Skillnad mellan versioner av "Ordlista"

Från Krigsmaskinen
Hoppa till: navigering, sök
(K – T)
 
(23 mellanliggande versioner av 2 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
Ordlistan har precis som [[Referensverket]] inga väldefinierade avgränsningar utan styrs helt av de behov som uppkommer när wikin växer. Men det här  är platsen för att förklara så kallat "svåra" ord och rena ordabetydelser. Medan artiklarna i [[Referensverket]] ska ha en mer "encyklopedisk" karaktär med fakta och analys ska ordlistans artiklar hållas kort och koncisa. En hållpunkt är utformningen av Svenska Akademiens Ordlista, [http://www.saol.se SAOL].
 
 
 
 
{| width="100%" cellpadding="10"
 
{| width="100%" cellpadding="10"
  
 
|valign="top" width="33%"|
 
|valign="top" width="33%"|
  
== A - J ==
+
== A - G ==
 
* '''Affinitet''': nära förbindelse, frändskap. Se [[affinitetsgrupp]].
 
* '''Affinitet''': nära förbindelse, frändskap. Se [[affinitetsgrupp]].
 
* '''Agape''': kärlek; betecknar den speciella kristna kärleksuppfattningen, Guds kärlek till människan, fritt given kärlek (nåd).
 
* '''Agape''': kärlek; betecknar den speciella kristna kärleksuppfattningen, Guds kärlek till människan, fritt given kärlek (nåd).
 +
* '''Aleatorisk''': slumpmässig; kan påverkas eller avgöras av tillfälligheter. [[Louis Althusser]] skisserade exempelvis på en aleatorisk materialism.
 
* '''Alienation''': främlingsskap, främlingskänsla. Se [[alienation]].
 
* '''Alienation''': främlingsskap, främlingskänsla. Se [[alienation]].
* '''Alteritet''': avvikelse från normen, det förväntade eller lagenliga. Se [[alteritet]].
+
* '''Alteritet''': avvikelse från normen, det förväntade eller lagenliga.
 
* '''Amor fati''': kärlek till ödet.
 
* '''Amor fati''': kärlek till ödet.
* '''Anarki''': frånvaro av herradöme eller auktoritet (från an-, inte, och arkhe, regering). Se [[anarkism]].
+
* '''Anarki''': frånvaro av herradöme eller auktoritet (från an-, inte, och arkhe, regering).
* '''andra, Det''': det skilda; det som sätter eller utgör en skillnad (differens). Se [[alteritet]].
+
* '''andra, Det''': det skilda; det som sätter eller utgör en skillnad (differens).
* '''andre, Den''': Det andra, främmande jaget; den andra personen eller duet som jaget står emot i ett samtal eller möte. Se [[Den andre]].
+
* '''andre, Den''': Det andra, främmande jaget; den andra personen eller duet som jaget står emot i ett samtal eller möte. Det är närbesläktat med ''annanhet''/''alteritet'' och ''skillnad'' och används främst inom kontinental filosofi. Hegel introducerade begreppet och bland andra Sartre, [[Jacques Lacan|Lacan]] och [[Emmanuel Lévinas|Lévinas]] gav begreppet en central plats i respektives tänkande. På senare tid har även feminister använt sig av begreppet i genusstudier.
 +
* '''Antiintellektualism''': kan ta sig uttryck som en misstro på människors möjlighet att med resonemangets och analysens hjälp finna lösningar på teoretiska och praktiska problem utan istället betonar betydelsen av vilja och känsla, drifter, instinkter och i många fall [[ideologi]] och religion. Men det kan också vara en inställning där "intellektuella", "tänkare" och akademiker ifrågasätts. Dels som producenter av härskarideologi (på universitet, institutioner, partier mm) men även som utövare och beskyddare av stela odynamiska tankemönster och sociala mönster. I den ena betydelsen är det alltså ett avståndstagande från ifrågasättande och analys men i den andra betydelsen är det ett ifrågasättande av vilka som har rätt och förmåga att analysera och förstå teoretiska och praktiska problem.
 
* '''Antinomi''': några lagar, maximer, principer eller regler som strider mot varandra (av anti-, mot, och nomos, lag).
 
* '''Antinomi''': några lagar, maximer, principer eller regler som strider mot varandra (av anti-, mot, och nomos, lag).
 +
* '''Antipolitik''': betecknar en hållning och ett tillstånd som inifrån och genom [[politik|det politiska]] bryter och går bortom dess bestämningar. Antipolitiken grundar sig då inte längre på de rådande förhållandena eller mobiliseringen av politiska intressen eller subjektiviteter. Ett sätt att förstå antipolitiken är att som [[Etienne Balibar]] definiera den som det som reser sig ur politikens omöjlighet. För Balibar är antipolitiken ett försök att skapa erkännande och svar från den politiska apparaten. Antipolitiken kan emellertid förstås tvärtom som det som omöjliggör politiken, som bryter med den politiska representationen. Antipolitiken rymmer båda dessa aspekter; vi har dels antipolitik som reser sig ur en omöjlighet och därför är påtvingad, dels antipolitik som handlar om ett omöjliggörande av politiken och snarare vilar på en strategi än på en "yttre" nödvändighet.
 
* '''Antropologi''': läran om människan
 
* '''Antropologi''': läran om människan
 +
* '''Apokalyptik''': ordet betyder uppenbarelse och används för en litterär genre som först och främst utvecklades av judiska författare på 200-talet f. Kr., men som även används i andra religiösa sammanhang. Uppenbarelsen är om tidens slut då Gud slutgiltigt vinner över ondskan och dömer världen. Inom kristendomen rör det sig om Kristi parusi. Se också eskatologi.
 +
* '''Apori''': teoretisk svårighet eller självmotsägelse.
 
* '''Apoteos''': "Förgudligande", upphöjande till gudomlig status.
 
