Foucaults maktanalys - Versionshistorik

Iammany: /* Samhällets och maktens uppbyggnad */

2017-05-31T15:59:43Z

‎Samhällets och maktens uppbyggnad

Iammany: /* Motståndets möjlighet */

2017-05-31T14:15:58Z

‎Motståndets möjlighet

Iammany: /* Samhällets och maktens uppbyggnad */

2017-05-31T14:12:38Z

‎Samhällets och maktens uppbyggnad

Iammany: /* Maktens (dubbel)natur */

2017-05-31T10:57:37Z

‎Maktens (dubbel)natur

Iammany: /* Produktiv makt (Aspekter på historiematerialismen + Lag, våld och lögner) */

2017-05-31T10:27:21Z

‎Produktiv makt (Aspekter på historiematerialismen + Lag, våld och lögner)

Iammany den 30 maj 2017 kl. 18.18

2017-05-30T18:18:22Z

Iammany: /* Maktens programmatik (Makt och kunskap + Maktens produktivitet) */

2017-05-30T18:14:10Z

‎Maktens programmatik (Makt och kunskap + Maktens produktivitet)

Iammany: /* Maktens programmatik (Makt och kunskap + Maktens produktivitet) */

2017-05-30T18:08:10Z

‎Maktens programmatik (Makt och kunskap + Maktens produktivitet)

Iammany: /* Produktiv makt (Aspekter på historiematerialismen + Lag, våld och lögner) */

2017-05-29T20:21:08Z

‎Produktiv makt (Aspekter på historiematerialismen + Lag, våld och lögner)

Iammany: /* Produktiv makt (Aspekter på historiematerialismen + Lag, våld och lögner) */

2017-05-29T20:12:56Z

‎Produktiv makt (Aspekter på historiematerialismen + Lag, våld och lögner)

@@ Rad 29: / Rad 29: @@
 == Samhällets och maktens uppbyggnad ==
-[[Fil:Foucault4.jpg|right|frame|Foucault förklarar för en grupp studenter hur makten tränger in i och igenom kroppen, ändå ut i fingertopparna.]]Ett viktigt antagande som Foucault gör och som går emot hela den föregående förståelsen av makten, är att den inte (enbart) är repressiv. Denna förståelse kommer i uttryck i "analyserna om sexualitetens undertryckande, statens våldsutövning och suveränens legitimitet." (31 EAF) Men Foucault menar inte att det inte finns någon sanning i de perspektiven bara att de utelämnat maktens mångsidighet och bara uppehållit sig på repressiva och/eller [[Ideologi|ideologiska]] aspekter. Han argumenterar, vilket Hörnqvist visar, implicit för att makten har varit (främst) repressiv men nu övergått till att vara (främst) produktiv. Foucault positionerar sig mot förståelserna av makten som repressiv och ideologisk delvis i polemiskt syfte, för att utmana framför allt [[Louis Althusser]]s teori om [[Ideologi|ideologiska statsapparater]]. Även Herbert Marcuse är en måltavla. Huvudsakligen är problemet med Althusser, Marcuse et al, att de inte, enligt Foucault, kan förklara den relativa stabiliteten. För att förklara hur maktens strukturer återskapas behövs en teori om ''makten produktivitet'':
+[[Fil:Foucault4.jpg|right|frame|Foucault förklarar för en grupp studenter hur makten tränger in i och igenom kroppen, ända ut i fingertopparna.]]Ett viktigt antagande som Foucault gör och som går emot hela den föregående förståelsen av makten, är att den inte (enbart) är repressiv. Denna förståelse kommer i uttryck i "analyserna om sexualitetens undertryckande, statens våldsutövning och suveränens legitimitet." (31 EAF) Men Foucault menar inte att det inte finns någon sanning i de perspektiven bara att de utelämnat maktens mångsidighet och bara uppehållit sig på repressiva och/eller [[Ideologi|ideologiska]] aspekter. Han argumenterar, vilket Hörnqvist visar, implicit för att makten har varit (främst) repressiv men nu övergått till att vara (främst) produktiv. Foucault positionerar sig mot förståelserna av makten som repressiv och ideologisk delvis i polemiskt syfte, för att utmana framför allt [[Louis Althusser]]s teori om [[Ideologi|ideologiska statsapparater]]. Även Herbert Marcuse är en måltavla. Huvudsakligen är problemet med Althusser, Marcuse et al, att de inte, enligt Foucault, kan förklara den relativa stabiliteten. För att förklara hur maktens strukturer återskapas behövs en teori om ''makten produktivitet'':
 :Orsaken till att makten vidmakthålls, att man accepterar den, är helt enkelt det faktum, att den inte enbart tynger oss som en nejsägande kraft, utan i verkligheten genomtränger kroppen, producerar saker, förorsakar lust, frambringar vetande och producerar diskurser; man måste uppfatta den som ett produktivt nätverk som genomkorsar hela samhällskroppen, snarare än som en negativ instans vars funktion utgörs av repression. (49 EAF)

