Antonio Negri - Versionshistorik

Iammany den 8 mars 2014 kl. 19.15

2014-03-08T19:15:43Z

Iammany den 17 mars 2013 kl. 15.37

2013-03-17T15:37:12Z

Iammany: /* Immanent kommunism */

2013-03-17T14:45:32Z

‎Immanent kommunism

Iammany: /* Självvalorisering, immanent kommunism */

2012-07-02T07:02:04Z

‎Självvalorisering, immanent kommunism

Iammany: /* Självvalorisering, immanent kommunism */

2012-07-02T07:01:41Z

‎Självvalorisering, immanent kommunism

Iammany: /* Självvalorisering, immanent kommunism */

2012-07-01T22:50:30Z

‎Självvalorisering, immanent kommunism

Iammany den 1 juli 2012 kl. 22.44

2012-07-01T22:44:53Z

Iammany den 31 december 2010 kl. 12.27

2010-12-31T12:27:18Z

Iammany den 16 januari 2010 kl. 15.02

2010-01-16T15:02:02Z

Iammany den 16 januari 2010 kl. 14.25

2010-01-16T14:25:13Z

← Äldre version		Versionen från 8 mars 2014 kl. 19.15
Rad 1:		Rad 1:
−	[[Bild:Antonionegri1.jpg\|right]]'''Antonio Negri''' föddes 1933 i Padua, Italien. Under femtio- och sextiotalet studerade han bland annat historia och statsvetenskap. Förutom det akademiska yrkeslivet, professur i Padua, blev Negri också mycket aktiv som journalist och politisk aktivist. Han arbetade bland annat med studenttidningen ''Il Bo'' och socialistpartiets Paduasektions egna tidning ''Il Progresso Veneto'' och var dessutom invald i kommunfullmäktige. Han satt kvar fram till 1963 då socialisterna bildade koalition med kristdemokraterna. Just sommaren 1963 förändrades Veneto mycket fort från en sömnig småstad till industriellt centrum. Negri och den grupp intellektuella som samlades på universitetet i Padua - '''Sergio Bologna''', '''MariaRosa Dalla Costa''', '''Alisa del Re''', bland andra - samtalade med de ännu icke organiserade arbetarna. I augusti samma år kom första numret av ''Potere Operaio'' som extratidning till ''Il Progresso Veneto''. Samma månad organiserades också en studiecirkel i Marx' ''Kapitalet'' för arbetarna vid petrokemifabrikerna i Porto Marghera. Som om det inte var nog startades ytterligare en tidskrift, av något tyngre teoretisk karaktär, i Turin av '''Rainiero Panzieri''' och '''Romano Alquati''' som hette ''Quaderni Rossi''. Negri och Bologna och många andra från samma krets bidrog, liksom Mario Tronti och många av de mest framstående bland italienska vänsterintellektuella. Strömningen som kom att kallas '''[[operaismo]]''' var tongivande i den decennielånga kampvåg av radikal och ofta självständig klasskamp som utspelade sig i framför allt norra Italien. Till skillnad från många andra platser i Europa gick arbetare och studenter i hög grad samman i gemensamma kamper. Runt 1969 bildades en rad grupperingar till vänster om det italienska kommunistpartiet, till exempel '''Lotta Continua''' och '''Potere Operaio'''. Deras intensiva men kortvariga levnad slutade i upplösning 1973. Istället tog en mer brokig tendens över, '''Autonomia Operaia Organizatta''', som sprang ur de många '''självständiga arbetarkommiteerna i fabrikerna''' som hade blivit otåliga med och fientliga till vänsterns gamla stela och sterila ideologier och partier.	+	[[Bild:Antonionegri1.jpg\|right]]'''Antonio Negri''' föddes 1933 i Padua, Italien. Under femtio- och sextiotalet studerade han bland annat historia och statsvetenskap. Förutom det akademiska yrkeslivet, professur i Padua, blev Negri också mycket aktiv som journalist och politisk aktivist. Han arbetade bland annat med studenttidningen ''Il Bo'' och socialistpartiets Paduasektions egna tidning ''Il Progresso Veneto'' och var dessutom invald i kommunfullmäktige. Han satt kvar fram till 1963 då socialisterna bildade koalition med kristdemokraterna. Just sommaren 1963 förändrades Veneto mycket fort från en sömnig småstad till industriellt centrum. Negri och den grupp intellektuella som samlades på universitetet i Padua - '''Sergio Bologna''', '''MariaRosa Dalla Costa''', '''Alisa del Re''', bland andra - samtalade med de ännu icke organiserade arbetarna. I augusti samma år kom första numret av ''Potere Operaio'' som extratidning till ''Il Progresso Veneto''. Samma månad organiserades också en studiecirkel i Marx' ''Kapitalet'' för arbetarna vid petrokemifabrikerna i Porto Marghera. Som om det inte var nog startades ytterligare en tidskrift, av något tyngre teoretisk karaktär, i Turin av '''Rainiero Panzieri''' och '''[[Romano Alquati]]''' som hette ''Quaderni Rossi''. Negri och Bologna och många andra från samma krets bidrog, liksom Mario Tronti och många av de mest framstående bland italienska vänsterintellektuella. Strömningen som kom att kallas '''[[operaismo]]''' var tongivande i den decennielånga kampvåg av radikal och ofta självständig klasskamp som utspelade sig i framför allt norra Italien. Till skillnad från många andra platser i Europa gick arbetare och studenter i hög grad samman i gemensamma kamper. Runt 1969 bildades en rad grupperingar till vänster om det italienska kommunistpartiet, till exempel '''Lotta Continua''' och '''Potere Operaio'''. Deras intensiva men kortvariga levnad slutade i upplösning 1973. Istället tog en mer brokig tendens över, '''Autonomia Operaia Organizatta''', som sprang ur de många '''självständiga arbetarkommiteerna i fabrikerna''' som hade blivit otåliga med och fientliga till vänsterns gamla stela och sterila ideologier och partier.

