Louis Althusser

Från Krigsmaskinen
Version från den 23 oktober 2007 kl. 12.35 av Myteri (Diskussion | bidrag)

Hoppa till: navigering, sök

Louis Pierre Althusser (1918-1990) var en fransk filosof. Han kallade sig marxist och brukar räknas som en strukturalistisk teoretiker, även om "strukturalism" inte är en helt okomplicerad etikett i sammanhanget. Althusser var aktiv i det franska kommunistpartiet PCF (som hade ett nära förhållande till Sovjetunionen) och ägnade mycket energi åt att tillbakavisa vissa strömningar som började göra sig gällande inom den franska vänstern i och med den så kallade avstaliniseringen i Sovjetunionen under 1950-talet. Framför allt handlade det om vissa empiricistiska kunskapsmodeller som ifrågasatte den marxism Althusser bekände sig till, liksom en humanistisk, enligt Althusser i hög grad borgerlig, marxistisk trend inspirerad av Jean-Paul Sartre och existentialismen.

Det är kritiken av dessa tendenser som bildar utgångspunkt för Althussers viktigaste teoretiska bedrifter: den filosofiska förståelsen av Karl Marx, samt teorin om ideologi och ideologiska statsapparater (ISA).

Enligt Althusser finns det en viktig skillnad mellan Marx' tidiga och sena arbeten - han talar om ett epistemologiskt brott. Medan den unge Marx fortfarande rörde sig inom en föreställningsvärld starkt präglad av Hegel och Feuerbach, innebär verk som Grundrisse och Kapitalet enligt Althusser en rörelse bort från dessa tidigare, ideologiska referensramar och upprättandet av en djupare filosofisk förståelse av det kapitalistiska produktionssättet som rör sig under dess ekonomistiska, empiriskt observerbara yta.

Teorin om ideologi (som beskrivs i essän "Ideologi och ideologiska statsapparater" i Filosofi från proletär klasståndpunkt, 1976) är inspirerad av Antonio Gramsci och dennes hegemonibegrepp, och betonar produktionen av subjektivitet som central för klassamhällets produktion av underordning. Genom ideologiska statsapparater (ISA) som skolan, media, reklam, etc, fås individerna att frivilligt underordna sig den logik som styr samhället och fungera "på egen hand", dvs att aktivt affirmera sina roller och funktioner i reproduktionen av kapitallogiken samtidigt som de övertygas om att detta är som det ska vara, att allt är ordnat till det bästa.

Även om Althussers ideologikritik är skissartad och ofullkomlig (och färgad av hans leninistiska förståelse av staten och statliga institutioner) har den haft avsevärd betydelse för sentida marxistisk teoribildning.