Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /var/www/krigsmaskinen.se/public_html/extensions/ViewCounter/ViewCounter.php:1) in /var/www/krigsmaskinen.se/public_html/includes/Feed.php on line 234

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /var/www/krigsmaskinen.se/public_html/extensions/ViewCounter/ViewCounter.php:1) in /var/www/krigsmaskinen.se/public_html/includes/WebResponse.php on line 37

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /var/www/krigsmaskinen.se/public_html/extensions/ViewCounter/ViewCounter.php:1) in /var/www/krigsmaskinen.se/public_html/includes/WebResponse.php on line 37

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /var/www/krigsmaskinen.se/public_html/extensions/ViewCounter/ViewCounter.php:1) in /var/www/krigsmaskinen.se/public_html/includes/WebResponse.php on line 37
https://www.krigsmaskinen.se/api.php?action=feedcontributions&user=Iammany&feedformat=atom Krigsmaskinen - Användarbidrag [sv] 2020-06-06T06:54:32Z Användarbidrag MediaWiki 1.26.2 https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=The_Usefulness_of_Faceless_Resistance&diff=3697 The Usefulness of Faceless Resistance 2020-05-14T16:29:24Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>Although [[Ansiktslöst motstånd|Faceless Resistance]] as a concept has been discussed among radical circles in Sweden for several years, it has only recently begun to be noticed in the English speaking world, primarily due to delays in texts being translated. In this article I will look primarily at the work of [[Kämpa Tillsammans]], who developed the core ideas of Faceless Resistance, but I will also situate these ideas in their historical and social context and introduce other tendencies that have been influenced by and adapted some of the theory.<br /> <br /> '''GENISIS - SWEDEN AFTER ANTI-GLOBALISATION'''&lt;br&gt;<br /> As with many other countries around the turn of the century, the radical movement in Sweden was massively re-invigorated by the anti-globalisation movement. The highpoint of this movement in Sweden was the protests during [[Göteborgskravallerna|the EU summit in Gothenburg in 2001]], which culminated in several protesters being shot and a convergence centre being brutally raided. Similar to developments in Ireland, America and England, the momentum and energy aroused by the anti-globalisation movement turned to a period of self questioning and internal discussion as activists began to look for the next step. In Sweden, thanks perhaps to an already existing tradition of syndicalism going back almost a hundred years, this next step took the form of a focus on workplace-based confrontation with capitalism.<br /> <br /> At this stage, study groups based in cities around Sweden had already begun to engage with the alternative Marxist tradition, from Italian [[operaismo]] trends of the 60s and 70s, to the autonomist Marxism of Harry Cleaver, and back to intensive reading of Marx’s original works. These study groups sometimes formed the nuclei of future movement initiatives; in Stockholm for example, fare-dodging initiative Planka.nu, the Women’s Political Forum, the Rohnin publishing house, strike support group ‘Stockholm United Commuters’ and web-magazine ‘The Daily Conflict’ all developed out of a study group called [[Stockholms autonoma marxister|Stockholm Autonomist Marxists]]. At the same time a tendency within SAC (the syndicalist union) called [[Folkmakt]] (People’s Power) was engaging with different theoretical tendencies and developing a critique of the bureaucracy within SAC as well as the activism of the anti-globalisation movement.<br /> <br /> '''KAMPA TILLSAMMANS &amp; THE OTHER WORKERS MOVEMENT'''&lt;br&gt;<br /> One group that developed in this fertile environment was a collective with members from Malmö and Gothenburg that became known as ‘Kämpa Tillsammans!’ (Struggle Together!). They started from the position that while the left wing typically sees class struggle on a formal level, consisting of union conflicts, strikes, pickets and negotiations, they ignore the daily experience of work and the struggle against it.<br /> <br /> This position was informed both by theoretical perspectives and practical experience in the workplace. After beginning their first permanent jobs in a factory, members joined the union and tried to work within it to improve conditions. However they found the union organisers completely uninterested in their grievances and unwilling to take the conflicts further. The organisers were in fact surprised that these youngsters working temporary contracts were even members at all! Gradually, the young workers decided that the real action was not happening within union structures, but within the informal organisation of workers.<br /> <br /> The group’s practical frustration with union-based organisation developed their engagement with Marxist tradition, particularly that which stressed the importance of our daily experience of work for theory. The Italian operaist tradition argues that the [[Klassammansättning|composition of the working class]] is in flux and thus developed the practice of ‘[[Militanta undersäkningar|workers’ inquiries]]’ to constantly renew the vitality and relevance of revolutionary theory. The orientation of such inquiries resonated with Kämpa Tillsammans’ own experiences and they concluded that the most fertile space for investigation, and intervention, lay in what the Indian group [[Kamunist Kranti]] called “constant innumerable, insidious, unpredictable activities by [[Affinitetsgrupp|small groups of workers]]” . Such ‘unpredictable activities’ defied acceptance of a passive role in either the production process or in pursuing grievances, and so was constantly hampered by the workers’ own representatives as well as their bosses.<br /> <br /> '''CLASS COMPOSITION'''&lt;br&gt;<br /> “No methods of struggle or organizational models can correspond to the class composition forever. Regardless, a large part of the left is not able to renew politics when society changes. They stick to their old truths and try desperately to represent an out-of-date understanding of the working class. The class struggle has inevitably left the institutionalized left behind and made old political truths obsolete. This is an important explanation to why communist parties, unions, and other leftist organizations that used to have considerable political relevance in the past, are totally out of touch today.” Kämpa Tillsammans! No peace in the Class War!<br /> <br /> Central to the practice of Kämpa Tillsammans is the understanding that radical theory must be closely tied to the actual reality of class composition. As the organisation of the production process changes, in response to diverse factors, from market conditions and new technologies to the development of class conflict, the working class also changes, and this will be embodied in its forms of organisation and methods of struggle.<br /> <br /> For example, the early workers’ movement in Central and Western Europe was based upon an organisation of work in which production was carried out primarily by skilled workers, concentrated in factories. These workers organised in craft unions and demanded control of production. Operaist academics argued that both this form of struggle and its goal were related to the specific conditions of work, and not to any objective theoretical ‘correctness’. They pointed out that the resulting struggles forced capitalism to alter this organisation of work, and with the implementation of both new technologies and management techniques (conveyor belt-assembly and [[Taylorism]], respectively), re-arranged the production process, de-skilling work, lessening the skill basis of workers’ power, and thus undermining the hitherto dominant organisational form, the craft union. From this re-organisation older forms of struggle became irrelevant, and new forms developed to suit the changed context.<br /> <br /> This analysis has a direct consequence for revolutionaries; since class consciousness and methods of struggle are constantly shifting, revolutionaries cannot simply accept the theories of past generations. We have a duty to investigate this changing composition in order to circulate the lessons from it, and derive theory to match the reality. Thus the centrality of the workers’ inquiry; in this process, militants constantly engage with the experiences of class struggle to challenge their own preconceptions and create a constantly evolving revolutionary theory.<br /> <br /> '''WORKERS’ INQUIRIES OR STORIES?'''&lt;br&gt;<br /> While traditional workers’ inquiries tend to be quite formal, often involving questionnaires and formal interviews, the members of Kämpa Tillsammans chose instead to document their own (often humorous) work experiences, draw lessons from them and publish them on the internet. They deliberately chose the medium of story-telling because they wanted workers to engage with the stories in a way that is not possible with formal surveys. Kim Muller of Kämpa Tillsammans explains that they wanted to change the popular idea of what it was to be a worker; workers do not communicate with each other via “written pamphlets or leaflets but by talking and storytelling”, thus stories provide a far better way to develop a new workers’ discourse than dry analysis and documentation.<br /> <br /> This practice has since become popular in the Swedish workers movement, with many militants reporting on their workplaces online on sites such as forenadevardare.se (for health workers) or Arbetsförnedringen (for job seekers). The practice of workplace blogging can easily spread work experiences, showing the political dimensions in daily conflicts as well as giving clues about the changing composition of the working class.<br /> <br /> One such blog, ‘Postverket’ is written by Postal Service workers. They see it as a way of developing the discussions that start in the canteen or on the shopfloor and circulating them among other workers in different sections and in other parts of the country. In turn, the discussions on the blog can serve as the basis for further discussion and action within the workplace.<br /> <br /> The writers have found that, once introduced to the blog, their co-workers start to read it and discuss it with other workmates, helping to develop their ideas and sharpen their criticism of the bosses and the work.<br /> <br /> Thus for the Swedish movement, workplace blogging has a number of different functions. On the one hand, by publishing online, workers can transcend their individual workplace to connect their experiences and ideas with those of other workers on the other side of the country. It allows for the deepening of political arguments and critique. On the other hand, workplace blogs can create a new discourse of work, and help to form the basis of a new working class identity. For many people, the mention of ‘working class’ summons up a dozen grey clichés, none of which are relevant to their experiences. Stories and experiences from modern workplaces can help to popularise a more relevant conception of work and class, that can in turn help to propel working class mobilisations.<br /> <br /> '''STRUGGLE TOGETHER'''&lt;br&gt;<br /> These struggles, or practices, that struck management directly and made our lives immediately easier we came to call “faceless resistance” for lack of a better name. This was during a time when the left, our political environment, to a large degree saw that it was “calm” or “peace” at the workplaces, in stark contrast to our understanding of our situations at the workplaces. I still argue that an everyday class war is occurring and no peace is possible as long as capitalism exists.<br /> <br /> '''SELF ACTIVITY AND STRATEGY'''&lt;br&gt;<br /> What Kämpa Tillsammans found in their investigations led them to develop the term Faceless Resistance. This referred to all of the small acts of workplace resistance that go unnoticed by the traditional left, but are vital to their understand- ing of class struggle. This list is nearly endless, but can include things things such as taking extra toilet breaks, stealing cash or other things from the workplace, clocking out early or calling the boss an asshole behind his back. While these examples may seem trivial, they are important since they represent the struggle between our aspirations for a decent human life, and the constant pressure to reduce our lives to simply another input into the production process. What’s more, struggling in this way can supply their reward immediately, as, for instance, as instead of going through a protracted union negotiation for less work hours, by skipping out early one achieves this goal directly and becomes con- scious of one’s own power in so doing.<br /> <br /> Of course, this is not to imply that class struggle does, or should, consist solely in these small isolated acts of defiance; but that these small practices build collectivity between workers that can then be the basis of larger struggles. This ‘worker’s collective’ has much in common with the ‘affinity group’ style of organising that members of Kämpa Tillsammans had learnt from the anti-globalisation movement. They suggest that the collective can be built up in 3 stages: 1) work together, 2) have fun together, 3) struggle together!<br /> <br /> In the workplace we often naturally develop a sense of solidarity, as we co-operate to solve problems and pass the time. However, there are nearly always barriers between workers that limit the development of collective action such as hierar- chies based on race, sex, work roles and seniority. Management frequently exploit these divisions by, for example, assigning different jobs to men than to women, or giving foreigners the worst jobs. It is necessary to break down these hierarchies in order to develop the solidarity between workers, and open the door to collective action.<br /> <br /> The affinity between workers can be developed by playing around and having fun, inside or outside the workplace. While many companies try to use evenings out and ‘fun events’ for building team spirit and good relations between management and employees, Kämpa Tillsammans argue that having fun together away from the bosses is vital for building a strong workers’ collective. Of course, the point of that these actions is not to be best friends with all your co-workers; this is a ‘politics of small steps’, by starting with these small actions one can build the solidarity and trust between workers that will allow progressively bigger struggles to be taken on.<br /> <br /> '''STRUGGLE IN, WITH OR AGAINST THE UNIONS?'''&lt;br&gt;<br /> One of the unusual features of the Swedish labour market is its high level of union organisation (80% of workers in 2005) in comparison to England or Ireland. This of course raises the question of how the ideas of Faceless Resistance relate to union organisation; do they oppose it, complement it or ignore it? The presence in Sweden of the SAC, a large syndicalist union, throws this question into sharper relief. Kämpa Tillsammans tend to remain ambiguous on the question of union organisation, stating that they are neither for or against union organisation; unions are a fact of life for workers in capital, and so long as people have to sell their labour, unions will be there to handle the deal.<br /> <br /> For Kämpa Tillsammans focusing on the question of union organisation is a mistake, the real power in a conflict comes from workplace militancy, regardless of whether this is expressed through a union or not, arguing that ”regardless of the view on the role of the trade unions, every successful struggle at workplaces came from the solidarity between workmates; a strong workers’ collective.” Thus the role of revolutionaries should be to build the workers’ collective, rather than building the union organisation. The union framework for disputes can be used by the workers when it is appropriate and discarded when it is not, but the foundation for struggle must always be the solidarity and organisation of the workers.