Skillnad mellan versioner av "Ansiktslöst motstånd"

Från Krigsmaskinen
Hoppa till: navigering, sök
m
(8 mellanliggande versioner av 2 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
'''Ansiktslöst motstånd''' är ett begrepp myntat av [[Kamunist Kranti]] och är en benämning på de "microkonflikter" som finns på en arbetsplats. Det handlar om mer eller mindre fantasifulla metoder som vi tar till för att göra livet drägligare för oss när vi löneslavar. Kampmetoder som slår direkt mot arbetsköparna utan förvarning, som är enkla att tillämpa och som ofta uppnår omedelbara resultat. Det kan handla om maskning, om extra långa rökpauser, om att rutinmässigt skriva upp någon halvtimme extra på arbetsrapporten.
+
[[Fil:Ansikte.jpg|right]]'''Ansiktslöst motstånd''' är ett begrepp myntat av [[Kamunist Kranti]] som en benämning på de "mikrokonflikter" som finns på en arbetsplats. Det handlar om mer eller mindre fantasifulla metoder som vi tar till för att göra livet drägligare när vi löneslavar. Det innefattar kampmetoder som slår direkt mot arbetsköparna utan förvarning, som är enkla att tillämpa och som ofta uppnår omedelbara resultat. Det kan handla om maskning, om extra långa rökpauser, om att rutinmässigt skriva upp någon halvtimme extra på arbetsrapporten osv.
  
Dessa vardagliga åtgärder kan fungera som språngbräda för ett mer utvecklat, strategiskt och kollektivt motstånd. Ett effektivt medel är att så gott det går göra sig oberoende från arbetsköparen, chefen och mellancheferna. En solidarisk arbetsstyrka kan organisera produktionen efter eget huvud, kan strunta i regler och order uppifrån, kan till och med öppet obstruera. Eftersom alla genom den nya organisationen har blivit oersättliga arbetsplatsen, och eftersom ingen agerar ledare i dessa aktioner så har man blivit mer eller mindre osårbara för ledningens motåtgärder. Med denna styrka är det, i bästa fall, möjligt att genomdriva de förändringar man vill uppnå utan att överhuvudtaget varsla om konfliktåtgärder eller ställa några krav på ledningen. I andra situationer kan det krävas direkta påtryckningar, som till exempel kollektiv minskning av arbetsprestationen, samordnade hot om uppsägning eller sjukskrivningar.
+
===Isbergsmodellen===
 +
Många gör misstaget att se arbetarkampen som enbart de stora och/eller öppna kamperna, som strejker och förhandlingar. Men då arbetarkampen bedrivs till stor del i det fördolda, varenda dag, inte bara när facket begärt förhandling, kan vi säga att vi har att göra med en "isbergsmodell". Att de öppna konflikterna bara är toppen ett isberg, bestående av en mängd små dolda kamper som vi deltar i hela tiden. Endast en liten del av kampen sker öppet och kommer till ledningens kännedom. Det är denna osynliga kamp som kallas för ''ansiktslöst motstånd'', och det är ett motstånd som är nödvändigt för en självständig och öppen klasskamp.
  
Något som kanske är självklart är att en förutsättning för att den självständiga kampen skall kunna bli verkligt betydelsefull är att det finns en solidaritet arbetarna emellan, en känsla av att man är ett kollektiv med gemensamma intressen. Men det är absolut inte självklart att solidariteten alltid är något på förhand givet. Betydligt oftare så måste den skapas genom kamp. Här kan det »informella gänget» spela en viktig roll. Några börjar vara solidariska med varandra, sätter en standard med en klasskampslinje, som sedan sakta men säkert smittar av sig och börjar tillämpas av fler och fler arbetskamrater. Genom den ökade solidariteten arbetskamraterna emellan och genom framgångsrika delsegrar så får man ett stärkt självförtroende. Samhörigheten med jobbarkompisarna ger en ny rättsmoral. Lojaliteten ligger nu enbart hos arbetskamraterna och hos en själv, inte hos företaget eller ledningen.
+
===Den informella gruppen===
 +
Något som kanske är självklart är att en förutsättning för att den självständiga kampen skall kunna bli verkligt betydelsefull är att det finns en solidaritet arbetarna emellan, en känsla av att man är ett kollektiv med gemensamma intressen. Men det är absolut inte självklart att solidariteten alltid är något på förhand givet. Betydligt oftare så måste den skapas genom kamp. Här kan det "informella gänget" spela en viktig roll. Några börjar vara solidariska med varandra, sätter en standard med en klasskampslinje, som sedan sakta men säkert smittar av sig och börjar tillämpas av fler och fler arbetskamrater. Genom den ökade solidariteten arbetskamraterna emellan och genom framgångsrika delsegrar så får man ett stärkt självförtroende. Samhörigheten med jobbarkompisarna ger en ny rättsmoral. Lojaliteten ligger nu enbart hos arbetskamraterna och hos en själv, inte hos företaget eller ledningen.
  
