Proletariat - Versionshistorik

Iammany den 28 december 2009 kl. 14.21

2009-12-28T14:21:12Z

Iammany: /* Se även */

2009-12-28T14:08:35Z

‎Se även

Zerkalo den 13 februari 2009 kl. 19.29

2009-02-13T19:29:03Z

Zerkalo den 22 december 2008 kl. 16.00

2008-12-22T16:00:32Z

Zerkalo den 22 december 2008 kl. 15.59

2008-12-22T15:59:33Z

Raven den 13 juni 2008 kl. 07.43

2008-06-13T07:43:58Z

Zerkalo den 31 oktober 2007 kl. 09.47

2007-10-31T09:47:58Z

Zerkalo den 31 oktober 2007 kl. 09.43

2007-10-31T09:43:32Z

Solidaridad: Ny sida: '''Proletariat''' (av latin ''proles'', ’barn’) kallade romarna de medborgare vilkas förmögenhet understeg det för 5:e klassen i centurieförfattningen bestämda minimum, och sågs h...

2007-10-20T16:57:46Z

Ny sida: '''Proletariat''' (av latin ''proles'', ’barn’) kallade romarna de medborgare vilkas förmögenhet understeg det för 5:e klassen i centurieförfattningen bestämda minimum, och sågs h...

Ny sida

'''Proletariat''' (av latin ''proles'', ’barn’) kallade romarna de medborgare vilkas förmögenhet understeg det för 5:e klassen i centurieförfattningen bestämda minimum, och sågs ha som uppgift att avla barn (''proles'').

I den marxistiska teoribildningen används proletariat för att beskriva medlemmar av den samhällsklass som utgörs av produktions- och underhållsarbetare som är egendomslösa (i den bemärkelsen att de inte äger någon egendom förutom sin egen arbetskraft). De som är "utan reserver".

<blockquote>I samma grad som bourgeoisin, d.v.s. kapitalet, utvecklas, i samma grad utvecklas proletariatet, de moderna arbetarnas klass, som blott lever så länge som de finner arbete och som blott finner arbete så länge som deras arbete ökar kapitalet. Dessa arbetare, som styckevis måste sälja sig själva, är en vara som varje annan handelsartikel och därför på samma sätt utsatta för alla konkurrensens växlingar, alla marknadens förändringar. - [http://www.marx.org/svenska/marx/1848/04-d037.htm ''Det kommunistiska manifestet'']
</blockquote>