<br /> <br /> Despite this ambivalent attitude towards union struggle, the ideas of Faceless Resistance have proven adaptable to a union context both within SAC and the LO (the main union confederation). Kämpa Tillsammans’ ideas helped to influence the recent re-organisation of SAC, which shifted the union’s orientation away from a service model of unionism, based on the management of disputes, and towards a more combatative position, giving workers more power over their own conflicts and increasing the role of the local sections. This went hand in hand with an opposition to ‘organisational chauvinism’ , i.e. a recognition that helping to win conflicts rather than members should be the primary activity of the union.<br /> <br /> Meanwhile a network of workplace militants organised within the LO called Folkrörelselinje have incorporated ideas of Faceless Resistance into their own trade union practice, which works within the union to build strong workplace collectives. For them, Faceless Resistance can be another tool in the organisers handbook, that can be pulled out to suit certain contexts where other tools might not be appropriate.<br /> <br /> '''CONCLUSION'''&lt;br&gt;<br /> The concept of Faceless Resistance is a very useful one for revolutionaries today. [[Krisen|The financial crisis]] and the cut-backs and redundancies it has entailed has opened up again the possibility of a widespread workplace militancy that had for so long seemed dead, and many young militants now have the opportunity to engage in meaningful organising in their workplaces. Kämpa Tillsammans’ lessons about building workplace collectives as the basis for struggle seem especially relevant when the failure of the union organised fightback has exposed the weakness of their workplace organisation. A workplace strategy that focuses on organising within the union is not obviously useful in situations where there is no union in a workplace, or where the union exists in name only. This is not to say that revolutionaries should refuse to work within unions, but that this decision should always be a pragmatic one, made on the basis of the specific conditions within the workplace and the tactics most likely to develop militancy among the workers.<br /> <br /> The practice of workplace stories and blogging is also very relevant. In a society where discussions based around a traditional class identity have come to seem passé and out of date, the formulation of a new discourse of class is vital. This cannot be predicated on the old bases of class identity, but instead on the daily experiences of work and the often invisible struggles against it. Workplace stories can provide a way for revolutionaries to communicate directly with workers, to construct a new class identity, and help build the movement that will abolish the wage system.<br /> <br /> WORDS : RONAN McAOIDH<br /> <br /> Links to readings:<br /> * [http://swedishzine.wordpress.com/2010/03/16/a-thematic-%20history-of-the-swedish-radical-movement-since-2001/ A Thematic History of the Swedish Radical Movement Since 2001]<br /> * [http://swedishzine.wordpress.com/2009/06/09/first-english-%20translation-of-folkrorelselinje/ First English translation of Folkrörelselinje!]<br /> * [http://libcom.org/library/hamburgers-vs-value-riff-raff-group Hamburgers vs value - Kämpa Tillsammans]<br /> [[Kategori:Utdrag]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Cybernetikens_hypotes&diff=3696 Cybernetikens hypotes 2020-05-02T19:09:37Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>{| style=&quot;width:100%; background:#778899; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;&quot;<br /> |style=&quot;width:35%; color:#000&quot;|<br /> Cybernetikens hypotes (''L'hypothèse cybernétique'') publicerades först i andra numret av '''''[[Tiqqun]]''''' 2001, senare som pamflett (oklart utgivningsår) och i svensk översättning 2013 av Koloni förlag. Sidhänvisningarna är till Koloni förlags utgåva.<br /> |}<br /> <br /> <br /> {| style=&quot;width:500px; border:solid 0px; background:none;&quot;<br /> |style=&quot;width:500px; text-align:center; white-space:nowrap;&quot;|<br /> &lt;div style=&quot;font-size:162%; border:none; margin:0; padding:.1em;&quot;&gt;I.&lt;/div&gt;<br /> |}<br /> <br /> <br /> <br /> ::&quot;[[Cybernetik]]en har blivit den gränslösa rationaliseringens projekt.&quot; (18)<br /> <br /> ::&quot;Cybernetiken är ett krig som förs mot allt som lever och allt som är varaktigt.&quot; (20)<br /> <br /> * '''Den cybernetiska hypotesen eller modellen är vad som efter andra världskriget har ersatt den liberala hypotesen med en ny regeringsteknologi som förenar och håller samman &quot;disciplinen och [[biopolitik]]en, polisen och reklamen&quot;, en sammansättning av [[dispositiv]], en &quot;abstrakt maskin&quot; som utgör [[imperiet]]s globala [[kontrollsamhälle]].''' Hypotesen föddes mot en bakgrund av allmän kris – den liberala hypotesens sönderfall under ekonomisk kris, statsintervention och världskrig – och ämnade att förstå, styra och reglera &quot;biologiska, fysiska och sociala beteenden som fullständigt programmerade och omprogrammerbara&quot;, som i grunden självtillräckliga system att rationellt balansera enligt en given jämvikt, och inte bara en separat sfär av informations- och kommunikationsproduktion, där &quot;kommunikationssystemet [blir] samhällenas nervsystem&quot;, ett totalt system som integrerar tekniker för individuering med biopolitiska tekniker för reglering. Cybernetiken behöver inte kritiseras; mot den ställs andra former av krigiskt vetande.<br /> <br /> {| style=&quot;width:100%; background:#fcfcfc; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;&quot;<br /> |style=&quot;width:35%; color:#000&quot;|<br /> '''Trådar:''' [[Michel Foucault|Foucaults]] föreläsningar från 1981-1982 • Foucault om &quot;Människans död&quot; (den liberala hypotesens död) • Karl Deutschs ''The nerves of government'' • [[Nomadtänkande]] (och andra former av krigiskt vetande)<br /> |}<br /> <br /> <br /> {| style=&quot;width:500px; border:solid 0px; background:none;&quot;<br /> |style=&quot;width:500px; text-align:center; white-space:nowrap;&quot;|<br /> &lt;div style=&quot;font-size:162%; border:none; margin:0; padding:.1em;&quot;&gt;II.&lt;/div&gt;<br /> |}<br /> <br /> ::&quot;Cybernetiken gör gällande att ''man kontrollerar ett system genom att etablera en så optimal kommunikation som möjligt mellan dess delar''.&quot; (26)<br /> <br /> ::&quot;Återkopplingen, som utgör systemets regleringsmekanism, fordrar nu ''kommunikation'' i strikt teknisk bemärkelse. Cybernetiken är ett projekt för att omskapa världen genom att placera dessa två moment i en oändlig loop: en åtskiljande representation och en förenande kommunikation. Det första skapar död, det andra efterliknar liv.&quot; (27)<br /> <br /> ::&quot;Det skulle dröja några år innan molekylärbiologin, i arbetet med avkodningen av DNA, i sin tur använde informationsteorin för att förklara människan som individ och som art, och därmed gav den experimentella genmanipulationen av människan en oöverträffad teknisk kraft.&quot; (30)<br /> <br /> * '''Cybernetiken är en ''krigskonst'' med ändamålet att rädda samhällskroppens hjärna, &quot;svaret på hur man skapar ordning ur oordning&quot;, den oordning som visat sig efter att &quot;[h]ela det vetenskapliga bygge som utgick från den newtonska fysikens mekaniska och deterministiska modeller störtade samman under seklets första hälft.&quot;''' (24) Det uppstod inte ur onda avsikter eller genom någon ljusskygg sammansvärjning utan som en nödvändighet &quot;i det totala krigets kontext&quot;; Norbert Wiener &quot;fick i uppdrag att tillsammans med några kollegor utveckla ''en maskin som kunde förutsäga och övervaka'' fiendeplans positioner i syfte att förstöra dem.&quot; (25) Det handlade med andra ord om att &quot;simultant fastställa en kropps position och beteendemönster&quot;, vilket Wiener behandlade genom att översatta osäkerhetsproblem till informationsproblem &quot;uttryckt som en tidsserie där vissa data redan är kända och andra ännu inte, samt att ''betraka kunskapens objekt och subjekt som en helhet'', ett &quot;system&quot;&quot;. (25) Lösningen fann han i att oavbrutet återföra i systemet det observerade gapet mellan önskat och faktiskt resultat, så kallad feedback (återkoppling). Systemen kan vara såväl informationssystem som maskiner som levande organismer; samtliga funktionellt likställda, enhetliga, oavsett område inordnade i cybernetikernas &quot;gemensamma fantasi om en universell maskin, jämförbar med Hobbes Leviatan&quot;, en enhetlighet som uppstår ur själva metoden som &quot;sammanfaller med explosionen av tillämpad matematik som följde på den förtvivlan som den österrikiske matematikern Kurt Gödel väckte, när han visade att alla försök att ge matematiken en logisk grund och ena [[vetenskap]]erna var dömda till 'ofullständighet'.&quot; (28) John von Neumann reagerade genom att försöka etablera en ny logik för att &quot;praktiskt återskapa vetenskapernas förlorade enhet underifrån, med cybernetiken som sitt mest stabila teoretiska uttryck.&quot; (29) Wiener hade jämfört termodynamikens energisystem med informationssystem och lagt märke till tidens inverkan, att system är aldrig är rena och perfekta, att energi korrumperas (termodynamikens andra huvudsats), och antog detsamma gällande information som cirkulerar. För den &quot;andra ordningens cybernetik&quot; – som tillämpas på mänskliga samhällen – blir uppgiften nu att bekämpa den generella entropi som hotar alla levande varelse, maskiner, samhällen; att ständigt återställa helhetens integritet.<br /> <br /> {| style=&quot;width:100%; background:#fcfcfc; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;&quot;<br /> |style=&quot;width:35%; color:#000&quot;|<br /> '''Trådar:''' James R. Benigers ''The control revolution'' (1986) • Norbert Wieners ''Cybernetics'' (1948) • Hobbes ''Leviatan'' • Kurt Gödel • John von Neumann • [[Giorgio Cesarano]]<br /> |}<br /> <br /> <br /> {| style=&quot;width:500px; border:solid 0px; background:none;&quot;<br /> |style=&quot;width:500px; text-align:center; white-space:nowrap;&quot;|<br /> &lt;div style=&quot;font-size:162%; border:none; margin:0; padding:.1em;&quot;&gt;III.&lt;/div&gt;<br /> |}<br /> <br /> ::&quot;''Cybernetikens uppgift är inte längre att förutse framtiden, utan att reproducera nuet''.&quot; (40)<br /> <br /> ::&quot;Information har blivit en tillgång att utvinna och ackumulera, vilket har förvandlat kapitalismen till cybernetikens ''assistent''.&quot; (43)<br /> <br /> * '''För att utvidga cybernetiken till samhällsvetenskapen fokuserade man på social återkoppling; &quot;att reducera dialektiskt tänkande till observation av processer av ''cirkulär kausalitet'' inuti en på förhand given, oföränderlig samhällelig helhet; att föra samman motsättning och missanpassning på samma sätt som i den cybernetiska psykologins centrala begrepp ''dubbelbindningen''.&quot;''' (35) Nya dispositiv kan med detta ta över [[Foucault om maktens mikrofysik|från makroinstitutioner och etablera &quot;mikromekanismer för kontroll&quot;]], decentraliserade och till individen fokuserade platser för återkoppling, som ''urholkar'' individerna, som fråntar &quot;[[subjektivitet|subjektet]] all substans&quot;, och &quot;fullbordar på så vis den 'civiliseringsprocess' där kroppar och deras [[affekt]]er abstraheras i en symbolisk regim&quot;. (37) Men utvidgningen av marknaden sprider entropin och försvårar kontrollen, och det är detta problem som måste beaktas för att förstå den samtida ekonomiska diskursen; ''homo oeconomicus'' förutsätter fullständig transparens vilket endast kan uppnås, menade Hayek &amp; co, genom marknadens (påstådda) förmåga att optimalt fördela information; inte konstigt då att &quot;värde nu kan utvinnas som ''information om information''.&quot; (43)<br /> <br /> {| style=&quot;width:100%; background:#fcfcfc; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;&quot;<br /> |style=&quot;width:35%; color:#000&quot;|<br /> '''Trådar:''' [[Martin Heidegger om cybernetiken]] • Gregory Bateson, &quot;samhällets främste återanpassningsspecialist&quot; • Jean-Francois Lyotard • spelteori • Friedrich von Hayeks &quot;hybriddiskurs [[nyliberalism]]en&quot;<br /> |}<br /> <br /> <br /> {| style=&quot;width:500px; border:solid 0px; background:none;&quot;<br /> |style=&quot;width:500px; text-align:center; white-space:nowrap;&quot;|<br /> &lt;div style=&quot;font-size:162%; border:none; margin:0; padding:.1em;&quot;&gt;IV.&lt;/div&gt;<br /> |}<br /> <br /> ::&quot;''Osäkerhet är i betydligt högre grad än knapphet kärnan i den nutida kapitalistiska ekonomin.''&quot; (51)<br /> <br /> ::&quot;Varucirkulationens imperativ, som bär upp hela den cybernetiska kapitalismen, förvandlas till en allmän skräck, till en självdestruktiv fantasi. Kontrollsamhället är ett samhälle präglat av paranoia, vilket bekräftas av mängden konspirationsteorier som frodas i det.&quot; (59)<br /> <br /> * '''Utvinnandet av mervärde centreras allt mindre kring lönearbetets exploaterande relation och förflyttas istället till cirkulationen, där det dock är oförmöget att öka exploateringsgraden, vilket ersätts med acceleration av produktion-konsumtionscykeln:''' &quot;Flödets logik dominerar nu framför den avslutade produktens logik. Hastighet går före kvantitet som faktor i skapandet av rikedomar. ''Den dolda sidan av ackumulationens upprätthållande är en accelererad cirkulation.''&quot; (49) Dispositiven får därför till &quot;uppgift att maximera de kommersiella flödenas volymer och minimera alla händelser, hinder och olyckor som kan sakta ner dem.&quot; (49) Informations- och kontrollsystem har utvecklats parallellt med kapitalets förädling av råmaterial, men efter andra världskriget försåg cybernetiken kapitalet med en ny maskinell infrastruktur &quot;som gjorde det möjligt att reglera samhällets cirkulation av flöden och förvandla dem till ''rena kommersiella flöden''.&quot; (51) [[Keynesianism|Keynes]] insåg behovet av en &quot;metanivå&quot; för att varucirkulationen ska kunna fortgå, &quot;information ''om'' och utformning ''av'' det som utbyts, en ''formatering'' som möjliggör fastställandet av ekvivalens innan det kan äga rum&quot;, och med det kommer det politiska att dominera över det ekonomiska; som också får konsekvensen att övervakningen eskalerar därför att kroppar, informationsflöden, läcker och sprider osäkerheter, risker, som blir ett redskap för att skapa fler och nya dispositiv: &quot;Därför är det inte förvånande att vi parallellt med den cybernetiska kapitalismens utveckling ser en utveckling av all form av repression, en ''hypersäkerhetsmani''.&quot; (55)<br /> <br /> {| style=&quot;width:100%; background:#fcfcfc; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;&quot;<br /> |style=&quot;width:35%; color:#000&quot;|<br /> '''Trådar:''' [[Keynesianism|John Maynard Keynes]] • Deleuze om [[kontrollsamhället]]<br /> |}<br /> <br /> <br /> {| style=&quot;width:500px; border:solid 0px; background:none;&quot;<br /> |style=&quot;width:500px; text-align:center; white-space:nowrap;&quot;|<br /> &lt;div style=&quot;font-size:162%; border:none; margin:0; padding:.1em;&quot;&gt;V.&lt;/div&gt;<br /> |}<br /> <br /> * '''&quot;Andra ordningens cybernetik&quot; blev en avgörande faktor för kapitalets omstrukturering efter 1968; &quot;Den analyserade världen som ett öppet system som omvandlar och cirkulerar flöden av energi och pengar&quot; (66) och kom även att influera mycket av vänsterns visioner om jämvikter, balans och kollektiv administration underifrån, särskilt tydligt demonstrerat med LIP-affären:''' &quot;I den såg vi hur hela socialismen, inklusive dess mest radikala strömningar som 'rådskommunismen', misslyckades med att störta den liberala ordningen, och hur den utan att ha lidit något egentligt nederlag helt sonika absorberades av den cybernetiska kapitalismen.