sker i en och samma vitala rörelse.” (85) – Om den gamla arbetarrörelsen fann sin styrka i förmågan att sätta produktionen i strejk, så finner vi idag vår styrka i förmågan att blockera flöden. Fabrikerna kan, och har i stor utsträckning, automatiseras. Kampen har rört sig ut på vägar och hamnar, kablar och radiovågor. – Istället för fabriker bör vi idag tala om anläggningar, ”som nod[er] på en karta över produktionsflöden.” (88) – Det rör sig om ett nätverk som organiseras cybernetiskt. – ”... i en värld där organiseringen av produktionen är decentraliserad, cirkulerande och mestadels automatiserad, där varje enskild maskin bara är en länk i det integrerade system av maskiner som den är underordnad, där detta världs-system av maskiner, av maskiner som producerar maskiner, tenderar att organisera sig cybernetiskt, där är varje enskilt flöde ett moment i reproduktionen av kapitalets hela samhälle.” (89) – ”Om strejkens subjekt var arbetarklassen, så är blockadens subjekt vem som helst.” (89) – Det är nödvändigt att skaffa kunskap om den "tekniska konfigurationen av världar", för att neutralisera, blockera, omrikta och bygga nytt. Vi behöver undersöka detta. – Arbetaren ”förkroppsligar ett tekniskt bemästrande av en viss del av produktionen”, (92) en kunskap som vi inte kan lämna till företagen om vi vill ”sätta samman den tekniska intelligensen till en historisk kraft och inte ett system för regerande.” (93) – ”Det är bara detta som kan frigöra passionen för ett experimenterande med ett annat liv, en teknisk passion med brett omfång, likt en omkastning av allas beroende av teknologin.” (92)

Relaterat: LogistikOm logistik och övergångVardagen • Raul Zibechi • CybernetikWalter Benjamins Historiefilosofiska teserMilitanta undersökningarTeknikAllmänna intellektet

4. CYBERNETIK | TEKNIKER | HACKING Staten låter sig gärna fungera som en koordinator för medborgerliga projekt, tillgängliggöra information och bejaka så kallade sociala medier. Att erbjuda och uppmana till kontakter och informationsutbyte är helt centralt för att regera. – ”Att regera i nätverkens tidevarv innebär att säkerställa sammankopplingen av människor, ting och maskiner, liksom den fria, det vill säga genomskinliga, det vill säga kontrollerbara, cirkulationen av information som skapats i processen. Detta är emellertid en aktivitet som redan till stor del sker utanför statsapparaten, även om den senare med alla medel försöker bevara kontrollen över sådana aktiviteter.” (101) – Det här styrandets vetenskap kallas cybernetik. Det är varken nytt eller obskyrt, men av någon anledning relativt okänt. – Den "ekonomiska kris" vi sedan 2008 genomlever är "det långsamma sammanbrottet för den politiska ekonomin i egenskap av regerandekonst." (104) - Cybernetiken producerar en transparent mänsklighet, tömd på innehåll och allt mer oskiljaktig från den teknologiska omgivningen. En "smart" omgivning. "Den är intelligent ["smart"] genom vad den producerar, tack vare den information som samlas in och vars behandling i realtid möjliggör självstyret. Och den är intelligent eftersom den producerar och produceras av intelligenta medborgare. Den politiska ekonomin styrde över människor genom att låta dem fritt ägna sig åt sina intressen; cybernetiken kontrollerar dem genom att låta dem kommunicera." (107) – Hela tiden hjälper vi till att förbättra algoritmerna för kontrollen. Hela tiden inskränks fönstret för det oförutsägbara. – Det är inte individen som är intressant för systemet. Det är inte så mycket den "personliga integriteten" som är hotad. Livet reduceras till en digital kopia. Den cybernetiska kontrollen skapar en öken. – "Teknofili och teknofobi utgör ett diaboliskt par som enas kring en central lögn: att något sådant som tekniken skulle existera." (116) – Tekniker kan inte reduceras till en uppsättning instrument och verktyg. De värderas utifrån de världar de bebor. Varje teknik har därför en etisk aspekt. - Det är skillnad på teknik och teknologi; den här världens teknologi är systematiseringen av "effektiva" tekniker, dvs profitabla tekniker. Teknologin i den här meningen ger oss specialisten på teknikernas exproprierande: ingenjören. "Solidariteten mellan kapitalism och socialism knyts samman här: i ingenjörskulten. (...) Vi bör dra oss till minnes att Brezjnev främst stoltserade med att ha varit ingenjör i den ukrainska metallindustrin." (119) – I förhållande till tekniker är det hackern i kontrast till ingenjören som måste vara modellen. Istället för att ständigt effektivisera söker hackern att experimentera och utforska. "Att experimentera innebär då: att uppleva vad den eller den tekniken innebär etiskt. Hackern rycker loss teknikerna från det teknologiska systemet för att frigöra dem från det." (120)

