En värld utan pengar: kommunism

Från Krigsmaskinen
Version från den 30 juni 2017 kl. 21.06 av Iammany (Diskussion | bidrag)

Hoppa till: navigering, sök
Lesamis.png
En värld utan pengar: kommunism publiserades först i tre delar som pamfletter i Frankrike mellan 1975-76. De skapades (skrevs huvudsakligen men informerades mycket av diskussioner kring La Vieille Taupe) av Dominique Blanc, kort efter upplösningen av Organisation des Jeunes Travailleurs révolutionnaires. Signaturen Quatre Millions de Jeune Travailleurs antogs (förmodligen) för att uppfylla franska publiceringslagar, och texter fortsatte att ges ut med den här signaturen under '70-talet. För mer om Blanc se nedan.


"Kommunismen är negationen av kapitalismen. En rörelse som produceras av det kapitalistiska produktionssättets utveckling och framgång, vilket kommer att kulminera med förstörelsen av samma produktionssätt och födelsen av en ny typ av samhälle. Där det nu finns en värld baserad på lönearbete och varan måste det istället komma en värld där mänsklig aktivitet aldrig tar formen av lönearbete eller där produkterna av denna aktivitet aldrig blir kommersiella objekt. Vår tid är tiden för den här omvandlingen. Den visar på the conjuncture of the basic elements of the capitalist crisis and all the requisite means för en kommunistisk revolution av krisen. Att beskriva kommunismens principer, att undersöka hur de kommer att [ensure] mänsklighetens framtida liv, och hur det [they are currently unfolding right before our eyes]—det är vad vi ämnar att uppnå i den här texten."
"Kommunismen är slutet på egendomen. Alla vet detta och det arouses a great deal of discomfort; en del är helt berättigade. The owners of large estates, of numerous sumptuous homes … kommer att tvingas att anpassa sin livsstil. Industriella och kommersiella [fortunes] kommer att försvinna. Those who will be expropriated, although today they possess a large part of society’s wealth, are a small and well-defined caste. On the other hand, we shall not as a general rule attack individuals; we shall act with reference to the nature of the goods in question. We shall seize the castles but will leave the houses alone, whether they belong to the poor or the rich! The concerns that have penetrated the consciousness of the proletarians and, above all, that of the peasants, are not justified. Kommunism är inte de förtrycktas övertagande av det lilla som de har tillgång till."
"Kommunism är först och främst en radikal omvandling av mänsklig aktivitet. I det här hänseendet kan man tala om avskaffandet av arbetet."

Vi har att göra med en röreöse, verklig och historisk - men den har principer som kan klargöras, även om det först och främst är radikal kritisk - rörelsen blev "medveten" om sig själv (1848, Marx...) - för att förstå principerna för rörelsen och det kapitalistiska produktionssamhället... blir tydligt att sk "socialistiska" länder är kapitalistiska.

If capitalism, whether of the western or eastern variety, cannot be explained by the power of the bourgeoisie, it is even less possible to explain communism by the power of the proletariat. The advent of communism means the self-destruction of the proletariat.

Kapitalismens grund(principer?) är varken privategendom eller profit, utan lönearbete och industrialisering. (privategendom kan ha varit förutsättning, men inte princip...) - ... fler principer... - egendomens avskaffande kommer inte att komma med en juridisk ... utan när själva idén anses absurd. Inte gemensamma tandborstar, men ett annat bruk - från brist/knapphet till överflöd - Det handlar om upphävandet och överskridandet av arbetet i dess historiskt specifika form:

Such a change implies the end of hierarchy, of the division between order-givers and order-takers, of the separation of decision and execution, of the opposition between mental and manual labour. Man will no longer be ruled by the products of his activity and by his tools. The subjugation of nature to the productive process and its monopolization by groups or individuals will come to an end.