&quot; (69) Samma visioner finns kvar idag, bland &quot;toppmötenas dundrande motdemonstrationer&quot;, samma &quot;''strävan efter att reglera samhället''&quot;, och &quot;projekt&quot;-tänkande som inte är något annat än &quot;vår tids redskap för moderniseringen av politiken&quot;, (70) en &quot;civilisationsprocess&quot; som utvecklades parallellt med den andra ordningens cybernetik för att horisontella &quot;protester&quot; skulle absorberas och återinvesteras i &quot;''fördelningen av arbetet att administrera befolkningen''&quot;. (71)<br /> <br /> {| style=&quot;width:100%; background:#fcfcfc; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;&quot;<br /> |style=&quot;width:35%; color:#000&quot;|<br /> '''Trådar:''' ''Limits of growth'' • Jay Forresters ''World dynamics'' • Joël de Rosnays eko-socialism • Yona Friedman • LIP • Jürgen Habermas • Ivan Illich &quot;nya radikala ekologi&quot; • [[Gilbert Simondon]] • [[Félix Guattari]] • Bruno Latour<br /> |}<br /> <br /> <br /> {| style=&quot;width:500px; border:solid 0px; background:none;&quot;<br /> |style=&quot;width:500px; text-align:center; white-space:nowrap;&quot;|<br /> &lt;div style=&quot;font-size:162%; border:none; margin:0; padding:.1em;&quot;&gt;VI.&lt;/div&gt;<br /> |}<br /> <br /> ::&quot;''Cybernetiken, å sin sida, är inget annat än den sista möjliga socialismen.''&quot; (91)<br /> <br /> * '''Inte bara den traditionella socialismen utan också mer avancerade marxistiska strömningar som postulerat &quot;[d]et ''abstrakta'' axiomet om en potentiellt revolutionär antagonism [...] är till syvende och sist, när det ställs inför cybernetikens förenande hypotes, till nytta för det politiska projekt som går ut på att utöka den sociala integrationen.&quot;''' (79) De har idag ett till kapitalet inlemmat perspektiv, ett projekt för &quot;oändlig mobilisering&quot; grundat i den &quot;produktionens metafysik som genomsyrar hela [[marxism]]en&quot; (80) och med krav som garanterad inkomst och &quot;identitetshandlingar åt alla&quot;, ytterst ämnade att sätta alla i arbete.<br /> <br /> {| style=&quot;width:100%; background:#fcfcfc; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;&quot;<br /> |style=&quot;width:35%; color:#000&quot;|<br /> '''Trådar:''' [[Michael Hardt|Hardt]] &amp; [[Antonio Negri|Negris]] ''[[Imperiet]]'' • [[operaismo|postoperaismen]] • [[Allmänna intellektet|Fragmentet om maskiner]] • Pierre Lévy och ''Multitudes''<br /> |}<br /> <br /> <br /> {| style=&quot;width:500px; border:solid 0px; background:none;&quot;<br /> |style=&quot;width:500px; text-align:center; white-space:nowrap;&quot;|<br /> &lt;div style=&quot;font-size:162%; border:none; margin:0; padding:.1em;&quot;&gt;VII.&lt;/div&gt;<br /> |}<br /> <br /> * '''Ordet, till och med det mindre, intensiva, poetiskt profetiska, kommer inte spela någon roll i kamp &quot;emot den kontrollerade cirkulationen av yttranden&quot;, de förblir reaktiva störningar, de smittar inte så som ''insinuationer'', &quot;den strategi som går ut på att följa tankens slingrande bana, de kringirrande ord som övervinner mig och samtidigt utgör den ödemark där deras eget mottagande slår sig ned&quot;, (95) ett spel som möjliggör närmanden, möten, &quot;passager&quot;, med syfte att skapa en slags dimma mot cybernetikens &quot;transparenskult&quot;:''' &quot;''Att angripa cybernetikens hypotes – detta måste upprepas – innebär inte att kritisera den och mot den uppställa en konkurrerande bild av den sociala världen, utan att experimentera vid sidan om den, att upprätta andra protokoll, att skapa dem från början och njuta av dem.''&quot; (96)<br /> <br /> {| style=&quot;width:100%; background:#fcfcfc; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;&quot;<br /> |style=&quot;width:35%; color:#000&quot;|<br /> '''Trådar:''' William S. Burroughs ''The electric revolution''<br /> |}<br /> <br /> <br /> {| style=&quot;width:500px; border:solid 0px; background:none;&quot;<br /> |style=&quot;width:500px; text-align:center; white-space:nowrap;&quot;|<br /> &lt;div style=&quot;font-size:162%; border:none; margin:0; padding:.1em;&quot;&gt;VIII.&lt;/div&gt;<br /> |}<br /> <br /> ::&quot;Det som vi har kallat det [[Imaginära partiet]] är den ''heterogena'' mängd brus som sprider sig ''under'' imperiet, men utan att förstöra dess instabila jämvikt, utan att förändra dess tillstånd.&quot; (104)<br /> <br /> ::&quot;Kraften i det som vi kallar ''extatisk politik'' härrör inte från någon substantiell utsida, utan från diskrepansen, den lilla skiftningen, de virvlande rörelser som utgår från systemets inre och lokalt driver det till dess brytpunkt.&quot; (105-106)<br /> <br /> * '''Motstånd och sabotage av cybernetiseringsprocessen &quot;innebär att öppna för ''panik''&quot;, (99) det vill säga händelser och processer som eskalerar bortom dispositivens försök att kontrollera och rikta kollektiva beteenden, de &quot;primitiva, desperata flyktreaktioner, oorganiserad upprördhet, fysiskt våld och allmän aggression mot andra eller mot en själv&quot; (100) som kännetecknar paniken.''' I slutna miljöer blir det självdestruktiv men i öppna miljöer och på en tillräckligt stor skala är potentialen en annan: [[exodus|gemensamma flykter]] som &quot;når bortom sammanbrottsstadiet&quot;, nya gemenskaper som bryter sig loss från samhällskroppen, &quot;en potentiellt positiv laddning&quot; (103) som &quot;innebär slutet för hoppet och slutet för alla konkreta utopier som söker slå en bro över det faktum att det inte längre finns något att invänta, att vi inte har något att förlora.&quot; (103) &quot;Inom den cybernetiska hypotesens ramverk förstås panik bara som en förändring av det självreglerande systemets tillstånd&quot;, som diskrepanser eller ''brus'', oregistrerade och oreglerade beteenden ännu inte inlemmade, fast att de i själva verket kommer inifrån snarare än någon &quot;substantiell utsida&quot;, de &quot;härrör alltså från de intensiteter som ännu rör sig mellan [[livs-form]]er&quot;, &quot;från det begär som överskrider flödet genom att nära det utan att kunna spåras i det&quot;, (106) eller (lite) mer konkret uttryckt: &quot;förstärkningen av icke-konforma handlingar, intensifieringen av begär och deras rytmiska samstämmighet, inrättandet av ett [[territorium]]&quot;. (107) Det innebär inte att mobilisera (&quot;addera, aggregera, samla ihop och syntetisera&quot;), en heterogenitet och osynlighet måste uppnås, och &quot;[d]en utspridda gerillan är den kampform som kan uppnå en dylik osynlighet i fiendens ögon.&quot; (109)<br /> <br /> {| style=&quot;width:100%; background:#fcfcfc; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;&quot;<br /> |style=&quot;width:35%; color:#000&quot;|<br /> '''Trådar:''' Elias Canettis ''Masse et puissance'' • [https://www.youtube.com/watch?v=Xs0K4ApWl4g Orson Welles radioteater ''Världarnas krig''] • Peter Sloterdijk • Ilya Prigogine &amp; Isabelle Stengers • ''Le Grand Jeu'' • Alexander Trocchis [http://www.notbored.org/invisible.html &quot;Invisible Insurrection of a Million Minds&quot;] • [[Autonomia]] och utspridd gerillakamp<br /> |}<br /> <br /> <br /> {| style=&quot;width:500px; border:solid 0px; background:none;&quot;<br /> |style=&quot;width:500px; text-align:center; white-space:nowrap;&quot;|<br /> &lt;div style=&quot;font-size:162%; border:none; margin:0; padding:.1em;&quot;&gt;IX.&lt;/div&gt;<br /> |}<br /> <br /> * '''Den osynliga revolten skapas på två olika sätt, antingen som [[sabotage]] (dispositivet förstörs tillsammans med mig) eller [[Bartleby på Toyota|Bartlebysk vägran]] (jag föredrar att avstå); &quot;''Kortslutning och nedkoppling''&quot;, &quot;I båda fallen förekommer ingen återkoppling, och det finns en början till en flyktlinje&quot; (114), i det första fallet en extern flyktlinje och i det andra en inre, &quot;sabotage och tillbakadragande, utforskande av kampformer och anammandet av livs-former&quot;, en taktik för osynlighet genom &quot;att aldrig erbjuda fienden några måltavlor.&quot;''' (115) Det utspridda gerillakrigsförandet behöver följas upp med [[militanta undersökningar|underrättelsearbete]], undersökandet för strategisk information och cirkulering av kunskaps-makt.<br /> <br /> {| style=&quot;width:100%; background:#fcfcfc; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;&quot;<br /> |style=&quot;width:35%; color:#000&quot;|<br /> '''Trådar:''' T. E. Lawrences ''Seven pillars of wisdom'' • Norbert Wieners ''The human use of human beings'' • Renato Curcio<br /> |}<br /> <br /> <br /> {| style=&quot;width:500px; border:solid 0px; background:none;&quot;<br /> |style=&quot;width:500px; text-align:center; white-space:nowrap;&quot;|<br /> &lt;div style=&quot;font-size:162%; border:none; margin:0; padding:.1em;&quot;&gt;X.&lt;/div&gt;<br /> |}<br /> <br /> ::&quot;Snabbhet bär upp institutioner. Långsamhet avbryter flöden. Politikens verkligt kinetiska problem är därför inte att välja mellan två sorters revolt, utan att överlämna sig åt ett ''pulserande'', att utforska andra intensifieringar än de som brådskandets temporalitet påbjuder.&quot; (125)<br /> <br /> * '''I imperiet blir dispositiven mer nomadiska, vilket problematiserar ''snabbheten'' som det främsta strategiska vapnet; i kontrast till snabbheten behöver ''långsamheten'' uppvärderas, &quot;medvetet ''nedsaktande'' av flödet av varor och personer&quot;, (122) vilket &quot;inte bara angriper den [cybernetiska kapitalismen] i dess existens, utan i själva dess process&quot; och dessutom är &quot;nödvändigt för att upprätta relationer mellan livs-former som inte kan reduceras till rent informationsbyte.&quot;''' (123) ''Möten'' sker &quot;bortom eller hitom&quot; kommunikationen, det är &quot;varaktiga ögonblick när intensiteter framträder mellan de livs-former ''som finns närvarande'' i var och en&quot;, (123) där också i någon mening &quot;våldet&quot; finns närvarande, som en stormig och grundläggande förvandling av sig själv och världen.<br /> <br /> {| style=&quot;width:100%; background:#fcfcfc; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;&quot;<br /> |style=&quot;width:35%; color:#000&quot;|<br /> '''Trådar:''' [[Guy Debord]]s [http://www.bopsecrets.org/SI/report.htm &quot;Report on the Construction of Situations&quot;] • ''[[Nomadologin]]'' • Lyotards ''Économie libidinale'' • Elias Canetti<br /> |}<br /> <br /> <br /> {| style=&quot;width:500px; border:solid 0px; background:none;&quot;<br /> |style=&quot;width:500px; text-align:center; white-space:nowrap;&quot;|<br /> &lt;div style=&quot;font-size:162%; border:none; margin:0; padding:.1em;&quot;&gt;XI.&lt;/div&gt;<br /> |}<br /> <br /> * '''De cybernetiska dispositiven står inför ett grundläggande och i slutändan olösligt energiproblem; omvandlingen av former till information kostar energi och därför måste en kompromiss göras mellan tillräckligt hög informationsmässighet och tillräckligt hög energimässighet &quot;för att hålla bakgrundsbruset på en så pass låg nivå att det inte stör ut signalen.&quot;''' (132) &quot;Att orsaka panik innebär därmed först och främst att ''sprida ut bakgrundsdimman'' som lägger sig över återkopplingskretsarna när de arbetar och gör registreringen av beteendemässiga avvikelser kostsam för den cybernetiska apparaturen.&quot; (133) &quot;Att säga att revolten måste göra sig till en dimma betyder att den måste vara både utspridning och förställning. På samma sätt som offensiven måste göra sig ogenomskinlig för att lyckas, måste ogenomskinligheten göra sig offensiv för att kunna bli varaktig: detta är den osynliga revoltens chiffer.&quot; (134-135) Att göra sig själv till dimma är att ge upp alla krav på representation, tydlighet och transparens, att &quot;med full kraft göra motstånd mot alla kamper för erkännande.&quot; (135) Mot alla identiteter låter sig &quot;anonyma singulariteter&quot; produceras och cirkuleras i en &quot;opacitetszon&quot; för möjliga möten, &quot;''håligheter av icke-kommunikation, kretsbrytare som gör det möjligt att undgå kontrollen''&quot; (Deleuze).<br /> <br /> {| style=&quot;width:100%; background:#fcfcfc; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;&quot;<br /> |style=&quot;width:35%; color:#000&quot;|<br /> '''Trådar:''' Boris Vians ''Blind är kärleken'' • [http://www.generation-online.org/p/fpdeleuze3.htm Negris och Deleuzes samtal om kontroll] • Hakim Beys TAZ<br /> |}<br /> <br /> <br /> <br /> ----<br /> '''[SEB FRANKLIN - VIRALITY, INFORMATICS, AND CRITIQUE; OR, CAN THERE BE SUCH A THING AS RADICAL COMPUTATION?]:''' Den gamla modellen för motstånd, grundad i individen eller gruppen, håller inte för vår tid där vad Deleuze kallade dividen och databanken tagit över. • Divid är kroppen som är kodad i termer av diskreta rörelser (Philip E. Agre, &quot;Surveillance and capture&quot;) eller identitetsmarkörer (Lisa Nakamura, ''Cybertypes'' och ''Digitizing race'') • &quot;This discretization presents a social violence that is composed not of reactionary force but of preemptive informatics: techniques of targeting, capture, and prediction.&quot; • De tre vanligaste begreppen och praktikerna i relation till detta: nätverk, hacking, virus. De misslyckas emellertid alla med att [come to terms with] de strukturella förändringar som datormedierad produktion kommer med; de behåller en romantisk föreställning om individen eller gruppen, vilket är just vad som undergrävs av övergången till divider och databanker. • Nätverk och hacking är i själva verket ideala modeller för arbete idag. • En central effekt av det cybernetiska, postfordistiska, är att det samhälleliga omformuleras som ett ingenjörsmässigt problem. &quot;Clearly this is an ideological function rather than a material one, in that human thought and communication does not become more mechanistic but rather is presented as such--with cybernetic, cognitive-psychological, and neuroscientific approaches at the forefront.&quot; • Nätverk(ande) och hacking kan fungera som plattform för radikal politik på den sociala nivån men erbjuder inte ett radikalt förhållande på djupare strukturell nivå, på teknisk och infrastrukturell nivå, där de snarare är emblematiska för de nyaste formerna av exploatering och kontroll. • Virus framstår vid en första anblick som annorlunda, jämfört med nätverk och hacking. Deleuze såg det som ett potentiellt hot mot kontroll, i analogi med sabotage i förhållande till industriellt arbete. Men ur en strikt tekniskt mening är viruset politiskt neutral. • Att ta virus som modell för radikal kritik är att placera ''automatisering'' i hjärtat av vårt tänkande, vilket är djupt oroande eftersom &quot;the automatic, in the context of informatic culture, presents us with an equivalent to the notion of the ''natural'' or, to align ourselves more clearly with the critical projects of the late twentieth century, ''essential'' in relation to prior system of inequality and domination.&quot; • Det finns dock en aspekt som behöver undersökas närmare: det att virus inte är transformativa utan ''additiva''; &quot;The code of the computer program, or the organism in the instance of a biological virus, does not immediately begin to function in an opposite, disordered, or entropic way when a virus attaches within it, but in the same way with new information, be it a machine code, DNA, or RNA, added to it. The information previously contained within the host program is not turned into a qualitatively different entity but rather an excessive version of itself, distinguished at the level of code, but not at the lever of program functionality of graphical output, through the addition or subtraction of data.&quot; • Denna additativa princip kan jämföras med brus (noise), som existerar som omätbara eller mellantillstånd som inte adekvat kan fångas, kodas och inordnas i algoritmer. I denna mening är datorviruset ett exempel på brus. • Tiqqun lär oss att i cybernetiska samhällen ''är brus tystnad''. • Utifrån denna nya modell för radikal kritik och praxis blir att initiera processer som inte är inriktade på att angripa eller överskrida utan istället på att avvika på omätbara och icke kodbara (uncodable) sätt, &quot;ways that cannot be computationally defined and thus cast into algorithms, grammars of action, or new modes of production.&quot; • Den här modellen innebär också att radikal kritik och praxis kommer att bli ''tråkig'' i meningen att inga visuella eller ljudmässiga material erbjuds som kan värderas utifrån sin mediala spridning.<br /> <br /> [[Kategori:Deleuze &amp; Guattari]]<br /> [[Kategori:Antipolitik och kommunisering‏‎]]<br /> [[Kategori:De osynliga]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=K%C3%A4mpa_Tillsammans&diff=3695 Kämpa Tillsammans 2020-04-24T20:00:10Z <p>Iammany: Omdirigerar till Kämpa Tillsammans!