@@ Rad 2: / Rad 2: @@
 I den marxistiska teoribildningen används proletariat för att beskriva medlemmar av den samhällsklass som utgörs av produktions- och underhållsarbetare som är egendomslösa (i den bemärkelsen att de inte äger någon egendom förutom sin egen arbetskraft). De som är "utan reserver".
 : ''"I samma grad som bourgeoisin, d.v.s. kapitalet, utvecklas, i samma grad utvecklas proletariatet, de moderna arbetarnas klass, som blott lever så länge som de finner arbete och som blott finner arbete så länge som deras arbete ökar kapitalet. Dessa arbetare, som styckevis måste sälja sig själva, är en vara som varje annan handelsartikel och därför på samma sätt utsatta för alla konkurrensens växlingar, alla marknadens förändringar."'' - [http://www.marx.org/svenska/marx/1848/04-d037.htm ''Det kommunistiska manifestet'']
 Proletariatet är alltså ''arbetarklassen'', de människor som, till skillnad från kapitalistklassen, måste sälja sin arbetskraft för att överleva.
-Proletariatet är alltså ''arbetarklassen'', de människor som, till skillnad från [[kapitalistklass|kapitalistklassen]], måste sälja sin arbetskraft för att överleva.
-−
 == Proletariatet som kapitalistisk subjektivitet ==
-Det [[kapital|kapitalistiska]] [[produktionssätt|produktionssättet]] bygger på förmeringen av [[värde]], vars förutsättning är kapitalets exploatering av mänsklig arbetskraft, en grundläggande antagonism som sätter klasserna i sin avbild. [[kapitalistklass|Kapitalister]] och arbetare som klasser betraktade är med andra ord inte ''orsakerna'', utan ''resultaten'' av den konfliktrelation som gör ett produktionssätt kapitalistiskt.
+[[Det kapitalistiska produktionssättet]] bygger på förmeringen av värde, vars förutsättning är kapitalets exploatering av mänsklig arbetskraft, en grundläggande antagonism som sätter klasserna i sin avbild. Kapitalister och arbetare som klasser betraktade är med andra ord inte ''orsakerna'', utan ''resultaten'' av den konfliktrelation som gör ett produktionssätt kapitalistiskt.
-−
 :''"Det kapitalistiska produktionssättet, till skillnad från tidigare diton, grundar sig på konflikt och skillnad – kapitalet, betraktat som en totalitet, är helt enkelt klasskamp och kontinuerlig förändring. Kapitalrelationen föregår både proletariat och kapitalistklass i den meningen att de antagonistiska klasserna är konsekvenser av värdets strävan efter att föröka sig – en strävan som per definition innebär en motsättning mellan arbete och kapital. Klasserna är inte orsakerna till denna strävan, de är resultatet av den – både arbetaren och kapitalisten är med andra ord lika kapitalistiska, och ingen av klasserna kan som den är bryta sig ur kapitalrelationen."'' (Ur [http://www.batko.se/pdf/dissident3/vararvipavag.pdf ''Var är vi på väg?''] i [[Dissident]] #3)
-Relationen mellan klasserna är alltså inte primärt en fråga om hierarkiskt förtryck (även om kapitalistklassen givetvis är en priviligierad minoritet med reell makt till sitt förfogande) utan om en samverkan mellan [[subjektivitet|subjektiviteter]], som tillsammans bestäms av - och samtidigt upprätthåller - de objektiva förhållandena. Så länge arbetarklassen agerar som arbetarklass i det kapitalistiska produktionssättet, fungerar den lika kapitalistiskt som kapitalistklassen gör när den kämpar för sina intressen .
+== Klass i sig och klass för sig ==
 == Se även ==
 * [[Klassammansättning]]
 * [[Formell och reell underordning]]
 [[Kategori: Kapital- och ideologikritik]]

@@ Rad 23: / Rad 23: @@
 * [[Lönearbete]]
 * [[Klassammansättning]]
-* [[formell underordning|Formell]] och [[reell underordning]]
+* [[Formell och reell underordning]]
 [[Kategori: Kapital- och ideologikritik]]

@@ Rad 3: / Rad 3: @@
 I den marxistiska teoribildningen används proletariat för att beskriva medlemmar av den samhällsklass som utgörs av produktions- och underhållsarbetare som är egendomslösa (i den bemärkelsen att de inte äger någon egendom förutom sin egen arbetskraft). De som är "utan reserver".
 : ''I samma grad som bourgeoisin, d.v.s. kapitalet, utvecklas, i samma grad utvecklas proletariatet, de moderna arbetarnas klass, som blott lever så länge som de finner arbete och som blott finner arbete så länge som deras arbete ökar kapitalet. Dessa arbetare, som styckevis måste sälja sig själva, är en vara som varje annan handelsartikel och därför på samma sätt utsatta för alla konkurrensens växlingar, alla marknadens förändringar.'' - [http://www.marx.org/svenska/marx/1848/04-d037.htm ''Det kommunistiska manifestet'']
 Proletariatet är alltså ''arbetarklassen'', de människor som, till skillnad från [[kapitalistklass|kapitalistklassen]], måste sälja sin arbetskraft för att överleva.
 == Proletariatet som kapitalistisk subjektivitet ==
 Det [[kapital|kapitalistiska]] [[produktionssätt|produktionssättet]] bygger på förmeringen av [[värde]], vars förutsättning är kapitalets exploatering av mänsklig arbetskraft, en grundläggande antagonism som sätter klasserna i sin avbild. [[kapitalistklass|Kapitalister]] och arbetare som klasser betraktade är med andra ord inte ''orsakerna'', utan ''resultaten'' av den konfliktrelation som gör ett produktionssätt kapitalistiskt.
-:''Det kapitalistiska produktionssättet, till skillnad från tidigare diton, grundar sig på konflikt och skillnad – kapitalet, betraktat som en totalitet, är helt enkelt klasskamp och kontinuerlig förändring. Kapitalrelationen föregår både proletariat och kapitalistklass i den meningen att de antagonistiska klasserna är konsekvenser av värdets strävan efter att föröka sig – en strävan som per definition innebär en motsättning mellan arbete och kapital. Klasserna är inte orsakerna till denna strävan, de är resultatet av den – både arbetaren och kapitalisten är med andra ord lika kapitalistiska, och ingen av klasserna kan som den är bryta sig ur kapitalrelationen.'' (Ur "Var är vi på väg?" i [http://www.batko.se/sv_dissident.php#issue3 i ''Dissident'' #3])
 Relationen mellan klasserna är alltså inte primärt en fråga om hierarkiskt förtryck (även om kapitalistklassen givetvis är en priviligierad minoritet med reell makt till sitt förfogande) utan om en samverkan mellan [[subjektivitet|subjektiviteter]], som tillsammans bestäms av - och samtidigt upprätthåller - de objektiva förhållandena. Så länge arbetarklassen agerar som arbetarklass i det kapitalistiska produktionssättet, fungerar den lika kapitalistiskt som kapitalistklassen gör när den kämpar för sina intressen .

