Alienation - Versionshistorik

Iammany: /* Vidare läsning */

2023-01-13T18:09:43Z

‎Vidare läsning

Iammany den 13 januari 2023 kl. 16.28

2023-01-13T16:28:13Z

Iammany den 3 november 2022 kl. 19.25

2022-11-03T19:25:22Z

Iammany den 29 oktober 2022 kl. 12.56

2022-10-29T12:56:52Z

Iammany den 15 april 2022 kl. 18.47

2022-04-15T18:47:06Z

Iammany den 27 december 2009 kl. 18.35

2009-12-27T18:35:27Z

Zerkalo den 20 augusti 2008 kl. 12.16

2008-08-20T12:16:51Z

Iammany: Ny sida: '''Alienation''' betyder ''förfrämlingande'' eller ''göra främmande för''. Marx använde begreppet i olika former för att beskriva människans avskiljande från och ''främmandegöran...

2007-10-20T16:13:35Z

Ny sida: '''Alienation''' betyder ''förfrämlingande'' eller ''göra främmande för''. Marx använde begreppet i olika former för att beskriva människans avskiljande från och ''främmandegöran...

Ny sida

'''Alienation''' betyder ''förfrämlingande'' eller ''göra främmande för''. Marx använde begreppet i olika former för att beskriva människans avskiljande från och ''främmandegörande'' för sin produkt, sin produktionsakt, sin art, sin medmänniska och sitt samhälle. Genom [[arbete|lönearbetet]] i det borgerliga samhället producerar arbetaren produkter vars värde går till arbetsköparen/kapitalisten. Ju mer arbetaren producerar desto rikare blir kapitalisten som håller kvar arbetaren i hennes löneslaveri och fattigdom. Detta alienerar arbetaren från sin produkt.

[[arbete|Lönearbetet]] är inte tillfredsställelsen av ett behov, utan bara ett medel att tillfredsställa ett behov utanför [[arbete]]t. Arbetet är inte arbetarens eget, utan någons annans. Därför är arbetaren sin egen när hon inte arbetar, och när hon arbetar är hon inte sin egen. Lönearbetet innebär med andra ord ett förnekande av det som gör arbetaren till människa, hennes fria skapande verksamhet. Detta alienerar henne från produktionsakten.

Det som kännetecknar människa är hennes förmåga att producera och reflektera över sin livsaktivitet. Men lönearbetet förvränger även detta. Livsaktiviteten, det specifika för den mänskliga arten, framstår bara som ett medel för att kunna upprätthålla den fysiska existensen. Lönearbetaren är med andra ord skild från det som gör henne till människa, sin livsaktivitet, så är hon också alienerad från den mänskliga arten.

Även människans grundläggande socialitet, människan som samhällsvarelse, hotas enligt Marx av [[arbete|lönearbetet]]. I det borgerliga samhället ses individen både som utgångspunkt och som målet ("förverkliga dig själv"). Detta innebär att individen alieneras från samhället. I själva verket utgör individen och samhället två sidor av samma mynt. Slutligen så skiljer och alienerar [[arbete|lönearbetet]] även människan från andra människor. Genom bl.a. konkurrensen i det borgerliga samhället ses individen som ett hot mot en annan individ, istället som att ses som en bekräftelse på människans grundläggande sociala väsen.

[[Kommunism]]en innebär upphävandes av det privata ägandet, lönearbetet och den mänskliga alienationen. Därigenom förverkligas det mänskliga väsen - det för och genom människan.