* '''Apoteos''': "Förgudligande", upphöjande till gudomlig status.
 +
* '''Aufheben''': tyska för "ta upp", "lyfta", "behålla" men också "avsluta", "upphäva". Marx använde begreppet aufheben, som han lånat från Hegel, med innebörden såväl att upphäva som att höja till en högre nivå.
 
* '''Aufhebung''': upphäva/det upphävda.
 
* '''Aufhebung''': upphäva/det upphävda.
 +
* '''Autoimmunitet''': självimmunitet. Se immunitet.
 +
* '''Avskapelse''': (''fr. décréation'') begrepp använt av [[Simone Weil]] för jagets avsägande av sitt själv, ett människans omintetgörande av sin personlighet för att låta det oskapade inom henne framträda, dvs en förening med Gud eller det gudomliga genom att lämna plats för nåden.
 
* '''Axiom''': en grundsats som accepteras utan bevis, som antas vara självklart sann.
 
* '''Axiom''': en grundsats som accepteras utan bevis, som antas vara självklart sann.
 
* '''Bios''': liv (grekiska. Se [[biopolitik]].
 
* '''Bios''': liv (grekiska. Se [[biopolitik]].
* '''Conatus''': strävan. Hos [[Spinoza]]: strävan efter att upprätthålla (bevara) sitt vara; existenskraft; självbevarelsedrift.
+
* '''Bonmot''': kvickhet.
 +
* '''Conatus''': strävan. Hos [[Baruch Spinoza|Spinoza]]: strävan efter att upprätthålla (bevara) sitt vara; existenskraft; självbevarelsedrift.
 +
* '''Corpus''': latin för kropp. Används oftast för t. ex. en samling texter om ett ämne eller från en region eller en enskild författare, eller i en teologisk kontext (Kristi kropp, Corpus Christi) eller inom juridiken, t. ex. Habeas corpus.
 
* '''Dasein''': tillvaro. Term använd av Martin Heidegger i den bokstavliga tolkningen ”Där-vara”, som beteckning på den mänskliga existensen; att alltid vara ”där”, i en omgivning, i en situation, i en värld, genom att alltid på ett komplext sätt förhålla sig till omgivande varanden och till sig själv. Se [[Martin Heidegger]].
 
* '''Dasein''': tillvaro. Term använd av Martin Heidegger i den bokstavliga tolkningen ”Där-vara”, som beteckning på den mänskliga existensen; att alltid vara ”där”, i en omgivning, i en situation, i en värld, genom att alltid på ett komplext sätt förhålla sig till omgivande varanden och till sig själv. Se [[Martin Heidegger]].
 +
* '''Demokrati''': folkstyre. I statsvetenskaplig betydelse åsyftas närbesläktade former av styrelseskick där medborgarna via allmänna och fria val väljer förtroendevalda representanter. Demokratin vilar på en rad fri- och rättigheter (de mänskliga rättigheterna) som garanteras av den suveräna makten. I mer allmän betydelse brukar demokrati innebära att medlemmarna i en grupp röstar om beslut.
 
* '''Dialektik''': Begrepp som ursprungligen kommer ur en filosofisk metod nära retoriken. Menas ofta en utveckling där motsatser stöts.
 
* '''Dialektik''': Begrepp som ursprungligen kommer ur en filosofisk metod nära retoriken. Menas ofta en utveckling där motsatser stöts.
* '''Dikotomi''': (grek. ''dichotomi'a'' tudelning, av ''dicho'tomos'' skuren i två delar) betecknar en variabel uppdelad i två varandra ömsesidigt uteslutande kategorier. Variabler konstrueras i regel som dikotomier för att underlätta bearbetning/analys. Ett välkänt exempel är indelning av variabeln människa i kategorierna kropp och själ. Termen har ett brett användningsområde och förekommer, med likvärdig betydelse, i allt från logik och matematik till sociologi.  
+
* '''DIAMAT''': Förkortning på dialektisk materialism så som den kodifierades av Josef Stalin, utifrån Georgij Plechanovs tolkning av marxismen. Karaktäriseras av en pseudohegelsk förståelse av förändring där tes stöts mot antites som sedan uppgår i syntes. Denna form av dialektik ämnade att förklara historiens rörelse. DIAMAT är idag hårt kritiserad av andra historiematerialister.
 +
* '''Dikotomi''': (grek. ''dichotomi'a'' tudelning, av ''dicho'tomos'' skuren i två delar) betecknar en variabel uppdelad i två varandra ömsesidigt uteslutande kategorier. Variabler konstrueras i regel som dikotomier för att underlätta bearbetning/analys. Ett välkänt exempel är indelning av variabeln människa i kategorierna kropp och själ. Termen har ett brett användningsområde och förekommer, med likvärdig betydelse, i allt från logik och matematik till sociologi.
 +
* '''Direkt aktion''': handling utan ombud; omedierade handlingar. Står i tydlig kontrast till den formella, indirekta demokratin som ofta bygger på icke-deltagande och falskt samförstånd.
 +
* '''Diskurs''': term som främst används inom semantik, betyder en helhet av sammanhängande uttryck, utsagor och begrepp, oftast i en specialiserad miljö, om ett ämne. Från 1960-talet och framåt började ordet användas som kortform för "diskursiv formation" inom diskursanalysen. [[Michel Foucault]], som termen numera främst associeras till, använde det för kommunikation som involverar specialiserad kunskap av olika sorter. Se [[Diskurs]].
 
* '''Eidos''': ide.
 
* '''Eidos''': ide.
 
* '''Eklektisk''': blandning av olika, ofta motstridiga, osammanhängande idéer eller metoder
 
* '''Eklektisk''': blandning av olika, ofta motstridiga, osammanhängande idéer eller metoder
 
* '''Emanera''': utströmma, utstråla, utgå (ifrån), härröra.
 
* '''Emanera''': utströmma, utstråla, utgå (ifrån), härröra.
 
* '''Epistemologi''': kunskapsteori; förståelsen av hur kunskap produceras och distribueras.
 