	Konflikterna intensifierades och var ofta militanta. Många upplevde det som ett öppet krig med staten. Beväpnade grupper uppstod, även terrorgrupper som Röda brigaderna. I april 1979 greps Negri anklagad för att vara inblandad i mordet på Aldo Moro, tidigare premiärminister. Nästan två dussin professorer, skribenter, journalister och andra inom Autonomiarörelsen greps samma dag. De anklagades alla för att vara hjärnorna bakom både Röda brigaderna, trots kritiken Autonomiarörelsen riktade mor terrorgrupperna, och i princip alla "terrorhandlingar" som inträffat i Italien under det årtiondet. Negri var den främsta måltavlan för statens och medias hetsjakt, utsedd till '''cattivo maestro''' (den onda läraren som förleder ungdomen).		Konflikterna intensifierades och var ofta militanta. Många upplevde det som ett öppet krig med staten. Beväpnade grupper uppstod, även terrorgrupper som Röda brigaderna. I april 1979 greps Negri anklagad för att vara inblandad i mordet på Aldo Moro, tidigare premiärminister. Nästan två dussin professorer, skribenter, journalister och andra inom Autonomiarörelsen greps samma dag. De anklagades alla för att vara hjärnorna bakom både Röda brigaderna, trots kritiken Autonomiarörelsen riktade mor terrorgrupperna, och i princip alla "terrorhandlingar" som inträffat i Italien under det årtiondet. Negri var den främsta måltavlan för statens och medias hetsjakt, utsedd till '''cattivo maestro''' (den onda läraren som förleder ungdomen).