@@ Rad 15: / Rad 15: @@
 * Karl Marx: [[De ekonomisk-filosofiska manuskripten]] (1844)
 * [[Louis Althusser]]: ''[https://www.marxists.org/svenska/althusser/1965/for_marx.html För Marx]'' (1968)
 * István Mészáros: ''[https://www.marxists.org/archive/meszaros/works/alien/ Marx's Theory of Alienation]'' (1970)
 * Kostas Axelos: Alienation and Techne in the Thought of Karl Marx (1976)
@@ Rad 20: / Rad 21: @@
 * Rahel Jaeggi: ''Alienation'' (2014)
 * Johan Alfonsson: ''Alienation och arbete'' (2020)
 == Om alienationsbegreppet och dess historia ==

@@ Rad 7: / Rad 7: @@
 Även människans grundläggande socialitet, människan som samhällsvarelse, hotas enligt Marx av lönearbetet. I det borgerliga samhället ses individen både som utgångspunkt och som målet ("förverkliga dig själv"). Detta innebär att individen alieneras från samhället. I själva verket utgör individen och samhället två sidor av samma mynt. Slutligen så skiljer och alienerar lönearbetet även människan från andra människor. Genom bl.a. konkurrensen i det borgerliga samhället ses individen som ett hot mot en annan individ, istället som att ses som en bekräftelse på människans grundläggande sociala väsen.
-:[[Kommunism]]en innebär upphävandes av det privata ägandet, lönearbetet och den mänskliga alienationen; det är förverkligandet av människans väsen.
+:[[Kommunism]]en innebär upphävandet av det privata ägandet, lönearbetet och den mänskliga alienationen – det är förverkligandet av människans väsen.
@@ Rad 46: / Rad 46: @@
 I redogörelsen ovan för begreppets etymologiska och filosofiska ursprung har vi kommit en bit på vägen i att definiera alienation. Som vi såg har begreppet i den bredaste bemärkelsen använts för att peka på någon typ av separation som är ett förfrämligande. Ordet ''för''främlingande vittnar om att det är något som inte har varit främmande men som blivit det. Det som har hört eller borde höra samman har separerats, vilket vittnar om att alienation skiljer sig från att vara främmande inför något eller någon.
-Främlingskap kan existera utan att det föregås av en separation. Om en person åker till en främmande stad i ett främmande land, sätter sig på en uteservering och observerar alla människor som hastar förbi så är dessa personen främmande, men de är inte alienerade. Enbart om det finns en föreställning om att personen borde ha en relation till de främmande människorna som nu av någon anledning gått förlorad kan de vara alienerade. Om vi istället föreställer oss följande: En person som åker till samma främmande stad, i samma främmande land, sätter sig på samma uteservering och ser samma främlingar skynda upp och ned för gatan. Bland alla främmande ansikten dyker det plötsligt upp ett mycket bekant ansikte. Det är den fikande personens nära vän som hon träffade senast för några dagar sedan i deras gemensamma hemstad. Då berättade den fikande personen för vännen att hon skulle åka till just denna stad över helgen. Visst hade vännen ett något besvärad ut, men inte nämnt att även hon skulle åka dit. När nu deras ögon möts i denna främmande stad bland alla främmande ansikten som rusar förbi på trottoaren, fryser vännen till is. Den fikande personen förstår att vännen undanhållit sin reda, och att de trots allt inte är så nära som hon trodde. En kil har slagits in mellan dem och den fikande personen upplever sig inte längre veta vem vännen är. Den nära relationen har förbytt till, ja till vad? De har ju en fortsatt relation, men den är inte som förut. De var vänner, har inte blivit ovänner, men en distans har öppnats mellan dem. Den fikande personen kan inte längre förstå eller begripa sig på sin vän. I detta senare fall handlar det om en separation, två vänner separeras och ställs främmande inför varandra. Det kan förstås som ett främlingsblivande, något som har hört ihop har glidit isär, men det är inte ett rent främlingskap, de känner ju fortfarande varandra. I det första fallet finns det ingen föreställning om att personen borde ha en relation till de främmande människorna, personen har ingen relation till dem över huvud taget. I det andra fallet ser relationen annorlunda ut. Det finns i grunden en föreställd relation som brutits och enbart på det sättet kan man förstå separationen. Något som har hört samman eller borde höra samman har separerats. Detta är centralt även i alienationsbegreppet, alienationen är inte en icke-relation, snarare är det en förvrängd relation.
