Visa källa för Datoriseringen i maskinverkstaden - Nobles analys och svenska erfarenheter

Christian Berggrens förord till ''[[Teknologi och klassmakt]]'', s. 7-15.

----

__NOTOC__
David Noble presenteras här för första gången för svenska läsare. Han har tidigare bl a utfört en berömd studie av [[vetenskap]]ens och [[teknik]]ens roll och villkor i den amerikanska industriella expansionen sedan slutet av 1800-talet, och relationerna mellan ingenjörskåren och den moderna företagsledningen i synnerhet. Denna bok, ''America by Design'' (1977) är en granskning av såväl teknikens som teknikernas sociala roll.

I den här föreliggande studien fortsätter han på detta tema och ställer direkt frågan om teknikens sociala rötter, hur sociala villkor bestämmer maskinernas själva konstruktion, såväl som deras användningsformer, arbetets organisation runt den nya tekniken. I centrum för analysen står de numeriskt styrda verktygsmaskinerna, deras utsprung, tillkomst och användningsformer. Noble gör en känslig analys av hur olika sociala val formade deras utvecklingshistoria, men också hur andra sociala "val", realiteterna på verkstadsgolvet, formade den konkreta användningen på ett sätt som gäckat många av upphovsmännens avsikter.

Studien har stort intresse för den aktuella svenska debatten om teknik, datorer och arbetsliv. Dels därför att den behandlar en teknologi som är central för automatiseringen i verkstadsindustrin och som stått i fokus för en rad utredningar gjorda av Mekanförbundet/Verkstadsföreningen, Data- och Elektronikkommittén (DEK), m fl liksom för rådslag i Metallindustriarbetarförbundet. Dels därför att den på ett sammansatt sätt belyser frågorna om hur tekniken styrs och kan styras, formas och kan omformas av sociala intressen.

=== NC-spridning i Sverige ===
Sverige är idag ett av de länder (om inte ''det'' land) som har störst andel numeriskt styrda verktygsmaskiner i verkstadsindustrin. Tillväxten under 70-talet har varit snabb. DEK ger följande bild (DEK 1981:195)

 <nowiki>						1970	1973	1976	1979
 Skattning av totala
 antalet installerade
 NC-maskiner					480	1060	2100	3650
 
 Årligt genomsnittlig
 tillväxt, %						30	26	20</nowiki>

År 1984 beräknar man att det ska finnas drygt 6 000 maskiner installerade. De stora företagen är också i Sverige de dominerande NC-användarna vilket stämmer med Nobles analys. Företag med mer än 200 anställda (9% av totala antalet arbetsställen i verkstadsindustrin) hade 1976 67% av totala antalet NC-maskiner, medan de övriga 91% av arbetsställena med färre än 200 anställda enbart hade 33% av maskinerna. Tre år senare, 1979, hade visserligen de mindre företagen ökat sin andel, men endast med några procent. (DEK 1981:197)

Också i Sverige har introduktionen av NC-maskiner fört med sig en kraftigt ökad arbetsdelning i maskinverkstäderna, speciellt i de stora. De intellektuella inslagen i maskinarbetet har i hög grad avskilts från verkstan och gjorts till en angelägenhet för ofta högskoleutbildade produktionstekniker på beredningsavdelningen. Institutet för Verkstadsteknisk Forskning, IVF, ett branschforskningsinstitut för verkstadsindustrin, uttryckte saken så här för några år sedan (det inledande resonemanget om "tillgången på yrkesarbetare" kommenteras f ö på ett träffande sätt i Nobles text): "Tillgången på yrkesarbetare (svarvare, arborrare och dylikt) har ständigt försämrats. Vid användningen av NC-maskiner ersätts denna kompetens av kombinationen operatör + programmerare + ställare m fl. Efterfrågan på denna typ av personal har lättare kunnat tillgodoses . . ." (IVF 1978:1)

=== Fyra slag av arbetsorganisation ===
Metallindustriarbetarförbundet har understrukit att det finns olika sätt att fördela arbetsuppgifterna kring en NC-maskin, och man skisserar fyra typfall:

Fall 1<br>
I detta fall gör den tidigare yrkesarbetaren, numera operatören, också själva programmeringen. Yrkesarbetaren har då fortfarande behov av sitt yrkeskunnande och han har dessutom fått utbildning i programmering.

Fall 2<br>
Här använder man operatörsprogrammerade maskiner. Det kan gå till så att operatören gör den första enheten i en serie på det konventionella sättet. Maskinen registrerar allt detta och de övriga arbetsstyckena bearbetas sedan som det första (dvs en variant av den av Noble analyserade playbacktekniken). Detta kräver fortfarande ett stort yrkeskunnande hos operatörerna.