@@ Rad 96: / Rad 96: @@
 == Motståndets möjlighet ==
-Maktrelationer ger upphov till både maktutövning och motstånd, och allt motstånd mot maktutövning hotar de bakomliggande styrkeförhållandena. Å ena sidan uppfattas lätt denna analys som om att makten vore total och utan utväg eller utsida; å andra sidan implicerar den en överallt närvarande potential till motstånd. Hörnqvist påpekar att "det gäller att inte förlora maktens strikt relationella karaktär ur sikte och att inte stirra sig blind på maktutövningens produktivitet." (153) Att göra motstånd är detsamma som att [[Sabotage|sabotera]] den process som återskapar styrkeförhållandet. Det kan ske på många sätt. Foucault skriver:
+[[Bild:Foucault5.jpg|right|frame|Upprörd fransos på väg att bejaka lite våld mot en repressiv statsapparat.]]Maktrelationer ger upphov till både maktutövning och motstånd, och allt motstånd mot maktutövning hotar de bakomliggande styrkeförhållandena. Å ena sidan uppfattas lätt denna analys som om att makten vore total och utan utväg eller utsida; å andra sidan implicerar den en överallt närvarande potential till motstånd. Hörnqvist påpekar att "det gäller att inte förlora maktens strikt relationella karaktär ur sikte och att inte stirra sig blind på maktutövningens produktivitet." (153) Att göra motstånd är detsamma som att [[Sabotage|sabotera]] den process som återskapar styrkeförhållandet. Det kan ske på många sätt. Foucault skriver:
 :Det finns alltså inte - i förhållande till makten - en plats för den stora Vägran - revoltens själ, alla upprors centrum, revolutionärens rena lag. I stället finns det många motstånd av olika slag: möjliga, nödvändiga, osannolika, spontana, vilda, isolerade, samordnade, smygande, våldsamma, oförsonliga, kompromissvilliga, egennyttiga eller beredda till offer." (154 i Hörnqvist)