Exakt hur den här transformationen kommer att se ut är omöjligt att förutsäga, och utan tvekan kommer det variera från plats till plats, beroende på förutsättningarna. -- Mycket av den industriella apparaten kommer att monteras ner eller fundamentalt omvandlas - vilket många säkert tänker som en standardsänkning (levnads-) men tid och kreativitet frigörs, vilka konsekvenser är lika svåra att förutsäga, men vi är övertygade om att den är oerhörd - automatisering - ingenjörsvetande och vetenskap kommer inte längre bli en privilegierad syssla för en specialiserad minoritet, endast inriktad på effektivisering - de kommer bli allmänna, experimentella, lekfulla - tekniken blir inte en konkurrent eller vara, eller magi, inte något separerat - upphävandet av arbetet innebär därför inte att låta robotar ersätta arbetare utan, som sagt, omvandlingen av mänsklig aktivitet - det följer från detta att löner eller annan ersättning ---- produktionen kommer att decentraliseras, men komplexa problem som kräver breda samarbeten kommer finnas kvar (grejer att göra, miljöproblem,. vetenskapsexperiment...) - vi vet att det går... men konflikter? - skillnader försvinner inte, men gemensamt blir också tydligare, inte längre helt separerade med skilda intressen - det kommer att ta tid



"Kommunism är en värld utan pengar. Men pengarnas försvinnande innebär inte att all [does not signify the end of all evaluation of costs]. The societies and human activities of the past, present and future are necessarily faced with this problem whether or not they use monetary symbols. The criteria selected for these evaluations obviously vary according to the essential nature of the society in question."
"Kommunismen är inte en politisk rörelse. Det är kritiken av staten och av politiken. -- Revolutionärernas intention är inte att erövra och utöva statsmakt, även om det vore för anledningar att förstöra den. Kommunismens parti tar inte formen av ett politiskt parti och har ingen intention att tävla med liknande organisationer. -- Med etablerandet av det kommunistiska samhället kommer all politisk aktivitet, sett som en separat aktivitet riktad mot övertagandet av makt för maktens skull, att försvinna. Det kommer inte att å ena sidan finnas det ekonomiska -- nödvändighetens sfär, och å andra sidan det politiska, frihetens sfär."

I det här samhället är pengar av samma betydelse (och funktion) som blodet i kroppen. - så har det inte alltid varit och så kommer det inte alltid att vara - men pengar kan inte tas bort utan att utbytet upphävs, annat vore endast en återgång till "barter" - om värdelagen: pengar är medel men också mått - ..... - värdet och värdets upphävning - det innebär inte att inga värderingar eller beräkningar av kostnader inte behöver göras - fysisk förbrukning, energi...

Communism is not so much a world that perpetuates the realm of use value, finally liberated from the exchange value that parasitized it, as a world where exchange value is repudiated and becomes use value. Advantage and disadvantage come from the same order of things and are no longer either united or separated back to back. Value ceases to be value in order to reappear as concrete and diversified expenditure. Labour ceases to be the basis and the guarantee of value. There is no longer a single standard that allows for quantitative comparisons between all things, but concrete expenditures and labours, of various degrees of burdensomeness which should also be taken into account. Having ceased to perform its role as the basis of value unified by the exchange process, labour ceases to be LABOUR.

Statens uppgift är att försvara egendomen och privilegier - det är en apparat som är ovärderlig för att hantera kriser, imperiell/internationell konkurrens, och inte minst för att slå ner proletära hot. - Staten är, oavsett färg, fundamentalt kontrarevolutionär och upprätthållare av det proletära tillståndet. - Kommunismen kommer att ha institutioner för koordination, centralisation och administration, men makten kommer inte att centraliseras.... - Lösningen är arbetarrådet.

The word “council” actually embraces quite diverse organizational forms, even if we exclude those institutions of co-management or workers’ management that have nothing revolutionary about them. They range from the factory or neighbourhood committee to the soviet that administers a big city or even a region. It is incorrect to seek to distinguish among these organizations in order to confer the title of “workers’ council” only on some of them.

