Skillnad mellan versioner av "The violence of financial capitalism"

Från Krigsmaskinen
Hoppa till: navigering, sök
m
m
 
Rad 1: Rad 1:
En bubbla spricker och plötsligt behöver en rad banker räddas. Staternas underskott stiger till andra världskrigets nivåer. Krisen sprider sig och får effekter på arbetslösheten, löner och pensioner. Den slår mot människors vardag. Den här krisen har en lång historia, skriver Marazzi, och kommer sannolikt ha en lång framtid.
+
En bubbla spricker och plötsligt behöver en rad banker räddas. Staternas underskott stiger till andra världskrigets nivåer. Krisen sprider sig och får effekter på arbetslösheten, löner och pensioner. Den slår mot människors vardag. Den här krisen har en lång historia, skriver [[Christian Marazzi]], och kommer sannolikt ha en lång framtid.
  
 
En aspekt som gör den här krisen så svår är att den är global. I skuldländerna (USA, i Europa) satsas det på skattesänkningar och offentliga utgifter. Skattesänkningar har inte fått den effekt som önskades, istället används det till att betala av skulder. Och statens satsningar beror på dess förmåga att låna kapital på obligationsmarknaden. Räntorna på dessa skjuter i höjden eftersom investerarna i obligationerna vill ha mer säkerhet.
 
En aspekt som gör den här krisen så svår är att den är global. I skuldländerna (USA, i Europa) satsas det på skattesänkningar och offentliga utgifter. Skattesänkningar har inte fått den effekt som önskades, istället används det till att betala av skulder. Och statens satsningar beror på dess förmåga att låna kapital på obligationsmarknaden. Räntorna på dessa skjuter i höjden eftersom investerarna i obligationerna vill ha mer säkerhet.

Nuvarande version från 22 mars 2020 kl. 20.03

En bubbla spricker och plötsligt behöver en rad banker räddas. Staternas underskott stiger till andra världskrigets nivåer. Krisen sprider sig och får effekter på arbetslösheten, löner och pensioner. Den slår mot människors vardag. Den här krisen har en lång historia, skriver Christian Marazzi, och kommer sannolikt ha en lång framtid.

En aspekt som gör den här krisen så svår är att den är global. I skuldländerna (USA, i Europa) satsas det på skattesänkningar och offentliga utgifter. Skattesänkningar har inte fått den effekt som önskades, istället används det till att betala av skulder. Och statens satsningar beror på dess förmåga att låna kapital på obligationsmarknaden. Räntorna på dessa skjuter i höjden eftersom investerarna i obligationerna vill ha mer säkerhet.

"The crisis in public debt is destined to provoke a subsequent escalation of interventions in the central banks. The latter would be called upon to buy them in large quantities and to print more currency. With what consequences? Strong inflation, if there is the interlude of a short recovery, or, in some countries … currency crises and hyperinflation. Which, for the citizen, means impressive destruction of private and retirement savings, but for the financial oligarchy an ideal instrument to destroy the value of the enormous quantity of toxic activities held by the large banks." (Alfonso Tour, citerad på s. 20-21)

Den finansialiseringsprocess som ledde till krisen skiljer sig från alla tidigare. Tidigare finanskriser grundade sig på ett förhållande mellan "verklig produktion" och fiktivt kapital, och deras motsättningar. Så är det inte längre; finanskapitalet finns med överallt i hela den ekonomiska cykeln, från början till slut. Utvecklingen började i och med tillväxtstagnationen på 1970-talet. Å ena sidan trycktes löner ned, å andra sidan "shifting of profit quotas to financial markets to ensure profitable growth without accumulation." (s. 29) Alltså, vinstmarginalerna i den "verkliga" ekonomin blir för små och då satsade man de pengarna på börsen (?) istället för nyinvestering/expansion. Förutom att profit inte återinvesteras i kapital och löner så har källorna som driver finansialiseringen multiplicerats; också skulder, räntor, avgifter på (natur)resurser, osv. Beroendet av finansialiseringen har blivit så genomgående att det är omöjligt att helt skilja "verklig produktion" från "fiktivt kapital".

