En titt i verktygslådan

Från Krigsmaskinen
Version från den 16 januari 2021 kl. 15.55 av Iammany (Diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'I vår verktygslåda med etiketten "undersökningar" har vi samlat på oss en hel uppsättning verktyg som är användbara i den vardagliga klasskampen. Några av redskapen ha...')

(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök

I vår verktygslåda med etiketten "undersökningar" har vi samlat på oss en hel uppsättning verktyg som är användbara i den vardagliga klasskampen. Några av redskapen har vi lånat från historien, från tidigare arbetarkamper, andra har vi rövat från sociologin och några har vi uppfunnit själva. Så låt oss kasta en blick i lådan och se på de olika verktygen, vilka skilda funktioner de har.

Dagbok
En av de enklaste formerna att göra, en självundersökning som inte ska underskattas, är att föra dagböcker över sitt arbete. Precis som en vanlig dagbok, är arbetsplatsdagboken en liten bok eller häfte där du skriver ner dina dagliga funderingar från jobbet, där du kan beskriva arbetskompisar och chefers agerande. Bara att formulera sina tankar, tänka högt ett tag och skriva ner dem kan hjälpa en mycket i att försöka fundera över sin situation. I dagboken kan du beskriva din vardag, men också ta ett steg utanför din situation, reflektera och föra en dialog med dig själv över vad det är som sker varje dag. Utifrån dagboksanteckningarna kan man börja se samband, enskilda handlingar växer fram som ett mönster när man bläddrar igenom dagbokssidorna och läser igenom på nytt sina gamla tankar och funderingar.

Bloggar
Webbloggar är enkla förprogrammerade hemsidor, du kan lätt göra din personliga sida där du lägger upp dina texter och funderingar - en slags dagbok eller privat textsamling på nätet. Fördelen med en blogg är att du kan visa den för dina kompisar på jobbet eller andra vänner. Formen är interaktiv, det är möjligt att få kommentarer på och diskussion om de texter du skrivit. Bloggen kan vara ett sätt att knyta till sig några arbetskamrater att delta som skribenter, att ha webbsidan gemensamt, och utgöra ett första steg i en informell organisering, en mötesplats och erfarenhetsutbyte för er utanför arbetet. Arbetsplatsbloggar har börjat dyka upp runt om i hela landet det senaste året och igenom dem har personliga nätverk börjat knytas som inte varit geografiskt uppbundna. En sjukhusarbetares blog i Gävle för vidare strejkande syndikalister från Malmös pressmeddelanden och ger i gengälld sina personliga erfarenheter av det höjda arbetstempot.

Klotterplank
Klottret ska inte underskattas som forum för ansiktslöst motstånd. På toaväggen kan man hitta de låga påhoppen på chefen, de plumpa skämt som undergräver företagets makt och de ilskna utrop som kanske inte kommer fram på fikapausen öppet mellan arbetskamraterna. Klottret kan ligga till grund för gemensamma skämt och jargong som ger uttryck för missnöje på arbetet, alla har läst det och kan fnissa åt det. I klottret sker ofta de anonyma bikterna, som hjälper till att normalisera små vardagsmotståndspraktiker. Nätsajten Bikt.se gjorde en systematiserad version på nätet, en anonym biktplats, där personer skrev in och bekänna små "vardagsbrott" de gjort. En stor del handlade om vardagliga handlingar på arbetsplatser: vad folk har stulit på jobbet, sovit under arbetstid, små hyss som gjorts mot cheferna. Handlingarna kan verka individuella och isolerade, bara små busstreck, men samlade på rad uppstår en normalisering kring dessa praktiker: alla gör dem ju faktiskt, även om få pratar om det öppet. För företag kan just sådant småprat, skitsnack, småstölder, personligt användande av företagens maskiner och så vidare vara ett stående grus i maskineriet, en tröghet som dagligen begränsar dem.

