Insurrektionell anarkism

Från Krigsmaskinen
Version från den 3 november 2007 kl. 11.54 av Iammany (Diskussion | bidrag)

Hoppa till: navigering, sök

Den insurrektionella anarkismen är en strömning som betonar direkt aktion och flexibel organisering för att uppnå enhet mellan direkt aktion och organisationsform. Insurrektionella anarkister kritiserar starkt all form av mass/syntesorganisering som bygger på en kvantitativ syn på klasskampen som resulterar i mediering, rekuperation och som i slutändan kan döda ett kampuppsving.

Historiska rötter och utveckling

Den insurrektionella anarkismen är en modern anarkistisk strömning som främst kommer från Italien på 1970-talet med Alfredo Bonanno och kretsen kring tidskriften Anarchismo Editions, en del som brittiska Elephant Editions i sin tur översatt till engelska. Det insurrektionella perspektivet kan dock spåras tillbaka till Errico Malatesta, Galleani, Bakunin och även Max Stirner. Det är främst Malatesta och Galleani som lagt grunden i och med deras kritik av statliknande organisationer, formell organisering över huvud taget (Galleani), kritiken av syndikalismen, och deras försvar av en anarkistisk kommunism baserad på direkt aktion och inbördes hjälp.

Bonannos skrifter är koncentrerade kring 70- och 80-talet, och är starkt influerade av de autonoma kamper som spreds i Italien, men också på andra platser, exempelvis Storbritannien. I Storbritannien knöts banden med bland andra Jean Weir och tidsskriften Insurrection. Bokförlaget Elephant Editions gav ut flera engelska översättningar av Bonannos texter, och flera andra texter som blivit betydelsefulla för det insurrektionella perspektivet.

2001 gavs tidskriften Killing King Abacus (KKA) ut och förnyade den insurrektionella anarkismen med nya perspektiv och med ett tydligt avstamp i den sk anti-globaliseringsrörelsen på 2000-talet. KKA var influerade av bland annat aktivismkritiken, Gilles Dauvé och situationisterna.


Introduktioner till den insurrektionella anarkismen