Fall 3<br>
I detta fall är det operatören som riggar maskinen, men programmerare som gjort programmet går ut på verkstan och testar detta. Operatören är utbildad på programmering och kan därför göra de nödvändiga justeringarna i programmet under bearbetningens gång.

Fall 4<br>
I detta fall har arbetet helt nedkvalificerats så att arbetet för operatören endast består i in- och utplockning av materialet i maskinen och visst justeringsarbete. Programmeringen sker på kontoret och det är en särskild instruktör som riggar maskinen och testar programmet innan bearbetningen startar. Hittills, menar Metall, har spridningen av NC-maskiner lett till utarmning av arbetet. Organisationen har lagts upp enligt fall 4. (Metall 1981:30)

Med en långtgående arbetsdelning följer motsättningar och förluster, dvs sänkt effektivitet. Ett uttryck för de förra är de resonemang en besökare kan få höra bland ingenjörer på beredningsavdelningarna att man borde låsa manöverpanelen på maskinerna, så att operatörerna inte kan gå in och ändra i de program som produktionsteknikerna tagit fram och testat. Vid en del företag är det också klart utsagt att påeratörerna inte får göra några justeringar utan att först ha fått tillstånd (dvs samma typ av auktoritär arbetsdelning som vid General Electrics Lynn-fabrik). Men en strängt arbetsdelad apparat är också känslig för störningar. Det märks kanske tydligast på kvällsskiften (vid NC-maskiner tillämpas nästan alltid skiftgång). Då finns inte hela organisationen av produktionstekniker, förinställare av verktyg, instruktörer, underhållspersonal, osv där. När operatörernas utbildning är bristfällig och deras kompetensområde snävt kringskuret leder detta osvikligt till att produktionsutfallet blir betydligt lägre på kvällen än på dagen.

=== Skiftande verkstadsrealiteter ===
Även om Metall kunnat se en tydlig tendens till dekvalificering, så är bilden inte helt entydig. Precis som i de amerikanska företag Noble studerat, så får man vid svenska verkstadsbesök en samstämmig bild av att kraven på operatörerna höjts sedan mitten av 70-talet – om man ska få något utbyte av maskinerna fungerar det helt enkelt inte med "knapptryckare". "Fall 4" kan inte heller sägas vara allenarådande. Den konkreta organisationen bestäms i hög grad av vilka partistorlekar som är vanliga, liksom givetvis, av arbetarkollektivets ställning i företaget. Ju mer utpräglad småpartitillverkning, desto mindre rigid brukar arbetsdelningen vara. Här kan man finna sådana former som att två fräsare växlar om vid en (dagtidskörd) fleroperationsmaskin, den ena programmerar, medan den andra kör. Man kan också följa ett treveckorsschema, två skiftsveckor med maskinkörning, sedan en dagvecka med programmering respektive arbete vid konventionella maskiner. Det kan också förekomma att programmeraren springer ut direkt i verkstan med en brådskande order och ber operatören knappa in programmet direkt vid maskinen utifrån en handskriven lapp.

Formerna är många. En sak är dock viktig. För att operatörerna verkligen ska behärska maskinerna, ha kontroll över bearbetningens gång och kunna göra effektiva korrigeringar, måste de sköta åtminstone en stor del av programmeringen själva. Och för att kunna klara det räcker det inte med en kortare utbildning på ett par dagar eller en vecka, och sedan gå tillbaka till verkstan som vanligt. Det krävs systematisk inlärning, kombinerad med maskinkörning, och stöd från tekniker i ca ett års tid, för att kunnandet skall finnas rejält förankrat på golvet. Dessa erfarenheter från verkstadsstudier i Sverige gör att man kanske skall varna för en alltför bokstavlig läsning av Nobles avslutande reportage från Kongsbergs Våpenfabrikk. För om det är som han skriver, att själva programmeringen sköts av beredare, medan operatörerna endast därefter har möjlighet att gå in och ändra, betyder nog inte denna möjlighet så mycket. Har man inte gjort programmet eller direkt medverkat vid dess tillkomma, är det vanligen svårt att gå in i det vid maskin – det är bl a därför som produktionsteknikerna i dessa sammanhang nästan alltid brukar vara med vid inkörningen av ett nytt program. (Se Berggren 1982)