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 [[Bild:Antonionegri1.jpg|right]]'''Antonio Negri''' föddes 1933 i Padua, Italien. Under femtio- och sextiotalet studerade han bland annat historia och statsvetenskap. Förutom det akademiska yrkeslivet, professur i Padua, blev Negri också mycket aktiv som journalist och politisk aktivist. Han arbetade bland annat med studenttidningen ''Il Bo'' och socialistpartiets Paduasektions egna tidning ''Il Progresso Veneto'' och var dessutom invald i kommunfullmäktige. Han satt kvar fram till 1963 då socialisterna bildade koalition med kristdemokraterna. Just sommaren 1963 förändrades Veneto mycket fort från en sömnig småstad till industriellt centrum. Negri och den grupp intellektuella som samlades på universitetet i Padua - '''Sergio Bologna''', '''MariaRosa Dalla Costa''', '''Alisa del Re''', bland andra - samtalade med de ännu icke organiserade arbetarna. I augusti samma år kom första numret av ''Potere Operaio'' som extratidning till ''Il Progresso Veneto''. Samma månad organiserades också en studiecirkel i Marx' ''Kapitalet'' för arbetarna vid petrokemifabrikerna i Porto Marghera. Som om det inte var nog startades ytterligare en tidskrift, av något tyngre teoretisk karaktär, i Turin av '''Rainiero Panzieri''' och '''Romano Alquati''' som hette ''Quaderni Rossi''. Negri och Bologna och många andra från samma krets bidrog, liksom Mario Tronti och många av de mest framstående bland italienska vänsterintellektuella. Strömningen som kom att kallas '''[[operaismo]]''' var tongivande i den decennielånga kampvåg av radikal och ofta självständig klasskamp som utspelade sig i framför allt norra Italien. Till skillnad från många andra platser i Europa gick arbetare och studenter i hög grad samman i gemensamma kamper. Runt 1969 bildades en rad grupperingar till vänster om det italienska kommunistpartiet, till exempel '''Lotta Continua''' och '''Potere Operaio'''. Deras intensiva men kortvariga levnad slutade i upplösning 1973. Istället tog en mer brokig tendens över, '''Autonomia Operaia Organizatta''', som sprang ur de många '''självständiga arbetarkommiteerna i fabrikerna''' som hade blivit otåliga med och fientliga till vänsterns gamla stela och sterila ideologier och partier.
-Konflikterna intensifierades och var ofta militanta. Många upplevde det som ett öppet krig med staten. Beväpnade grupper uppstod, även terrorgrupper som Röda brigaderna. I april 1979 greps Negri anklagad för att vara inblandad i mordet på Aldo Moro, tidigare premiärminister. Nästan två dussin professorer, skribenter, journalister och andra inom Autonomiarörelsen greps samma dag. De anklagades alla för att vara hjärnorna bakom både Röda brigaderna, trots kritiken Autonomiarörelsen riktade mor terrorgrupperna, och i princip alla "terrorhandlingar" som inträffat i Italien under det årtiondet. Negri var den främsta måltavlan för statens och medias hetjakt, utsedd till '''cattivo maestro''' (den onda läraren som förleder ungdomen).
+Konflikterna intensifierades och var ofta militanta. Många upplevde det som ett öppet krig med staten. Beväpnade grupper uppstod, även terrorgrupper som Röda brigaderna. I april 1979 greps Negri anklagad för att vara inblandad i mordet på Aldo Moro, tidigare premiärminister. Nästan två dussin professorer, skribenter, journalister och andra inom Autonomiarörelsen greps samma dag. De anklagades alla för att vara hjärnorna bakom både Röda brigaderna, trots kritiken Autonomiarörelsen riktade mor terrorgrupperna, och i princip alla "terrorhandlingar" som inträffat i Italien under det årtiondet. Negri var den främsta måltavlan för statens och medias hetsjakt, utsedd till '''cattivo maestro''' (den onda läraren som förleder ungdomen).
 === Sammansättningar och cykler ===

