Att utöva glädje inför döden - Versionshistorik

Iammany den 17 september 2021 kl. 20.08

2021-09-17T20:08:01Z

Iammany den 28 december 2009 kl. 15.44

2009-12-28T15:44:29Z

Zerkalo den 13 februari 2009 kl. 19.37

2009-02-13T19:37:35Z

Zerkalo den 31 december 2008 kl. 10.37

2008-12-31T10:37:58Z

Zerkalo den 20 augusti 2008 kl. 11.01

2008-08-20T11:01:18Z

Zerkalo: Ny sida: '''''Att utöva glädje inför döden''''' (eller ''Utövandet av glädje inför döden'') är en artikel av Georges Bataille, publicerad i ''Acéphale'' nummer fem, 1939. Syftet me...

2008-08-09T13:25:05Z

Ny sida: '''''Att utöva glädje inför döden''''' (eller ''Utövandet av glädje inför döden'') är en artikel av Georges Bataille, publicerad i ''Acéphale'' nummer fem, 1939. Syftet me...

Ny sida

'''''Att utöva glädje inför döden''''' (eller ''Utövandet av glädje inför döden'') är en artikel av [[Georges Bataille]], publicerad i ''[[Acéphale]]'' nummer fem, 1939. Syftet med texten är att genom olika "meditationer" etablera en affirmativ hållning i förhållande till [[tidslighet|tiden]]s nedbrytande kraft och dödens realitet. Bataille försöker beskriva ett [[mystik|mystikt]] ethos där en berusad och extatisk hyllning av livet är det centrala. Artikeln poängterar dock att en beskrivning av detta ethos inte är tillräcklig; konkret erfarenhet går före det skrivna ordet, och det skrivna ordet är ändå aldrig tillräckligt för att övertyga de samtidens apologeter som lever i dödsfruktan och därmed sätter sin tillit till livet efter detta eller till ett kommande drömsamhälle:

:''Inga ord är klara nog för att, inför de som tar sin tillflykt till förhoppningen om en evig skönhet, uttrycka det lyckliga föraktet hos den som "dansar med den tid som dödar honom."
''

Texten är en uppgörelse med alla försök att förskjuta livets mening bortom livet självt. Den som söker sann extas kan inte låta sig begränsas av moral eller försiktighet, eller av försök till garantier inför framtiden, utan bör i stället bejaka alla former av njutning och berusning, eftersom bara upplevelsen av extas förmår [[avsubjektivering|förflytta jaget bortom dess egna begränsningar]]. Bataille skriver:

:''Prydhet kanske är hälsosamt för efterblivna själar, men de som fruktar nakna flickor och whisky har mycket lite att göra med "glädjen inför döden." Bara en skamlös, osedlig helighet kan leda till en tillräckligt lycklig'' förlust av jaget. ''"Glädje inför döden" innebär att man kan hylla livet från dess rötter upp till dess högsta höjder. Den berövar alla intellektuella och moraliska'' bortom ''- substans, Gud, orubblig ordning, frälsning - deras mening. Den är en apoteos av det förgängliga, en apoteos av kött och alkohol likaväl som av mystika transer. De religiösa former som den återupptäcker är de naiva former som föregår slavmoralens intrång: den förnyar den sortens tragiska glädjeyra som människan "är", så snart hon slutar att bete sig som en krympling'' [...].