* '''Epistemologi''': kunskapsteori; förståelsen av hur kunskap produceras och distribueras.
* '''Eskatologi''': lära om de sista, yttersta tingen (händelserna) (från eschatos, ytterst, sist, och logos, lära om). Se [[eskatologi]].
+
* '''Ereignis''': term som [[Martin Heidegger]] använde för "en händelse".
* '''Estetik''': läran om förnimmandet; läran om det sköna som förnimmes (åskådas), närmare bestämt läran om det sköna i konsten. Se [[estetik]].
+
* '''Eskatologi''': lära om de sista, yttersta tingen (händelserna) (från eschatos, ytterst, sist, och logos, lära om).
 +
* '''Essentialism''': föreställning om att olika entiteter (ting, varelser, grupper, etc) har en sann kärna, essens eller väsen, som är invariabel och fixerad oberoende av kontext och definierar dem. Inom filosofin härstammar denna uppfattning från Aristoteles.
 +
* '''Estetik''': läran om förnimmandet; läran om det sköna som förnimmes (åskådas), närmare bestämt läran om det sköna i konsten.
 +
* '''Ethos''': grekiska ''ethos''; sed. Se etik.
 +
* '''Etik''': sedelära, den del av filosofin som försöker besvara frågor som "vad är det goda", "vad är det rätta", "hur bör man bete sig". Är oftast i vardagligt tal synonymt med moral, ibland delas de upp i moral som de beteende som etiken lär. Några (exempelvis Spinoza, Lacan, Zizek) skiljer de båda åt genom att låta moral beteckna de oföränderliga regelsystem som kommer "utifrån" (Gud, staten eller andra auktoriteter) och etiken det som uppstår och utvecklas mellan människor ansikte till ansikte.
 
* '''Etymologi''': vetenskapen om ords härledning; läran om ords ursprung.
 
* '''Etymologi''': vetenskapen om ords härledning; läran om ords ursprung.
 +
* '''Exodus''': Uttåg. Används i flera betydelser: 1) andra boken i Torah som beskriver de hebreiska slavarnas uttåg från Egypten under Moses ledarskap, 2) en form av politiskt motstånd genom olika sorters desertering, flykt och övergivande. Se [[exodus]].
 
* '''Explicit''': uttryckligt, tydligt nämnt, direkt sagt.
 
* '''Explicit''': uttryckligt, tydligt nämnt, direkt sagt.
* '''Hermeneutik''': tolkningskonst, föståelselära
+
* '''Exterioritet''': utsida, det utanförliggande. Se [[utsida]].
 +
* '''Externalisering''': att ställa något utanför, förskjuta; motsats till internalisering.
 +
* '''Fenomenologi''': läran om fenomen och väsen. Filosofisk teori och metod som söker förklara eller beskriva hur ting, idéer och väsen ter sig för oss, oberoende av dess orsaker. Den hävdar inte att ren kunskap om "tinget i sig" kan nås eftersom alla kunskap medlas via erfarenheten. Modern fenomenologi började med Edmund Husserl och utvecklades sedan av en rad andra av vilka de mest namnkunniga är [[Martin Heidegger]], [[Emmanuel Lévinas]], Maurice Merleau-Ponty, Jean-Paul Sartre, Hans-Georg Gadamer och Paul Ricœur. I äldre filosofi är fenomenologi studiet av det skenbara i motsats till det sanna varat (ontologi).
 +
* '''Fordism''': modell för organiserandet av produktionen som fått sitt namn av Henry Ford, Ford-koncernens grundare. Fordismen, som slog igenom i de Imperialistiska centrumländerna på 20- och 30-talet och hade sin glansperiod fram till slutet av 60-talet, var en produktionsmodell som inom nationalstatens gränser kännetecknades av höga löner, full sysselsättning och hög konsumtion. Fordismen bygger på en tayloristisk arbetsorganisation. Taylorismen innebär att produktionsprocessen uppsplittras i allt mindre detaljer, vilket medför optimal arbetsfördelning, den s.k. löpande-band-principen. Se [[fordism]].
 +
 
 +
|valign="top" width="33%"|
 +
 
 +
== H – S ==
 +
* '''Hermeneutik''': tolkningskonst, förståelselära.
 
* '''Immanens''': inre, inneboende
 
* '''Immanens''': inre, inneboende
 
* '''Implicit''': underförstått utan att vara uttryckligt sagt; indirekt sagt.
 
* '''Implicit''': underförstått utan att vara uttryckligt sagt; indirekt sagt.
 
* '''Intelligibel''': det som kan begripas av förståndet eller förnuftet.
 
* '''Intelligibel''': det som kan begripas av förståndet eller förnuftet.
 
+
* '''Kabbala''': Esoterisk judisk tolkningstradition och mystik. Kabbalan utvecklar dels en spekulativ lära om världens skapelse genom emanation från Gud, dels utformar den en praktisk lära om vinnandet av kunskap om och gemenskap med Gud.
|valign="top" width="33%"|
+
 
+
== K – T ==
+
* '''Kabbala''': Esoterisk judisk tolkningstradition och [[mystik]]. Kabbalan utvecklar dels en spekulativ lära om världens skapelse genom emanation från Gud, dels utformar den en praktisk lära om vinnandet av kunskap om och gemenskap med Gud.
+
 
* '''Kausal''': orsaksmässig; det sammanhang som finns mellan orsak och verkan.
 
* '''Kausal''': orsaksmässig; det sammanhang som finns mellan orsak och verkan.
 
* '''Koherens''': Motsägelsefrihet, förenlighet.
 
* '''Koherens''': Motsägelsefrihet, förenlighet.
Rad 52: Rad 72:
 
* '''Mediera''': förmedla
 
* '''Mediera''': förmedla
 
* '''Metanoia''': ånger; genomgripande förändring av en individs uppfattning av sig själv. Uppnåendet av en ny livssyn.
 