@@ Rad 13: / Rad 13: @@
 [[Bild:Antonionegri2.jpg|right]]Av de begrepp som kom ur operaismo är arbetarklassens '''förmering av sitt egna värde''' (''autovalorizzazione'') det som främst kopplas till Negri. '''Romano Alquati''' talade tidigt om det som "arbetarklassens möjlighet att använda produktivkrafterna för att öka värdet sig själv i motsättning till kapitalet, som en antagonistisk klass." (Citerat i ''Labor of Dionysus'', s 200) För Negri handlar det om '''arbetarklassens makt att destrukturera kapital''' (främst genom arbetsvägran) och '''konstruera ny självständig sammansättning''', separerad från kapitalets produktions- och reproduktionsprocesser. Det kan som Virno och Hardt beskriver det (i ''Radical thought in Italy'', s 264) vara "gemenskapsbaserade former av social organisering och välfärd som är relativt självständigt från kapitalistiska produktionsförhållanden och statlig kontroll." Det är en form av '''immanent kommunism''': frigörelsen av mänsklighetens kollektiva kapacitet från lönearbetet och staten.
-Denna inneboende potential omformulerar Negri senare i ljuset av [[Spinoza]]s tänkande. I studien ''L'anomalia selvaggia'' (1981), skriven i fängelse, tar Negri fasta på Spinozas privilegierande av '''konstituitiv makt''' (''potentia'') gentemot '''konstituerad makt''' (''potesta''). ''Potentia'' är hos Spinoza den materiella produktionen och konstitutionen av varat. Det har både en ontologisk och en politisk dimension: ontologiskt beskriver det en konstitutiv kollektiv praktik som producerar världen som en öppen dynamisk aktivitet; och politiskt är det grunden för revolutionär demokrati. Enligt Negri bottnar Spinozas ''potentia''-begrepp i en icke-dualistisk materialistisk filosofi som leder till en etik som främjar passion, glädje och generositet, och framför allt till en politik för befrielse på materialistisk grund.
+Denna inneboende potential omformulerar Negri senare i ljuset av [[Spinoza]]s tänkande. I studien ''L'anomalia selvaggia'' (1981), skriven i fängelse, tar Negri fasta på Spinozas privilegierande av '''kraft''' (''potentia'') gentemot '''makt''' (''potesta''). ''Potentia'' är hos Spinoza den materiella produktionen och konstitutionen av varat. Det har både en ontologisk och en politisk dimension: ontologiskt beskriver det en konstitutiv kollektiv praktik som producerar världen som en öppen dynamisk aktivitet; och politiskt är det grunden för revolutionär demokrati. Enligt Negri bottnar Spinozas ''potentia''-begrepp i en icke-dualistisk materialistisk filosofi som leder till en etik som främjar passion, glädje och generositet, och framför allt till en politik för befrielse på materialistisk grund.
 , fyra år efter han gripits och medan han fängslad väntade på dom, valdes han in i parlamentet som medlem i Radikala partiet. Med hjälp av den parlamentariska immunitet det innebar flydde han till Frankrike. Där stannade han i fjorton år. Han undervisade på universitetet i Paris och på Collège International de Philosophie (grundat av [[Jacques Derrida]]), och skrev, nu mycket influerad av [[Gilles Deleuze|Deleuze]] & [[Félix Guattari|Guattari]] bland andra. Han kom också att knyta kontakt med litteraturvetaren '''Michael Hardt''' som han senare har skrivit flera böcker tillsammans med.

@@ Rad 10: / Rad 10: @@
 En grundprincip för strömningen var arbetarklassens kamp som "motorn" för kapitalismens utveckling. Arbetares [[arbetsvägran]] tvingar kapital att omstrukturera den tekniska och organisatoriska sammansättningen så att det som undkommer eller stör produktionens flöde fångas in och kontrolleras. Detta leder till en [[Formell och reell underordning|ständigt ökande socialisering]], med "högre nivåer" för varje cykel, som har sina specifika former av motstånd.
-=== Självvalorisering, immanent kommunism ===
+=== Immanent kommunism ===
 [[Bild:Antonionegri2.jpg|right]]Av de begrepp som kom ur operaismo är arbetarklassens '''förmering av sitt egna värde''' (''autovalorizzazione'') det som främst kopplas till Negri. '''Romano Alquati''' talade tidigt om det som "arbetarklassens möjlighet att använda produktivkrafterna för att öka värdet sig själv i motsättning till kapitalet, som en antagonistisk klass." (Citerat i ''Labor of Dionysus'', s 200) För Negri handlar det om '''arbetarklassens makt att destrukturera kapital''' (främst genom arbetsvägran) och '''konstruera ny självständig sammansättning''', separerad från kapitalets produktions- och reproduktionsprocesser. Det kan som Virno och Hardt beskriver det (i ''Radical thought in Italy'', s 264) vara "gemenskapsbaserade former av social organisering och välfärd som är relativt självständigt från kapitalistiska produktionsförhållanden och statlig kontroll." Det är en form av '''immanent kommunism''': frigörelsen av mänsklighetens kollektiva kapacitet från lönearbetet och staten.