@@ Rad 29: / Rad 29: @@
 == Samhällets och maktens uppbyggnad ==
-Ett viktigt antagande som Foucault gör och som går emot hela den föregående förståelsen av makten, är att den inte (enbart) är repressiv. Denna förståelse kommer i uttryck i "analyserna om sexualitetens undertryckande, statens våldsutövning och suveränens legitimitet." (31 EAF) Men Foucault menar inte att det inte finns någon sanning i de perspektiven bara att de utelämnat maktens mångsidighet och bara uppehållit sig på repressiva och/eller [[Ideologi|ideologiska]] aspekter. Han argumenterar, vilket Hörnqvist visar, implicit för att makten har varit (främst) repressiv men nu övergått till att vara (främst) produktiv. Foucault positionerar sig mot förståelserna av makten som repressiv och ideologisk delvis i polemiskt syfte, för att utmana framför allt [[Louis Althusser]]s teori om [[Ideologi|ideologiska statsapparater]]. Även Herbert Marcuse är en måltavla. Huvudsakligen är problemet med Althusser, Marcuse et al, att de inte, enligt Foucault, kan förklara den relativa stabiliteten. För att förklara hur maktens strukturer återskapas behövs en teori om ''makten produktivitet'':
+[[Fil:Foucault4.jpg|right|frame|Foucault förklarar för en grupp studenter hur makten tränger in i och igenom kroppen, ändå ut i fingertopparna.]]Ett viktigt antagande som Foucault gör och som går emot hela den föregående förståelsen av makten, är att den inte (enbart) är repressiv. Denna förståelse kommer i uttryck i "analyserna om sexualitetens undertryckande, statens våldsutövning och suveränens legitimitet." (31 EAF) Men Foucault menar inte att det inte finns någon sanning i de perspektiven bara att de utelämnat maktens mångsidighet och bara uppehållit sig på repressiva och/eller [[Ideologi|ideologiska]] aspekter. Han argumenterar, vilket Hörnqvist visar, implicit för att makten har varit (främst) repressiv men nu övergått till att vara (främst) produktiv. Foucault positionerar sig mot förståelserna av makten som repressiv och ideologisk delvis i polemiskt syfte, för att utmana framför allt [[Louis Althusser]]s teori om [[Ideologi|ideologiska statsapparater]]. Även Herbert Marcuse är en måltavla. Huvudsakligen är problemet med Althusser, Marcuse et al, att de inte, enligt Foucault, kan förklara den relativa stabiliteten. För att förklara hur maktens strukturer återskapas behövs en teori om ''makten produktivitet'':
 :Orsaken till att makten vidmakthålls, att man accepterar den, är helt enkelt det faktum, att den inte enbart tynger oss som en nejsägande kraft, utan i verkligheten genomtränger kroppen, producerar saker, förorsakar lust, frambringar vetande och producerar diskurser; man måste uppfatta den som ett produktivt nätverk som genomkorsar hela samhällskroppen, snarare än som en negativ instans vars funktion utgörs av repression. (49 EAF)

@@ Rad 26: / Rad 26: @@
 Hörnqvist menar att ''regementalitet''skolan och den "[[Gilles Deleuze|deleuzianska]] Foucaultriktningen" inte beaktar problemet med hur makten återskapas. "Istället finns en tendens att betona att 'makten kommer underifrån', samtidigt som man gör en poäng av att reproduktionen av relativt stabila maktrelationer [...] inte är garanterad." (EAF 24)
-(Hörnqvists kritik av dispositivbegreppet: s. 27-28 + s. 31-32 + 57-58)
+([[Hörnqvist om dispositivbegreppet]])
 == Samhällets och maktens uppbyggnad ==

@@ Rad 69: / Rad 69: @@
 För Foucault blir därför ''kroppen'' i det här sammanhanget centralt. På kroppen "ristas underkastelsen in" som vanor och fysiska tillstånd, som "betingade reflexer".
-(Hörnqvist om [[Regementalitet]]: s 89-95)
+([[Hörnqvist om regementalitet]])
 De disciplinära maktteknikerna är immanenta i [[det kapitalistiska produktionssättet]] och fyller en väsentlig funktion för ackumulationen av kapital. Denna nya maktkonfiguration centreras kring två poler: befolkningen i en nation och den enskilde individens kropp. Dessa två poler har var sin maktteknik: reglering av befolkningen ([[biopolitik]]) och disciplineringen av individens kropp ([[biomakt]]). Till skillnad från tidigare gäller nu att utvinna så mycket nytta och värde ur arbetskraften som möjligt. Från insamling och beslagtagande av värde till skapande och ackumulation av värde. Maktkonfigurationen får inte längre vara kostsam.

