Anton Pannekoek

Från Krigsmaskinen
Version från den 18 maj 2019 kl. 15.30 av Iammany (Diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'right'''Anton Pannekoek''' (1873-1960) var en av de ledande teoretikerna i det tidiga nittonhundratalets arbetarrörelse. Efter studier i naturvetenskap...')

(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Pannekoek.jpg
Anton Pannekoek (1873-1960) var en av de ledande teoretikerna i det tidiga nittonhundratalets arbetarrörelse. Efter studier i naturvetenskap - han blev med tiden en framstående astronom - anslöt han sig till det socialdemokratiska partiet i Holland och blev där tillsammans med bl a Herman Gorter talesman för den revolutionära flygeln. Pannekoek var också aktiv i den tyska socialdemokratin, där han tillsammans med Rosa Luxemburg ledde attackerna både mot renodlade reformister som Bernstein, och mot förmenta revolutionärer som Kautsky.

Vid första världskrigets utbrott tvingades Pannekoek lämna Tyskland men han behöll kontakterna med den tyska vänstern. Han medarbetade i den vänsterradikala Brementidningen Arbeiterpolitik och stödde aktivt gruppen Internationella Socialister - en av de grupper i arbetarrörelsen, som, liksom Luxemburgs och Liebknechts Spartakusförbund och Lenins bolsjeviker, var emot kriget. Dessa revolutionära riktningar samlades efter den ryska revolutionen i den Kommunistiska Internationalen. Men redan tidigt uppstod hårda motsättningar inom Komintern. De gällde bl a frågor som inställningen till parlament och fackföreningar och om erfarenheterna från den ryska revolutionen utan vidare kunde överföras till Västeuropa. Pannekoek blev en av de ledande vänsterkommunisterna, som - till skillnad från Lenin och Luxemburg - var motståndare till kommunistiskt arbete i parlamentet och fackföreningar. Till en början uppfattade vänsterkommunisterna bolsjevikpartiets och internationalens ståndpunkter som opportunism. Man gick in för att vinna internationalen för vänsterkommunisternas idéer. Denna inställning präglar Världsrevolution och kommunistisk taktik, som Pannekoek skrev 1920. Men snart skedde en definitiv brytning och de vänsterkommunistiska grupperna - den mest inflytelserika var Kommunistiska Arbetarpartiet (KAPD) i Tyskland - lämnade Komintern.

När den revolutionära offensiven efter första världskrigets slut ebbade ut reducerades de vänsterkommunistiska organisationerna till små propagandagrupper, som främst ägnade sig åt en hård kritik av Komintern-politiken och åt att formulera de teoretiska och politiska lärdomarna av de gångna klasstriderna. Pannekoek medverkade i detta arbete och tillsammans med andra rådskommunister - som vänsterkommunisterna nu kallade sig - skrev han i början av 30-talet en bok om det kommunistiska samhällets organisering. Han fortsatte det teoretiska arbetet med Lenin som filosof (1938) där han formulerade rådskommunisternas kritik av den ryska revolutionen och av bolsjevikernas politik. I boken Arbetarråd, som publicerades efter andra världskriget, lade han fram sin revolutionsteori. Han deltog också i försöken att efter andra världskrigets slut reorganisera den rådskommunistiska rörelsen, men detta misslyckades.

– Från Arbetarpress förord till Världsrevolution och kommunistisk taktik