Vilket med andra ord egentligen betyder självorganisering, självstyre där behovet uppstår. - Förutom kullerbyttorna som görs påstås att råden och kontrarevolution inte går ihop... - därför också:

To reject the councils due to purism is, from the moment when they arise to meet real needs, to situate oneself outside the revolutionary process. It would be better to participate in their creation, their operation and their eventual dissolution in accordance with the struggle and the correlation of forces between revolution and counterrevolution.

Revolutionen är inte i första steget en medveten intervention utan något som utvecklas när majoriteten (eller en betydande minoritet) antar ett nytt sätt att leva som går bortom kapitalismens ramar (principer) . Idag kan det tyckas omöjligt, men förutsättningarna för ett behagligt bortgerligt liv kan snabbt försvinna. - I sådana situationer kommer borgerligheten inte att acceptera "demokrati". Våld kommer att förekomma. I en eller annan form. Som bäst tillämpar arbetare "strejken". Knappast demokratiskt. Men nödvändigt. - I ådana situationer kan motsättningar fort sprida sig. Igen knappast demokratiskt. Brytningen öppnar iupp en ny yta att mötas, agera, samtala på, i alla fall för proletärerna. Klyftan blottas, klyftan som avslöjar höjdarna som utom demokratin, utanför det folkliga styret.

Democracy becomes the expression of resignation. At this time it becomes visibly what it is in its essence.

En samling som på demokratisk basis beslutar om åtgärder är absolut nödvändigt, men kan inte bli den institution allt bler beroende av. - Partiet lurar bland proletärerna. Det väntar bara på att ta initiativet och skapa situationer som gör all återvändo/återgång omöjlig.

The party itself, which is not an organization, or worse, an institution managed from the top-down, will organize itself in the councilist manner. It is the community of those who stand for, beyond immediate tasks and interests, the defence of the movement as a whole. It must indicate the fortress to be stormed, it must concentrate its forces at strategic points, and it must propose solutions.


"Kommunism är negationen av den proletära condition av proletärerna själva. The proletariat and communism are realities that are intimately and contradictorily linked. If we separate them we can understand neither the communist movement nor the proletarian revolution."
"Kommunismen är inte framtidens fånge. Den växer fram inom kapitalismen. De handlingar som proletärerna utför, när de spontant och vanligtvis omedvetet negerar deras egna situation, är kommunistisk."
"Kommunismen presenterar sig själv i första taget både som teori och som praktik, som en anticipation. From its origin, it looks like a solution for the evils of the old world, a solution that is more or less immediately feasible. Utopi är inte bara skräp att kasta bort. Det är tvärtom kommunismens karaktäristiska tecken. We are more confident of the science of the future than in the present. Men framtiden gnager på det samtida."
"Kommunismen är utan tvekan ett nytt steg i människans historia, en ny värld. Men det är framför allt inte bara en annan samhällelig form utan en privileged movement of the humanization of the species."