Intervjuer
Dina vänner, både på och utanför arbetsplatsen, är fulla av historier från sina jobb och vardagssituationer som de vill berätta. Ofta sker det spontant i småsnack, allmänt muttrande om chefen på krogen eller i fikapausen. Ett sätt att mer organiserat samla den kunskapen är att intervjua dem. Intervjun kan vara ett bra sätt att stiga utanför sin egen situation och lyssna på andras erfarenheter. Många gånger kan det vara lättare att se mönster genom att höra andra berätta exempel som man direkt känner igen sig i (eller inte känner igen sig i). Att med papper och penna koncentrera sig på och helhjärtat lyssna på en person visar att man är genuint intresserad av deras erfarenheter. Det är också ett sätt att få den du intervjuar att börja överväga sin situation, att börja problematisera den och förhålla sig kritiskt. Intervjuerna behöver inte begränsa sig till sina arbetskompisar, som sitter i en liknande situation som dig själv, utan det kan ge mycket att intervjua andra personer ifrån andra arbetsplatser - samtalet blir ett möte mellan två olika situationer och kan synliggöra det som är gemensamt och det som är särskiljande mellan olika arbetsplatser.

Studiecirklar och rundabordssamtal
Ett bra sätt att gemensamt samla sina tankar, jämföra dem med varandra och återkomma till diskussionerna är studiecirkeln. En studiecirkel kan kretsa kring att läsa allmänna politiska och marxistiska texter, om kapitalismen, arbetsorganisering eller motståndshistoria. Men den kan också ha en betydligt lösare form: att ni bestämmer er att träffas regelbundet och diskutera olika teman knutna till er arbetsplats. Det är bra att bestämma teman tillsammans innan, så får man en chans att tänka igenom dem och jämföra mot sin vardag. Teman kan vara sådant som arbetets organisering, vardagskonflikter, informella roller och hierarkier på jobbet, företagets managementstrategi, facket/utomfackligt, "vad bör göras" och så vidare. Lite skjuts på traven i diskussionerna kan ni få om ni använder er av frågeformulär eller läser andras arbetsplatsartiklar (som exempelvis Kämpa tillsammans! artiklar). Studie- eller diskussionscirkeln är en perfekt form för att både lyfta fram vardagsexempel inifrån, men också träda utanför dem och försöka se en helhetsbild genom att jämföra dem med andras erfarenheter. Det kan till och med vara en stor poäng att ni inte jobbar på samma jobb, att ni har olika arbets- och livssituationer, vilket kan ge en mer mångfacetterad helhetsbild. Genom ABF eller något annat studieförbund kan ni låna en möteslokal eller få pengar för att köpa studielitteratur eller plocka in en föredragshållare.

Kartor
Ett sätt att få en överblicklig bild är att teckna en karta eller ”mindmap” över företaget. Ta ett stort vitt ark och börja fyll på. Hur ser det fysiska rummet ut på din arbetsplats? Hur är arbetsprocessen organiserad, var finns olika yrkesgrupper samlade, hur sker produktions- och beslutskejdor? Vilka är de olika aktörerna på arbetsplatsen? Du kan också märka ut hur de sociala flödena på jobbet ser ut: var möts folk, på och utanför jobbet, vilka ställen uppstår informella samtal (fikarummet, kopieringsapparaten, lokala fackklubbsmötet, pokerkvällen). Det går också att rita upp vilka konfliktfrågorna är, både de dolda som ligger och puttrar under ytan och de öppna som brutit ut. Kartan kan vara ett sätt att strukturera tankarna, lyfta fram mönster du annars inte tänkt på och ge idéer när du betraktar allt utifrån var det är möjligt att intervenera.