=== Operatörsprogrammering ===
Fall 2 i Metalls typologi, dvs maskiner som programmeras av operatörerna direkt vid verkstan, har fått kraftigt ökad aktualitet den senaste tiden. Tekniska mässor har börjat visa tyska och japanska maskiner med en rad nya faciliteter, som banar vägen för denna teknik: grafiska skärmar på manöverpanelen som bl a kan visa verktygens rörelser, kraftigt utökad programvara i styrutrustningen vilket möjliggör s k dialogprogrammering och menyteknik, förstärkt datorkapacitet så att maskinen kan köra efter ett program samtidigt som operatören programmerar in ett nytt. Under 1981 har också Verkstadsföreningens tidning ''Verkstäderna'' tagit in en rad artiklar om operatörsprogrammering (något som överhuvud inte förekom under 70-talet), och 1982 utkom en skrift av IVF i just detta ämne. Här talar man inte om NC-tekniken som en metod att utvidga arbetsdelning och förenkla arbetet vid maskinerna. Tvärtom understryks att några av fördelarna med operatörsprogrammerade maskiner är att man inte behöver göra några förändringar i företagets organisation (t ex inrätta en särskild avdelning för NC-programmering) och att man kan behålla och bygga vidare på personalens yrkeskunnande. (IVF 1982)

En av de viktigaste orsakerna till dessa propåer är givetvis ekonomisk. Trots alla "optimistiska" prognoser är spridningen av NC-maskiner skett långsamt. Fortfarande nästan 30 år efter introduktionen av den första numeriskt styrda fräsmaskinen, så svarar NC-maskiner endast för ca 30% av tillförseln uttryckt i värde av nya verktygsmaskiner i USA, och samma förhållande gäller i Sverige (DEK 1981:345). Av totala antalet verktygsmaskiner är endast ett par procent numeriskt styrda. NC-maskinerna är nämligen, som Noble understryker, inte bara dyra i sig, utan förutsätter också mycket kostnadskrävande insatser för att få fram och underhålla program. Med operatörsprogrammerade maskiner där såväl hårdvarupriset som kostnaderna för att ta fram mjukvaran är avsevärt mycket lägre än vid "konventionella NC", så hoppas leverantörerna givetvis att kunna vidga marknaden kraftigt och få nya kunder. Men detta visar också på en viktig sak, som inte är helt klar hos Noble, nämligen att NC-teknikens karaktär och utveckling ''idag'' inte blev låst av omständigheterna kring teknikens tillkomst och utveckling på 40- och 50-talen. Komplexet av militära och storföretagsintressen sållade då bort andra alternativ än dyrbara och arbetsdelande maskin- och programmeringslösningar.

När nu maskintillverkare i andra länder, Tyskland och Japan är idag världsledande, och med andra finansieringsförutsättningar, de saknar t ex feta försvarskontrakt, söker ta fram lösningar för nya användargrupper, så utvecklas också andra koncept. Ingenjör Manfred Krazer från tysk maskintillverkare, har bl a framhållit följande om NC-teknikens utveckling: "Utvecklingskurvan fick ett brant förlopp, beroende på den nära kopplingen till den amerikanska flygindustrin. De idealiska förutsättningarna för en insats av NC-maskiner i denna industri framgår av de utomordentligt goda resultat som uppnåddes såväl vad beträffar ekonomi och kvalitet som att man kunde göra sig oberoende av fackmän vid utformningen av aerodynamiska former . . . . Man har (idag) mer och mer frångått den ursprungliga grundtanken, nämligen att utveckla NC-system som i första hand möjliggör arbetsförenkling." (Krazer 1981:22)

Visserligen krävs nog mer bevis innan man blir övertygad på denna punkt. Men en sak förtjänar understrykas – om något visar den aktuella utvecklingen att Noble har rätt när han avvisar den teknologiska ödestron och endimensionaliteten, föreställningen att utvecklingen endast kan följa en enda väg!


'''Referenser'''
* Berggren, Christian (1982): Datorisering i maskinverkstan. Alternativa former av NC-användning vid småpartitillverkning. Stockholm: Arbetslivscentrum.
* Data- och Elektronikkommittén, DEK (1981): Datateknik i verkstadsindustrin. Stockholm: SOU.
* IVF (1978): Anskaffning av NC-maskiner, ivf-resultat 78621. Stockholm: Sveriges Mekanförbund.
* IVF (1982): NC-utrustning avsedd för operatörsprogrammering, ivf-resultat 81630. Stockholm, Sveriges Mekanförbund.
* Krazer, Manfred (1981): "Numeriskt styrda verktygsmaskiner – utveckling och nuläge", Verkstäderna nr 7.
* Noble, David (1977): America by Design. Science, Technology and the Rise of Corporate Capitalism. New York: Alfred A Knopf.
* Svenska Metallindustriarbetarförbundet (1981): Metallarbetsplats i förändring, Stockholm.
[[Kategori:Utdrag]]
[[Kategori:Teknik]]