===Läs mer===
+
Denna typ av informella grupper kallar [[Kamunist Kranti]] för [[affinitetsgrupp]]er, och de menar att det i de här gruppernas motstånd även finns ett frö till ett samhälle utan löneslaveri:
* [[Kamunist Kranti]]
+
 
* [[Kämpa Tillsammans!]]
+
:Affinitetsgruppens aktiviteter sträcker sig från ömsesidig hjälp till rutinmässigt motstånd mot produktivitet och disciplin, tillsammans med motstånd och steg i riktning mot förändring som ifrågasätter och utmanar hierarki, konkurrens, penningrelationer och löneslaveri.
* Johan Forsberg: [http://www.riff-raff.se/3-4/arbaut.php ''Arbetsorganisering och arbetarautonomi i terminal''] (har ett helt kapitel om ''Ansiktslöst motstånd'')
+
 
 +
=== Mikrokonflikter ===
 +
Den självständiga kampen handlar till stor del om de små vardagliga Mikrokonflikterna. Målet är kanske i första hand att sprida och cirkulera kamperna över hela samhällsterrängen istället för att som många traditionella fack och partier ensidigt fokusera på stora offentliga punktaktioner som strejker och massdemonstrationer. Det ena utesluter inte det andra, men i dagens situation så verkar det dolda vardagsmotståndet vara den mest framåtsyftande tendensen i klasskampen. Åtminstone är det så att den självständiga kampen, ofta i form av Mikrokonflikter, spelar en enormt mycket större roll än den minimala uppmärksamhet den brukar få.
 +
 
 +
Det finns flera strategiska fördelar med att prioritera självverksamhet i form av mikrokonflikter, självständig kamp och ”ansiktslöst” motstånd:
 +
 
 +
* det ger ökad självtillit, självkänsla och höjer klassmedvetandet
 +
* det kan spridas, är enkelt att reproducera, inte någon specialistkunskap
 +
* det är flexibelt, och därmed på initiativet och på så sätt svårare för arbetsköparna att bemöta
 +
* det är offensivt, man varslar och varskor inte motparten när man ska slå till
 +
* solidariteten och kännedomen om varandras behov växer i kampen
 +
* det är självaktivitet i motsats till byråkratisering
 +
* det skapar mening av meningslöshet, blir därför roligt och bekämpar på så sätt vår alienation och stimulerar vårt engagemang och nyfikenhet istället för att döda dem
 +
* det är decentraliserat och kan, i motsats till strejker, demonstrationer och ockupationer på så sätt ofta undgå högteknologisk övervakning och repression samt reformistiska ledares försök att manipulera och kuppa kampen
 +
 
 +
=== Vidare läsning ===
 +
* [https://tidningenbrand.se/brand/nummer-4-2002-ansiktslost-motstand/det-ansiktslosa-motstandet-en-arbetsplatsrapport/ Det ansiktslösa motståndet – en arbetsplatsrapport]
 +
* [[Kamunist Kranti]]: [https://libcom.org/library/self-activity-wage-workers-kamunist-kranti Self-Activity of Wage Workers]
 +
* [https://www.riff-raff.se/3-4/arbaut.php Arbetsorganisering och arbetarautonomi i terminal]
 +
* [https://kampatillsammans.wordpress.com/tag/ansiktslost-motstand/ Undersökning och självaktiviteten]
 +
* [https://avslut.wordpress.com/2009/10/22/6/ Organisering vs organisation? – För en klasskamp bortom klasskampen]
 +
* [[The Usefulness of Faceless Resistance]]
 +
[[Kategori:Antipolitik och kommunisering]]

Versionen från 24 april 2020 kl. 20.44

Ansikte.jpg
Ansiktslöst motstånd är ett begrepp myntat av Kamunist Kranti som en benämning på de "mikrokonflikter" som finns på en arbetsplats. Det handlar om mer eller mindre fantasifulla metoder som vi tar till för att göra livet drägligare när vi löneslavar. Det innefattar kampmetoder som slår direkt mot arbetsköparna utan förvarning, som är enkla att tillämpa och som ofta uppnår omedelbara resultat. Det kan handla om maskning, om extra långa rökpauser, om att rutinmässigt skriva upp någon halvtimme extra på arbetsrapporten osv.