</p> <hr /> <div>#REDIRECT [[Kämpa Tillsammans!]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=The_Usefulness_of_Faceless_Resistance&diff=3694 The Usefulness of Faceless Resistance 2020-04-24T19:59:09Z <p>Iammany: Skapade sidan med 'Although Faceless Resistance as a concept has been discussed among radical circles in Sweden for several years, it has only recently begun to be not...'</p> <hr /> <div>Although [[Ansiktslöst motstånd|Faceless Resistance]] as a concept has been discussed among radical circles in Sweden for several years, it has only recently begun to be noticed in the English speaking world, primarily due to delays in texts being translated. In this article I will look primarily at the work of [[Kämpa Tillsammans]], who developed the core ideas of Faceless Resistance, but I will also situate these ideas in their historical and social context and introduce other tendencies that have been influenced by and adapted some of the theory.<br /> <br /> '''GENISIS - SWEDEN AFTER ANTI-GLOBALISATION'''&lt;br&gt;<br /> As with many other countries around the turn of the century, the radical movement in Sweden was massively re-invigorated by the anti-globalisation movement. The highpoint of this movement in Sweden was the protests during [[Göteborgskravallerna|the EU summit in Gothenburg in 2001]], which culminated in several protesters being shot and a convergence centre being brutally raided. Similar to developments in Ireland, America and England, the momentum and energy aroused by the anti-globalisation movement turned to a period of self questioning and internal discussion as activists began to look for the next step. In Sweden, thanks perhaps to an already existing tradition of syndicalism going back almost a hundred years, this next step took the form of a focus on workplace-based confrontation with capitalism.<br /> <br /> At this stage, study groups based in cities around Sweden had already begun to engage with the alternative Marxist tradition, from Italian [[operaismo]] trends of the 60s and 70s, to the autonomist Marxism of Harry Cleaver, and back to intensive reading of Marx’s original works. These study groups sometimes formed the nuclei of future movement initiatives; in Stockholm for example, fare-dodging initiative Planka.nu, the Women’s Political Forum, the Rohnin publishing house, strike support group ‘Stockholm United Commuters’ and web-magazine ‘The Daily Conflict’ all developed out of a study group called [[Stockholms autonoma marxister|Stockholm Autonomist Marxists]]. At the same time a tendency within SAC (the syndicalist union) called [[Folkmakt]] (People’s Power) was engaging with different theoretical tendencies and developing a critique of the bureaucracy within SAC as well as the activism of the anti-globalisation movement.<br /> <br /> '''KAMPA TILLSAMMANS &amp; THE OTHER WORKERS MOVEMENT'''&lt;br&gt;<br /> One group that developed in this fertile environment was a collective with members from Malmö and Gothenburg that became known as ‘Kämpa Tillsammans!’ (Struggle Together!). They started from the position that while the left wing typically sees class struggle on a formal level, consisting of union conflicts, strikes, pickets and negotiations, they ignore the daily experience of work and the struggle against it.<br /> <br /> This position was informed both by theoretical perspectives and practical experience in the workplace. After beginning their first permanent jobs in a factory, members joined the union and tried to work within it to improve conditions. However they found the union organisers completely uninterested in their grievances and unwilling to take the conflicts further. The organisers were in fact surprised that these youngsters working temporary contracts were even members at all! Gradually, the young workers decided that the real action was not happening within union structures, but within the informal organisation of workers.<br /> <br /> The group’s practical frustration with union-based organisation developed their engagement with Marxist tradition, particularly that which stressed the importance of our daily experience of work for theory. The Italian operaist tradition argues that the [[Klassammansättning|composition of the working class]] is in flux and thus developed the practice of ‘[[Militanta undersäkningar|workers’ inquiries]]’ to constantly renew the vitality and relevance of revolutionary theory. The orientation of such inquiries resonated with Kämpa Tillsammans’ own experiences and they concluded that the most fertile space for investigation, and intervention, lay in what the Indian group [[Kamunist Kranti]] called “constant innumerable, insidious, unpredictable activities by [[Affinitetsgrupp|small groups of workers]]” . Such ‘unpredictable activities’ defied acceptance of a passive role in either the production process or in pursuing grievances, and so was constantly hampered by the workers’ own representatives as well as their bosses.<br /> <br /> '''CLASS COMPOSITION'''&lt;br&gt;<br /> “No methods of struggle or organizational models can correspond to the class composition forever. Regardless, a large part of the left is not able to renew politics when society changes. They stick to their old truths and try desperately to represent an out-of-date understanding of the working class. The class struggle has inevitably left the institutionalized left behind and made old political truths obsolete. This is an important explanation to why communist parties, unions, and other leftist organizations that used to have considerable political relevance in the past, are totally out of touch today.” Kämpa Tillsammans! No peace in the Class War!<br /> <br /> Central to the practice of Kämpa Tillsammans is the understanding that radical theory must be closely tied to the actual reality of class composition. As the organisation of the production process changes, in response to diverse factors, from market conditions and new technologies to the development of class conflict, the working class also changes, and this will be embodied in its forms of organisation and methods of struggle.<br /> <br /> For example, the early workers’ movement in Central and Western Europe was based upon an organisation of work in which production was carried out primarily by skilled workers, concentrated in factories. These workers organised in craft unions and demanded control of production. Operaist academics argued that both this form of struggle and its goal were related to the specific conditions of work, and not to any objective theoretical ‘correctness’. They pointed out that the resulting struggles forced capitalism to alter this organisation of work, and with the implementation of both new technologies and management techniques (conveyor belt-assembly and [[Taylorism]], respectively), re-arranged the production process, de-skilling work, lessening the skill basis of workers’ power, and thus undermining the hitherto dominant organisational form, the craft union. From this re-organisation older forms of struggle became irrelevant, and new forms developed to suit the changed context.<br /> <br /> This analysis has a direct consequence for revolutionaries; since class consciousness and methods of struggle are constantly shifting, revolutionaries cannot simply accept the theories of past generations. We have a duty to investigate this changing composition in order to circulate the lessons from it, and derive theory to match the reality. Thus the centrality of the workers’ inquiry; in this process, militants constantly engage with the experiences of class struggle to challenge their own preconceptions and create a constantly evolving revolutionary theory.<br /> <br /> '''WORKERS’ INQUIRIES OR STORIES?'''&lt;br&gt;<br /> While traditional workers’ inquiries tend to be quite formal, often involving questionnaires and formal interviews, the members of Kämpa Tillsammans chose instead to document their own (often humorous) work experiences, draw lessons from them and publish them on the internet. They deliberately chose the medium of story-telling because they wanted workers to engage with the stories in a way that is not possible with formal surveys. Kim Muller of Kämpa Tillsammans explains that they wanted to change the popular idea of what it was to be a worker; workers do not communicate with each other via “written pamphlets or leaflets but by talking and storytelling”, thus stories provide a far better way to develop a new workers’ discourse than dry analysis and documentation.<br /> <br /> This practice has since become popular in the Swedish workers movement, with many militants reporting on their workplaces online on sites such as forenadevardare.se (for health workers) or Arbetsförnedringen (for job seekers). The practice of workplace blogging can easily spread work experiences, showing the political dimensions in daily conflicts as well as giving clues about the changing composition of the working class.<br /> <br /> One such blog, ‘Postverket’ is written by Postal Service workers. They see it as a way of developing the discussions that start in the canteen or on the shopfloor and circulating them among other workers in different sections and in other parts of the country. In turn, the discussions on the blog can serve as the basis for further discussion and action within the workplace.<br /> <br /> The writers have found that, once introduced to the blog, their co-workers start to read it and discuss it with other workmates, helping to develop their ideas and sharpen their criticism of the bosses and the work.<br /> <br /> Thus for the Swedish movement, workplace blogging has a number of different functions. On the one hand, by publishing online, workers can transcend their individual workplace to connect their experiences and ideas with those of other workers on the other side of the country. It allows for the deepening of political arguments and critique. On the other hand, workplace blogs can create a new discourse of work, and help to form the basis of a new working class identity. For many people, the mention of ‘working class’ summons up a dozen grey clichés, none of which are relevant to their experiences. Stories and experiences from modern workplaces can help to popularise a more relevant conception of work and class, that can in turn help to propel working class mobilisations.<br /> <br /> '''STRUGGLE TOGETHER'''&lt;br&gt;<br /> These struggles, or practices, that struck management directly and made our lives immediately easier we came to call “faceless resistance” for lack of a better name. This was during a time when the left, our political environment, to a large degree saw that it was “calm” or “peace” at the workplaces, in stark contrast to our understanding of our situations at the workplaces. I still argue that an everyday class war is occurring and no peace is possible as long as capitalism exists.<br /> <br /> '''SELF ACTIVITY AND STRATEGY'''&lt;br&gt;<br /> What Kämpa Tillsammans found in their investigations led them to develop the term Faceless Resistance. This referred to all of the small acts of workplace resistance that go unnoticed by the traditional left, but are vital to their understand- ing of class struggle. This list is nearly endless, but can include things things such as taking extra toilet breaks, stealing cash or other things from the workplace, clocking out early or calling the boss an asshole behind his back. While these examples may seem trivial, they are important since they represent the struggle between our aspirations for a decent human life, and the constant pressure to reduce our lives to simply another input into the production process. What’s more, struggling in this way can supply their reward immediately, as, for instance, as instead of going through a protracted union negotiation for less work hours, by skipping out early one achieves this goal directly and becomes con- scious of one’s own power in so doing.<br /> <br /> Of course, this is not to imply that class struggle does, or should, consist solely in these small isolated acts of defiance; but that these small practices build collectivity between workers that can then be the basis of larger struggles. This ‘worker’s collective’ has much in common with the ‘affinity group’ style of organising that members of Kämpa Tillsammans had learnt from the anti-globalisation movement. They suggest that the collective can be built up in 3 stages: 1) work together, 2) have fun together, 3) struggle together!<br /> <br /> In the workplace we often naturally develop a sense of solidarity, as we co-operate to solve problems and pass the time. However, there are nearly always barriers between workers that limit the development of collective action such as hierar- chies based on race, sex, work roles and seniority. Management frequently exploit these divisions by, for example, assigning different jobs to men than to women, or giving foreigners the worst jobs. It is necessary to break down these hierarchies in order to develop the solidarity between workers, and open the door to collective action.<br /> <br /> The affinity between workers can be developed by playing around and having fun, inside or outside the workplace. While many companies try to use evenings out and ‘fun events’ for building team spirit and good relations between management and employees, Kämpa Tillsammans argue that having fun together away from the bosses is vital for building a strong workers’ collective. Of course, the point of that these actions is not to be best friends with all your co-workers; this is a ‘politics of small steps’, by starting with these small actions one can build the solidarity and trust between workers that will allow progressively bigger struggles to be taken on.<br /> <br /> '''STRUGGLE IN, WITH OR AGAINST THE UNIONS?'''&lt;br&gt;<br /> One of the unusual features of the Swedish labour market is its high level of union organisation (80% of workers in 2005) in comparison to England or Ireland. This of course raises the question of how the ideas of Faceless Resistance relate to union organisation; do they oppose it, complement it or ignore it? The presence in Sweden of the SAC, a large syndicalist union, throws this question into sharper relief. Kämpa Tillsammans tend to remain ambiguous on the question of union organisation, stating that they are neither for or against union organisation; unions are a fact of life for workers in capital, and so long as people have to sell their labour, unions will be there to handle the deal.<br /> <br /> For Kämpa Tillsammans focusing on the question of union organisation is a mistake, the real power in a conflict comes from workplace militancy, regardless of whether this is expressed through a union or not, arguing that ”regardless of the view on the role of the trade unions, every successful struggle at workplaces came from the solidarity between workmates; a strong workers’ collective.” Thus the role of revolutionaries should be to build the workers’ collective, rather than building the union organisation. The union framework for disputes can be used by the workers when it is appropriate and discarded when it is not, but the foundation for struggle must always be the solidarity and organisation of the workers.<br /> <br /> Despite this ambivalent attitude towards union struggle, the ideas of Faceless Resistance have proven adaptable to a union context both within SAC and the LO (the main union confederation). Kämpa Tillsammans’ ideas helped to influence the recent re-organisation of SAC, which shifted the union’s orientation away from a service model of unionism, based on the management of disputes, and towards a more combatative position, giving workers more power over their own conflicts and increasing the role of the local sections. This went hand in hand with an opposition to ‘organisational chauvinism’ , i.e. a recognition that helping to win conflicts rather than members should be the primary activity of the union.