← Äldre version		Versionen från 22 december 2008 kl. 16.00
Rad 19:		Rad 19:
	* [[Klassammansättning]]		* [[Klassammansättning]]
	* [[formell underordning\|Formell]] och [[reell underordning]]		* [[formell underordning\|Formell]] och [[reell underordning]]
		+
		+	[[Kategori: Kapital- och ideologikritik]]

@@ Rad 3: / Rad 3: @@
 I den marxistiska teoribildningen används proletariat för att beskriva medlemmar av den samhällsklass som utgörs av produktions- och underhållsarbetare som är egendomslösa (i den bemärkelsen att de inte äger någon egendom förutom sin egen arbetskraft). De som är "utan reserver".
-: I samma grad som bourgeoisin, d.v.s. kapitalet, utvecklas, i samma grad utvecklas proletariatet, de moderna arbetarnas klass, som blott lever så länge som de finner arbete och som blott finner arbete så länge som deras arbete ökar kapitalet. Dessa arbetare, som styckevis måste sälja sig själva, är en vara som varje annan handelsartikel och därför på samma sätt utsatta för alla konkurrensens växlingar, alla marknadens förändringar. - [http://www.marx.org/svenska/marx/1848/04-d037.htm ''Det kommunistiska manifestet'']
+: ''I samma grad som bourgeoisin, d.v.s. kapitalet, utvecklas, i samma grad utvecklas proletariatet, de moderna arbetarnas klass, som blott lever så länge som de finner arbete och som blott finner arbete så länge som deras arbete ökar kapitalet. Dessa arbetare, som styckevis måste sälja sig själva, är en vara som varje annan handelsartikel och därför på samma sätt utsatta för alla konkurrensens växlingar, alla marknadens förändringar.'' - [http://www.marx.org/svenska/marx/1848/04-d037.htm ''Det kommunistiska manifestet'']
 == Proletariatet som kapitalistisk subjektivitet ==
-Det [[kapital|kapitalistiska]] [[produktionssätt|produktionssättet]] bygger på exploateringen av arbetskraft, det vill säga förmeringen av [[värde]]. Det behövs två huvudsakliga samhällsklasser för att denna värdeförmering ska kunna fortgå, klasser som manifesterar den antagonism som utsugningens essens utgör. [[kapitalistklass|Kapitalister]] och arbetare ''som klasser'' betraktade är med andra ord lika mycket funktioner av den grundläggande relation som gör ett produktionssätt kapitalistiskt.
+Det [[kapital|kapitalistiska]] [[produktionssätt|produktionssättet]] bygger på förmeringen av [[värde]], vars förutsättning är kapitalets exploatering av mänsklig arbetskraft, en grundläggande antagonism som sätter klasserna i sin avbild. [[kapitalistklass|Kapitalister]] och arbetare som klasser betraktade är med andra ord inte ''orsakerna'', utan ''resultaten'' av den konfliktrelation som gör ett produktionssätt kapitalistiskt.
-Relationen mellan arbete och kapital är därför inte primärt en fråga om hierarkiskt förtryck (även om kapitalistklassen givetvis är en priviligierad minoritet med reell makt till sitt förfogande) utan om en samverkan mellan [[subjektivitet|subjektiviteter]], som tillsammans bestäms av - och samtidigt upprätthåller - de objektiva förhållandena. Så länge arbetarklassen agerar som arbetarklass i det kapitalistiska produktionssättet, fungerar den alltså kapitalistiskt. Detta inkluderar de uppror och revolter som arbetarklassen, i egenskap av subjektivitet, agerat ut under olika historiska epoker. Först när dessa uppror rört sig utanför de ramar som varit möjliga i förhållande till klassen ''som klass'' (oftast ramar uppställda och förmedlade av [[arbetarrörelsen]]), har de på allvar hotat kapitalrelationens fundament. När de i stället glorifierat proletariatet  - det vill säga det kapitalistiska arbetet - och främst strävat efter ett upphöjande av dess makt och status, har upproren antingen lett till en fortsatt kapitalistisk produktion under socialistisk flagg (statskapitalism), eller reformer med arbetsfred som sitt främsta kännetecken (socialdemokrati och fackvälde).