* '''Metanoia''': ånger; genomgripande förändring av en individs uppfattning av sig själv. Uppnåendet av en ny livssyn.
* '''Mimesis''': framställning, efterbildning. Se [[estetik]].
+
* '''Mimesis''': framställning, efterbildning.
 
* '''Modus''': Det sätt något är på, eller det tillstånd som något befinner sig i; bestämning eller egenskap hos något.
 
* '''Modus''': Det sätt något är på, eller det tillstånd som något befinner sig i; bestämning eller egenskap hos något.
* '''Myt (mythos)''': Till sin form är myter berättelser som använder symboler och metaforer vars överförda mening inte utan vidare kan översättas till en bokstavlig. Se [[mythos]].
+
* '''Mystik''': Religiös term för det personliga mötet med Gud. Mystik i olika sammanhang kan betyda olika saker och tillvägagångssättet kan också skilja. Oftast åsyftas ett personligt inre, andligt, möte eller enhet eller medvetande om det gudomliga, Gud, den Andre, det Absoluta eller något annat transcendent. Det kan ske genom inre förnimmelser, uppenbarelser eller reflektiv kontemplation där det gudomliga förnims intuitivt.
 +
* '''Myt (mythos)''': Till sin form är myter berättelser som använder symboler och metaforer vars överförda mening inte utan vidare kan översättas till en bokstavlig. Se [[mytologi]].
 
* '''Objekt''': språkv. satsdel som uttrycker föremål för handling, fil. uppfattat ting/väsen i motsats till ''subjekt''.
 
* '''Objekt''': språkv. satsdel som uttrycker föremål för handling, fil. uppfattat ting/väsen i motsats till ''subjekt''.
 
* '''Ontologi''': läran om varandets väsen.
 
* '''Ontologi''': läran om varandets väsen.
Rad 60: Rad 81:
 
* '''Parousia''': närvaro. Hos Platon beteckning på idéernas ”närvaro” i de förnimbara fenomenen.
 
* '''Parousia''': närvaro. Hos Platon beteckning på idéernas ”närvaro” i de förnimbara fenomenen.
 
* '''qua''': i egenskap av; för så vitt som; med avseende på; såsom; betraktad som.
 
* '''qua''': i egenskap av; för så vitt som; med avseende på; såsom; betraktad som.
 +
* '''Reifikation''': Förtingligande, varufierad. Sociala relationer framträder som utbyten mellan varor och ting. 
 +
* '''Re-produktion''': Begreppet vill fånga den reproducerande rörelsens förmåga att utveckla sin egen produktion av relationer. Kapitaldialektiken visar sig i nya produktionssystem som utgår ifrån samma ekonomiska lagar som gårdagen (Marx). Fysisk bestraffning ersätts med övervakning och disciplinering av kroppar (Foucault). Könsroller utvecklas utifrån gårdagens diskurser som alstrar nya begär (Butler) osv.
 +
* '''Ressentiment''': Term som används inom filosofi och psykologi. Ordet kommer från franskans "ressentiment", som betyder förbittring. Ressentiment betecknar förbittring och hostilitet som riktas mot den som identifieras som orsaken till frustrationen. Känslan av svaghet, underlägsenhet och underordning och eventuell avundsjuka inför "orsaken" genererar ett värdesystem, eller moral, som angriper eller förnekar källan till ens frustration. En fiende målas upp som värdesystemet formuleras utifrån så som en motsats. Ressentiment introducerades som en filosofisk och psykologisk term av [[Friedrich Nietzsche]]. Konceptet utvecklades som en viktig aspekt av Nietzsches idéer om herre- och slavmoral.
 
* '''Scientism''': att tillskriva (natur)vetenskapen stor betydelse; övervärdering av vetenskapen (särskilt naturvetenskapen); fackvetenskaplig självtillräcklighet.
 
* '''Scientism''': att tillskriva (natur)vetenskapen stor betydelse; övervärdering av vetenskapen (särskilt naturvetenskapen); fackvetenskaplig självtillräcklighet.
 
* '''Semiologi''': generell vetenskap om teckensystem.
 
* '''Semiologi''': generell vetenskap om teckensystem.
Rad 66: Rad 90:
 
* '''Subjekt''': språkv. satsdel varom något utsägs, fil. uppfattande ting/väsen i motsats till ''objekt''.
 
* '''Subjekt''': språkv. satsdel varom något utsägs, fil. uppfattande ting/väsen i motsats till ''objekt''.
 
* '''Subsumtion''': Inbegripande, underordnande
 
* '''Subsumtion''': Inbegripande, underordnande
 +
 +
|valign="top" width="33%"|
 +
 +
== T – Ö ==
 
* '''Tautologi''': Utsaga vari det som betyder samma sak säges flera gånger med olika ord men med samma betydelse. Intetsägande utsaga.
 
* '''Tautologi''': Utsaga vari det som betyder samma sak säges flera gånger med olika ord men med samma betydelse. Intetsägande utsaga.
 
* '''techne''': det grekiska ord som är ursprunget till vårt ”teknik”. I filosofiskt språkbruk har techne dock en mycket vidare betydelse, som harmonierar med både den gängse antika grekiska betydelsen och användandet hos Platon och Aristoteles, nämligen hantverksmässigt-konstnärligt kunnande. Se [[teknik]].
 
* '''techne''': det grekiska ord som är ursprunget till vårt ”teknik”. I filosofiskt språkbruk har techne dock en mycket vidare betydelse, som harmonierar med både den gängse antika grekiska betydelsen och användandet hos Platon och Aristoteles, nämligen hantverksmässigt-konstnärligt kunnande. Se [[teknik]].
Rad 72: Rad 100:
 
* '''Telos''': mål, ändamål, ändamålsorsak (jmf teleologi).
 
* '''Telos''': mål, ändamål, ändamålsorsak (jmf teleologi).
 
* '''Teologi''': lära om Gud, om förhållandet mellan människa och Gud. Oftast lära om Gud i metafysisk betydelse.
 
