Skillnad mellan versioner av "Félix Guattari"

Från Krigsmaskinen
Hoppa till: navigering, sök
(Ny sida: '''Félix Guattari''' (1930 - 1992) var en fransk militant, psykoterapeut och filosof. Han är mest känd för sina samarbeten med Gilles Deleuze, och för sina insatser inom [[anti-psy...)
 
m
 
(5 mellanliggande versioner av 2 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
'''Félix Guattari''' (1930 - 1992) var en fransk militant, psykoterapeut och filosof. Han är mest känd för sina samarbeten med [[Gilles Deleuze]], och för sina insatser inom [[anti-psykiatri]] och [[schizoanalys]].
+
'''Félix Guattari''' (1930 - 1992) var en fransk militant, psykoterapeut och filosof. Han är mest känd för sina samarbeten med [[Gilles Deleuze]], och för sina insatser inom anti-psykiatri och [[L'Anti-Œdipe|schizoanalys]].
  
Guattari, som studerade under '''Jacques Lacan''' på 1950-talet och under större delen av sitt liv arbetade vid den psykiatriska kliniken La Borde, riktade sitt främsta teoretiska intresse mot [[subjektivitet]] och '''begär''', frågor som han ansåg att den klassiska psykoanalysen (imklusive dess lacanska riktning) missuppfattat och vantolkat på grundläggande sätt.
+
Guattari, som studerade under [[Jacques Lacan]] på 1950-talet och under större delen av sitt liv arbetade vid den psykiatriska kliniken La Borde, riktade sitt främsta teoretiska intresse mot [[subjektivitet]] och begär, frågor som han ansåg att den klassiska psykoanalysen (inklusive dess lacanska riktning) missuppfattat och vantolkat på grundläggande sätt.
 +
 
 +
[[Kategori:Deleuze & Guattari]]
 +
[[Kategori:Antipolitik och kommunisering]]
 +
[[Kategori:Krig]]

Nuvarande version från 10 augusti 2018 kl. 18.03

Félix Guattari (1930 - 1992) var en fransk militant, psykoterapeut och filosof. Han är mest känd för sina samarbeten med Gilles Deleuze, och för sina insatser inom anti-psykiatri och schizoanalys.

Guattari, som studerade under Jacques Lacan på 1950-talet och under större delen av sitt liv arbetade vid den psykiatriska kliniken La Borde, riktade sitt främsta teoretiska intresse mot subjektivitet och begär, frågor som han ansåg att den klassiska psykoanalysen (inklusive dess lacanska riktning) missuppfattat och vantolkat på grundläggande sätt.