+Främlingskap kan existera utan att det föregås av en separation. Om en person åker till en främmande stad i ett främmande land, sätter sig på en uteservering och observerar alla människor som hastar förbi så är dessa personen främmande, men de är inte alienerade. Enbart om det finns en föreställning om att personen borde ha en relation till de främmande människorna som nu av någon anledning gått förlorad kan de vara alienerade. Om vi istället föreställer oss följande: En person som åker till samma främmande stad, i samma främmande land, sätter sig på samma uteservering och ser samma främlingar skynda upp och ned för gatan. Bland alla främmande ansikten dyker det plötsligt upp ett mycket bekant ansikte. Det är den fikande personens nära vän som hon träffade senast för några dagar sedan i deras gemensamma hemstad. Då berättade den fikande personen för vännen att hon skulle åka till just denna stad över helgen. Visst hade vännen ett något besvärad ut, men inte nämnt att även hon skulle åka dit. När nu deras ögon möts i denna främmande stad bland alla främmande ansikten som rusar förbi på trottoaren, fryser vännen till is. Den fikande personen förstår att vännen undanhållit sin resa, och att de trots allt inte är så nära som hon trodde. En kil har slagits in mellan dem och den fikande personen upplever sig inte längre veta vem vännen är. Den nära relationen har förbytt till, ja till vad? De har ju en fortsatt relation, men den är inte som förut. De var vänner, har inte blivit ovänner, men en distans har öppnats mellan dem. Den fikande personen kan inte längre förstå eller begripa sig på sin vän. I detta senare fall handlar det om en separation, två vänner separeras och ställs främmande inför varandra. Det kan förstås som ett främlingsblivande, något som har hört ihop har glidit isär, men det är inte ett rent främlingskap, de känner ju fortfarande varandra. I det första fallet finns det ingen föreställning om att personen borde ha en relation till de främmande människorna, personen har ingen relation till dem över huvud taget. I det andra fallet ser relationen annorlunda ut. Det finns i grunden en föreställd relation som brutits och enbart på det sättet kan man förstå separationen. Något som har hört samman eller borde höra samman har separerats. Detta är centralt även i alienationsbegreppet, alienationen är inte en icke-relation, snarare är det en förvrängd relation.
 Filosofen Rahel Jaeggi (2014) resonerar på ett liknande sätt. Hon definierar alienation som en ''relationslös relation''. På detta vis understryks att det fortfarande finns en relation till det som är alienerat, men att denna relation blivit förvrängd. Det är ett tillstånd av ofullständiga relationer. Relationen borde vara något som den inte är. Delarna som inte står i relation till varandra antas ''egentligen'' tillhöra samma helhet. Eftersom de egentligen anses höra samma är det inte frågan om en icke-relation, det är istället en relationslös relation. Delar som inte borde stå i relation till varandra kan således inte vara alienerade, de är bara främmande. Att definiera alienation som relationslösa relationer förtydligar vad som ryms i begreppet förfrämlingande: att en enhet bryts upp och separeras. Det tål att understrykas att det inte finns någon motsättning mellan att benämna alienation som förfrämlingande och en relationslös relation, det senare understryker dock att alienationen berör relationer.