@@ Rad 11: / Rad 11: @@
 === Självvalorisering, immanent kommunism ===
-[[Bild:Antonionegri2.jpg|right]]Av de begrepp som kom ur operaismo är '''självvalorisering''' det som främst kopplas till Negri. '''Romano Alquati''' talade tidigt om självvalorisering som "arbetarklassens möjlighet att använda produktivkrafterna för att valorisera sig själv i motsättning till kapitalet, som en antagonistisk klass." (Citerat i ''Labor of Dionysus'', s 200) För Negri handlar det om '''arbetarklassens makt att destrukturera kapital''' (främst genom arbetsvägran) och '''ny självständig sammansättning''', separerad från kapitalets produktions- och reproduktionsprocesser. Det kan som Virno och Hardt beskriver det (i ''Radical thought in Italy'', s 264) vara "gemenskapsbaserade former av social organisering och välfärd som är relativt självständigt från kapitalistiska produktionsförhållanden och statlig kontroll." Det är en form av '''immanent kommunism''': frigörelsen av mänsklighetens kollektiva kapacitet från lönearbetet och staten.
+[[Bild:Antonionegri2.jpg|right]]Av de begrepp som kom ur operaismo är arbetarklassens '''förmering av sitt egna värde''' (''autovalorizzazione'') det som främst kopplas till Negri. '''Romano Alquati''' talade tidigt om det som "arbetarklassens möjlighet att använda produktivkrafterna för att öka värdet sig själv i motsättning till kapitalet, som en antagonistisk klass." (Citerat i ''Labor of Dionysus'', s 200) För Negri handlar det om '''arbetarklassens makt att destrukturera kapital''' (främst genom arbetsvägran) och '''konstruera ny självständig sammansättning''', separerad från kapitalets produktions- och reproduktionsprocesser. Det kan som Virno och Hardt beskriver det (i ''Radical thought in Italy'', s 264) vara "gemenskapsbaserade former av social organisering och välfärd som är relativt självständigt från kapitalistiska produktionsförhållanden och statlig kontroll." Det är en form av '''immanent kommunism''': frigörelsen av mänsklighetens kollektiva kapacitet från lönearbetet och staten.
 Denna inneboende potential omformulerar Negri senare i ljuset av [[Spinoza]]s tänkande. I studien ''L'anomalia selvaggia'' (1981), skriven i fängelse, tar Negri fasta på Spinozas privilegierande av '''konstituitiv makt''' (''potentia'') gentemot '''konstituerad makt''' (''potesta''). ''Potentia'' är hos Spinoza den materiella produktionen och konstitutionen av varat. Det har både en ontologisk och en politisk dimension: ontologiskt beskriver det en konstitutiv kollektiv praktik som producerar världen som en öppen dynamisk aktivitet; och politiskt är det grunden för revolutionär demokrati. Enligt Negri bottnar Spinozas ''potentia''-begrepp i en icke-dualistisk materialistisk filosofi som leder till en etik som främjar passion, glädje och generositet, och framför allt till en politik för befrielse på materialistisk grund.

@@ Rad 15: / Rad 15: @@
 Denna inneboende potential omformulerar Negri senare i ljuset av [[Spinoza]]s tänkande. I studien ''L'anomalia selvaggia'' (1981), skriven i fängelse, tar Negri fasta på Spinozas privilegierande av '''konstituitiv makt''' (''potentia'') gentemot '''konstituerad makt''' (''potesta''). ''Potentia'' är hos Spinoza den materiella produktionen och konstitutionen av varat. Det har både en ontologisk och en politisk dimension: ontologiskt beskriver det en konstitutiv kollektiv praktik som producerar världen som en öppen dynamisk aktivitet; och politiskt är det grunden för revolutionär demokrati. Enligt Negri bottnar Spinozas ''potentia''-begrepp i en icke-dualistisk materialistisk filosofi som leder till en etik som främjar passion, glädje och generositet, och framför allt till en politik för befrielse på materialistisk grund.
-, fyra år efter han gripits och medan han fängslad väntade på dom, valdes han in i parlamentet som medlem i Radikala partiet. Med hjälp av den parlamentariska immunitet det innebar flydde han till Frankrike. Där stannade han i fjorton år. Han undervisade på universitetet i Paris och på Collège International de Philosophie (grundat av [[Jacques Derrida]]), och skrev, nu mycket influerad av [[Gilles Deleuze|Deleuze]] & [[Felix Guattari|Guattari]] bland andra. Han kom också att knyta kontakt med litteraturvetaren '''Michael Hardt''' som han senare har skrivit flera böcker tillsammans med.
+, fyra år efter han gripits och medan han fängslad väntade på dom, valdes han in i parlamentet som medlem i Radikala partiet. Med hjälp av den parlamentariska immunitet det innebar flydde han till Frankrike. Där stannade han i fjorton år. Han undervisade på universitetet i Paris och på Collège International de Philosophie (grundat av [[Jacques Derrida]]), och skrev, nu mycket influerad av [[Gilles Deleuze|Deleuze]] & [[Félix Guattari|Guattari]] bland andra. Han kom också att knyta kontakt med litteraturvetaren '''Michael Hardt''' som han senare har skrivit flera böcker tillsammans med.
 === Imperiet och multituden ===