Relaterat: CybernetikCybernetikens hypotesGiorgio Cesaranos Manuale di sopravvivenzaTeknikEtikHeterotopia

5. KRIG | STRATEGI | SANNING En rörelse som växer i styrka, som i Grekland 2008-2011, står plötsligt inför frågan vad den ska göra med denna styrka. Blockera, förstöra, och sen? Olika kooperativ och sociala center skapades, men faktum är att vi besegrades. - "Fallet Grekland lär oss att utan en substantiell idé om vad en seger skulle vara kan vi bara besegras. Upprorets övertygelse räcker inte; vi är förvirrade, dimman omkring oss är alltför tät." (128) - Politiken uppfanns en gång som en fortsättning på kriget med andra medel. Krig är i grunden logiken som reglerar kontakten mellan heterogena krafter. Det pågår överallt i oräkneliga former, ofta med fredliga medel. "Konflikten utgör stoffet av det som existerar. Det återstår bara att tillägna sig konsten att föra denna konflikt, det vill säga konsten att leva också i konfliktsituationer, något som förutsätter en existentiell mobilitet och skärpa snarare än viljan att utplåna det som inte är oss." (131-132) - Pacifism är medborgarens spontana politiska hållning. Dess antikropp är radikalen som vägrar att deltaga i "samhället" och uttrycker denna vägran med diverse illegaliteter och kompromisslösa attityder. Båda eftersträvar renhet och har ersatt allt strategiskt tänkande med moral. - "Radikalen som definierar sig som en upphovsmakare av radikala handlingar och diskurser har slutligen skapat sig en rent kvantitativ idé om revolutionen - som en sorts kris i överproduktionen av individuella revolutionära handlingar." (137) - Det finns inga "revolutionära" handlingar i sig, oberoende av situationen. En rörelses "våld" är inte ett mått på hur revolutionär den är. - "En gest är inte revolutionär på grund av vad den innehåller, utan på grund av den kedja av effekter som den genererar. Det är situationen som fastställer handlingens mening, inte upphovsmakarens intentioner." (137) - "Den verkliga frågan för revolutionärer är hur de kan öka livskraften hos de projekt de deltar i och vårda revolutionära blivanden för att till slut nå fram till en revolutionär situation." (139) - Vad de, efter Foucault, kallar "inbördeskriget" är det förlopp "som leder och gör att ett visst antal nya kollektiviteter, som tills dess inte hade funnits, blir till." (140; sida 5 i Foucault, La société punitive: Cours au Collège de France, 1972-73) - Medan de icke-militära har förkastat kriget och allt som antyder om krigisk retorik har de militära utvecklat ett nytt civilt krigsbegrepp. Fyra texter citeras (Laurent Danets La polémosphere; Qiao Liang & Wang Xiangsuis Unrestricted warfare; Vincent Desportes' La Guerre Probable; Bernard Wichts Vers l'ordre oblique: la contre-guérilla à l'âge de l'infoguerre) som beskriver hur "kontraupproret har gått från att vara en militär doktrin till att bli regerandets princip. (144) - De kontraupproriska krigsdoktrinerna har tagit revolutionära doktriner som modell. Mot det räcker det inte med de gamla gerillataktikerna: "Vi behöver en strategi som inte siktar in sig på motståndaren, utan på dess strategi, som vänder den mot motståndaren. Som gör så att ju mer motståndaren tror att strategin för honom mot segern, desto mer rör han sig mot sitt nederlag." (146) - Ingen hållning eller strategi som antar "symmetrins förbannelse" duger för att bryta sig ur motståndarens logik. - Det gäller att odla en ontologisk asymmetri, ett annat sätt att vara som inte är motståndarens spegelbild. "Det finns inga personer att organisera. Vi är detta material som växer inifrån, som organiseras och utvecklas. Där har vi den sanna asymmetrin, och vår verkliga maktställning." (150) - Mot regerandets paradigm kan vi bara ställa det att "fullständigt bebo en plats," att knyta de täta nätverk av personliga relationer som utgör det dagliga livet; "Vi borde ägna samma uppmärksamhet åt de mest vardagliga och obetydliga detaljerna i vårt liv som vi ägnar åt revolutionen. Upproret innebär en förflyttning till en offensiv del av denna organisation, som inte är en organisation eftersom den inte kan skiljas från vardagslivet." (154)