* '''Teologi''': lära om Gud, om förhållandet mellan människa och Gud. Oftast lära om Gud i metafysisk betydelse.
* '''Totalitet''': helhet. Se [[totalitet]].
+
* '''Totalitet''': betyder helhet men i filosofisk bemärkelse åsyftas oftast en särskild typ av helhet. En totalitet är då en helhet som är större än dess sammantagna delar och relationer. Totaliteten förstås ofta som ett system av interna relationer eller en entitet som inte relaterar till (eller är avhängig) något utanför sig självt. Begreppet används framför allt inom hegeliansk och hegelskt influerad filosofi, men också inom klassisk sociologi liksom i vagare mening inom holistiska teorier om samhället.  
 
* '''Transcendent''': översinnlig; (gräns)överskridande
 
* '''Transcendent''': översinnlig; (gräns)överskridande
 
* '''Typologi''': lära om indelning av ett undersökningsmaterial efter bestämda typer.
 
* '''Typologi''': lära om indelning av ett undersökningsmaterial efter bestämda typer.
 
|valign="top" width="33%"|
 
 
== U – Ö ==
 
 
* '''Upplåtenhet''': Heideggers beteckning på att människan (eller mer generellt: tillvaron) befinner sig i situationer där hon kännetecknas av en förståelse av sitt eget vara (existens), världen och varat i allmänhet. Upplåtenhet är därför lika med vara-förståelse.
 
* '''Upplåtenhet''': Heideggers beteckning på att människan (eller mer generellt: tillvaron) befinner sig i situationer där hon kännetecknas av en förståelse av sitt eget vara (existens), världen och varat i allmänhet. Upplåtenhet är därför lika med vara-förståelse.
 
* '''Utilitarism''': etisk teori enligt vilken den etiskt sett riktiga handlingen är den som jämfört med andra möjligheter frambringar den största mängden av positiva (icke-etiska) värden. Dvs. handlingens etiska värde beror på dess förmåga att öka mängden positiva värden av icke-etisk art, t.ex. lycka, rikedom, god hälsa, skönhet, insikt osv.
 
* '''Utilitarism''': etisk teori enligt vilken den etiskt sett riktiga handlingen är den som jämfört med andra möjligheter frambringar den största mängden av positiva (icke-etiska) värden. Dvs. handlingens etiska värde beror på dess förmåga att öka mängden positiva värden av icke-etisk art, t.ex. lycka, rikedom, god hälsa, skönhet, insikt osv.
 
* '''Vara (ontologi)''': det som är, det varande, dvs. ting, egenskaper, relationer, värden, ideala storheter, sakförhållanden och annat.
 
* '''Vara (ontologi)''': det som är, det varande, dvs. ting, egenskaper, relationer, värden, ideala storheter, sakförhållanden och annat.
 
* '''Vara (ekonomi)''': Ett materiellt eller immateriellt ting som säljs på en marknad. Enligt [[Karl Marx]] består varan av ett bruksvärde och ett bytesvärde och är en bärare av värde. Bruksvärdet är varans kvalitativa aspekt, den faktiska bruksegenskapen. Bytesvärdet är varans kvantitativa aspekt, uttrycket för måttet av varans värde. Värdet är varans substans; abstrakt arbete.
 
* '''Vara (ekonomi)''': Ett materiellt eller immateriellt ting som säljs på en marknad. Enligt [[Karl Marx]] består varan av ett bruksvärde och ett bytesvärde och är en bärare av värde. Bruksvärdet är varans kvalitativa aspekt, den faktiska bruksegenskapen. Bytesvärdet är varans kvantitativa aspekt, uttrycket för måttet av varans värde. Värdet är varans substans; abstrakt arbete.
* '''Vitalism''': ursprungligen biologisk teori enligt vilken allt organiskt liv beror på en unik livskraft vars beskaffenhet inte kan förklaras utifrån fysisk-kemiska lagar. Motsats till mekanism. I början av 1900-talet framförde bland andra [[Henri Bergson]] en form av filosofisk nyvitalism, uppföljd av bland andra [[Gilles Deleuze]] och Manuel de Landa.
+
* '''Vitalism''': ursprungligen biologisk teori enligt vilken allt organiskt liv beror på en unik livskraft vars beskaffenhet inte kan förklaras utifrån fysisk-kemiska lagar. Motsats till mekanism. I början av 1900-talet framförde bland andra Henri Bergson en form av filosofisk nyvitalism, uppföljd av bland andra [[Gilles Deleuze]] och Manuel de Landa.
 
* '''Voluntarism''': lära som betonar viljan, särskilt framför förnuftet.
 
* '''Voluntarism''': lära som betonar viljan, särskilt framför förnuftet.
 
* '''Väsen''': ett varandes väsen är de egenskaper som detta varande inte kan mista utan att upphöra vara sig självt.
 
* '''Väsen''': ett varandes väsen är de egenskaper som detta varande inte kan mista utan att upphöra vara sig självt.