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 [[Bild:Annanfoucault.jpg|right]][[Bild:Foucaultsmakt.jpg|right]]'''En annan Foucault''' (EAF) och '''Foucaults maktanalys''' (FM) är två böcker av Magnus Hörnqvist, utgivna 2012 respektive 1996, som i allt väsentligt är samma bok bara något uppdaterad i senaste versionen. De/n behandlar, som titeln på första utgåvan antyder, [[Michel Foucault]]s analys av det som utgör "makten" i det moderna samhället. Här bygger anteckningarna på båda upplagor.
-Hörnqvist försöker vidareutveckla Foucaults maktanalys. Det är framför allt texter från 1970-talet som ligger till grund för denna analys och vidareutveckling, inte senare studier om subjektskapande praktiker eller inriktningen på "[[governmentality]]". Hörnqvists ärende är istället "att synliggöra Foucaults [[materialism|materialistiska]] ådra". (9)
+Hörnqvist försöker vidareutveckla Foucaults maktanalys. Det är framför allt texter från 1970-talet som ligger till grund för denna analys och vidareutveckling, inte senare studier om subjektskapande praktiker eller inriktningen på "[[regementalitet]]". Hörnqvists ärende är istället "att synliggöra Foucaults [[materialism|materialistiska]] ådra". (EAF 9)
 I ''En annan Foucault'' utelämnas tyvärr inledningen från ''Foucaults maktanalys'' där huvudpersonens ingång till maktanalysen klargörs. Den "framträder som ett centralt problem runt 1970 [som] en konsekvens av Foucaults politiska ställningstaganden och erfarenheter, från och med 1968." (7 FM) Men Foucault själv var inte i Frankrike under "händelserna" utan i Tunisien, där studenterna också gjorde uppror.

@@ Rad 93: / Rad 93: @@
 Foucault väljer att tala om “makt-vetande” istället för [[ideologi]]. I ideologibegreppet förutsätts, menar Foucault enligt Hörnqvist, ett bestämt samband mellan kunskap och makt; att vissa teorier och trosföreställningar är både falska och återskapar maktförhållanden. Relationen mellan makt och vetande är väldigt intim och ömsesidig. “I själva verket är varje punkt där makt utövas en ort där vetande bildas. Och omvänt, varje etablerat vetande möjliggör och säkrar utövandet av makt.” (Foucault citerad av Hörnqvist FM 153)
 “Makten upphör aldrig med sin utfrågning sin inkvisition sin registrering av sanning: den institutionaliserar, professionaliserar och belönar jakten på sanning." (Foucault citerad av Hörnqvist FM 160) När kunskapsproduktionen specialiseras och institutionaliseras skapas också styrkeförhållanden. Forskare och fakulteter får egna privilegier att försvara.
-−
-A. Uteslutning och integration är de åtgärder som strukturerar individernas relation till varandra. En norm etableras mot vilken individerna mäts och sedan placeras på en skala. Individer differentieras här på en rangordning: varje individ får en rang och en uppgift i hierarkisk ordning. Det sker “ett mångfaldigande, en överlagring och detaljreglering av skillnader mellan individer och mindre grupper”. “De normaliserande maktteknikerna tar fasta på de skillnader som konstaterats mellan individerna i ett visst avseende, som är relevant ur de överordnades synpunkt, och omvandlar dessa till skillnader i befogenheter och materiella villkor.”
-−
-B. Individernas handlingar produceras genom belöning och bestraffning. Foucault refererar t ex till det “mikrosystem av bestraffningar” som är verksam i skolor, arméer, verkstäder, osv, i form av kvarsittning, avdrag, etc. Samtidigt gäller det att få individer att aktivit delta i de processer som befäster deras underordning. Det måste alltså finnas ett samspel mellan bestraffning och belöning, mellan tvång och frivillighet. “På detta sätt tränger ideologin in i de normaliserande maktteknikernas funktionssätt; upplevelsen av frivillighet och delaktighet påverkar tolkningen av situationen och den egna rollen däri, varpå beteendet också påverkas, i riktning mot större engagemang, initiativförmåga och samarbetsvillighet.”
-−
-C. “Att utöva makt är att konstruera undersåtar.” Maktens/kapitalets produktion av individer är samtidigt en orsak till instabilitet och intern konflikt som det är maktens/kapitalets fundament och stöttepelare. Här lägger Hörnqvist stor betydelse i “vanans makt”. Genom invanda beteendemönster återskapar och reproducerar vi en form av subjektivitet ständigt i vardagen. Vanor är ett resultat av specifika makttekniker och också det fält där maktens mikrofysik existerar; de sociala maktrelationer varpå exempelvis staten vilar. Hörnqvist är av någon anledning kritisk till den tolkning som många gör av Foucault, och som Foucault också i hög grad gör, om “maktens anonymitet” dvs att makten har blivit automatisk och avindividualiserad, ett opersonligt maskineri, och därför inte har några ansvariga. Som jag ser det presenterar inte Hörnqvist några hållbara argument mot detta. Ärligt talat blev jag lite paff när jag läste det. Hörnqvist verkar av någon underlig anledning tro att tanken om “makten anonymitet” innebär att motstånd blir meningslöst(!). En sådan position är för mig helt obegriplig.
 == Motståndets möjlighet ==