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-[[Bild:Antonionegri1.jpg|right]]'''Antonio (Toni) Negri''' är italiensk marxist, en av [[operaismo]]s stora namn. Negri var med och bildade ''Potere Operaio'' (Arbetarmakt) 1969 och var en av ledarna i ''Autonomia Operaia'', och skrev för de [[operaismo|operaistiska]] tidskrifterna ''Quaderni Rossi'' och ''Classe Operaia''.
+[[Bild:Antonionegri1.jpg|right]]'''Antonio Negri''' föddes 1933 i Padua, Italien. Under femtio- och sextiotalet studerade han bland annat historia och statsvetenskap. Förutom det akademiska yrkeslivet, professur i Padua, blev Negri också mycket aktiv som journalist och politisk aktivist. Han arbetade bland annat med studenttidningen ''Il Bo'' och socialistpartiets Paduasektions egna tidning ''Il Progresso Veneto'' och var dessutom invald i kommunfullmäktige. Han satt kvar fram till 1963 då socialisterna bildade koalition med kristdemokraterna. Just sommaren 1963 förändrades Veneto mycket fort från en sömnig småstad till industriellt centrum. Negri och den grupp intellektuella som samlades på universitetet i Padua - '''Sergio Bologna''', '''MariaRosa Dalla Costa''', '''Alisa del Re''', bland andra - samtalade med de ännu icke organiserade arbetarna. I augusti samma år kom första numret av ''Potere Operaio'' som extratidning till ''Il Progresso Veneto''. Samma månad organiserades också en studiecirkel i Marx' ''Kapitalet'' för arbetarna vid petrokemifabrikerna i Porto Marghera. Som om det inte var nog startades ytterligare en tidskrift, av något tyngre teoretisk karaktär, i Turin av '''Rainiero Panzieri''' och '''Romano Alquati''' som hette ''Quaderni Rossi''. Negri och Bologna och många andra från samma krets bidrog, liksom Mario Tronti och många av de mest framstående bland italienska vänsterintellektuella. Strömningen som kom att kallas '''[[operaismo]]''' var tongivande i den decennielånga kampvåg av radikal och ofta självständig klasskamp som utspelade sig i framför allt norra Italien. Till skillnad från många andra platser i Europa gick arbetare och studenter i hög grad samman i gemensamma kamper. Runt 1969 bildades en rad grupperingar till vänster om det italienska kommunistpartiet, till exempel '''Lotta Continua''' och '''Potere Operaio'''. Deras intensiva men kortvariga levnad slutade i upplösning 1973. Istället tog en mer brokig tendens över, '''Autonomia Operaia Organizatta''', som sprang ur de många '''självständiga arbetarkommiteerna i fabrikerna''' som hade blivit otåliga med och fientliga till vänsterns gamla stela och sterila ideologier och partier.
-Han blev i slutet av 70-talet anklagad för att vara ideolog för ''Röda Brigaderna'', som var involverade i kidnappningen och senare mordet på '''Aldo Moro''', ledare för Italiens kristdemokratiska parti. Även fast han inte hade några förbindelser med ''Röda Brigaderna'' blev han dömd för "association and insurrection against the state" (hur översätts det?). Negri flydde då till Frankrike och undervisade på ''Université de Vincennes'' och ''Collège International de Philosophie'' i Paris, tillsammand med [[Jacques Derrida]], [[Michel Foucault]] and [[Gilles Deleuze]]. 1997 återvände han frivilligt till Italien och avtjänade sitt straff. Idag lever han i Padua, Italien.
+Konflikterna intensifierades och var ofta militanta. Många upplevde det som ett öppet krig med staten. Beväpnade grupper uppstod, även terrorgrupper som Röda brigaderna. I april 1979 greps Negri anklagad för att vara inblandad i mordet på Aldo Moro, tidigare premiärminister. Nästan två dussin professorer, skribenter, journalister och andra inom Autonomiarörelsen greps samma dag. De anklagades alla för att vara hjärnorna bakom både Röda brigaderna, trots kritiken Autonomiarörelsen riktade mor terrorgrupperna, och i princip alla "terrorhandlingar" som inträffat i Italien under det årtiondet. Negri var den främsta måltavlan för statens och medias hetjakt, utsedd till '''cattivo maestro''' (den onda läraren som förleder ungdomen).
-Antonio Negris arbete spänner över filosofi, politisk teori och kulturkritik. Negri har läst och kommenterat arbeten av [[Karl Marx|Marx]] (''Marx Beyond Marx''), [[Vladimir Lenin|Lenin]] (''Trenatre lezioni su Lenin'') och [[Baruch Spinoza|Spinoza]] (''The Savage Anomaly''). En av hans viktigaste bidrag är den "sociala arbetaren", ett [[postfordism|postfordistiskt]] subjekt som är arvtagare till den fordistiska "massarbetaren". Han menar att då kapitalet var tvingad att expandera produktionen och sin dominans över samhället i sin helhet, blir grupper som studenter, hemmafruar och arbetslösa intressanta som nya subjekt i en revolutionär strategi. Hans arbete ändrar inriktning från det sena sjuttiotalet till nittiotalet, då han anammar poststrukturalismen, och börjar förkasta behovet av en "extern" kraft för att mobilisera arbetarklassen. Hans fokus på revolutionär subjektivitet ändras från idén om massarbetaren till det självorganiserade [[multituden]], ett koncept som kommer från Spinoza.
+=== Sammansättningar och cykler ===
-(Har använt denna för stycket ovan: http://affinityproject.org/theories/negri.html)
+:"By class composition, I mean that combination of political and material characteristics -- both historical and physical -- which makes up: (a) on the one hand, the historically given structure of labour-power, in all its manifestations, as produced by a given level of productive forces and relations; and (b) on the other hand, the working class as a determinate level of solidification of needs and desires, as a dynamic subject, an antagonistic force, tending towards its own independent identity in historical-political terms." (''[http://libcom.org/library/archaeology-project-negri Archaeology and Project]'')
 [[Kategori:Operaismo and beyond]]