Nuvarande version från 1 januari 2011 kl. 16.09

A - G

  • Affinitet: nära förbindelse, frändskap. Se affinitetsgrupp.
  • Agape: kärlek; betecknar den speciella kristna kärleksuppfattningen, Guds kärlek till människan, fritt given kärlek (nåd).
  • Aleatorisk: slumpmässig; kan påverkas eller avgöras av tillfälligheter. Louis Althusser skisserade exempelvis på en aleatorisk materialism.
  • Alienation: främlingsskap, främlingskänsla. Se alienation.
  • Alteritet: avvikelse från normen, det förväntade eller lagenliga.
  • Amor fati: kärlek till ödet.
  • Anarki: frånvaro av herradöme eller auktoritet (från an-, inte, och arkhe, regering).
  • andra, Det: det skilda; det som sätter eller utgör en skillnad (differens).
  • andre, Den: Det andra, främmande jaget; den andra personen eller duet som jaget står emot i ett samtal eller möte. Det är närbesläktat med annanhet/alteritet och skillnad och används främst inom kontinental filosofi. Hegel introducerade begreppet och bland andra Sartre, Lacan och Lévinas gav begreppet en central plats i respektives tänkande. På senare tid har även feminister använt sig av begreppet i genusstudier.
  • Antiintellektualism: kan ta sig uttryck som en misstro på människors möjlighet att med resonemangets och analysens hjälp finna lösningar på teoretiska och praktiska problem utan istället betonar betydelsen av vilja och känsla, drifter, instinkter och i många fall ideologi och religion. Men det kan också vara en inställning där "intellektuella", "tänkare" och akademiker ifrågasätts. Dels som producenter av härskarideologi (på universitet, institutioner, partier mm) men även som utövare och beskyddare av stela odynamiska tankemönster och sociala mönster. I den ena betydelsen är det alltså ett avståndstagande från ifrågasättande och analys men i den andra betydelsen är det ett ifrågasättande av vilka som har rätt och förmåga att analysera och förstå teoretiska och praktiska problem.
  • Antinomi: några lagar, maximer, principer eller regler som strider mot varandra (av anti-, mot, och nomos, lag).
  • Antipolitik: betecknar en hållning och ett tillstånd som inifrån och genom det politiska bryter och går bortom dess bestämningar. Antipolitiken grundar sig då inte längre på de rådande förhållandena eller mobiliseringen av politiska intressen eller subjektiviteter. Ett sätt att förstå antipolitiken är att som Etienne Balibar definiera den som det som reser sig ur politikens omöjlighet. För Balibar är antipolitiken ett försök att skapa erkännande och svar från den politiska apparaten. Antipolitiken kan emellertid förstås tvärtom som det som omöjliggör politiken, som bryter med den politiska representationen. Antipolitiken rymmer båda dessa aspekter; vi har dels antipolitik som reser sig ur en omöjlighet och därför är påtvingad, dels antipolitik som handlar om ett omöjliggörande av politiken och snarare vilar på en strategi än på en "yttre" nödvändighet.
  • Antropologi: läran om människan
  • Apokalyptik: ordet betyder uppenbarelse och används för en litterär genre som först och främst utvecklades av judiska författare på 200-talet f. Kr., men som även används i andra religiösa sammanhang. Uppenbarelsen är om tidens slut då Gud slutgiltigt vinner över ondskan och dömer världen. Inom kristendomen rör det sig om Kristi parusi. Se också eskatologi.
  • Apori: teoretisk svårighet eller självmotsägelse.
  • Apoteos: "Förgudligande", upphöjande till gudomlig status.
  • Aufheben: tyska för "ta upp", "lyfta", "behålla" men också "avsluta", "upphäva". Marx använde begreppet aufheben, som han lånat från Hegel, med innebörden såväl att upphäva som att höja till en högre nivå.
  • Aufhebung: upphäva/det upphävda.
  • Autoimmunitet: självimmunitet. Se immunitet.
  • Avskapelse: (fr. décréation) begrepp använt av Simone Weil för jagets avsägande av sitt själv, ett människans omintetgörande av sin personlighet för att låta det oskapade inom henne framträda, dvs en förening med Gud eller det gudomliga genom att lämna plats för nåden.
  • Axiom: en grundsats som accepteras utan bevis, som antas vara självklart sann.
  • Bios: liv (grekiska. Se biopolitik.
  • Bonmot: kvickhet.
  • Conatus: strävan. Hos Spinoza: strävan efter att upprätthålla (bevara) sitt vara; existenskraft; självbevarelsedrift.
  • Corpus: latin för kropp. Används oftast för t. ex. en samling texter om ett ämne eller från en region eller en enskild författare, eller i en teologisk kontext (Kristi kropp, Corpus Christi) eller inom juridiken, t. ex. Habeas corpus.
  • Dasein: tillvaro. Term använd av Martin Heidegger i den bokstavliga tolkningen ”Där-vara”, som beteckning på den mänskliga existensen; att alltid vara ”där”, i en omgivning, i en situation, i en värld, genom att alltid på ett komplext sätt förhålla sig till omgivande varanden och till sig själv. Se Martin Heidegger.