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-'''''Att utöva glädje inför döden''''' eller ''Utövandet av glädje inför döden'' (i original ''Pratique de la joie devant la mort'') är en artikel av [[Georges Bataille]], publicerad i ''[[Acéphale]]'' nummer fem, 1939. Syftet med texten är att genom olika "meditationer" etablera en affirmativ hållning i förhållande till [[tidslighet|tiden]]s nedbrytande kraft och dödens realitet. Bataille försöker beskriva ett '''mystikt ethos''' där en berusad och extatisk hyllning av livet är det centrala. Artikeln poängterar dock att en beskrivning av detta ethos inte är tillräcklig; konkret erfarenhet går före det skrivna ordet, och det skrivna ordet är ändå aldrig tillräckligt för att övertyga de samtidens apologeter som lever i [[dödsfruktan]] och därmed sätter sin tillit till livet efter detta eller till ett kommande drömsamhälle:
+[[Bild:Pratique_de_la_joie_devant_la_mort.jpg|right]]'''''Att utöva glädje inför döden''''' eller ''Utövandet av glädje inför döden'' (i original ''Pratique de la joie devant la mort'') är en artikel av [[Georges Bataille]], publicerad i ''[[Acéphale]]'' nummer fem, 1939. Syftet med texten är att genom olika "meditationer" etablera en affirmativ hållning i förhållande till tidens nedbrytande kraft och dödens realitet. Bataille försöker beskriva ett '''mystikt ethos''' där en berusad och extatisk hyllning av livet är det centrala. Artikeln poängterar dock att en beskrivning av detta ethos inte är tillräcklig; konkret erfarenhet går före det skrivna ordet, och det skrivna ordet är ändå aldrig tillräckligt för att övertyga de samtidens apologeter som lever i dödsfruktan och därmed sätter sin tillit till livet efter detta eller till ett kommande drömsamhälle:
-−
 :''"Inga ord är klara nog för att, inför de som tar sin tillflykt till förhoppningen om en evig skönhet, uttrycka det lyckliga föraktet hos den som 'dansar med den tid som dödar honom.'"''
 Texten är en uppgörelse med alla försök att förskjuta livets mening bortom livet självt. Den som söker sann extas kan inte låta sig begränsas av moral eller försiktighet, eller av försök till garantier inför framtiden, utan bör i stället bejaka alla former av njutning och berusning, eftersom bara upplevelsen av extas förmår [[avsubjektivering|förflytta jaget bortom dess egna begränsningar]]. Bataille skriver:
 :''"Prydhet kanske är hälsosamt för efterblivna själar, men de som fruktar nakna flickor och whisky har mycket lite att göra med 'glädjen inför döden.' Bara en skamlös, osedlig helighet kan leda till en tillräckligt lycklig förlust av jaget. 'Glädje inför döden' innebär att man kan hylla livet från dess rötter upp till dess högsta höjder. Den berövar alla intellektuella och moraliska'' bortom ''- substans, Gud, orubblig ordning, frälsning - deras mening. Den är en apoteos av det förgängliga, en apoteos av kött och alkohol likaväl som av mystika transer. De religiösa former som den återupptäcker är de naiva former som föregår slavmoralens intrång: den förnyar den sortens tragiska glädjeyra som människan '''är''', så snart hon slutar att bete sig som en krympling'' [...]".
 [[Kategori: Georges Bataille]]

← Äldre version		Versionen från 28 december 2009 kl. 15.44
Rad 1:		Rad 1:
−	'''''Att utöva glädje inför döden''''' eller ''Utövandet av glädje inför döden'' (i original ''Pratique de la joie devant la mort'') är en artikel av [[Georges Bataille]], publicerad i ''[[Acéphale]]'' nummer fem, 1939. Syftet med texten är att genom olika "meditationer" etablera en affirmativ hållning i förhållande till [[tidslighet\|tiden]]s nedbrytande kraft och dödens realitet. Bataille försöker beskriva ett ~~[[mystik\|~~mystikt]] ethos där en berusad och extatisk hyllning av livet är det centrala. Artikeln poängterar dock att en beskrivning av detta ethos inte är tillräcklig; konkret erfarenhet går före det skrivna ordet, och det skrivna ordet är ändå aldrig tillräckligt för att övertyga de samtidens apologeter som lever i [[dödsfruktan]] och därmed sätter sin tillit till livet efter detta eller till ett kommande drömsamhälle:	+	'''''Att utöva glädje inför döden''''' eller ''Utövandet av glädje inför döden'' (i original ''Pratique de la joie devant la mort'') är en artikel av [[Georges Bataille]], publicerad i ''[[Acéphale]]'' nummer fem, 1939. Syftet med texten är att genom olika "meditationer" etablera en affirmativ hållning i förhållande till [[tidslighet\|tiden]]s nedbrytande kraft och dödens realitet. Bataille försöker beskriva ett '''mystikt ethos''' där en berusad och extatisk hyllning av livet är det centrala. Artikeln poängterar dock att en beskrivning av detta ethos inte är tillräcklig; konkret erfarenhet går före det skrivna ordet, och det skrivna ordet är ändå aldrig tillräckligt för att övertyga de samtidens apologeter som lever i [[dödsfruktan]] och därmed sätter sin tillit till livet efter detta eller till ett kommande drömsamhälle:

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-'''''Att utöva glädje inför döden''''' eller ''Utövandet av glädje inför döden'' (i original ''Pratique de la joie devant la mort'') är en artikel av [[Georges Bataille]], publicerad i ''[[Acéphale]]'' nummer fem, 1939. Syftet med texten är att genom olika "meditationer" etablera en affirmativ hållning i förhållande till [[tidslighet|tiden]]s nedbrytande kraft och dödens realitet. Bataille försöker beskriva ett [[mystik|mystikt]] ethos där en berusad och extatisk hyllning av livet är det centrala. Artikeln poängterar dock att en beskrivning av detta ethos inte är tillräcklig; konkret erfarenhet går före det skrivna ordet, och det skrivna ordet är ändå aldrig tillräckligt för att övertyga de samtidens apologeter som lever i dödsfruktan och därmed sätter sin tillit till livet efter detta eller till ett kommande drömsamhälle:
+'''''Att utöva glädje inför döden''''' eller ''Utövandet av glädje inför döden'' (i original ''Pratique de la joie devant la mort'') är en artikel av [[Georges Bataille]], publicerad i ''[[Acéphale]]'' nummer fem, 1939. Syftet med texten är att genom olika "meditationer" etablera en affirmativ hållning i förhållande till [[tidslighet|tiden]]s nedbrytande kraft och dödens realitet. Bataille försöker beskriva ett [[mystik|mystikt]] ethos där en berusad och extatisk hyllning av livet är det centrala. Artikeln poängterar dock att en beskrivning av detta ethos inte är tillräcklig; konkret erfarenhet går före det skrivna ordet, och det skrivna ordet är ändå aldrig tillräckligt för att övertyga de samtidens apologeter som lever i [[dödsfruktan]] och därmed sätter sin tillit till livet efter detta eller till ett kommande drömsamhälle:
 Texten är en uppgörelse med alla försök att förskjuta livets mening bortom livet självt. Den som söker sann extas kan inte låta sig begränsas av moral eller försiktighet, eller av försök till garantier inför framtiden, utan bör i stället bejaka alla former av njutning och berusning, eftersom bara upplevelsen av extas förmår [[avsubjektivering|förflytta jaget bortom dess egna begränsningar]]. Bataille skriver:
-:''Prydhet kanske är hälsosamt för efterblivna själar, men de som fruktar nakna flickor och whisky har mycket lite att göra med "glädjen inför döden." Bara en skamlös, osedlig helighet kan leda till en tillräckligt lycklig'' förlust av jaget. ''"Glädje inför döden" innebär att man kan hylla livet från dess rötter upp till dess högsta höjder. Den berövar alla intellektuella och moraliska'' bortom ''- substans, Gud, orubblig ordning, frälsning - deras mening. Den är en apoteos av det förgängliga, en apoteos av kött och alkohol likaväl som av mystika transer. De religiösa former som den återupptäcker är de naiva former som föregår slavmoralens intrång: den förnyar den sortens tragiska glädjeyra som människan "är", så snart hon slutar att bete sig som en krympling'' [...].
 [[Kategori: Georges Bataille]]