Övergången kommer inte utan våldsamma motsättningar och abrupta omvälvningar. Kommunisering är intimt kopplat till uppror(iska processer). Övergången är inte ett eget samhälle, ett stadie att passera, som ett steg i en trappa. - Utan tvekan kommer den här processen att vara våldsam. Men det sant revolutionära i det här sammanhanget är inte att ta över statsmakten eller kopiera statsapparaten - dvs, våldet i sig är inte primärt - övergången är inte en militär fråga, det är inte ett krig. I detta perspektiv reduceras strategi till kontrollen av territorium - även om organiserade, samordnade beväpnade konfrontationer är en mer eller mindre ofrånkomlig aspekt är "militarism"... -- "Hopp utplånar hat." -- Det har alltid varit de härskande, antingen i kontrarevolutionens tjänst, eller som de nya härskarklassen, som terror har släppts lös. - Revolutionen är inte hämndens lössläppning ? letting lose) - den är en upplösning först av allt - revolutionärt våld upplöser hierarkier utan att växla plats på härskare - måttet av excesser kommer att vara måttet på revolutionärernas självmedvetenhet ----- Så revolutionen/övergången/kommuniseringen kommer vara ... i den mån det rådande/gamla överskrids/omvandlas, INTE övertas. -- Fabrikerna, t ex, kommer inte byta ut cheferna eller ägarna - kommuniseringen omvärderar och sätter materialet i nytt bruk (eller överger det helt enkelt) - Övergången innebär en avveckling av produktionsapparaten, dvs arbetstiden, arbetsdelningen, fabrikerna som sådana - en genomgående, och långtgående omvandling av produktionen - det nya kravet blir: omedelbara behov. "Nästa dag": "de stora tekniska systemen", dvs energi, avlopp/vatten och annan infrastruktur - ett mål blir här att decentralisera - maten: den behöver också "decentraliseras", vilket också betyder att bryta med monokultur... -- en övergång från industri till jordbruk kommer med säkerhet att behövas - "utbildning" kommer att tvingas ut från akademierna, till där kunskapen tillämpas - ((och, kan man tänka, en separering mellan viss typ av filosofi från mer ingenjörsorienterad vetenskap?)) -- Revolutionen är global eftersom kapitalet är globalt. Vi står inför globala problem som inte kan hanteras påå någon annan nivå- - lokalism (egoism) kommer att behöva bekämpas - utan tvekan kommer delandet av kunskap att bli centralt ---- Lenin hade fel om att proletärer på egen hand inte kan uppnå ett revolutionärt medvetande, men rätt om att diskontinuitet... - "Proletariatet är inte det positiva förkroppsligandet av kommunismen inom kapitalismen."

Like the bourgeoisie, however, the proletariat is not a thing that we can touch, define and count with precision. This does not diminish its reality at all, even if the sociologists cannot catch it in their academic nets.

Därför är det vanligt att klassens existens förkastas. Men en klass konstitueras av dess aktivitet, dvs av klasskampen. - Det blir svårt att specifiera om en enskild person "tillhör" en eller annan klass. - Proletariatet, liksom kommunismen, är en verklig, materiell, rörelse ---- Men huur tar vi oss ur det här? Hur formuleras och tillmpas en revolutionär strategi, om det ens är möjligt?

This pragmatic flexibility must be accompanied by a great deal of strictness and—we say this to shock the “free spirits”—even doctrinal dogmatism. Theoretical clarification and soundness are essential. We have to know where we are going and let other people know as well.

På det teoretiska planet framträder kommunismen för första gången 1516 med Thomas Mores Utopia, och sen 1602 med City of the sun. (Tommaso Campanella) - Parallellt med Mores teoretiska försök utfördes ett praktiskt försök av Guaranis under ledning av jesuiter - Citat av Clovis Lugon (eller?) - Det var inte "ren" kommunism, men ett uttryck för mänsklighetens förmåga att.. -- -- "Kommunism byggs inte; varusamhällets förstörs." -- Men Bordigas viktiga kritik av parlamentarismen, demokratin och enhetsfronten lyckades inte frigöra sig från leninismen. -- Med andra världskriget försvann den här radikala kritiken från all diskurs, men undantag för några få isolerade grupper i exil. -- Senare utvecklade situationisterna en förgörande kritik av "östblocket" och den byråkratiska kapitalismen. Tyvärr saknade de en teori om kapitalet, den dynamik som upprätthåller skådespelssamhället.

Kommunism är först av all en aktivitet. Det uppstår ur kapitalismen innan det kan övervinna det. Det finns inte egentligen, i praktisk/konkret mening, någon skillnad mellan den negerande och anticipating sidan av den kommunistiska aktiviteten.

We do not see communism as Weitling did in the moral sense or as Blanqui did in the rise of the glorious principle of association. If that is communism, it is negative communism, and not to be confused with bad communism. It is the ascent of the movement of capitalist robbery.

Kommunismen är och finns i den aktivitet som negerar och upphäver kapitalismen, och kan därför inte förstås som ett på förhand etablerat mål eller separerat från vad som uppnår det. Medlen är inte underordnade målet. "Kommunismens universalitet is contained i situationernas partikularitet."


Om Blanc