  • Demokrati: folkstyre. I statsvetenskaplig betydelse åsyftas närbesläktade former av styrelseskick där medborgarna via allmänna och fria val väljer förtroendevalda representanter. Demokratin vilar på en rad fri- och rättigheter (de mänskliga rättigheterna) som garanteras av den suveräna makten. I mer allmän betydelse brukar demokrati innebära att medlemmarna i en grupp röstar om beslut.
  • Dialektik: Begrepp som ursprungligen kommer ur en filosofisk metod nära retoriken. Menas ofta en utveckling där motsatser stöts.
  • DIAMAT: Förkortning på dialektisk materialism så som den kodifierades av Josef Stalin, utifrån Georgij Plechanovs tolkning av marxismen. Karaktäriseras av en pseudohegelsk förståelse av förändring där tes stöts mot antites som sedan uppgår i syntes. Denna form av dialektik ämnade att förklara historiens rörelse. DIAMAT är idag hårt kritiserad av andra historiematerialister.
  • Dikotomi: (grek. dichotomi'a tudelning, av dicho'tomos skuren i två delar) betecknar en variabel uppdelad i två varandra ömsesidigt uteslutande kategorier. Variabler konstrueras i regel som dikotomier för att underlätta bearbetning/analys. Ett välkänt exempel är indelning av variabeln människa i kategorierna kropp och själ. Termen har ett brett användningsområde och förekommer, med likvärdig betydelse, i allt från logik och matematik till sociologi.
  • Direkt aktion: handling utan ombud; omedierade handlingar. Står i tydlig kontrast till den formella, indirekta demokratin som ofta bygger på icke-deltagande och falskt samförstånd.
  • Diskurs: term som främst används inom semantik, betyder en helhet av sammanhängande uttryck, utsagor och begrepp, oftast i en specialiserad miljö, om ett ämne. Från 1960-talet och framåt började ordet användas som kortform för "diskursiv formation" inom diskursanalysen. Michel Foucault, som termen numera främst associeras till, använde det för kommunikation som involverar specialiserad kunskap av olika sorter. Se Diskurs.
  • Eidos: ide.
  • Eklektisk: blandning av olika, ofta motstridiga, osammanhängande idéer eller metoder
  • Emanera: utströmma, utstråla, utgå (ifrån), härröra.
  • Epistemologi: kunskapsteori; förståelsen av hur kunskap produceras och distribueras.
  • Ereignis: term som Martin Heidegger använde för "en händelse".
  • Eskatologi: lära om de sista, yttersta tingen (händelserna) (från eschatos, ytterst, sist, och logos, lära om).
  • Essentialism: föreställning om att olika entiteter (ting, varelser, grupper, etc) har en sann kärna, essens eller väsen, som är invariabel och fixerad oberoende av kontext och definierar dem. Inom filosofin härstammar denna uppfattning från Aristoteles.
  • Estetik: läran om förnimmandet; läran om det sköna som förnimmes (åskådas), närmare bestämt läran om det sköna i konsten.
  • Ethos: grekiska ethos; sed. Se etik.
  • Etik: sedelära, den del av filosofin som försöker besvara frågor som "vad är det goda", "vad är det rätta", "hur bör man bete sig". Är oftast i vardagligt tal synonymt med moral, ibland delas de upp i moral som de beteende som etiken lär. Några (exempelvis Spinoza, Lacan, Zizek) skiljer de båda åt genom att låta moral beteckna de oföränderliga regelsystem som kommer "utifrån" (Gud, staten eller andra auktoriteter) och etiken det som uppstår och utvecklas mellan människor ansikte till ansikte.
  • Etymologi: vetenskapen om ords härledning; läran om ords ursprung.
  • Exodus: Uttåg. Används i flera betydelser: 1) andra boken i Torah som beskriver de hebreiska slavarnas uttåg från Egypten under Moses ledarskap, 2) en form av politiskt motstånd genom olika sorters desertering, flykt och övergivande. Se exodus.
  • Explicit: uttryckligt, tydligt nämnt, direkt sagt.
  • Exterioritet: utsida, det utanförliggande. Se utsida.
  • Externalisering: att ställa något utanför, förskjuta; motsats till internalisering.
  • Fenomenologi: läran om fenomen och väsen. Filosofisk teori och metod som söker förklara eller beskriva hur ting, idéer och väsen ter sig för oss, oberoende av dess orsaker. Den hävdar inte att ren kunskap om "tinget i sig" kan nås eftersom alla kunskap medlas via erfarenheten. Modern fenomenologi började med Edmund Husserl och utvecklades sedan av en rad andra av vilka de mest namnkunniga är Martin Heidegger, Emmanuel Lévinas, Maurice Merleau-Ponty, Jean-Paul Sartre, Hans-Georg Gadamer och Paul Ricœur. I äldre filosofi är fenomenologi studiet av det skenbara i motsats till det sanna varat (ontologi).
  • Fordism: modell för organiserandet av produktionen som fått sitt namn av Henry Ford, Ford-koncernens grundare. Fordismen, som slog igenom i de Imperialistiska centrumländerna på 20- och 30-talet och hade sin glansperiod fram till slutet av 60-talet, var en produktionsmodell som inom nationalstatens gränser kännetecknades av höga löner, full sysselsättning och hög konsumtion. Fordismen bygger på en tayloristisk arbetsorganisation. Taylorismen innebär att produktionsprocessen uppsplittras i allt mindre detaljer, vilket medför optimal arbetsfördelning, den s.k. löpande-band-principen. Se fordism.