Relaterat: Introduction to civil warAktivismkritikenNo TAVMichel FoucaultUrban operations in the year 2020 • David Galulas Counterinsurgency warfare: theory and practice • Regerande • Raúl Zibechi • VardagenAlain Badiou

6. SAMHÄLLE | VÄRLDAR Det finns inte längre något "samhälle" som behöver försvaras eller förstöras. Sedan 70-talet har staten slutat försöka integrera hela befolkningen och därmed låtit fiktionen "civilsamhälle" upplösas. "Margaret Thatcher just had the candor to admit this." (173) - Det är därför inte fruktbart att tänka i termer av länder och samhällen. "The world presents itself as an immense network in which the large cities, become metropolises, are no longer anything but platforms of interconnection, entry and exit points--stations." (174) - Kapitalet har aldrig längre några problem med "samhället", bara med "governance" över vissa territorier. - Fler och fler talar nu om vikten av "lokala kamper", till och med vissa marxister (ett århundrade försent). Misstaget är att se på det lokala på samma sätt som de såg på arbetarklassen: som något som existerar före kampen. - "What is capable of linking these different struggles that aren't about 'territory' at all, is not the fact of being faced with the same capitalist restructuring, but the ways of living that are invented or rediscovered in the very course of the conflict." (187) - Vi försvarar inte samhället. Vi skapar världar.

Relaterat:

7. KOMMUN | ALLMÄNNINGAR Kommunen är inte en kollektivitet med institutioner för självstyre. Kommunen är ett löfte (oath) invånarna i ett område gör att stå tillsammans som en kropp. En pakt att möta världen tillsammans. Ett sätt att vara i världen, att bebo den. - Kommunen kan bara växa från utsidan, genom att internalisera det som omger den. Så fort den avgränsar sig så försvagas den och bryter ihop. Den kan därför varken avgränsa sig eller grunda sig i jorden. - Kommunen strävar inte efter att styra några "allmänningar". De organiserar ett omedelbart delat liv, gemensamma relationer som inte kan approprieras. - Olika former av självorganisering av ekonomin är inte nödvändigtvis direkt i motsättning till kommunen, det handlar om banden mellan dem, hur/om liv stärks i samspelet och utvecklingen.

Relaterat:

8. KRAFT | OMSORG Hur skapar vi en global kraft, ett historiskt parti? Inte genom att peka ut någon "gemensam fiende". Vi börjar från där vi är, platser och spår i vår omedelbara omgivning. Gränsen kommer att bli synlig. - "Our strenght won't come from our naming of the enemy, but from the effort made to enter one another's geography." (229) - Vårda en äkta disciplin, en askes, som utvecklar vår inneboende kraft. Inte den gamla arbetarrörelsens livsförnekande och auktoritära disciplin, utan en omsorg om våra världar, livs-former. - "To become revolutionary is to assign oneself a difficult, but immediate, happiness." (237)

Relaterat:


Hälsning

Vi skulle vilja fatta oss kort. Att avstå genealogier, etymologier, citeringar. Att en dikt, en sång, skulle räcka.

Vi önskade att det skulle räcka att skriva "revolution" på en vägg för att gatorna skulle fatta eld.

Men det var nödvändigt att reda ut det nuvarandes knutar, och i vissa fall göra upp med gamla osanningar.

Det var nödvändigt att försöka smälta sju år av historiska omvälvningar. Och tolka en värld i vilken förvirring har blommat på ett träd av missförstånd.

Vi har tagit tiden att skriva med förhoppning om att andra ska ta sig tiden att läsa.

Skrivande är en fåfänga, om det inte är till en vän. Inklusive vänner man ännu inte känner.

De kommande åren kommer vi vara överallt där eldar antänds.

Under perioder av respit är vi inte så svåra att hitta.

Vi kommer fortsätta försöket att klargöra som vi påbörjade här.

Det kommer finnas datum och platser då vi kan samla våra krafter mot logiska måltavlor.

Det kommer finnas datum och platser för att träffas och diskutera.

Vi vet inte om upproret kommer se ut som ett heroiskt anfall, eller om det kommer bli ett planetärt gråtanfall, ett plötsligt känslouttryck efter decennier av bedövning, misär och dumhet.

Ingenting garanterar att inte det fascistiska alternativet föredras framför revolution.

Vi kommer göra vad som finns att göra.

Tänka, attackera, bygga--sådan är vår fantastiska agenda.

Den här texten är början på en plan.

Vi ses snart,

Osynliga kommittéen
oktober 2014

Kommentarer och kritik