"There is no doubt that, in the post-Fordist configuration of financial capitalism, where the role of wages is reduced and precarized and investments in capital stagnate, the problem of the realization of profit (that is, selling the surplus-value product) remains the role of consumption by means of non-wage incomes." (s. 33)

Privatpersoner tar mer lån, främst då bostadslån (men även t ex studielån och alla små avbetalningar av allt möjligt som multipliceras hastigt). Med denna skuldexplosion blev det viktigt med säkerhet: "securitization of debt-based obligations". Ett slags försäkringsobligationer som säljs till investeringsbanker. Riskerna döljs och skuldsättingen av inte bara "medelklassen" utan också fattiga expanderar.

"In order to function, this capitalism must invest in the bare life of people who cannot provide any guarantee, who offer nothing apart from themselves. It it a capitalism that turns bare life into a direct source of profit. It does so on the basis of a probability calculation according to which the lacking debt repayment is considered "manageable," i.e. negligible, when considered on the scale of the entire population." (s. 39)
"The thesis that is being put forth here is that financialization is not an unproductive/parasitic deviation of growing quotas of surplus-value and collective saving, but rather the form of capital accumulation symmetrical with new processes of value production." (s. 48)

Marazzi menar att värdeförmeringsprocessen i dagens biokapitalism (som han kallar det) i hög grad så att säga pressas ut, externaliseras, från tidigare fasta platser som fabriken, ut i cirkulationssfären, i bytet av varor och tjänster. (Den försvinner inte från fabriken men expanderar och täcker in hela samhället -- samhälleliga fabriken.) Konsumenten med-producerar varan eller tjänsten som den konsumerar. Samtidigt görs arbetskraften mer självständig. Detta möjliggör kostnadsreduktioner för företagen. Kvantiteten merarbete ligger till grund för ökningen av profit som inte återinvesteras i produktionsprocessen och därför inte genererar fler fasta jobb eller löneökningar. "The excess of surplus-value is, instead, the result of a new accumulation process that has been in place since the crisis of Fordism in the sphere of circulation and reproduction of capital." (s. 53) Kapitalackumulation handlar inte längre om den form av expansion som det gjorde under fordismen utan snarare om att skapa apparater som producerar och fångar in värde producerad utanför den direkta produktionssfären. Människor lockas (eller tvingas) in och producerar allmänningar för att sedan våldsamt kastas ut och exproprieras av kapitalet. Kapitalets logik producerar en allmänning som styckas upp och privatiseras genom att olika brister skapas.

Marazzis beskriver det som en kolonisering av cirkulationssfären, en global process där både den globala och lokala periferin subsumeras i den finansiella (bio)kapitalismens logik. Från imperialism till imperiet. Den avgörande punkten i den här processen var enligt Marazzi asienkrisen 1997-1999 eftersom de då krisdrabbade länderna valde att satsa på exportbaserad tillväxt istället för inhemsk efterfrågan ("internal demand"). Asiens vändning var deflationistisk. Och risken för deflation blev också större i USA som därför tvingades ha låga räntesatser. Det var i den här situationen som bankerna utvecklade sina "securitizations." Kombinationen av dessa två krafter blåser upp den nya bubblan och krisen är en tidsfråga.

"The description, however schematic, of the dynamic that led to the subprime bubble burst shows that the crisis ripened within a precis global configuration of capitalist accumulation. Within this configuration and this international division of labor, financialization allowed global capital to grow thanks to the production of financial rents and consumer debts that endowed international exchanges with systemic coherence. Global economic growth, particularly after the internet bubble crisis and debt redemption on the part of companies after that, saw capital restructure itself with subsequent externalization processes." (s. 68-69)


Relaterat