H – S

  • Hermeneutik: tolkningskonst, förståelselära.
  • Immanens: inre, inneboende
  • Implicit: underförstått utan att vara uttryckligt sagt; indirekt sagt.
  • Intelligibel: det som kan begripas av förståndet eller förnuftet.
  • Kabbala: Esoterisk judisk tolkningstradition och mystik. Kabbalan utvecklar dels en spekulativ lära om världens skapelse genom emanation från Gud, dels utformar den en praktisk lära om vinnandet av kunskap om och gemenskap med Gud.
  • Kausal: orsaksmässig; det sammanhang som finns mellan orsak och verkan.
  • Koherens: Motsägelsefrihet, förenlighet.
  • Kommensurabel: som kan mätas med samma mätenhet; jämförbar, förenlig. Motsats: inkommensurabel.
  • Konjunktion: och-förbindelse mellan två eller flera satser.
  • Konstitution: grundande, grund, grundval; nödvändig(a) betingelse(r) för något annat.
  • Kontingent: tillfällig, motsats till nödvändig. I modern logik sägs satser som varken är logiskt sanna eller logiskt falska vara kontingenta. I traditionell filosofi sägs de egenskaper hos ett ting som inte tillhör dess ”väsen” vara kontingenta.
  • Konvergens: ihopgående, närmande. Att konvergera: att närma sig varandra, vara riktade mot samma punkt.
  • langue: beteckning (enligt Saussure) på språket som ett system. Motsats till parole.
  • Mediera: förmedla
  • Metanoia: ånger; genomgripande förändring av en individs uppfattning av sig själv. Uppnåendet av en ny livssyn.
  • Mimesis: framställning, efterbildning.
  • Modus: Det sätt något är på, eller det tillstånd som något befinner sig i; bestämning eller egenskap hos något.
  • Mystik: Religiös term för det personliga mötet med Gud. Mystik i olika sammanhang kan betyda olika saker och tillvägagångssättet kan också skilja. Oftast åsyftas ett personligt inre, andligt, möte eller enhet eller medvetande om det gudomliga, Gud, den Andre, det Absoluta eller något annat transcendent. Det kan ske genom inre förnimmelser, uppenbarelser eller reflektiv kontemplation där det gudomliga förnims intuitivt.
  • Myt (mythos): Till sin form är myter berättelser som använder symboler och metaforer vars överförda mening inte utan vidare kan översättas till en bokstavlig. Se mytologi.
  • Objekt: språkv. satsdel som uttrycker föremål för handling, fil. uppfattat ting/väsen i motsats till subjekt.
  • Ontologi: läran om varandets väsen.
  • parole: beteckning (enligt Saussure) på det faktiska bruket av språket.
  • Parousia: närvaro. Hos Platon beteckning på idéernas ”närvaro” i de förnimbara fenomenen.
  • qua: i egenskap av; för så vitt som; med avseende på; såsom; betraktad som.
  • Reifikation: Förtingligande, varufierad. Sociala relationer framträder som utbyten mellan varor och ting.
  • Re-produktion: Begreppet vill fånga den reproducerande rörelsens förmåga att utveckla sin egen produktion av relationer. Kapitaldialektiken visar sig i nya produktionssystem som utgår ifrån samma ekonomiska lagar som gårdagen (Marx). Fysisk bestraffning ersätts med övervakning och disciplinering av kroppar (Foucault). Könsroller utvecklas utifrån gårdagens diskurser som alstrar nya begär (Butler) osv.
  • Ressentiment: Term som används inom filosofi och psykologi. Ordet kommer från franskans "ressentiment", som betyder förbittring. Ressentiment betecknar förbittring och hostilitet som riktas mot den som identifieras som orsaken till frustrationen. Känslan av svaghet, underlägsenhet och underordning och eventuell avundsjuka inför "orsaken" genererar ett värdesystem, eller moral, som angriper eller förnekar källan till ens frustration. En fiende målas upp som värdesystemet formuleras utifrån så som en motsats. Ressentiment introducerades som en filosofisk och psykologisk term av Friedrich Nietzsche. Konceptet utvecklades som en viktig aspekt av Nietzsches idéer om herre- och slavmoral.
  • Scientism: att tillskriva (natur)vetenskapen stor betydelse; övervärdering av vetenskapen (särskilt naturvetenskapen); fackvetenskaplig självtillräcklighet.
  • Semiologi: generell vetenskap om teckensystem.
  • Signifikant: betydelsefull, anmärkningsvärd, betecknande.
  • Soliditet: fasthet.
  • Subjekt: språkv. satsdel varom något utsägs, fil. uppfattande ting/väsen i motsats till objekt.
  • Subsumtion: Inbegripande, underordnande

T – Ö

  • Tautologi: Utsaga vari det som betyder samma sak säges flera gånger med olika ord men med samma betydelse. Intetsägande utsaga.
  • techne: det grekiska ord som är ursprunget till vårt ”teknik”. I filosofiskt språkbruk har techne dock en mycket vidare betydelse, som harmonierar med både den gängse antika grekiska betydelsen och användandet hos Platon och Aristoteles, nämligen hantverksmässigt-konstnärligt kunnande. Se teknik.
  • Tecken: Något som står för något annat; ett fysiskt objekt, som visar mot något annat, uttrycker något, betyder något. Det lingvistiska tecknet, enligt den strukturella lingvistiken (Saussure) är tecken i det talade språket kännetecknat av ett komplext, sammanvävt förhållande mellan det som betecknar (signifikant) och det som betecknas (signifié).
  • Teleologi: att uppfatta något som bestämt av mål eller ändamål.
  • Telos: mål, ändamål, ändamålsorsak (jmf teleologi).
  • Teologi: lära om Gud, om förhållandet mellan människa och Gud. Oftast lära om Gud i metafysisk betydelse.
  • Totalitet: betyder helhet men i filosofisk bemärkelse åsyftas oftast en särskild typ av helhet. En totalitet är då en helhet som är större än dess sammantagna delar och relationer. Totaliteten förstås ofta som ett system av interna relationer eller en entitet som inte relaterar till (eller är avhängig) något utanför sig självt. Begreppet används framför allt inom hegeliansk och hegelskt influerad filosofi, men också inom klassisk sociologi liksom i vagare mening inom holistiska teorier om samhället.
  • Transcendent: översinnlig; (gräns)överskridande
  • Typologi: lära om indelning av ett undersökningsmaterial efter bestämda typer.
  • Upplåtenhet: Heideggers beteckning på att människan (eller mer generellt: tillvaron) befinner sig i situationer där hon kännetecknas av en förståelse av sitt eget vara (existens), världen och varat i allmänhet. Upplåtenhet är därför lika med vara-förståelse.
  • Utilitarism: etisk teori enligt vilken den etiskt sett riktiga handlingen är den som jämfört med andra möjligheter frambringar den största mängden av positiva (icke-etiska) värden. Dvs. handlingens etiska värde beror på dess förmåga att öka mängden positiva värden av icke-etisk art, t.ex. lycka, rikedom, god hälsa, skönhet, insikt osv.
  • Vara (ontologi): det som är, det varande, dvs. ting, egenskaper, relationer, värden, ideala storheter, sakförhållanden och annat.
  • Vara (ekonomi): Ett materiellt eller immateriellt ting som säljs på en marknad. Enligt Karl Marx består varan av ett bruksvärde och ett bytesvärde och är en bärare av värde. Bruksvärdet är varans kvalitativa aspekt, den faktiska bruksegenskapen. Bytesvärdet är varans kvantitativa aspekt, uttrycket för måttet av varans värde. Värdet är varans substans; abstrakt arbete.
  • Vitalism: ursprungligen biologisk teori enligt vilken allt organiskt liv beror på en unik livskraft vars beskaffenhet inte kan förklaras utifrån fysisk-kemiska lagar. Motsats till mekanism. I början av 1900-talet framförde bland andra Henri Bergson en form av filosofisk nyvitalism, uppföljd av bland andra Gilles Deleuze och Manuel de Landa.
  • Voluntarism: lära som betonar viljan, särskilt framför förnuftet.
  • Väsen: ett varandes väsen är de egenskaper som detta varande inte kan mista utan att upphöra vara sig självt.