← Äldre version		Versionen från 31 december 2010 kl. 12.27
Rad 1:		Rad 1:
−	[[Bild:~~Negri1~~.~~jpg‎\|Antonio Negri~~\|right]]'''Antonio (Toni) Negri''' är italiensk marxist, en av [[operaismo]]s stora namn. Negri var med och bildade ''Potere Operaio'' (Arbetarmakt) 1969 och var en av ledarna i ''Autonomia Operaia'', och skrev för de [[operaismo\|operaistiska]] tidskrifterna ''Quaderni Rossi'' och ''Classe Operaia''.	+	[[Bild:Antonionegri1.jpg\|right]]'''Antonio (Toni) Negri''' är italiensk marxist, en av [[operaismo]]s stora namn. Negri var med och bildade ''Potere Operaio'' (Arbetarmakt) 1969 och var en av ledarna i ''Autonomia Operaia'', och skrev för de [[operaismo\|operaistiska]] tidskrifterna ''Quaderni Rossi'' och ''Classe Operaia''.

	Han blev i slutet av 70-talet anklagad för att vara ideolog för ''Röda Brigaderna'', som var involverade i kidnappningen och senare mordet på '''Aldo Moro''', ledare för Italiens kristdemokratiska parti. Även fast han inte hade några förbindelser med ''Röda Brigaderna'' blev han dömd för "association and insurrection against the state" (hur översätts det?). Negri flydde då till Frankrike och undervisade på ''Université de Vincennes'' och ''Collège International de Philosophie'' i Paris, tillsammand med [[Jacques Derrida]], [[Michel Foucault]] and [[Gilles Deleuze]]. 1997 återvände han frivilligt till Italien och avtjänade sitt straff. Idag lever han i Padua, Italien.		Han blev i slutet av 70-talet anklagad för att vara ideolog för ''Röda Brigaderna'', som var involverade i kidnappningen och senare mordet på '''Aldo Moro''', ledare för Italiens kristdemokratiska parti. Även fast han inte hade några förbindelser med ''Röda Brigaderna'' blev han dömd för "association and insurrection against the state" (hur översätts det?). Negri flydde då till Frankrike och undervisade på ''Université de Vincennes'' och ''Collège International de Philosophie'' i Paris, tillsammand med [[Jacques Derrida]], [[Michel Foucault]] and [[Gilles Deleuze]]. 1997 återvände han frivilligt till Italien och avtjänade sitt straff. Idag lever han i Padua, Italien.