@@ Rad 91: / Rad 91: @@
 Men problemet är kanske inte att kunskap producerad utanför inte plockas upp lika mycket som att kunskap utanför helt enkelt inte produceras... -- Enligt Foucault uppstår en spiral av makt och vetande där de förstärker varandra och bildar en hierarki maktutövning som är spontan och oorganiserad bygger inte nödvändigtvis på kunskap... -- Foucault ger aldrig något kriterium för vad som kan bestämmas som sanning. Foucault motsätter sig inte vetenskapen på grund av någon falskhet utan  för dess roll i maktutövningen. "Det är inte giltigheten utan funktionen som ifrågasätts, de faktiska konsekvenserna och inte överensstämmelsen med verkligheten." (113)
-(här finns mer att tillägga)
+Foucault väljer att tala om “makt-vetande” istället för [[ideologi]]. I ideologibegreppet förutsätts, menar Foucault enligt Hörnqvist, ett bestämt samband mellan kunskap och makt; att vissa teorier och trosföreställningar är både falska och återskapar maktförhållanden. Relationen mellan makt och vetande är väldigt intim och ömsesidig. “I själva verket är varje punkt där makt utövas en ort där vetande bildas. Och omvänt, varje etablerat vetande möjliggör och säkrar utövandet av makt.” (Foucault citerad av Hörnqvist FM 153)
+A. Uteslutning och integration är de åtgärder som strukturerar individernas relation till varandra. En norm etableras mot vilken individerna mäts och sedan placeras på en skala. Individer differentieras här på en rangordning: varje individ får en rang och en uppgift i hierarkisk ordning. Det sker “ett mångfaldigande, en överlagring och detaljreglering av skillnader mellan individer och mindre grupper”. “De normaliserande maktteknikerna tar fasta på de skillnader som konstaterats mellan individerna i ett visst avseende, som är relevant ur de överordnades synpunkt, och omvandlar dessa till skillnader i befogenheter och materiella villkor.”
-Foucault väljer att tala om “makt-vetande” istället för ideologi. Relationen mellan makt och vetande är väldigt intim och ömsesidig. “I själva verket är varje punkt där makt utövas en ort där vetande bildas. Och omvänt, varje etablerat vetande möjliggör och säkrar utövandet av makt.” (MM, 118)
-−
-“Makten upphör aldrig med sin utfrågning sin inkvisition sin registrering av sanning: den institutionaliserar, professionaliserar och belönar jakten på sanning. (PK, 93, Hörnqvists emfas) När kunskapsproduktionen specialiseras och institutionaliseras skapas också styrkeförhållanden. Forskare och fakulteter får egna privilegier att försvara. Men det finns en distinktion som inte ska försummas. Vetande är inte i sig en maktutövning. Däremot kan vetande möjliggöra och säkra utövandet av makt. Exempelvis språket är inte en makt, utan snarare ett vetande som kan reducera livet till ord, begrepp och bestämma en fast identitet, på vilken makttekniker kan utövas.
-−
-Centralt för förståelsen av hur makten är produktiv är begreppet normalisering. Normalisering verkar på tre skilda plan: a) individernas handlingar, b) individernas förhållande till varandra, deras positioner och inbördes styrkeförhållanden, och c) individerna i förhållande till sig själva, deras dispositioner och identitet.
-−
-(Här verkar det som att Hörnqvist av någon anledning har ändrat ordningen. a) motsvarar B, och A motsvarar b))
-−
-A. Uteslutning och integration är de åtgärder som strukturerar individernas relation till varandra. En norm etableras mot vilken individerna mäts och sedan placeras på en skala. Individer differensieras här på en rangordning: varje individ får en rang och en uppgift i hierarkisk ordning. Det sker “ett mångfaldigande, en överlagring och detaljreglering av skillnader mellan individer och mindre grupper”. “De normaliserande maktteknikerna tar fasta på de skillnader som konstaterats mellan individerna i ett visst avseende, som är relavant ur de överordnades synpunkt, och omvandlar dessa till skillnader i befogenheter och materiella villkor.”
 B. Individernas handlingar produceras genom belöning och bestraffning. Foucault refererar t ex till det “mikrosystem av bestraffningar” som är verksam i skolor, arméer, verkstäder, osv, i form av kvarsittning, avdrag, etc. Samtidigt gäller det att få individer att aktivit delta i de processer som befäster deras underordning. Det måste alltså finnas ett samspel mellan bestraffning och belöning, mellan tvång och frivillighet. “På detta sätt tränger ideologin in i de normaliserande maktteknikernas funktionssätt; upplevelsen av frivillighet och delaktighet påverkar tolkningen av situationen och den egna rollen däri, varpå beteendet också påverkas, i riktning mot större engagemang, initiativförmåga och samarbetsvillighet.”