<br /> <br /> Meanwhile a network of workplace militants organised within the LO called Folkrörelselinje have incorporated ideas of Faceless Resistance into their own trade union practice, which works within the union to build strong workplace collectives. For them, Faceless Resistance can be another tool in the organisers handbook, that can be pulled out to suit certain contexts where other tools might not be appropriate.<br /> <br /> '''CONCLUSION'''&lt;br&gt;<br /> The concept of Faceless Resistance is a very useful one for revolutionaries today. [[Krisen|The financial crisis]] and the cut-backs and redundancies it has entailed has opened up again the possibility of a widespread workplace militancy that had for so long seemed dead, and many young militants now have the opportunity to engage in meaningful organising in their workplaces. Kämpa Tillsammans’ lessons about building workplace collectives as the basis for struggle seem especially relevant when the failure of the union organised fightback has exposed the weakness of their workplace organisation. A workplace strategy that focuses on organising within the union is not obviously useful in situations where there is no union in a workplace, or where the union exists in name only. This is not to say that revolutionaries should refuse to work within unions, but that this decision should always be a pragmatic one, made on the basis of the specific conditions within the workplace and the tactics most likely to develop militancy among the workers.<br /> <br /> The practice of workplace stories and blogging is also very relevant. In a society where discussions based around a traditional class identity have come to seem passé and out of date, the formulation of a new discourse of class is vital. This cannot be predicated on the old bases of class identity, but instead on the daily experiences of work and the often invisible struggles against it. Workplace stories can provide a way for revolutionaries to communicate directly with workers, to construct a new class identity, and help build the movement that will abolish the wage system.<br /> <br /> WORDS : RONAN McAOIDH<br /> <br /> Links to readings:<br /> * [http://swedishzine.wordpress.com/2010/03/16/a-thematic-%20history-of-the-swedish-radical-movement-since-2001/ A Thematic History of the Swedish Radical Movement Since 2001]<br /> * [http://swedishzine.wordpress.com/2009/06/09/first-english-%20translation-of-folkrorelselinje/ First English translation of Folkrörelselinje!]<br /> * [http://libcom.org/library/hamburgers-vs-value-riff-raff-group Hamburgers vs value - Kämpa Tillsammans]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Ansiktsl%C3%B6st_motst%C3%A5nd&diff=3693 Ansiktslöst motstånd 2020-04-24T19:44:20Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Fil:Ansikte.jpg|right]]'''Ansiktslöst motstånd''' är ett begrepp myntat av [[Kamunist Kranti]] som en benämning på de &quot;mikrokonflikter&quot; som finns på en arbetsplats. Det handlar om mer eller mindre fantasifulla metoder som vi tar till för att göra livet drägligare när vi löneslavar. Det innefattar kampmetoder som slår direkt mot arbetsköparna utan förvarning, som är enkla att tillämpa och som ofta uppnår omedelbara resultat. Det kan handla om maskning, om extra långa rökpauser, om att rutinmässigt skriva upp någon halvtimme extra på arbetsrapporten osv.<br /> <br /> ===Isbergsmodellen===<br /> Många gör misstaget att se arbetarkampen som enbart de stora och/eller öppna kamperna, som strejker och förhandlingar. Men då arbetarkampen bedrivs till stor del i det fördolda, varenda dag, inte bara när facket begärt förhandling, kan vi säga att vi har att göra med en &quot;isbergsmodell&quot;. Att de öppna konflikterna bara är toppen på ett isberg, bestående av en mängd små dolda kamper som vi deltar i hela tiden. Endast en liten del av kampen sker öppet och kommer till ledningens kännedom. Det är denna osynliga kamp som kallas för ''ansiktslöst motstånd'', och det är ett motstånd som är nödvändigt för en självständig och öppen klasskamp.<br /> <br /> ===Den informella gruppen===<br /> Något som kanske är självklart är att en förutsättning för att den självständiga kampen skall kunna bli verkligt betydelsefull är att det finns en solidaritet arbetarna emellan, en känsla av att man är ett kollektiv med gemensamma intressen. Men det är absolut inte självklart att solidariteten alltid är något på förhand givet. Betydligt oftare så måste den skapas genom kamp. Här kan det &quot;informella gänget&quot; spela en viktig roll. Några börjar vara solidariska med varandra, sätter en standard med en klasskampslinje, som sedan sakta men säkert smittar av sig och börjar tillämpas av fler och fler arbetskamrater. Genom den ökade solidariteten arbetskamraterna emellan och genom framgångsrika delsegrar så får man ett stärkt självförtroende. Samhörigheten med jobbarkompisarna ger en ny rättsmoral. Lojaliteten ligger nu enbart hos arbetskamraterna och hos en själv, inte hos företaget eller ledningen.<br /> <br /> Denna typ av informella grupper kallar [[Kamunist Kranti]] för [[affinitetsgrupp]]er, och de menar att det i de här gruppernas motstånd även finns ett frö till ett samhälle utan löneslaveri:<br /> <br /> :Affinitetsgruppens aktiviteter sträcker sig från ömsesidig hjälp till rutinmässigt motstånd mot produktivitet och disciplin, tillsammans med motstånd och steg i riktning mot förändring som ifrågasätter och utmanar hierarki, konkurrens, penningrelationer och löneslaveri.<br /> <br /> === Mikrokonflikter ===<br /> Den självständiga kampen handlar till stor del om de små vardagliga Mikrokonflikterna. Målet är kanske i första hand att sprida och cirkulera kamperna över hela samhällsterrängen istället för att som många traditionella fack och partier ensidigt fokusera på stora offentliga punktaktioner som strejker och massdemonstrationer. Det ena utesluter inte det andra, men i dagens situation så verkar det dolda vardagsmotståndet vara den mest framåtsyftande tendensen i klasskampen. Åtminstone är det så att den självständiga kampen, ofta i form av Mikrokonflikter, spelar en enormt mycket större roll än den minimala uppmärksamhet den brukar få.<br /> <br /> Det finns flera strategiska fördelar med att prioritera självverksamhet i form av mikrokonflikter, självständig kamp och ”ansiktslöst” motstånd:<br /> <br /> * det ger ökad självtillit, självkänsla och höjer klassmedvetandet<br /> * det kan spridas, är enkelt att reproducera, inte någon specialistkunskap<br /> * det är flexibelt, och därmed på initiativet och på så sätt svårare för arbetsköparna att bemöta<br /> * det är offensivt, man varslar och varskor inte motparten när man ska slå till<br /> * solidariteten och kännedomen om varandras behov växer i kampen<br /> * det är självaktivitet i motsats till byråkratisering<br /> * det skapar mening av meningslöshet, blir därför roligt och bekämpar på så sätt vår alienation och stimulerar vårt engagemang och nyfikenhet istället för att döda dem<br /> * det är decentraliserat och kan, i motsats till strejker, demonstrationer och ockupationer på så sätt ofta undgå högteknologisk övervakning och repression samt reformistiska ledares försök att manipulera och kuppa kampen<br /> <br /> === Vidare läsning ===<br /> * [https://tidningenbrand.se/brand/nummer-4-2002-ansiktslost-motstand/det-ansiktslosa-motstandet-en-arbetsplatsrapport/ Det ansiktslösa motståndet – en arbetsplatsrapport]<br /> * [[Kamunist Kranti]]: [https://libcom.org/library/self-activity-wage-workers-kamunist-kranti Self-Activity of Wage Workers]<br /> * [https://www.riff-raff.se/3-4/arbaut.php Arbetsorganisering och arbetarautonomi i terminal]<br /> * [https://kampatillsammans.wordpress.com/tag/ansiktslost-motstand/ Undersökning och självaktiviteten]<br /> * [https://avslut.wordpress.com/2009/10/22/6/ Organisering vs organisation? – För en klasskamp bortom klasskampen]<br /> * [[The Usefulness of Faceless Resistance]]<br /> [[Kategori:Antipolitik och kommunisering]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Antipolitics_and_the_inhuman&diff=3692 Antipolitics and the inhuman 2020-04-13T16:27:23Z <p>Iammany: Skapade sidan med 'https://cyclonotrope.wordpress.com/2017/05/06/antipolitics-and-the-inhuman/ ---- ''A lightly edited transcript of a paper given at a symposium on machines and automation in C...'</p> <hr /> <div>https://cyclonotrope.wordpress.com/2017/05/06/antipolitics-and-the-inhuman/<br /> <br /> ----<br /> ''A lightly edited transcript of a paper given at a symposium on machines and automation in Cardiff on May 5, 2017.''<br /> <br /> <br /> Is it possible to conceive of society without politics?<br /> <br /> Even in principle the question seems hard to fathom. Though many of us may wish to minimise the influence of politics on our lives, it seems that the existence of any society must, in some sense, be preconditioned by it. That distinction between friend and enemy which [[Carl Schmitt]] posited to be the heart of ‘[[Det politiska|the political]]’ is a radical consequence and condition of the very existence of societies as objects distinct from other societies, and as attempts collectively to reconcile the antagonisms inherent to human existence. The ''polis'' emerges necessarily from the ''socius'' as a unit of human life.<br /> <br /> Yet while the idea of philosophy as being even potentially an [[Antipolitik|antipolitical]] enterprise is now unfashionable, indeed in view of the semantic extension of politics today and the breakdown of the conceptual barriers that have traditionally separated politics from other spheres of life ''increasingly'' unfashionable, in the history of modern thought it has an undeniable pedigree. The intellectual historian István Hont highlighted this by posing a radical distinction between [[Thomas Hobbes]] and [[Marx]], whom he placed at two ends of an immensely important intellectual-historical transformation. Where for Hobbes, Hont says, ‘there is no place for an economy’—his theory is one of ‘practically pure politics’—in contrast, ‘Karl Marx’s visionary theory of postcapitalism had no use for politics at all. Marx saw modernity as political, but also as insolvent. … For Marx, the ultimate goal was a pure exchange economy of genuine human utilities, cleansed of the distorting effects of private property and its political guardian, the state’. If politics is undeniably at the heart of existence today, in other words, the point of philosophy—Marx’s culmination of the anti-Hobbesian argument—must nonetheless be to abolish it. Marx was not the only philosopher who had ‘no time for politics’ in this sense. [[Friedrich Nietzsche]], too, notoriously described himself in an early draft of ''Ecce Homo'' as ‘the last antipolitical German’, and though this declaration may seem strange in view of Nietzsche’s own concern from 1884 onwards to construct a ‘great politics’ of his own, this ‘great politics’ was a concept of special, even ironical significance, relentlessly juxtaposed against the ‘petty politics’ that Nietzsche identified with the whole spectrum of political thought and activity in his day.<br /> <br /> As in Hont’s own case, the modern interpreter may be inclined to take these ‘antipolitical’ disavowals as reasons in themselves for scepticism: Hont inferred that we should reject both Hobbes and Marx, and alighted on Hume as the exponent of a political economy of ‘jealousy of trade’ that was genuinely both economic and political. If we are political animals, indeed, the posture of the philosopher as antipolitical must be hypocritical, and this conclusion finds apparent support in the contradictions that rive both Marx and Nietzsche. Whatever his antipolitical pretences, Nietzsche seems to have been happy enough to endorse, to greater or lesser degrees, particular forms of government and states. He listed in one fragment of 1885 a whole series of specific ‘great governmental artists’, ‘Confucius in China, the imperium Romanum, Napoleon, the Papacy’. And if the antagonism between Marx’s politics and the radically antipolitical implications of his economics has struck many of his later followers and interpreters as obvious enough, a substantial effort has been made to detach the former from the latter, restoring the humanist Marx from the relentless computational ‘economism’ that is sometimes seen as especially characteristic of his later work and that led in practice to the mishaps of the Second International. An opposition to particular pathological forms of politics is reasonable enough, but an opposition to politics ''as such'' seems quite embarrassingly incoherent. Marxism in the twentieth century has tended to take quite the opposite view. Thus Theodor Adorno in his 1965 lecture on progress suggests that even after capitalism there must by definition remain a process of continual resistance to safeguard our gains and to stem the tides of reaction: politics, then, the organisation of human antagonism, can never, never end.<br /> <br /> So far, so good, we might think. Yet this narrative of a romantic longing soon shut down by the return of political realism does not suffice as an intellectual history of antipolitics. If we follow seriously the historical transformation identified by Hont, there does not seem to me to be anything in the ‘antipolitical’ gestures of either Marx or Nietzsche to contradict this [[Aristoteles|Aristotelian]] assertion, analysed to the greatest depth in our own time by Arendt, that the human is a political animal. For Marx in particular, the abolition of politics is not a task to be undertaken through fine hypocritical human intentionality. It is a consequence of the tendency towards the economic overthrow of the human as such.<br /> <br /> Let us return to the start of this transformative process, to one of the most profound analyses of [[Staten|the modern state]], that of Thomas Hobbes. The three themes of this conference—labour, surveillance, and warfare—map closely to the basis of Hobbes’s commonwealth. In Chapter XIII of ''Leviathan'', just a few paragraphs after he offers his famous description of the life of man in the state of nature, Hobbes states that ‘Kings and persons of Soveraigne authority’, for their part, ‘are in continuall jealousies … having their weapons pointing, and their eyes fixed on one another … which is a posture of War’. Yet it is precisely ‘thereby’, in their continual condition of war, that they uphold the ‘Industry of their Subjects’. This tight interweaving of war, surveillance, and labour in the fabric of the commonwealth is repeated from a different perspective in Chapter XXIV, where Hobbes discusses the ‘nutrition and procreation of [the] common-wealth’, concluding that since ‘there is no Territory under the Dominion of one Common-wealth … that produceth all things needfull for the maintenance and motion of the whole Body; and few that produce not something more than necessary; the superfluous commodities to be had within, become no more superfluous, but supply these wants at home, by importation of that which may be had abroad, either by Exchange, or by just Warre, or by Labour’. ‘A mans Labour,’ Hobbes adds, ‘is a commodity exchangeable for benefit, as well as any other thing’, and it is through labour and its ‘Manufactures’ that commonwealths have gained in power without expanding their territory.<br /> <br /> Much of the contemporary discourse on the question of [[Mattick om automation och cybernetik|automation]] assumes, intentionally or not, a basically Hobbesian perspective. Machinery is subsumed as part of the perpetually urgent ‘maintenance and motion’ of the state. Machines today are used to carry out war, to conduct surveillance internal and external, to abet industry, produce manufactures. They are inextricable from the modern regimes identified by [[Michel Foucault|Foucault]], himself drawing on Hobbes, of territory, population, security. Mass production, mass politics, mass government—crossing and interpenetrating the state, they are radically interlinked. Wherever industrial revolution takes place, an enormous expansion of the capacity, the power, and the reach of the state, or more fundamentally of politics, seems to follow in its wake. This was the reality of machine massification and escalating [[Cybernetik|cybernetic]] interconnection that Carl Schmitt called ‘total technology’, worrying that it would ‘quantitatively’ destroy the distinctive character of the political by infecting all the spheres of human life with politics while forcing a disastrous invasion of the political itself by the economic and social considerations of the machine. It was also the realisation that drove Japanese intellectuals in the 1930s, for instance, to reformulate Japanese imperialism on a mass plane, with Kanji Ishiwara perceiving in this technoindustrial process a geometric transformation of war from the pursuit of elite aspirations to an impending ‘final war’ that would volumetrically involve and engulf the entirety of society, and not just society, but the very territory—‘rivers and trees’—itself.