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-[[Bild:Alienation1.jpg|right]]'''Alienation''' betyder ''förfrämlingande'' eller ''göra främmande för''. Marx använde begreppet i olika former för att beskriva människans avskiljande från och ''främmandegörande'' för sin produkt, sin produktionsakt, sin art, sin medmänniska och sitt samhälle. Genom '''lönearbetet''' i det borgerliga samhället producerar arbetaren produkter vars värde går till arbetsköparen/kapitalisten. Ju mer arbetaren producerar desto rikare blir kapitalisten som håller kvar arbetaren i hennes löneslaveri och fattigdom. Detta alienerar arbetaren från sin produkt.
+[[Bild:Alienation1.jpg|right]]'''Alienation''' betyder ''förfrämlingande'' eller ''göra främmande för''. [[Karl Marx|Marx]] använde begreppet i olika former för att beskriva människans avskiljande från och ''främmandegörande'' från sin produkt, sin produktionsakt, sin art, sin medmänniska och sitt samhälle. Genom '''lönearbetet''' i det borgerliga samhället producerar arbetaren produkter vars värde går till kapitalisten. Ju mer arbetaren producerar desto rikare blir kapitalisten som håller kvar arbetaren i hennes löneslaveri och fattigdom. Detta alienerar arbetaren från sin produkt.
 Lönearbetet är inte tillfredsställelsen av ett behov, utan bara ett medel att tillfredsställa ett behov utanför arbetet. Arbetet är inte arbetarens eget, utan någons annans. Därför är arbetaren sin egen när hon inte arbetar, och när hon arbetar är hon inte sin egen. Lönearbetet innebär med andra ord ett förnekande av det som gör arbetaren till människa, hennes fria skapande verksamhet. Detta alienerar henne från produktionsakten.
-Det som kännetecknar människa är hennes förmåga att producera och reflektera över sin livsaktivitet. Men lönearbetet förvränger även detta. Livsaktiviteten, det specifika för den mänskliga arten, framstår bara som ett medel för att kunna upprätthålla den fysiska existensen. Lönearbetaren är med andra ord skild från det som gör henne till människa, sin livsaktivitet, så är hon också alienerad från den mänskliga arten.
+Det som kännetecknar människan är hennes förmåga att producera och reflektera över sin livsaktivitet. Men lönearbetet förvränger även detta. Livsaktiviteten, det specifika för den mänskliga arten, framstår bara som ett medel för att kunna upprätthålla den fysiska existensen. Lönearbetaren är med andra ord skild från det som gör henne till människa, sin livsaktivitet, så är hon också alienerad från den mänskliga arten.
 Även människans grundläggande socialitet, människan som samhällsvarelse, hotas enligt Marx av lönearbetet. I det borgerliga samhället ses individen både som utgångspunkt och som målet ("förverkliga dig själv"). Detta innebär att individen alieneras från samhället. I själva verket utgör individen och samhället två sidor av samma mynt. Slutligen så skiljer och alienerar lönearbetet även människan från andra människor. Genom bl.a. konkurrensen i det borgerliga samhället ses individen som ett hot mot en annan individ, istället som att ses som en bekräftelse på människans grundläggande sociala väsen.
-[[Kommunism]]en innebär upphävandes av det privata ägandet, lönearbetet och den mänskliga alienationen. Därigenom förverkligas det mänskliga väsen - det för och genom människan.
+:[[Kommunism]]en innebär upphävandes av det privata ägandet, lönearbetet och den mänskliga alienationen; det är förverkligandet av människans väsen.
 == Vidare läsning ==
@@ Rad 19: / Rad 19: @@
 * Chris Arthur: Objectification and alienation in Marx and Hegel (1982)
 * Rahel Jaeggi: ''Alienation'' (2014)
-* Johan Alfonssons ''Alienation och arbete'' (Arkiv förlag, 2020)
+* Johan Alfonsson: ''Alienation och arbete'' (2020)
 == Om alienationsbegreppet och dess historia ==
+<center>
 :Taget från Johan Alfonssons ''Alienation och arbete'' (Arkiv förlag, 2020), sidorna 35-39. Se också vidare [[Marxistiska alienationsteorier]].
 Innebörden av alienation är inte entydig. Även om begreppets betydelse historiskt har skiftat är den gemensamma nämnaren att alienation är ett begrepp som berör någon form av mänsklig separation och främlingblivande.
@@ Rad 42: / Rad 46: @@
 I redogörelsen ovan för begreppets etymologiska och filosofiska ursprung har vi kommit en bit på vägen i att definiera alienation. Som vi såg har begreppet i den bredaste bemärkelsen använts för att peka på någon typ av separation som är ett förfrämligande. Ordet ''för''främlingande vittnar om att det är något som inte har varit främmande men som blivit det. Det som har hört eller borde höra samman har separerats, vilket vittnar om att alienation skiljer sig från att vara främmande inför något eller någon.