@@ Rad 75: / Rad 75: @@
 Den första polen - [[Biopolitik|regleringen av befolkningen]] - syftar till en rad makttekniker som riktas till befolkningens biologiska liv (''bios''): hälsonivå, livslängd, barnafödande etc. '''Biopolitiken syftar till att samordna och integrera befolkningen i produktionsapparaten.''' Inte bara att säkra befolkningens underkastelse utan också att maximera dess nytta. Ett exempel var försöket att kontrollera barnafödandet så folkmängden anpassades till konjunkturens svängningar och armén behov av soldater. Det är svårt, skriver Hörnqvist, att dra någon definitiv gräns mellan biopolitiska och disciplinära makttekniker (alltså mellan biopolitik och biomakt). Det är en av anledningarna till att Foucault senare ansåg det värt att ge sig i kast med sexualitetens historia (i trebandsverket ''Sexualitetens historia''). "Det blir nödvändigt att runt befolkningen organisera en apparat som inte bara ska säkra dess underkastelse utan även den konstanta ökningen av dess nytta." (Foucault, citerad 100 FM)
+Den vanliga förståelsen av maktutövningen, både från liberalt och marxistiskt håll, kallar Foucault juridiskt-negativ. Det är en förståelse av maktutövningen som härleds från staten. Foucault vänder sig mot denna förståelse eftersom den lokaliserar maktteknikerna hos staten; den reducerar maktutövning till ideologi och repression. Den juridisk-negativa makten är i huvudsak en negativ makt; den avgränsar och sätter gränser, definierar vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet, och säger nej när gränsen överträds. Foucault kritiserar den juridisk-negativa förståelsen av maktutövning för att anta ett naturligt tillstånd “före makten”, som sedan undertrycks genom repression och ideologi. Men makten är produktiv. Det innebär inte att repression och ideologi inte existerar, bara att vi behöver en mer intrikat förståelse där maktens produktivitet är primär. [här finns mer att tillägga]
 Den vanliga förståelsen av maktutövningen, både från liberalt och marxistiskt håll, kallar Foucault juridiskt-negativ. Det är en förståelse av maktutövningen som härleds från staten. Foucault vänder sig mot denna förståelse eftersom den lokaliserar maktteknikerna hos staten; den reducerar maktutövning till ideologi och repression. Den juridisk-negativa makten är i huvudsak en negativ makt; den avgränsar och sätter gränser, definierar vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet, och säger nej när gränsen överträds.
-−
 Foucault kritiserar den juridisk-negativa förståelsen av maktutövning för att anta ett naturligt tillstånd “före makten”, som sedan undertrycks genom repression och ideologi. Men makten är produktiv. Det innebär inte att repression och ideologi inte existerar, bara att vi behöver en mer intrikat förståelse där maktens produktivitet är primär.
 == Maktens programmatik (Makt och kunskap + Maktens produktivitet) ==