<br /> <br /> Far from doing anything ‘antipolitical’, the advent of modern machinery seems historically to have agitated politics to an immense and even nightmarish degree. Why, then, could Marx at the other end of the Hontian transformation—living long after Hobbes, as the industrial revolution was sweeping the world—believe that politics was in any danger of being overthrown? Hont draws Marx’s scepticism of politics against Hobbes to Rousseau, who already emphasises forms of conflict between classes that wrack the state with an incessant internal war. Yet the arrival of machinery suggests another reason for Marx’s belief in the overcoming of politics: we may do better to trace this not to Rousseau, but rather to the debate over labour-saving machinery that took place at the origins of modern political economy between Ricardo and Malthus. This controversy may be summed up, simplistically, as follows—for Malthus, the introduction of labour-saving machinery would not replace the need for human workers, since the escalation of agricultural productivity will directly increase the population such that demand continually outpaces supply, and automation must always be supplemented by readily available human labour. For Ricardo, by contrast, it would—the ‘use of machinery’, he says, ‘may be injurious to the labouring class, as some of their number will be thrown out of employment, and population will become redundant, compared with the funds which are to employ it’.<br /> <br /> The consequences of the Ricardian view on automation are enormous, as Marx only gradually came to realise. It is in the third volume of ''Capital'', a book that took Engels a decade to edit, that the argument reaches its culmination. Marx conceives of the ‘organic composition of capital’, as he calls it, to measure the relative contribution of human and machine labour to the production of surplus value. The rising organic composition of capital precipitates a decline in the rate of profit as the higher ‘productive force of labour’—that is, the higher level of automation—creates more and more commodities for less and less value. Crisis results—but in each crisis of overproduction capitalism explodes to ever newer, ever greater spheres of production. Finally, Marx says: ‘Capital becomes an alienated, independent social power, which stands opposed to society as an object, and as an object that is the capitalist’s source of power’. It is here and only here, on his theory in ''Capital'', that the self-overcoming tendency of capitalism can be located: more radically, the ‘revolutionary subject’, such as it is, is not ''labour'' on its own, but ''capital'', which its tendency to abolish the human element of the production process—and thus render the capitalist as irrelevant as the labourer.<br /> <br /> Marx draws this point explicitly back to Ricardo: ‘It is that which is held against him,’ Marx says, ‘his unconcern about “human beings”, his having an eye solely for the development of the productive forces, whatever the cost in human beings and capital-''values''—[but] it is precisely that which is the important thing about him. Development of the productive forces of social labour is the historical task and justification of capital’.<br /> <br /> Just as it was when the third volume of ''Capital'' finally appeared in the closing years of the nineteenth century, I do not think it is overly derogatory to say that the analysis of machinery advanced by Marx’s economics has remained a closed book to many radical theorists, and the general question of understanding the formation of capital and its consequences is similarly foreign to the mainstream of today’s neoclassical economics, notwithstanding the technically sophisticated efforts of Piero Sraffa in the Cambridge–Cambridge controversy to rescue a neo-Ricardian understanding of the subject. Recovering it, however, is essential to any historically informed comprehension of the social consequences of machine and automation.<br /> <br /> From Marx we come to see that the regimentation of human labour is to be escaped only by the constitution of capital itself as an alienated object, and by the absolute automation that the suicidal process of capitalism ''unbound'' necessitates. Machinery, following an uncompromising Ricardian line, tends to abolish labour. To understand the full panoply of the antipolitical implications of this thought, however—to return to surveillance and war—we must cross the link between Marx and Nietzsche. We must understand the process of technological acceleration ''as insurrection''.<br /> <br /> This term ‘insurrection’ was introduced as a distinctive figure of political thought—in German, ''Empörung''—by [[Max Stirner]], that anarchist philosopher once viciously attacked by Marx and Engels in ''The German Ideology'', but who has recently experienced a strange and timely revival of interest online. Whatever we may think of Stirner’s intellectual system as a whole, his distinction between revolution and insurrection is of vital interest to understanding the significance of antipolitics. For the benefit of those who have not read him, the passage in which Stirner introduces this distinction is worth quoting in full. It runs as follows: ‘Revolution and insurrection must not be looked upon as synonymous. The former consists in an overturning of conditions, of the established condition or ''status'', the state or society, and is accordingly a ''political'' or ''social'' act; the latter has indeed for its unavoidable consequence a transformation of circumstances, yet does not start from it but from men’s discontent with themselves, is not an armed rising, but a rising of individuals, a getting up, without regard to the arrangements that spring from it. The revolution aimed at new ''arrangements''; insurrection leads us no longer to ''let'' ourselves be arranged, but to arrange ourselves, and sets no glittering hopes on “institutions”. It is not a fight against the established, since, if it prospers, the established collapses of itself; it is only a working forth of me out of the established.’ By and large, this is a relentlessly ''negative'' definition. If, as Marx finally seems to imply in ''Capital'' III against the obvious readings of his earlier idea of the dictatorship of the proletariat, the impossibility of a political reprieve from capitalism becomes overdetermined by the relentlessness of the process itself—the breakdown of social time—Stirner with the idea of the ''Empörung'' offers an alternative conception: not the construction of a positive alternative hegemony, but a continual escape, the prevention of hegemony as such.<br /> <br /> The influence of Stirner on Nietzsche has been much debated. There is no conclusive evidence to assume that Nietzsche drew radically on Stirner. Nonetheless, there is an important continuity in their thought which Stirner’s systematic definition of ‘insurrection’ helps to illuminate. In a surprisingly little-examined passage of his 1881 work ''Morgenröthe'', aphorism 206—one of the few explicit references to capital in the Nietzsche corpus—Nietzsche offers his advice to ‘the workers of Europe’, declaring that rather than organising on a revolutionary basis, they ‘ought henceforth to declare themselves ''as a class'' a human impossibility and not, as usually happens, only a somewhat harsh and inappropriate social arrangement; they ought to inaugurate within the European beehive an age of a great swarming-out such as has never been seen before, and through this act of free emigration in the grand manner to protest against the machine, against capital, and against the choice now threatening them of being ''compelled'' to become either the slave of the state or the slave of a party of disruption.’<br /> <br /> Clearly here we have a rather similar negative conception to Stirner’s idea of the ''Empörung'', of insurrection. The choice of being either a slave of the state or a slave of a party of disruption illustrates the ultimately antipolitical thrust of Nietzsche’s conception: far from being diametrically opposed, the constitution and revolution of the state constitutes a circuit, against which insurrection—identified with ''[[Exodus|exit]]''—directs itself in its entirety.<br /> <br /> But what does this have to do with the process of automation? There is greater continuity between these ideas and Marx than may be imagined. The distinction between political and social revolution in Marx is another aspect of his thinking that has fallen out of fashion. In his critiques of the Lassalleans in particular Marx becomes more and more insistent that political regulation, democratic centralism, cannot abet the advent of any postcapitalism—in fact, it will hold it back. The revolution must be social—and [[Den verkliga rörelsen|communism can only be ‘the real movement’ of society]], such as it is, and not a [[Blanqui]]st vanguard revolution or a Lassallean state hegemony. Thus Steve Metcalf evocatively describes what he calls ‘K-class communism’ as ‘Purpose effectuated as emergent havoc, rather than historical destiny’. So if in the passage of ''Daybreak'' I quoted earlier Nietzsche conceives of his ‘swarming-out’ as a ‘protest against the machine, against capital’, Marx suggests that we may consider it a protest ''alongside'' capital. In the final years of his sanity, Nietzsche appears to grasp this connection. ‘Humanity is something to be overcome,’ he famously declares, and in the ‘accelerationist fragment’, quoted incidentally in ''[[L'Anti-Œdipe|Anti-Oedipus]]'' but rarely read in its own right until very recently, Nietzsche clarifies the point: the escape from the condition of humanity—implicitly to the overman—means a levelling of humanity as such, an identification ''with'' what he calls the ‘great process’, the nihilist, machine-infected drive towards the admixture and the suppression of humanity. All that remains—inevitably—is on the other end, left like Napoleon after [[Franska revolutionen|the French Revolution]] for Nietzsche, to pick up the pieces after it’s over.<br /> <br /> [[Teknik|Technology]] ambivalently proliferates means of control and means of resistance, yet the so-called ‘cybernetic’ architecture of modern technology puts this onto a new pitch with its massive distribution. It suggests the category of ''insurrection'' as a description of the age of massively distributed ‘total technology’ as such. ARPANET was—at least in myth—designed to be resilient against any attack on one of its determinate nodes. It is in other words resilient against hegemonic regulation: by indifferently increasing the resilience and the capacity of different social actors, proliferating technology tends, as Schmitt once feared, to render the state itself irrelevant. The introduction to Wikileaks’ recent ‘Vault 7’ release makes an interestingly similar point regarding contemporary cyberwarfare, perhaps extending Günther Anders to the information age: ‘Cyber weapons are not possible to keep under effective control. While nuclear proliferation, for instance, has been restrained by the enormous costs and viable infrastructure involved … cyber weapons once developed are very hard to retain.’<br /> <br /> The radical conclusion is this: if the state unifies the regulatory tendencies of labour and surveillance—and one particular species of war—this specific conjuncture which we label politics diminishes in tandem with the diminishing importance of the human. Integrating Marx and Nietzsche, we may say that as automation extends further and further the state, like capitalism as a ''human, social'' formation, is itself poisoned.<br /> <br /> In the introduction to his unpublished work ''NecroPhysics''—so far circulated only in manuscript form—Rhett Allain, an associate of Warwick University’s Cybernetic Culture Research Unit now working as a physicist in America, puts the point explicitly. ‘If we are worried of the machine, it is for good reason. Radically conceived not in the Guattarian sense but in its constituted technoricardian sense as an ''other'' to human life itself, the machine is a threat to the very basis of human existence. It is an icon of dead labour, an icon of death as such. But so much the better…’<br /> <br /> [[Kategori:Antipolitik och kommunisering]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Antipolitik&diff=3691 Antipolitik 2020-04-13T16:01:12Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Bild:Anti_pink.jpg|right]]'''Antipolitik''' (inte att förväxlas med ''a''politik eller &quot;opolitisk&quot;) betecknar en hållning och ett tillstånd som inifrån och genom [[politik|det politiska]] bryter och går bortom dess bestämningar. Antipolitiken grundar sig då inte längre på de rådande förhållandena eller mobiliseringen av politiska intressen eller [[subjektivitet]]er. Ett sätt att förstå antipolitiken är att som [[Etienne Balibar]] definiera det som '''det som reser sig ur politikens omöjlighet'''. För Balibar är antipolitiken ett försök att skapa erkännande och svar från [[Staten|den politiska apparaten]]. Antipolitiken kan emellertid förstås tvärtom som '''det som omöjliggör politiken''', som bryter med den politiska representationen. Antipolitiken rymmer båda dessa aspekter; vi har ofta samtidigt dels antipolitik som reser sig ur en omöjlighet och därför är påtvingad, dels antipolitik som handlar om ett omöjliggörande av politiken och snarare vilar på en strategi än på en &quot;yttre&quot; nödvändighet.<br /> <br /> Det har varit främst i [[Anarkism|anarkistiska]] och [[Ultravänstern|ultravänsteristiska]] kretsar som en medvetet antipolitisk hållning har manifesterats. Förutom förkastandet av representation (av vilket slag det än må vara; fackföreningar, partier, ledare och ikoner, plattformar, etc.) så avvisas också de processer som tenderar mot en &quot;politisk&quot; (i meningen avskild sfär) lösning av en situation, snarare än en &quot;enhetliggörande&quot; utveckling, alltså uppror, uppbrott, absolut vägran och omvälvande.<br /> <br /> === Läs mer ===<br /> * [[Karl Marx]]: [https://www.marxists.org/svenska/marx/1844/socialreformen.htm Kritiska randanmärkningar till artikeln &quot;Kungen av Preussen och socialreformen. Av en preussare]<br /> * [[Robert Kurz]]: [[Politikens slut]]<br /> * [[Gilles Dauvé]]: [https://www.riff-raff.se/vd/kapitalism_o_kommunism.php Kapitalism och kommunism]<br /> * Dominique Blanc: [[En värld utan pengar: kommunism]]<br /> * [[Etienne Balibar]]: [https://www.sss.ias.edu/sites/sss.ias.edu/files/pdfs/Crisis-and-Critique-2018-19/balibar_constellations.pdf Uprising in the Banlieues]<br /> * K. Aarons: [http://www.metamute.org/editorial/articles/no-selves-to-abolish-afropessimism-anti-politics-and-end-world No selves to abolish: afropessimism, anti-politics and the end of the world]<br /> * Vincent Garton: [[Antipolitics and the inhuman]]<br /> <br /> [[Kategori:Antipolitik och kommunisering]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Formell_och_reell_underordning&diff=3690 Formell och reell underordning 2020-04-12T17:03:44Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Bild:Formell_fabrik.jpg|left]]'''Formell underordning''' är ett begrepp myntat av [[Karl Marx]] i ''[[Kapitalet]]s'' så kallade opublicerade sjätte kapitel (&quot;Den omedelbara produktionsprocessens resultat&quot;), och betecknar den inledande fasen av kapitalets disciplinering av arbetskraften. Det innebär att kapitalet fångar in existerande, förkapitalistiska former av produktion och får dem att fungera kapitalistiskt. Till exempel börjar äldre former av arbetsdelning och organisation, som skråhantverk eller traditionellt självförsörjande jordbruk, att lyda under kapitallogiken (hantverksmästaren blir chef och gesällerna blir anställda, bonden blir ägare av mark och försäljare av spannmålsprodukter, etc). Den formella underordningen bygger på produktionen av absolut mervärde genom kontinuerlig förlängning av arbetsdagen, det vill säga den tidsmängd varje arbetare investerar i produktionen. Detta sker genom upprättandet av speciella platser där mervärde utvinns, platser som är utvecklingar av tidigare produktionsformer: fabriken blir en jättelik verkstad, det moderna jordbruket blir en industrialiserad version av det småskaliga lantbruket, etc. På så vis existerar fortfarande en arbetets autonomi från det övriga samhället - det är något som sker på tydligt avgränsade arbetsplatser och bygger på individers fysiska produktion av materiella produkter.