Skillnad mellan versioner av "Konservativ revolution"

Från Krigsmaskinen
Hoppa till: navigering, sök
(Litteratur)
(Centrala personer)
Rad 16: Rad 16:
  
 
==Centrala personer==
 
==Centrala personer==
*[[Hans Freyer]]
+
*Hans Freyer
*[[Stefan George]]
+
*Stefan George
 
*[[Martin Heidegger]]
 
*[[Martin Heidegger]]
*[[Friedrich Hielscher]]
+
*Friedrich Hielscher
*[[Hugo von Hoffmannsthal]]
+
*Hugo von Hoffmannsthal
*[[Edgar Julius Jung]].
+
*Edgar Julius Jung
 
*[[Ernst Jünger]]
 
*[[Ernst Jünger]]
*[[Friedrich Georg Jünger]]
+
*Friedrich Georg Jünger
*[[Arthur Moeller van den Bruck]]
+
*Arthur Moeller van den Bruck
*[[Armin Mohler]]
+
*Armin Mohler
 
*[[Ernst Niekisch]]
 
*[[Ernst Niekisch]]
*[[Ernst von Salomon]]
+
*Ernst von Salomon
 
*[[Carl Schmitt]]
 
*[[Carl Schmitt]]
*[[Oswald Spengler]]
+
*Oswald Spengler
  
 
== Litteratur ==
 
== Litteratur ==

Versionen från 23 januari 2010 kl. 17.34

Konservativ revolution är ett samlingsnamn på en heterogen samling tyska intellektuella under Weimerrepubliken.

Begreppshistoria

Begreppet användes i Weimarrepubliken först av Thomas Mann som beskrev Nietzsche som "inget annat än en konservativ revolution". Verkligt genomslag fick begreppet genom ett tal av Hugo von Hoffmannsthal där han mot slutet pläderade för en motrörelse mot de förändringar renässansen, reformationen och upplysningen fört med sig, en "konservativ revolution". I Edgar Julius Jungs uppsats "Deutschland und die konservative Revolution" från 1932 har begreppet en direkt politisk innebörd.

1950 utkom Armin Mohlers, privatsekreterare till Ernst Jünger 1949-53, Die Konservative Revolution in Deutschland 1918-1932. Grundriss ihrer Weltanschauungen vilken kom att definitivt etablera begreppet i den akademsika världen. Boken räknas som ett av standardverken inom området.

Ideologiskt innehåll

Mohler urskiljer tre olika politiskt-ideologiska strömningar inom den konservativa revolutionen, Völkische, Jungkonservative och Nationalrevolutionäre.

Relation till nazismen

Det är svårt att tala om något enhetligt förhållningssätt till nazismen bland konservativa revolutionärer. Ernst Jünger gick i "inre exil" och befann sig 1944 i periferin kring Stauffenberg. Edgar Julius Jung mördades under de långa knivarnas natt. Ernst Niekisch häktades 1937 och dömdes till livstids fängelse för högförräderi. Carl Schmitt gav under de första åren efter Machtübernahme NSDAP juridisk legitimitet bland annat genom ett rättfärdigande av de långa knivarnas natt. Schmitt förlorade 1936 sin priviligierade ställning efter en konflikt med SS som bland annat anklagade honom för bristande antisemitism. Ernst von Salomon distanserade sig klart från NSDAP efter 1933 men kan svårligen betecknas som motståndsman.

Centrala personer

Litteratur