Isbergsmodellen

Många gör misstaget att se arbetarkampen som enbart de stora och/eller öppna kamperna, som strejker och förhandlingar. Men då arbetarkampen bedrivs till stor del i det fördolda, varenda dag, inte bara när facket begärt förhandling, kan vi säga att vi har att göra med en "isbergsmodell". Att de öppna konflikterna bara är toppen på ett isberg, bestående av en mängd små dolda kamper som vi deltar i hela tiden. Endast en liten del av kampen sker öppet och kommer till ledningens kännedom. Det är denna osynliga kamp som kallas för ansiktslöst motstånd, och det är ett motstånd som är nödvändigt för en självständig och öppen klasskamp.

Den informella gruppen

Något som kanske är självklart är att en förutsättning för att den självständiga kampen skall kunna bli verkligt betydelsefull är att det finns en solidaritet arbetarna emellan, en känsla av att man är ett kollektiv med gemensamma intressen. Men det är absolut inte självklart att solidariteten alltid är något på förhand givet. Betydligt oftare så måste den skapas genom kamp. Här kan det "informella gänget" spela en viktig roll. Några börjar vara solidariska med varandra, sätter en standard med en klasskampslinje, som sedan sakta men säkert smittar av sig och börjar tillämpas av fler och fler arbetskamrater. Genom den ökade solidariteten arbetskamraterna emellan och genom framgångsrika delsegrar så får man ett stärkt självförtroende. Samhörigheten med jobbarkompisarna ger en ny rättsmoral. Lojaliteten ligger nu enbart hos arbetskamraterna och hos en själv, inte hos företaget eller ledningen.

Denna typ av informella grupper kallar Kamunist Kranti för affinitetsgrupper, och de menar att det i de här gruppernas motstånd även finns ett frö till ett samhälle utan löneslaveri:

Affinitetsgruppens aktiviteter sträcker sig från ömsesidig hjälp till rutinmässigt motstånd mot produktivitet och disciplin, tillsammans med motstånd och steg i riktning mot förändring som ifrågasätter och utmanar hierarki, konkurrens, penningrelationer och löneslaveri.

Mikrokonflikter

Den självständiga kampen handlar till stor del om de små vardagliga Mikrokonflikterna. Målet är kanske i första hand att sprida och cirkulera kamperna över hela samhällsterrängen istället för att som många traditionella fack och partier ensidigt fokusera på stora offentliga punktaktioner som strejker och massdemonstrationer. Det ena utesluter inte det andra, men i dagens situation så verkar det dolda vardagsmotståndet vara den mest framåtsyftande tendensen i klasskampen. Åtminstone är det så att den självständiga kampen, ofta i form av Mikrokonflikter, spelar en enormt mycket större roll än den minimala uppmärksamhet den brukar få.

Det finns flera strategiska fördelar med att prioritera självverksamhet i form av mikrokonflikter, självständig kamp och ”ansiktslöst” motstånd:

  • det ger ökad självtillit, självkänsla och höjer klassmedvetandet
  • det kan spridas, är enkelt att reproducera, inte någon specialistkunskap
  • det är flexibelt, och därmed på initiativet och på så sätt svårare för arbetsköparna att bemöta
  • det är offensivt, man varslar och varskor inte motparten när man ska slå till
  • solidariteten och kännedomen om varandras behov växer i kampen
  • det är självaktivitet i motsats till byråkratisering
  • det skapar mening av meningslöshet, blir därför roligt och bekämpar på så sätt vår alienation och stimulerar vårt engagemang och nyfikenhet istället för att döda dem
  • det är decentraliserat och kan, i motsats till strejker, demonstrationer och ockupationer på så sätt ofta undgå högteknologisk övervakning och repression samt reformistiska ledares försök att manipulera och kuppa kampen

Vidare läsning