← Äldre version		Versionen från 31 december 2008 kl. 10.37
Rad 1:		Rad 1:
−	'''''Att utöva glädje inför döden''''' (eller ''Utövandet av glädje inför döden'') är en artikel av [[Georges Bataille]], publicerad i ''[[Acéphale]]'' nummer fem, 1939. Syftet med texten är att genom olika "meditationer" etablera en affirmativ hållning i förhållande till [[tidslighet\|tiden]]s nedbrytande kraft och dödens realitet. Bataille försöker beskriva ett [[mystik\|mystikt]] ethos där en berusad och extatisk hyllning av livet är det centrala. Artikeln poängterar dock att en beskrivning av detta ethos inte är tillräcklig; konkret erfarenhet går före det skrivna ordet, och det skrivna ordet är ändå aldrig tillräckligt för att övertyga de samtidens apologeter som lever i dödsfruktan och därmed sätter sin tillit till livet efter detta eller till ett kommande drömsamhälle:	+	'''''Att utöva glädje inför döden''''' eller ''Utövandet av glädje inför döden'' (i original ''Pratique de la joie devant la mort'') är en artikel av [[Georges Bataille]], publicerad i ''[[Acéphale]]'' nummer fem, 1939. Syftet med texten är att genom olika "meditationer" etablera en affirmativ hållning i förhållande till [[tidslighet\|tiden]]s nedbrytande kraft och dödens realitet. Bataille försöker beskriva ett [[mystik\|mystikt]] ethos där en berusad och extatisk hyllning av livet är det centrala. Artikeln poängterar dock att en beskrivning av detta ethos inte är tillräcklig; konkret erfarenhet går före det skrivna ordet, och det skrivna ordet är ändå aldrig tillräckligt för att övertyga de samtidens apologeter som lever i dödsfruktan och därmed sätter sin tillit till livet efter detta eller till ett kommande drömsamhälle:

	:''Inga ord är klara nog för att, inför de som tar sin tillflykt till förhoppningen om en evig skönhet, uttrycka det lyckliga föraktet hos den som "dansar med den tid som dödar honom."		:''Inga ord är klara nog för att, inför de som tar sin tillflykt till förhoppningen om en evig skönhet, uttrycka det lyckliga föraktet hos den som "dansar med den tid som dödar honom."

← Äldre version		Versionen från 20 augusti 2008 kl. 11.01
Rad 7:		Rad 7:

	:''Prydhet kanske är hälsosamt för efterblivna själar, men de som fruktar nakna flickor och whisky har mycket lite att göra med "glädjen inför döden." Bara en skamlös, osedlig helighet kan leda till en tillräckligt lycklig'' förlust av jaget. ''"Glädje inför döden" innebär att man kan hylla livet från dess rötter upp till dess högsta höjder. Den berövar alla intellektuella och moraliska'' bortom ''- substans, Gud, orubblig ordning, frälsning - deras mening. Den är en apoteos av det förgängliga, en apoteos av kött och alkohol likaväl som av mystika transer. De religiösa former som den återupptäcker är de naiva former som föregår slavmoralens intrång: den förnyar den sortens tragiska glädjeyra som människan "är", så snart hon slutar att bete sig som en krympling'' [...].		:''Prydhet kanske är hälsosamt för efterblivna själar, men de som fruktar nakna flickor och whisky har mycket lite att göra med "glädjen inför döden." Bara en skamlös, osedlig helighet kan leda till en tillräckligt lycklig'' förlust av jaget. ''"Glädje inför döden" innebär att man kan hylla livet från dess rötter upp till dess högsta höjder. Den berövar alla intellektuella och moraliska'' bortom ''- substans, Gud, orubblig ordning, frälsning - deras mening. Den är en apoteos av det förgängliga, en apoteos av kött och alkohol likaväl som av mystika transer. De religiösa former som den återupptäcker är de naiva former som föregår slavmoralens intrång: den förnyar den sortens tragiska glädjeyra som människan "är", så snart hon slutar att bete sig som en krympling'' [...].
		+
		+	[[Kategori: Georges Bataille]]