Skillnad mellan versioner av "Georges Batailles liv: en översikt"

Från Krigsmaskinen
Hoppa till: navigering, sök
(Ögats historia och den nya myten)
(Ögats historia och den nya myten)
Rad 8: Rad 8:
  
 
Vad är ''Ögats historia'' för en sorts berättelse? Är det simpel pornografi? Är det självbiografiskt baserat? Utan tvekan är det en mycket ”heterologisk” berättelse. Som Bataille skriver i sitt efterord till ''Himlens blå'' … ''Ögats historia'' är i hög utsträckning en fortsättning på den parodiska agenda som Solaranuset inledde. Men ''Ögats historia'' är framför allt en parodi på språket och det litterära berättandet som sådant. Det är i själva verket inte mycket till en berättelse överhuvudtaget. När den läses på det sättet ser man inte de lingvistiska lekar Bataille utför. Centralt genom hela berättelsen är en serie objekt av likartade former: ögon, ägg, testiklar, etc. En annan serie som löper parallellt är vätskor och andra flödande substanser: mjölk, saliv, sperma, urin och solljus. [Barthes om ögats metaforer.]
 
Vad är ''Ögats historia'' för en sorts berättelse? Är det simpel pornografi? Är det självbiografiskt baserat? Utan tvekan är det en mycket ”heterologisk” berättelse. Som Bataille skriver i sitt efterord till ''Himlens blå'' … ''Ögats historia'' är i hög utsträckning en fortsättning på den parodiska agenda som Solaranuset inledde. Men ''Ögats historia'' är framför allt en parodi på språket och det litterära berättandet som sådant. Det är i själva verket inte mycket till en berättelse överhuvudtaget. När den läses på det sättet ser man inte de lingvistiska lekar Bataille utför. Centralt genom hela berättelsen är en serie objekt av likartade former: ögon, ägg, testiklar, etc. En annan serie som löper parallellt är vätskor och andra flödande substanser: mjölk, saliv, sperma, urin och solljus. [Barthes om ögats metaforer.]
 
1929 blir Bataille redaktionssekreterare för tidskriften ''[[Documents]]''. I en rad artiklar utvecklar han vad han kallar ”basmaterialism” (helt i linje med sin heterologi) som tydligt var riktad som en attack mot Breton och [[surrealism]]en. ”Le langage des fleurs” ”Matérialisme”. Diskussionen (om man kan kalla det så) rasade mellan de båda lägren och skällsorden haglade. Breton kallar Bataille sinnessjuk, ”oärlig och patologisk”. Bataille å sin sida kallar Breton ”en gammal religiös urinblåsa” och ”en böld av klerikal fraseologi”, etc. Det i särklass kanske viktigaste bidraget från Batailles håll är ”La valeur d’usage de D.A.F. de Sade”.
 
  
 
1929 startas ett nytt tidskriftsprojekt, ''[[Documents]]''. Trots att Bataille formellt sett utsågs till redaktionssekreterare var han i själva verket de facto redaktör. ''Documents'' var en i många avseenden utmärkande tidskrift. Den blandade flera olika discipliner, allt från konsthistoria, till etnografi och jazz, och allt där emellan. Skribenterna var av de mest skilda slag; radikaler och reaktionärer, respekterade intellektuella och unga aspirerande studenter, ofta oeniga och ibland fientliga. (I skaran kan man bland andra notera en ung Claude Lévi-Strauss.) Många som kom att bidra till ''Documents'' var surrealister som antingen blivit uteslutna eller lämnat Brétons krets. Bataille utvecklade också i en serie artiklar vad han kallade ”basmaterialism” (helt i linje med sin heterologi), som var en tydlig attack mot Bréton. Materialism enligt Bataille är står radikalt utanför ”ideal human aspirations”. Det basmateriella ”refuses to allow itself to be reduced to the great ontological machines resulting from these aspirations”, det kan bara definieras som ”the ''nonlogical difference'' that represents in relation to the ''economy'' of the universe what ''crime'' represents to the ''law''.” Diskussionen (om man kan kalla det så) rasade mellan de båda lägren och skällsorden haglade. Breton kallar Bataille sinnessjuk, ”oärlig och patologisk”. Bataille å sin sida kallar Breton ”en gammal religiös urinblåsa” och ”en böld av klerikal fraseologi”, etc. Det i särklass kanske viktigaste bidraget från Batailles håll var ”La valeur d’usage de D.A.F. de Sade”, men förblev dessvärre opublicerad. Batailles idéer om basmaterialism, hetrologi och [[erotism]] är i hög grad influerade av de Sade. [utveckla]
 