+:''Det kapitalistiska produktionssättet, till skillnad från tidigare diton, grundar sig på konflikt och skillnad – kapitalet, betraktat som en totalitet, är helt enkelt klasskamp och kontinuerlig förändring. Kapitalrelationen föregår både proletariat och kapitalistklass i den meningen att de antagonistiska klasserna är konsekvenser av värdets strävan efter att föröka sig – en strävan som per definition innebär en motsättning mellan arbete och kapital. Klasserna är inte orsakerna till denna strävan, de är resultatet av den – både arbetaren och kapitalisten är med andra ord lika kapitalistiska, och ingen av klasserna kan som den är bryta sig ur kapitalrelationen.'' (Ur "Var är vi på väg?" i [http://www.batko.se/sv_dissident.php#issue3 i ''Dissident'' #3])
-Motsättningen mellan arbete och kapital, '''klasskampen''', är alltså inte en revolutionerande kraft ''som den är''. Det är klasskampen som gör värdeförmeringen möjlig, och det är klasskampens produktion av revolter och flyktförsök som provocerar fram kapitalets dynamiska utveckling. Likväl finns det en [[kommunisering|kommuniserande]] potential i arbetets uppror, eftersom det inte bara innebär en reaktiv attack utan även, åtminstone när det rör sig bortom sina subjektiva ramar, ett konstituerande av [[utsida|utsidor]].
+Relationen mellan klasserna är alltså inte primärt en fråga om hierarkiskt förtryck (även om kapitalistklassen givetvis är en priviligierad minoritet med reell makt till sitt förfogande) utan om en samverkan mellan [[subjektivitet|subjektiviteter]], som tillsammans bestäms av - och samtidigt upprätthåller - de objektiva förhållandena. Så länge arbetarklassen agerar som arbetarklass i det kapitalistiska produktionssättet, fungerar den lika kapitalistiskt som kapitalistklassen gör när den kämpar för sina intressen .

← Äldre version		Versionen från 31 oktober 2007 kl. 09.47
Rad 14:		Rad 14:

	Motsättningen mellan arbete och kapital, '''klasskampen''', är alltså inte en revolutionerande kraft ''som den är''. Det är klasskampen som gör värdeförmeringen möjlig, och det är klasskampens produktion av revolter och flyktförsök som provocerar fram kapitalets dynamiska utveckling. Likväl finns det en [[kommunisering\|kommuniserande]] potential i arbetets uppror, eftersom det inte bara innebär en reaktiv attack utan även, åtminstone när det rör sig bortom sina subjektiva ramar, ett konstituerande av [[utsida\|utsidor]].		Motsättningen mellan arbete och kapital, '''klasskampen''', är alltså inte en revolutionerande kraft ''som den är''. Det är klasskampen som gör värdeförmeringen möjlig, och det är klasskampens produktion av revolter och flyktförsök som provocerar fram kapitalets dynamiska utveckling. Likväl finns det en [[kommunisering\|kommuniserande]] potential i arbetets uppror, eftersom det inte bara innebär en reaktiv attack utan även, åtminstone när det rör sig bortom sina subjektiva ramar, ett konstituerande av [[utsida\|utsidor]].
		+
		+
		+	== Se även ==
		+	[[Lönearbete]]
		+
		+	[[Klassammansättning]]
		+
		+	[[formell underordning\|Formell]] och [[reell underordning]]