-Främlingskap kan existera utan att det föregås av en separation. Om en person åker till en främmande stad i ett främmande land, sätter sig på en uteservering och observerar alla människor som hastar förbi så är dessa personen främmande, men de är inte alienerade. Enbart om det finns en föreställning om att personen borde ha en relation till de främmande människorna som nu av någon anledning gått förlorad kan de vara alienerade. Om vi istället föreställer oss följande: En person som åker till samma främmande stad, i samma främmande land, sätter sig på samma uteservering och ser samma främlingar skynda upp och ned för gatan. Bland alla främmande ansikten dyker det plötsligt upp ett mycket bekant ansikte. Det är den fikande personens nära vän som hon träffade senast för några dagar sedan i deras gemensamma hemstad. Då berättade den fikande personen för vännen att jhon skulle åka till just denna stad över helgen. Visst hade vännen ett något besvärad ut, men inte nämnt att även hon skulle åka dit. När nu deras ögon möts i denna främmande stad baldna alla främmande ansikten som rusar förbi på trottoaren, fryser vännen till is. Den fikande personen förstår att vännen undanhållit sin reda, och att de trots allt inte är så nära som hon trodde. En kil har slagits in mellan dem och den fikande personen upplever sig inte längre veta vem vännen är. Den nära relationen har förbytt till, ja till vad? De har ju en fortsatt relation, men den är itne som förut. De var vänner, har inte blivit ovänner, men en distans har öppnats mellan dem. Den fikande personen kan inte längre förstå eller begripa sig på sin vän. I detta senare fall handlöar det om en separation, två vänner separeras och ställs främmande inför varandra. Det kan förstås som ett främlingsblivande, något som har hört ihop har glidit isär, men det är inte ett rent främlingskap, de känner ju fortfarande varandra. I det första fallet finns det ingen föreställning om att personen borde ha en relation till de främmande människorna, personen har ingen relation till dem över huvud taget. I det andra fallet ser relationen annorlunda ut. Det finns i grunden en föreställd relation som brutits och enbart på det sättet kan man förstå separationen. Något som har hört samman eller borde hjöra samman ahr separerats. Detta är centralt även i alienationsbegreppet, alienationen är inte en icke-realtion, snarare är det en förvrängd relation.
+Främlingskap kan existera utan att det föregås av en separation. Om en person åker till en främmande stad i ett främmande land, sätter sig på en uteservering och observerar alla människor som hastar förbi så är dessa personen främmande, men de är inte alienerade. Enbart om det finns en föreställning om att personen borde ha en relation till de främmande människorna som nu av någon anledning gått förlorad kan de vara alienerade. Om vi istället föreställer oss följande: En person som åker till samma främmande stad, i samma främmande land, sätter sig på samma uteservering och ser samma främlingar skynda upp och ned för gatan. Bland alla främmande ansikten dyker det plötsligt upp ett mycket bekant ansikte. Det är den fikande personens nära vän som hon träffade senast för några dagar sedan i deras gemensamma hemstad. Då berättade den fikande personen för vännen att hon skulle åka till just denna stad över helgen. Visst hade vännen ett något besvärad ut, men inte nämnt att även hon skulle åka dit. När nu deras ögon möts i denna främmande stad bland alla främmande ansikten som rusar förbi på trottoaren, fryser vännen till is. Den fikande personen förstår att vännen undanhållit sin reda, och att de trots allt inte är så nära som hon trodde. En kil har slagits in mellan dem och den fikande personen upplever sig inte längre veta vem vännen är. Den nära relationen har förbytt till, ja till vad? De har ju en fortsatt relation, men den är inte som förut. De var vänner, har inte blivit ovänner, men en distans har öppnats mellan dem. Den fikande personen kan inte längre förstå eller begripa sig på sin vän. I detta senare fall handlar det om en separation, två vänner separeras och ställs främmande inför varandra. Det kan förstås som ett främlingsblivande, något som har hört ihop har glidit isär, men det är inte ett rent främlingskap, de känner ju fortfarande varandra. I det första fallet finns det ingen föreställning om att personen borde ha en relation till de främmande människorna, personen har ingen relation till dem över huvud taget. I det andra fallet ser relationen annorlunda ut. Det finns i grunden en föreställd relation som brutits och enbart på det sättet kan man förstå separationen. Något som har hört samman eller borde höra samman har separerats. Detta är centralt även i alienationsbegreppet, alienationen är inte en icke-relation, snarare är det en förvrängd relation.
 Filosofen Rahel Jaeggi (2014) resonerar på ett liknande sätt. Hon definierar alienation som en ''relationslös relation''. På detta vis understryks att det fortfarande finns en relation till det som är alienerat, men att denna relation blivit förvrängd. Det är ett tillstånd av ofullständiga relationer. Relationen borde vara något som den inte är. Delarna som inte står i relation till varandra antas ''egentligen'' tillhöra samma helhet. Eftersom de egentligen anses höra samma är det inte frågan om en icke-relation, det är istället en relationslös relation. Delar som inte borde stå i relation till varandra kan således inte vara alienerade, de är bara främmande. Att definiera alienation som relationslösa relationer förtydligar vad som ryms i begreppet förfrämlingande: att en enhet bryts upp och separeras. Det tål att understrykas att det inte finns någon motsättning mellan att benämna alienation som förfrämlingande och en relationslös relation, det senare understryker dock att alienationen berör relationer.