Artiklar och rapporter
Intervjuer, dagbokstexter, kartor, cirkelanteckningar och vardagsreflektioner kan vara en bra grund för en artikel som summerar dina erfarenheter och presenterar dem för andra. Artiklarna kan du sedan publicera i en arbetsplatstidning, skicka runt, lägga på nätet eller ge till en vänstertidning och på så sätt cirkulera dina erfarenheter. Genom en artikel är det lättare att få respons från andra på dina tankegångar om vardagskamperna. När du skriver artikeln, gå igenom dina erfarenheter du skrivit ner tidigare och försök systematisera dem. Träder det fram ett mönster ur bilden, finns det generella slutsatser du kan dra? Vad finns det för former av mikromakt, vardagskonflikter och missnöje på ditt jobb? Vad använder chefen och arbetsledningen för motstrategier, hur organiserar de jobbet och bemöter sådan de ser som problem? I en artikel kan det vara bra att försöka vara fokuserad på en fråga, hitta en tydlig vinkel eller driva en tes. Har du många saker du vill berätta, många erfarenheter som spretar åt olika håll, behöver du inte pressa in allt i en artikel. Ta och dela upp det i sådana fall, det är bättre att skriva flera korta enhetliga texter än en jättetext där du har pressat in allt du kommer på.

Arbetsplatstidning
Är ni flera som skriver artiklar inom samma bransch är en arbetsplatstidning en bra idé. Genom att rikta sig mot en nischad bransch kan ni lättare få kontakt med andra i liknande situation på andra arbetsplatser. Tidningen behöver inte vara avancerad, det går att göra ett kopierat A4 eller vikt A3-blad, som är lätt att sammanställa och kopiera upp. Dessa blad kan du sprida på ditt jobb, eller be folk "utanför" arbetsplatsen dela ut dem om du känner att det är svårt för dig att göra "inifrån". Fördelen med egna arbetsplatsblad är att ni kan skriva om vardagsmotstånd utifrån vinklar som de fackliga tidningarna aldrig tar upp, ni kan utveckla vardagskonflikterna och behöver inte heller ta hänsyn till vad som betraktas som lagligt eller olagligt, fackligt eller utomfackligt - utan kan utgå från de reella kamper som faktiskt förs i det dolda och öppna. Ett annat sätt att samla erfarenheterna, är att göra tidningen på Internet - i form av en arbetsplatssajt. På nätet börjar det dyka upp flera sådana utomfackliga sajter, som riktar sig till en viss bransch: Nöjesfabriken (om underhållningsindustrin), Diagnos (om vården), Maska.nu och Arbetsförnedringen (för arbetslösa) är några exempel. Syftet med en tidning eller sajt är att cirkulera och sprida erfarenheter, göra det möjligt för andra att ta del av dem, inspirera och underlätta informationsutbyte. Arbetsblad och sajter är den enklaste formen av organisering när kamper träder bortom den enskilda arbetsplatsen och kan vara nav som mer spridda kamper kan utvecklas kring. En tidning har inget självändamål, glöm aldrig det. Information ska användas och bli till informAktion.

Frågeformulär
Frågeformulär är ett bra sätt för att både undersöka och få folk att reflektera över sina arbetssituationer. Ett frågeformulär kan vara enklare uppbyggt kring vissa teman eller mer detaljerat. Frågorna kan fylla en funktion både för de som ställer dem (som informations- och faktainsamlande) och för dem som svarar på dem (sätter igång vissa tankar, väcker vissa frågeställningar). Redan Marx själv utvecklade frågeformulär till de franska arbetarna för att både samla fakta hur motståndet såg ut i produktionen, men också att få arbetarna att själva reflektera över frågeställningar i sin vardag. Frågeformulär gör det möjligt att jämföra olika arbetsplatser, samla in information mer koordinerat för att använda som underlag för fortsatta interventioner på arbetsplatser. För en idé hur sådana frågeformulär kan se ut, se Kämpa tillsammans och Kvinnopolitiskt forums formulär. Eller varför inte titta på Marx egna.