1929 startas ett nytt tidskriftsprojekt, ''[[Documents]]''. Trots att Bataille formellt sett utsågs till redaktionssekreterare var han i själva verket de facto redaktör. ''Documents'' var en i många avseenden utmärkande tidskrift. Den blandade flera olika discipliner, allt från konsthistoria, till etnografi och jazz, och allt där emellan. Skribenterna var av de mest skilda slag; radikaler och reaktionärer, respekterade intellektuella och unga aspirerande studenter, ofta oeniga och ibland fientliga. (I skaran kan man bland andra notera en ung Claude Lévi-Strauss.) Många som kom att bidra till ''Documents'' var surrealister som antingen blivit uteslutna eller lämnat Brétons krets. Bataille utvecklade också i en serie artiklar vad han kallade ”basmaterialism” (helt i linje med sin heterologi), som var en tydlig attack mot Bréton. Materialism enligt Bataille är står radikalt utanför ”ideal human aspirations”. Det basmateriella ”refuses to allow itself to be reduced to the great ontological machines resulting from these aspirations”, det kan bara definieras som ”the ''nonlogical difference'' that represents in relation to the ''economy'' of the universe what ''crime'' represents to the ''law''.” Diskussionen (om man kan kalla det så) rasade mellan de båda lägren och skällsorden haglade. Breton kallar Bataille sinnessjuk, ”oärlig och patologisk”. Bataille å sin sida kallar Breton ”en gammal religiös urinblåsa” och ”en böld av klerikal fraseologi”, etc. Det i särklass kanske viktigaste bidraget från Batailles håll var ”La valeur d’usage de D.A.F. de Sade”, men förblev dessvärre opublicerad. Batailles idéer om basmaterialism, hetrologi och [[erotism]] är i hög grad influerade av de Sade. [utveckla]

Versionen från 28 februari 2009 kl. 17.49

Följande är ett work-in-progress av iammany om Georges Batailles liv och verk. Då Batailles liv svårligen kan särskiljas från hans verk, och vice versa, blandas biografiska fakta med textanalys och fylls ut med mina egna spekulationer. Texten skrivs allteftersom Batailles böcker och texter läses. Källor till biografiska fakta är Michel Suryas biografi i Res publica nr 18 och Stuart Kendalls Georges Bataille (Reaktion books, 2007).


Ögats historia och den nya myten

Sensommaren eller hösten 1922 läste Georges Bataille Nietzsches Bortom gott och ont och förlorade tron. Han hade tidigare läst delar ur Sålunda talade Zarathustra utan att det gjort något nämnbart intryck. Året efter upptäcker han Sigmund Freuds skrifter. 1925 fick Batailles vän Camille Dausse läsa utkast till en tidig version av Ögats historia och blev så oroad över innehållet att hon övertalade honom att träffa psykoanalytikern Adrien Borel. Bataille och Borel kommer överens om att påbörja en analys. Året därpå påbörjas eller fortsätter de analysen. Det skulle komma att få en avgörande betydelse för Batailles liv. Den avslutas dock i förtid, efter bara ett år. Men den var inget misslyckande; äntligen kunde han skriva. Han skriver sin första bok, W.C., som han dock förstör.

Samtidigt som han går i analys hos Borel skriver han på Ögats historia. Den blir en integral del av behandlingen. För varje session skriver han en vinjett som Borel kommenterar. Boken publiceras året efter under pseudonymen Lord Auch. Den trycks endast i 134 exemplar och säljs i hemlighet. Parallellt med kortromanen skriver han på tre fragment som ska komma att bli centrala för teorin han senare kallar heterologi. En av dem var L’anus solaire som publiceras först fyra år senare: ”Om man fruktar bländningen så till den grad att man aldrig sett (…) att solen var vämjelig och rosa som ett ollon, öppen och urinerande som en kroppsöppning, är det kanske onödigt att mitt i naturen öppna ännu fler ögon tyngda av frågor”. De två andra, som förblev opublicerade under hans livstid, var Jesuve och [The pineal eye]. I de här tre texterna utvecklar Bataille vad kan kallade ”mytologisk antropologi”. De är parodiska och beaktar både rationella och irrationella krafter som han såg som inneboende i allt. Batailles mytologiska antropologi utvecklades mångt och mycket i kontrast till den vetenskapliga antropologin som hos exempelvis Marcel Mauss. Med det parodiska tillvägagångssättet hoppades Bataille på att kunna uppvisa myter. Med det parodiska, menade Bataille i Solaranuset, reflekterar man över hur saker och ting speglar varandra, exempelvis hur solljuset ”rinner” ner mot jorden och blommorna reser sig upp mot solen. Då blommorna är begränsade kämpar de ständigt mot denna begränsning och rör sig ständigt över gränsen. Bataille försöker med detta artikulera en myt om en allmänn ekonomi karaktäriserat av transgression. Han menar också, utifrån detta begrepp om utgift, att mänskligt begär tydligast uttrycker sig i självförlust, självglömska (?) och självuppoffring.