@@ Rad 11: / Rad 11: @@
 ----
-[[Bild:Alienation2.jpg|left]]
+== Vidare läsning ==
 [[Kategori:Kapital- och ideologikritik]]

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-'''Alienation''' betyder ''förfrämlingande'' eller ''göra främmande för''. Marx använde begreppet i olika former för att beskriva människans avskiljande från och ''främmandegörande'' för sin produkt, sin produktionsakt, sin art, sin medmänniska och sitt samhälle. Genom '''lönearbetet''' i det borgerliga samhället producerar arbetaren produkter vars värde går till arbetsköparen/kapitalisten. Ju mer arbetaren producerar desto rikare blir kapitalisten som håller kvar arbetaren i hennes löneslaveri och fattigdom. Detta alienerar arbetaren från sin produkt.
+[[Bild:Alienation1.jpg|right]]'''Alienation''' betyder ''förfrämlingande'' eller ''göra främmande för''. Marx använde begreppet i olika former för att beskriva människans avskiljande från och ''främmandegörande'' för sin produkt, sin produktionsakt, sin art, sin medmänniska och sitt samhälle. Genom '''lönearbetet''' i det borgerliga samhället producerar arbetaren produkter vars värde går till arbetsköparen/kapitalisten. Ju mer arbetaren producerar desto rikare blir kapitalisten som håller kvar arbetaren i hennes löneslaveri och fattigdom. Detta alienerar arbetaren från sin produkt.
 Lönearbetet är inte tillfredsställelsen av ett behov, utan bara ett medel att tillfredsställa ett behov utanför arbetet. Arbetet är inte arbetarens eget, utan någons annans. Därför är arbetaren sin egen när hon inte arbetar, och när hon arbetar är hon inte sin egen. Lönearbetet innebär med andra ord ett förnekande av det som gör arbetaren till människa, hennes fria skapande verksamhet. Detta alienerar henne från produktionsakten.
@@ Rad 8: / Rad 8: @@
 [[Kommunism]]en innebär upphävandes av det privata ägandet, lönearbetet och den mänskliga alienationen. Därigenom förverkligas det mänskliga väsen - det för och genom människan.
 [[Kategori:Kapital- och ideologikritik]]

← Äldre version		Versionen från 20 augusti 2008 kl. 12.16
Rad 8:		Rad 8:

	[[Kommunism]]en innebär upphävandes av det privata ägandet, lönearbetet och den mänskliga alienationen. Därigenom förverkligas det mänskliga väsen - det för och genom människan.		[[Kommunism]]en innebär upphävandes av det privata ägandet, lönearbetet och den mänskliga alienationen. Därigenom förverkligas det mänskliga väsen - det för och genom människan.
		+
		+	[[Kategori:Kapital- och ideologikritik]]