← Äldre version		Versionen från 31 oktober 2007 kl. 09.43
Rad 5:		Rad 5:
	<blockquote>I samma grad som bourgeoisin, d.v.s. kapitalet, utvecklas, i samma grad utvecklas proletariatet, de moderna arbetarnas klass, som blott lever så länge som de finner arbete och som blott finner arbete så länge som deras arbete ökar kapitalet. Dessa arbetare, som styckevis måste sälja sig själva, är en vara som varje annan handelsartikel och därför på samma sätt utsatta för alla konkurrensens växlingar, alla marknadens förändringar. - [http://www.marx.org/svenska/marx/1848/04-d037.htm ''Det kommunistiska manifestet'']		<blockquote>I samma grad som bourgeoisin, d.v.s. kapitalet, utvecklas, i samma grad utvecklas proletariatet, de moderna arbetarnas klass, som blott lever så länge som de finner arbete och som blott finner arbete så länge som deras arbete ökar kapitalet. Dessa arbetare, som styckevis måste sälja sig själva, är en vara som varje annan handelsartikel och därför på samma sätt utsatta för alla konkurrensens växlingar, alla marknadens förändringar. - [http://www.marx.org/svenska/marx/1848/04-d037.htm ''Det kommunistiska manifestet'']
	</blockquote>		</blockquote>
		+
		+
		+	== Proletariatet som kapitalistisk subjektivitet ==
		+
		+	Det [[kapital\|kapitalistiska]] [[produktionssätt\|produktionssättet]] bygger på exploateringen av arbetskraft, det vill säga förmeringen av [[värde]]. Det behövs två huvudsakliga samhällsklasser för att denna värdeförmering ska kunna fortgå, klasser som manifesterar den antagonism som utsugningens essens utgör. [[kapitalistklass\|Kapitalister]] och arbetare ''som klasser'' betraktade är med andra ord lika mycket funktioner av den grundläggande relation som gör ett produktionssätt kapitalistiskt.
		+
		+	Relationen mellan arbete och kapital är därför inte primärt en fråga om hierarkiskt förtryck (även om kapitalistklassen givetvis är en priviligierad minoritet med reell makt till sitt förfogande) utan om en samverkan mellan [[subjektivitet\|subjektiviteter]], som tillsammans bestäms av - och samtidigt upprätthåller - de objektiva förhållandena. Så länge arbetarklassen agerar som arbetarklass i det kapitalistiska produktionssättet, fungerar den alltså kapitalistiskt. Detta inkluderar de uppror och revolter som arbetarklassen, i egenskap av subjektivitet, agerat ut under olika historiska epoker. Först när dessa uppror rört sig utanför de ramar som varit möjliga i förhållande till klassen ''som klass'' (oftast ramar uppställda och förmedlade av [[arbetarrörelsen]]), har de på allvar hotat kapitalrelationens fundament. När de i stället glorifierat proletariatet - det vill säga det kapitalistiska arbetet - och främst strävat efter ett upphöjande av dess makt och status, har upproren antingen lett till en fortsatt kapitalistisk produktion under socialistisk flagg (statskapitalism), eller reformer med arbetsfred som sitt främsta kännetecken (socialdemokrati och fackvälde).
		+
		+	Motsättningen mellan arbete och kapital, '''klasskampen''', är alltså inte en revolutionerande kraft ''som den är''. Det är klasskampen som gör värdeförmeringen möjlig, och det är klasskampens produktion av revolter och flyktförsök som provocerar fram kapitalets dynamiska utveckling. Likväl finns det en [[kommunisering\|kommuniserande]] potential i arbetets uppror, eftersom det inte bara innebär en reaktiv attack utan även, åtminstone när det rör sig bortom sina subjektiva ramar, ett konstituerande av [[utsida\|utsidor]].