<br /> <br /> Det är ur dessa förhållanden ett väl definierat industriproletariat uppstår och formulerar sig. [[proletariat|Arbetarklassen]] blir en aktiv aktör i det kapitalistiska samhället, vilket ger upphov till arbetarrörelsen.<br /> <br /> [[Bild:Reell_varld.jpg|right]]'''Reell underordning''' (eller '''subsumtion''') är fortsättningen på och utvidgning av den formella underordningen. Det är dock viktigt att påpeka att den reella underordningen inte ersätter den formella, bara utvecklar den och löser vissa av dess problem. Den formella underordningen finns alltid kvar som grund. Medan den formella underordningen övertar äldre former av produktion och arbetsorganisering, innebär den reella underordningen att helt nya, specifikt kapitalistiska, former av arbete och produktion växer fram. Det kapitalistiska arbetet begränsas inte längre till arbetsplatserna, utan lägger under sig hela samhället. '''Den reella underordningen är skapandet av samhällsfabriken.''' Detta är ett resultat av en ökad sammansättning av konstant kapital (maskiner och teknologi) och utvecklingen av det Marx kallar det '''[[allmänna intellektet]]''' - produktionen av relativt mervärde och kunskapens ökande betydelse i produktionen, parallellt med den individuella arbetsinsatsens allt mindre relevans, leder till en förändring av arbetets karaktär. Medan arbetaren under den formella underordningen producerade materiella bruksvärden genom att förbruka sin fysiska arbetskraft (dvs den vara han sålde till kapitalisten), är den reella underordningens arbetare en representant för den sociala individen och den enorma mängd ackumulerat vetande som finns i samhället. Mervärdeproduktion handlar således alltmer om information, service och annat [[immateriellt arbete]].<br /> <br /> Eftersom kapitalet fortfarande behöver arbetstid som värdemätare, trots att den individuella, mätbara arbetsinsatsen blir allt mindre relevant, skapas en motsättning i organiseringen av arbetet som i förlängningen leder till [[Kristeori|kriser]]. Dessa kan ta sig olika uttryck (och har givetvis även andra orsaker), men leder inte sällan till skarpa motsättningar mellan arbete och kapital, motsättningar som historiskt har lett till att kapitalet revolutionerat sig självt, dvs utvecklat och förfinat sina metoder för värdeförmering och den åtföljande disciplineringen av arbetskraften. Produktionsmodeller som [[toyotism]] är resultat av denna fortgående inomkapitalistiska revolution.<br /> <br /> Eftersom förhållandet mellan arbete och kapital är betydligt mer komplext under den reella underordningen, fungerar disciplineringen och kontrollen av arbetskraften på en mångfald olika sätt och genomsyrar de flesta samhälleliga sfärer (till skillnad från under den formella underordningen då disciplinen mestadels inskränkte sig till fabriken). Genom företeelser som [[biopolitik]] och [[kontrollsamhället]] är det möjligt att upprätthålla kapitallogiken i hela samhällskroppen.<br /> <br /> == Externa länkar ==<br /> * Karl Marx: [[Allmänna intellektet|Fragmentet om maskiner]]<br /> * Endnotes: [https://endnotes.org.uk/issues/2/en/endnotes-the-history-of-subsumption Capital, subsumtion and the history of the class relation]<br /> * generation-online: [https://www.generation-online.org/c/csubsumption.htm Subsumption]<br /> <br /> [[Kategori:Kapital- och ideologikritik]]<br /> [[Kategori:Operaismo and beyond]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Fil:Reell_varld.jpg&diff=3689 Fil:Reell varld.jpg 2020-04-12T17:01:51Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div></div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Fil:Formell_fabrik.jpg&diff=3688 Fil:Formell fabrik.jpg 2020-04-12T17:01:13Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div></div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Antipolitik&diff=3687 Antipolitik 2020-04-12T16:27:57Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Bild:Anti_pink.jpg|right]]'''Antipolitik''' (inte att förväxlas med ''a''politik eller &quot;opolitisk&quot;) betecknar en hållning och ett tillstånd som inifrån och genom [[politik|det politiska]] bryter och går bortom dess bestämningar. Antipolitiken grundar sig då inte längre på de rådande förhållandena eller mobiliseringen av politiska intressen eller [[subjektivitet]]er. Ett sätt att förstå antipolitiken är att som [[Etienne Balibar]] definiera det som '''det som reser sig ur politikens omöjlighet'''. För Balibar är antipolitiken ett försök att skapa erkännande och svar från [[Staten|den politiska apparaten]]. Antipolitiken kan emellertid förstås tvärtom som '''det som omöjliggör politiken''', som bryter med den politiska representationen. Antipolitiken rymmer båda dessa aspekter; vi har ofta samtidigt dels antipolitik som reser sig ur en omöjlighet och därför är påtvingad, dels antipolitik som handlar om ett omöjliggörande av politiken och snarare vilar på en strategi än på en &quot;yttre&quot; nödvändighet.<br /> <br /> Det har varit främst i [[Anarkism|anarkistiska]] och [[Ultravänstern|ultravänsteristiska]] kretsar som en medvetet antipolitisk hållning har manifesterats. Förutom förkastandet av representation (av vilket slag det än må vara; fackföreningar, partier, ledare och ikoner, plattformar, etc.) så avvisas också de processer som tenderar mot en &quot;politisk&quot; (i meningen avskild sfär) lösning av en situation, snarare än en &quot;enhetliggörande&quot; utveckling, alltså uppror, uppbrott, absolut vägran och omvälvande.<br /> <br /> === Läs mer ===<br /> * [[Karl Marx]]: [https://www.marxists.org/svenska/marx/1844/socialreformen.htm Kritiska randanmärkningar till artikeln &quot;Kungen av Preussen och socialreformen. Av en preussare]<br /> * [[Robert Kurz]]: [[Politikens slut]]<br /> * [[Gilles Dauvé]]: [https://www.riff-raff.se/vd/kapitalism_o_kommunism.php Kapitalism och kommunism]<br /> * Dominique Blanc: [[En värld utan pengar: kommunism]]<br /> * [[Etienne Balibar]]: [https://www.sss.ias.edu/sites/sss.ias.edu/files/pdfs/Crisis-and-Critique-2018-19/balibar_constellations.pdf Uprising in the Banlieues]<br /> * K. Aarons: [http://www.metamute.org/editorial/articles/no-selves-to-abolish-afropessimism-anti-politics-and-end-world No selves to abolish: afropessimism, anti-politics and the end of the world]<br /> * Vincent Garton: [https://cyclonotrope.wordpress.com/2017/05/06/antipolitics-and-the-inhuman/ Antipolitics and the inhuman]<br /> <br /> [[Kategori:Antipolitik och kommunisering]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Ansiktsl%C3%B6st_motst%C3%A5nd&diff=3686 Ansiktslöst motstånd 2020-04-12T16:20:36Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Fil:Ansikte.jpg|right]]'''Ansiktslöst motstånd''' är ett begrepp myntat av [[Kamunist Kranti]] som en benämning på de &quot;mikrokonflikter&quot; som finns på en arbetsplats. Det handlar om mer eller mindre fantasifulla metoder som vi tar till för att göra livet drägligare när vi löneslavar. Det innefattar kampmetoder som slår direkt mot arbetsköparna utan förvarning, som är enkla att tillämpa och som ofta uppnår omedelbara resultat. Det kan handla om maskning, om extra långa rökpauser, om att rutinmässigt skriva upp någon halvtimme extra på arbetsrapporten osv.<br /> <br /> ===Isbergsmodellen===<br /> Många gör misstaget att se arbetarkampen som enbart de stora och/eller öppna kamperna, som strejker och förhandlingar. Men då arbetarkampen bedrivs till stor del i det fördolda, varenda dag, inte bara när facket begärt förhandling, kan vi säga att vi har att göra med en &quot;isbergsmodell&quot;. Att de öppna konflikterna bara är toppen på ett isberg, bestående av en mängd små dolda kamper som vi deltar i hela tiden. Endast en liten del av kampen sker öppet och kommer till ledningens kännedom. Det är denna osynliga kamp som kallas för ''ansiktslöst motstånd'', och det är ett motstånd som är nödvändigt för en självständig och öppen klasskamp.<br /> <br /> ===Den informella gruppen===<br /> Något som kanske är självklart är att en förutsättning för att den självständiga kampen skall kunna bli verkligt betydelsefull är att det finns en solidaritet arbetarna emellan, en känsla av att man är ett kollektiv med gemensamma intressen. Men det är absolut inte självklart att solidariteten alltid är något på förhand givet. Betydligt oftare så måste den skapas genom kamp. Här kan det &quot;informella gänget&quot; spela en viktig roll. Några börjar vara solidariska med varandra, sätter en standard med en klasskampslinje, som sedan sakta men säkert smittar av sig och börjar tillämpas av fler och fler arbetskamrater. Genom den ökade solidariteten arbetskamraterna emellan och genom framgångsrika delsegrar så får man ett stärkt självförtroende. Samhörigheten med jobbarkompisarna ger en ny rättsmoral. Lojaliteten ligger nu enbart hos arbetskamraterna och hos en själv, inte hos företaget eller ledningen.<br /> <br /> Denna typ av informella grupper kallar [[Kamunist Kranti]] för [[affinitetsgrupp]]er, och de menar att det i de här gruppernas motstånd även finns ett frö till ett samhälle utan löneslaveri:<br /> <br /> :Affinitetsgruppens aktiviteter sträcker sig från ömsesidig hjälp till rutinmässigt motstånd mot produktivitet och disciplin, tillsammans med motstånd och steg i riktning mot förändring som ifrågasätter och utmanar hierarki, konkurrens, penningrelationer och löneslaveri.<br /> <br /> === Mikrokonflikter ===<br /> Den självständiga kampen handlar till stor del om de små vardagliga Mikrokonflikterna. Målet är kanske i första hand att sprida och cirkulera kamperna över hela samhällsterrängen istället för att som många traditionella fack och partier ensidigt fokusera på stora offentliga punktaktioner som strejker och massdemonstrationer. Det ena utesluter inte det andra, men i dagens situation så verkar det dolda vardagsmotståndet vara den mest framåtsyftande tendensen i klasskampen. Åtminstone är det så att den självständiga kampen, ofta i form av Mikrokonflikter, spelar en enormt mycket större roll än den minimala uppmärksamhet den brukar få.<br /> <br /> Det finns flera strategiska fördelar med att prioritera självverksamhet i form av mikrokonflikter, självständig kamp och ”ansiktslöst” motstånd:<br /> <br /> * det ger ökad självtillit, självkänsla och höjer klassmedvetandet<br /> * det kan spridas, är enkelt att reproducera, inte någon specialistkunskap<br /> * det är flexibelt, och därmed på initiativet och på så sätt svårare för arbetsköparna att bemöta<br /> * det är offensivt, man varslar och varskor inte motparten när man ska slå till<br /> * solidariteten och kännedomen om varandras behov växer i kampen<br /> * det är självaktivitet i motsats till byråkratisering<br /> * det skapar mening av meningslöshet, blir därför roligt och bekämpar på så sätt vår alienation och stimulerar vårt engagemang och nyfikenhet istället för att döda dem<br /> * det är decentraliserat och kan, i motsats till strejker, demonstrationer och ockupationer på så sätt ofta undgå högteknologisk övervakning och repression samt reformistiska ledares försök att manipulera och kuppa kampen<br /> <br /> === Vidare läsning ===<br /> * [https://tidningenbrand.se/brand/nummer-4-2002-ansiktslost-motstand/det-ansiktslosa-motstandet-en-arbetsplatsrapport/ Det ansiktslösa motståndet – en arbetsplatsrapport]<br /> * [[Kamunist Kranti]]: [https://libcom.org/library/self-activity-wage-workers-kamunist-kranti Self-Activity of Wage Workers]<br /> * [https://www.riff-raff.se/3-4/arbaut.php Arbetsorganisering och arbetarautonomi i terminal]<br /> * [https://kampatillsammans.wordpress.com/tag/ansiktslost-motstand/ Undersökning och självaktiviteten]<br /> * [https://avslut.wordpress.com/2009/10/22/6/ Organisering vs organisation? – För en klasskamp bortom klasskampen]<br /> * [http://www.wsm.ie/content/faceless-resistance The Usefulness of Faceless Resistance]<br /> [[Kategori:Antipolitik och kommunisering]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Fil:Ansikte.jpg&diff=3685 Fil:Ansikte.jpg 2020-04-12T16:16:14Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div></div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Walter_Benjamin&diff=3684 Walter Benjamin 2020-04-11T17:10:54Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Bild:benjamin1.jpg|left]]'''Walter Bendix Schönflies Benjamin''' (15 Juli 1892—27 september 1940) var en tysk-judisk litteraturkritiker, filosof, översättare och essäist. Hans säregna tänkande kombinerade bland annat [[Frankfurtskolan]]s kritiska teori med judisk messianism. Omöjlig att strikt kategorisera spann hans tänkade över estetiska såväl som metafysiska frågor, dagspolitiska och teologiska, vardagliga och språkliga, etc. Bland hans mest kända verk ingår &quot;[[Försök till kritik av våldet]]&quot;, &quot;Konstverket i reproduktionsåldern,&quot; hans oavslutade magnum opus ''[[Passagearbetet]]'' och &quot;[[Historiefilosofiska teser]]&quot;. Han var nära associerad med Frankfurtskolan och nära vän med Theodore Adorno, liksom andra viktiga tyska kulturpersonligheter som Bertold Brecht, Gershom Sholem, Georg Lukács, Ernst Bloch och Sigfried Kracauer. I Paris var han involverad i [[Sociologiska kollegiet]] med bland andra [[Georges Bataille]].<br /> <br /> Hans tänkande influerade starkt vännerna under hans samtid, särskilt Adorno och Brecht, men förutom en tid under 1920-talet då han fick viss ryktbarhet som litteraturkritiker i Tyskland, föll hans namn snart i glömska innan han först på '50-talet i Tyskland och '60-talet i engelsktalande länder fick en renässans. Särskilt &quot;Konstverket i reproduktionsåldern,&quot; (på tyska som &quot;Das Kunstwerk im Zeitalter seiner technischen Reproduzierbarkeit,&quot; vilket bättre översätts ungefär som &quot;Konstverket i den tekniska reproducerbarhetens tidsålder&quot;) utgiven på engelska 1960, kom att få stort inflytande. Med tiden har andrahandslitteraturen blivit enorm, men i regel akademiskt uppdelad i exempelvis estetiska studier, litteraturvetenskap, filmteori, teologi eller marxism, etc. För Benjamin själv var sådana kategoriseringar något att överkomma, något som separerade tänkandet och motverkade radikaliteten i hans projekt. Hans messianiska förståelse av historien fortsätter att provocera och förvirra såväl marxister som teologer.<br /> <br /> Han skrev för framtiden. Både till innehållet och rent praktiskt. Esther Leslie beskriver hur han sedan tidigt<br /> :constructed [...] archives of his writings, in published, manuscript, draft and photocopied form. Benjamin organized his own archive of materials meticulously. Files, folders, envelopes, boxes and cases harboured correspondence, manuscripts by acquaintances, private and business affairs, memoirs, diaries, photographs, postcards, drawings and notes, index cards, inventories, a list of books read since his school days and a list of hus publications, as well as copies of hus writings, in various drafts and replete with further amendments or curious markings to indicate associations and cross-references. He archived scraps of paper, sketches of essays jotted on the back of library book return reminders, diagrams in the form of compass roses and co-ordinate planes that plotted ideas in relation to each other. Even the most ephemeral objects found a place in his archive, evoking an idea from one of the poets who most fascinated him, Charles Baudelaire, who observed the twinning in modernity of the fugitive and eternal, the transitory and the immutable.