Militanta undersökningar
Den militanta undersökningen, eller deltagande arbetarundersökningen som den också kallas, är en kombination av flera av de tidigare nämnda undersökningsformerna - men som genomförs i en mer koordinerad och organiserad form över tid och rum. Med de militanta undersökningarna väljer man ut en specifik arbetsplats och fokuserar sitt undersökande på den, men inte genom att enbart studera den "utifrån", utan genom ett "deltagande" studerande tillsammans med dem som arbetar på "insidan". Frågeformulär och samtal är viktiga bitar i ett initialskede, men det viktiga är att få igång en dynamik av självundersökande inne på arbetsplatserna - direkt kopplat till möjligheterna att bedriva, utveckla och cirkulera kamper. Steget både "inifrån" och "utifrån" är en viktig del av undersökningen, att kunna både vara baserad inne och utanför det man undersöker, att se det med erfarenheter inifrån och samtidigt kunna stiga utanför den särskilda erfarenheten, försöka se helheten, se företagets roll i kapitalismen, motståndets funktion i ett bredare perspektiv. För att få en idé hur militanta undersökningar kan fungera, kan du titta på till exempel tyska Kolinkos undersökning om Call center-branschen eller de italienska operaisternas undersökningar av de stora bilfabrikerna.

Drivande
På en allt flexiblare, osäkrare och prekär arbetsmarknad kastas vi ofta mellan jobb, studier och arbetslöshet. Många unga har idag ett lapptäcke av inkomster, de jobbar lite, pluggar lite och lyfter lite bidrag. Ska man kunna förstå kampmönster inne på arbetsplatserna måste man ta hänsyn till människors hela livssituation, eftersom den påverkar hur de väljer att bedriva kamper. Är man timanställd och har ett vikariat kanske det är lättare att hoppa av jobbet i stället för att ta en kamp mot arbetsledningen i en konflikt, eller så kanske steget att ta till "illegala" eller utomfackliga kampformer ligger närmare att ta till än för fast anställda. Få människor har idag en identitet i sitt arbete eller yrke, utan det är något man härdar ut för att få stålar och sedan leva sitt liv utanför bland kompisar, i sin förort eller på sina hänghak i stan. En undersökning som bara inriktar sig på arbetsplatsen riskerar att missa dessa sidor, de missar vilka behov och begär som finns hos ens arbetskamrater om man inte tar hänsyn till denna helhet. Den spanska gruppen "Precarias a la Deriva" testade en ny form av undersökande, när de försökte kartlägga prekärt arbetande kvinnors situation i samband med en generalstrejk - inspirerat från situationisternas "dérive" (drivande). De valde att försöka följa med kvinnorna de intervjuade och samarbetade med i hela deras vardag, från tvättstugan till kaféet, från fackmötet till arbetsplatsen, från kvällsstudierna till dagiset, för att kunna få en helhetsbild av prekäriseringen inte bara av arbetet utan även av livet och hur kampmönstren ser ut över hela det sociala fältet.

Consultan
Consultan, det sociala rådslaget, är en annan undersökningsform som utarbetades av Zapatisterna, ett "vandrande frågandes" för att förankra sin kamp och som sedan spreds med globaliseringsrörelsen över världen. Det sociala rådslaget handlar om att försöka sprida, förankra och demokratisera sociala kamper genom att genomföra undersökningar och omröstningar i lokalsamhället. I Malmö genomförde till exempel Stadsdelsgruppen en consulta i Södra innerstaden 2002 för att ta reda på hur de boende i den stadsdelen såg på bostadsmarknaden, makten över boendet och om det fanns ett intresse av att starta en alternativ hyresgästförening. Syftet med consultan är inte bara att vara en alternativ "opinionsundersökning", poängen är snarare att öppna en kommunikationskanal och samtala med människor, att berätta om sina idéer och be om deras respons och synpunkter.

Alla dessa redskap innehåller likheter och skillnader. Likheterna är betonandet på deltagandet, att jämföra och hitta tendenser och se mönster ur våra egna erfarenheter. Sedan laborerar de olika formerna med hur detta genomförs, hur "spontant" eller planerat det går till, småskaligt eller storskaligt, organiserat eller oorganiserat, kortsiktigt eller långsiktigt. Grundtanken är däremot densamma: teori och praktik går inte att separera. Undersökningarna är en del av kamperna, inte ett separat moment utan en inbyggd beståndsdel, en praktisk reflexivitet mitt i pågående praktiker. Verktygen blir vapen i våra händer. Så sätt igång och (re)search and destroy!

/ Allt åt alla, Malmö november 2005