Vad är Ögats historia för en sorts berättelse? Är det simpel pornografi? Är det självbiografiskt baserat? Utan tvekan är det en mycket ”heterologisk” berättelse. Som Bataille skriver i sitt efterord till Himlens blåÖgats historia är i hög utsträckning en fortsättning på den parodiska agenda som Solaranuset inledde. Men Ögats historia är framför allt en parodi på språket och det litterära berättandet som sådant. Det är i själva verket inte mycket till en berättelse överhuvudtaget. När den läses på det sättet ser man inte de lingvistiska lekar Bataille utför. Centralt genom hela berättelsen är en serie objekt av likartade former: ögon, ägg, testiklar, etc. En annan serie som löper parallellt är vätskor och andra flödande substanser: mjölk, saliv, sperma, urin och solljus. [Barthes om ögats metaforer.]

1929 startas ett nytt tidskriftsprojekt, Documents. Trots att Bataille formellt sett utsågs till redaktionssekreterare var han i själva verket de facto redaktör. Documents var en i många avseenden utmärkande tidskrift. Den blandade flera olika discipliner, allt från konsthistoria, till etnografi och jazz, och allt där emellan. Skribenterna var av de mest skilda slag; radikaler och reaktionärer, respekterade intellektuella och unga aspirerande studenter, ofta oeniga och ibland fientliga. (I skaran kan man bland andra notera en ung Claude Lévi-Strauss.) Många som kom att bidra till Documents var surrealister som antingen blivit uteslutna eller lämnat Brétons krets. Bataille utvecklade också i en serie artiklar vad han kallade ”basmaterialism” (helt i linje med sin heterologi), som var en tydlig attack mot Bréton. Materialism enligt Bataille är står radikalt utanför ”ideal human aspirations”. Det basmateriella ”refuses to allow itself to be reduced to the great ontological machines resulting from these aspirations”, det kan bara definieras som ”the nonlogical difference that represents in relation to the economy of the universe what crime represents to the law.” Diskussionen (om man kan kalla det så) rasade mellan de båda lägren och skällsorden haglade. Breton kallar Bataille sinnessjuk, ”oärlig och patologisk”. Bataille å sin sida kallar Breton ”en gammal religiös urinblåsa” och ”en böld av klerikal fraseologi”, etc. Det i särklass kanske viktigaste bidraget från Batailles håll var ”La valeur d’usage de D.A.F. de Sade”, men förblev dessvärre opublicerad. Batailles idéer om basmaterialism, hetrologi och erotism är i hög grad influerade av de Sade. [utveckla]

Efter knappt två år och femton nummer upphör Documents. Inte kort därefter publicerar Bataille till slut Solanuset, i 112 exemplar. Under 1930 inträffar en rad händelser som försätter Bataille i en djup kris. Förutom att Documents lades ner, avled Georges mor och Sylvia föder deras första dotter, Laurence. Han förflyttades också från sin tidigare arbetsplats på Bibliothèque Nationale.

Inte långt efter det att Documents upphört började Bataille bidra med recensioner och artiklar till La Critique Sociale, en tidskrift som var knuten till Demokratiska kommunistiska cirkeln, med Boris Souvarine som redaktör. Cirkeln träffades torsdagskvällar för att diskutera marxistisk teori och politik. Bataille anslöt sig tillsammans med Michel Leiris och några andra vänner. I cirkeln kunde man också träffa till exempel Simone Weil, Georges Ambrosino, och Colette Laure Peignot. Cirkeln var, liksom Bataille, intresserade av att befrukta marxismen med andra teorier som psykoanalys, alternativa filosofier etc. Detta engagerade Bataille som hade försökt korsbefrukta Marx med Nietzsche exempelvis. Han bidrog med en serie artiklar mellan 1932 och 1934: ”Kritik av grunderna i den hegelianska dialektiken”, ”Begreppet utgift”, ”Problemet med staten” och ”Fascismens psykologiska struktur”.

Deltar i en demonstration den 12 februari på Cours de Vincennes och övertygas om fascismens kommande seger. ”Överallt, i en värld där det snabbt blir allt svårare att andas, dras fascismens snara till.” Bataille känner sig själv också allt mer kvävd. Han mår dåligt och genomgår en allvarlig kris. Han lämnar sin fru, Sylvia Bataille (som träffar Jacques Lacan). Han träffar Colette Peignot.

Acéphale, hemligheten och den inre erfarenheten

Eros tårar och det onda