&quot;<br /> <br /> <br /> == 1892-1916 : Wyneken, studentradikal, Der Anfang, sionism, erfarenhet, krig, språk ==<br /> &lt;center&gt;<br /> {| style=&quot;width:50%; background:#f5faff; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;&quot;<br /> |<br /> * Undervisas av '''Gustav Wyneken''' och blir hängiven anhängare<br /> * &quot;Ungdomens metafysik&quot;<br /> * &quot;Studenternas liv&quot;<br /> * Träffar '''Gershom Sholem''' som introducerar honom till Rosa Luxemburgs Die Internationale<br /> * &quot;Om språk i allmänhet och människans språk&quot;<br /> |}<br /> &lt;/center&gt;<br /> Walter föddes 15 juli 1892 i Berlin. Hans föräldrar, Emil och Pauline, var välbärgade och assimilerade judar. Brodern Georg föddes 1895 och systern Dora 1901. Familjen blev med tiden mer och mer bemedlade. Emil var köpman och gjorde sig förmögen genom handel av antika föremål och konst. Senare var han rik nog att spekulera på finansmarknaden. Walter utvecklade tidigt en kärlek till böcker. Han avskydde skolan som han först gick i. Men efter en tids sjukdom fick han 1905 istället gå i en internatskola i Haubinda, Thüringen. Föräldrarna hoppades att skolans tillämpning av praktiskt arbete så som hantverk och jordbruksarbete skulle förbättra Walters hälsa. Skolan tillämpade en doktrin som utgick ifrån antagandet att ungdomen var moraliskt överlägsen de äldre. Gustav Wyneken undervisade Walter och var mycket engagerad i radikala pedagogiker och skolreformer. De unga är mer andliga och intellektuella, menade Wyneken, och behövde exponeras för så mycket konst och vetenskap som möjligt. Studenterna tilläts en hög grad av självständighet. Walter höll kontakten med Wyneken i flera decennier. Senare beskrev han sig som en &quot;strikt och fanatisk anhängare till Wyneken&quot;. Studenttillvaron, så som den tillämpades i Wynekens anda, blev för Walter en ideal modell för gemenskap, för en utopi.<br /> <br /> 1910 publicerades han för första gången. Det var dikter och reflektioner om religion och ungdomsfrågor i tidskriften ''Der Anfang'', som startades av en annan Wynekenföljare, Georg Gretor som skrev under pseudonymen Georges Barbizon. Benjamin signerade sina alster som Ardor. Han tog vid den här tiden ställning för socialism och kvinnlig frigörelse. Det ska dock påpekas att Benjamin, precis som Wyneken, var uttryckligen elitister, inspirerade som de var av [[Friedrich Nietzsche|Nietzsches tänkande]]. Geniet hyllades, medelmåttighet föraktades. De närmsta åren därpå reste han mycket omkring Europa och skrev bland annat två resedagböcker. Han kände några av expressionisterna i Berlin kring ''die Neue Club'' men höll ett intellektuellt avstånd. (Några år senare utvecklade han en idé om det &quot;uttryckslösa&quot; som centralt för sin konstteori, som han ställde i motsats till expressionisterna.)<br /> <br /> 1912 började han studera på universitetet i Frieburg im Bresgau. Filologi, allmän historia och filosofi. Nykantianen Heinrich Rickert var en av hans lärare. (Även [[Martin Heidegger]], tre år äldre, gick på Rickerts föreläsningar samtidigt.) Men han blev djupt besviken. Istället fördjupade han sig i sitt engagemang för studiereform i Wynekens anda. Frieburg hade då blivit ett centrum för den radikala studentrörelsen. Det var exempelvis det första universitetet som tillät studenter att tillämpa några av Wynekens principer. Intresset och insatsen för studierna upphörde nästan. Vid samma tid väcktes intresset för sionismen. Han blev involverad i ett tidskriftsprojekt, men innan något konkretiserades drog han sig bort från en sionism som syftade till skapandet av en stat. Emot en nationalistisk och politisk sionism ställde han en kulturell. Denna kulturella sionism skulle förespråka judiska värderingar överallt där judar befann sig, och judar var internationella. Om nationalisterna skrev han att de &quot;de predikar om Palestina men super som tyskar.&quot; Det var mer i mötet med Wyneken som han upptäckte sin judiska sida. <br /> <br /> :I Wickersdorf ser jag något som har påverkat mig och andra judar inombords. Två slutsatser kan dras: antingen är den här idén till sitt väsen judisk (även om en tysk hade uppfunnit det tio gånger om!) eller så är jag och andra judar inte längre sanna judar eftersom vi innerst inne har blivit besatta av något icke judiskt.<br /> <br /> Det judiska arvet, menade Benjamin, &quot;är för mig på intet sätt ett ändamål i sig utan den mest tydliga bäraren och representanten av det andliga.&quot; Benjamin behöll i allt väsentligt den här positionen för resten av sitt liv.<br /> <br /> Benjamin bytte till Berlins universitet under vinterterminen 1912/13 för att läsa filosofi men bytte under våren tillbaka till Frieburg. Han läste bland annat [[Immanuel Kant|Kant]], Schiller, Kierkegaard och Bergson, men var fortfarande besviken på utbildningen. Han blev vän med Christoph Friedlich Heinle (född 1894, två år yngre än Benjamin), som gillade att festa och skriva dikter. 1913 (21 år gammal) reser han igen mycket, bland annat till Paris, som han blir förälskad i. Han skriver att han känner sig mer hemma där än i Berlin. I juni månad skriver han essän &quot;Erfarenhet&quot; för ''Der Anfang''. Där menade han att vuxna bär en mask som de kallar &quot;erfarenhet&quot; men som är &quot;uttryckslös, ogenomträngbar och alltid den samma&quot;. De vuxna hävdar att de har erfarenhet av allt - ungdomen, ideal, hopp, kvinnor, etc. - men att allt var tomt och meningslöst och de föraktar därför ungdomen som påminner dem om drömmarna och begären de en gång hade men nu förlorat. Sådana vuxna ser ingen större mening i världen, har inget &quot;inre förhållande till något annat än det allmänna och redan föråldrade&quot;. De saknar ''Geist''. Walter och hans vänner ägde en annan erfarenhet. I Berlin startar han också en ''Sprechsaal'', en lös sammanslutning av vänner som ägnade kvällar år estetiska och moraliska diskussioner. Gruppen hyrde tillsammans en lägenhet som de kallade &quot;Hemmet&quot; och till vilken alla hade obegränsad tillgång, och där möten hölls. Intentionen var att utveckla [[Livs-form|ett nytt sätt att leva]], utan de äldres auktoritära inflytande. Walter skriver vid den här tiden artiklar för ''Der Anfang'' som angriper repressionen i skolan och i hemmet, det borgerliga hyckleriet, tydligt influerade av [[Friedrich Nietzsche|Nietzsche]]. Skolväsendet provocerades av ''Der Anfang''s vågade perspektiv och Benjamin förkastade den akademiska banan. Han föredrog diskussionerna med vännerna, där de fördjupade sig i Spitteler, George, Rilke och Kierkegaard. Det var där som var och en bemödade sig att &quot;återställa sin ungdomlighet.&quot; Kretsen var dock hela tiden en minoritet i den bredare studentrörelse, som inkluderade allt från nationalister och socialdemokrater till kommunister och religösa. Benjamins radikala fraktion visste detta men brydde sig inte, de var stolta över sin &quot;extrema och radikala idealism&quot;. (De som kunde räknas som &quot;wynekianer&quot; estimeras ha varit omkring 3000 vid 1914.)<br /> <br /> Under 1914 blev Walter tillsammans med Grete Radt, som också var en aktivist i kretsen kring Wyneken och ''Der Anfang''. Vid den här tiden sökte han också ordförandeskapet för Fria studentförbundet(?). Han fick posten. Hans tacktal, som delvis inkluderades i texten 'Studenternas liv', orsakade en del kontrovers; han hävdade att genuint studerande inte självklart leder till de alienerade existenser som yrkesliven som hos en läkare, advokat eller professor innebär. De moderna lärosätena har tvingats &quot;överge sin ursprungliga enhet i idén om kunskap, en enhet som nu i deras ögon har blivit ett mysterium, om inte en fiktion.&quot; Utbildningen anpassades till borgerliga förhållanden, det kritiska medvetandet reducerades till tomma gester, som en fritidssysselsättning. Studenter bör istället konfrontera &quot;de stora metafysiska frågor som ställdes av [[Platon]] och [[Spinoza]], romantikerna och Nietzsche,&quot; de bör fördjupa sig i vad det innebär att leva och förebygga &quot;studerandets förfall till ett ihopsamlande av information&quot;. När 'Studenternas liv' publicerades 1915 hade Walter redan lämnat ordförandeposten. Första världskriget hade börjat. I protest tog vännen Heinle och hans flickvän Rika Seligson sina liv, i &quot;Hemmet&quot;. Detta påverkade Walter djupt. Vid samma tid uttalade Wyneken sitt stöd för Tyskland i kriget. För Walter vare detta inget annat än att offra ungdomen till staten, ett fullständigt svek av sina egna ideal. I ett brev bröt han alla band till Wyneken &quot;helt utan reservationer&quot;.<br /> <br /> Efter att först ha ansökt om tjänstgöring (men blev direkt avvisad) började han, efter Heinles död, Wynekens svek och ungdomsrörelsens kollaps, vända sig aktivt emot kriget. Han undvek militärtjänstegöring tre gånger. Vid en föreläsning av socialisten Kurt Hiller möter Walter för första gången Gerhard Scholem, som kom att bli en livslång vän. Scholem gav Walter första numret av ''Die Internationale'', [[Rosa Luxemburg]] och Franz Mehrings tidning. Walter tyckte den var &quot;utmärkt.&quot; Scholem hade vid den här tiden deltagit i underjordiska möten organiserade av sympatisörer till Luxemburg och Karl Liebknecht, kärnan till vad som kom att bli det tyska kommunistpartiet. Samtalen med Scholem resulterade i ett intresse för språk, och tre essäer; &quot;Trauerspiel och tragedi&quot;, &quot;Språkets roll i ''Trauerspiel'' och tragedi&quot;, och &quot;Om språk som sådant och människans språk&quot;. Walters tänkande om språk informerades mycket av lingvisten J. G. Hamann, som menade att språk var spillror av en ursprunglig gudomlig artikulation av unika egennamn.<br /> <br /> [[Kategori:Walter Benjamin]]<br /> [[Kategori:Apokalyptik, messianism och befrielseteologi]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Walter_Benjamin&diff=3683 Walter Benjamin 2020-04-11T15:32:21Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Bild:benjamin1.jpg|left]]'''Walter Bendix Schönflies Benjamin''' (15 Juli 1892—27 september 1940) var en tysk-judisk litteraturkritiker, filosof, översättare och essäist. Hans säregna tänkande kombinerade bland annat [[Frankfurtskolan]]s kritiska teori med judisk messianism. Omöjlig att strikt kategorisera spann hans tänkade över estetiska såväl som metafysiska frågor, dagspolitiska och teologiska, vardagliga och språkliga, etc. Bland hans mest kända verk ingår &quot;[[Försök till kritik av våldet]]&quot;, &quot;Konstverket i reproduktionsåldern,&quot; hans oavslutade magnum opus ''[[Passagearbetet]]'' och &quot;[[Historiefilosofiska teser]]&quot;. Han var nära associerad med Frankfurtskolan och nära vän med Theodore Adorno, liksom andra viktiga tyska kulturpersonligheter som Bertold Brecht, Gershom Sholem, Georg Lukács, Ernst Bloch och Sigfried Kracauer. I Paris var han involverad i [[Sociologiska kollegiet]] med bland andra [[Georges Bataille]].<br /> <br /> Hans tänkande influerade starkt vännerna under hans samtid, särskilt Adorno och Brecht, men förutom en tid under 1920-talet då han fick viss ryktbarhet som litteraturkritiker i Tyskland, föll hans namn snart i glömska innan han först på '50-talet i Tyskland och '60-talet i engelsktalande länder fick en renässans. Särskilt &quot;Konstverket i reproduktionsåldern,&quot; (på tyska som &quot;Das Kunstwerk im Zeitalter seiner technischen Reproduzierbarkeit,&quot; vilket bättre översätts ungefär som &quot;Konstverket i den tekniska reproducerbarhetens tidsålder&quot;) utgiven på engelska 1960, kom att få stort inflytande. Med tiden har andrahandslitteraturen blivit enorm, men i regel akademiskt uppdelad i exempelvis estetiska studier, litteraturvetenskap, filmteori, teologi eller marxism, etc. För Benjamin själv var sådana kategoriseringar något att överkomma, något som separerade tänkandet och motverkade radikaliteten i hans projekt. Hans messianiska förståelse av historien fortsätter att provocera och förvirra såväl marxister som teologer.<br /> <br /> Han skrev för framtiden. Både till innehållet och rent praktiskt. Esther Leslie beskriver hur han sedan tidigt<br /> :constructed [...] archives of his writings, in published, manuscript, draft and photocopied form. Benjamin organized his own archive of materials meticulously. Files, folders, envelopes, boxes and cases harboured correspondence, manuscripts by acquaintances, private and business affairs, memoirs, diaries, photographs, postcards, drawings and notes, index cards, inventories, a list of books read since his school days and a list of hus publications, as well as copies of hus writings, in various drafts and replete with further amendments or curious markings to indicate associations and cross-references. He archived scraps of paper, sketches of essays jotted on the back of library book return reminders, diagrams in the form of compass roses and co-ordinate planes that plotted ideas in relation to each other. Even the most ephemeral objects found a place in his archive, evoking an idea from one of the poets who most fascinated him, Charles Baudelaire, who observed the twinning in modernity of the fugitive and eternal, the transitory and the immutable.&quot;<br /> <br /> [[Kategori:Walter Benjamin]]<br /> [[Kategori:Apokalyptik, messianism och befrielseteologi]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Fil:Benjamin1.jpg&diff=3682 Fil:Benjamin1.jpg 2020-04-11T14:47:30Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div></div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Christian_Marazzi&diff=3681 Christian Marazzi 2020-03-22T19:58:18Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Fil:Marazzi.jpg|left]]Christian Marazzi föddes i Lugano, Schweiz 1951. Han tog examen i statsvetenskap från University of Padua och en doktorsexamen från City University, båda inom ekonomi. Han har haft befattningar vid universitetet i Lausanne, Padua, New York och Genève, och är för närvarande professor och forskningsdirektör för socioekonomi vid Scuola Universitaria della Svizzera Italiana. På 70-talet i Padua var Marazzi en aktiv medlem i en studiegrupp om pengar organiserad runt tidningen [[Primo Maggio]], som öppnade med [[Sergio Bologna]]s seminell artikel om pengar och kris. Gruppen arbetade nära med påverkan av deklarationen av den 15 augusti 1971 på dollarns oöverförbarhet till guld, som sanktionerade slutet på Bretton Woods-systemet masterminded 1944 av John Maynard Keynes, rådgivare för det brittiska finansministeriet, och Harry Dexter White , chef internationell ekonom vid US Treasury Department. Den monetära vändningen, slutet på guldstandarden, kastade upp nya frågor för Marxsk-analys, särskilt om pengarnas funktion som kapital och som universellt motsvarande. Den senare funktionen skulle ta en sekundär roll och ge plats för uppkomsten av pengar som främst ett fiduciärskrift eller skuldtecken och därmed förstärka dess performativa funktion. Prestationsreglerna styr hur finansmarknaderna verkar som annars har analyserats, i beteendefinansiering, som näringsidkarnas irrationella rationalitet, en huvudsakligen gregarious aktivitet som, precis som språk, agerar genom ord (texten nedan förklarar hur). Marazzi utvecklar dessa insikter under sitt efterföljande arbete, men till skillnad från de flesta beteendeekonomer, när han studerar pengarnas performativa funktion insisterar han, med Marx, att pengar alltid är kapital som befaller arbetskraft.<br /> <br /> {| placement=&quot;left&quot;; style=&quot;width:100%; background:#fcfcfc; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;&quot;<br /> |style=&quot;width:35%; color:#000&quot;|<br /> '''Nyckelbegrepp:''' ränta, värde, Clintonomics, immateriellt arbete, post-Fordism&lt;br&gt;<br /> '''Relaterade personer:''' [[Antonio Negri]], [[Paolo Virno]]<br /> |}<br /> <br /> Språk och kommunikation finns strukturellt och samtidigt när det gäller både produktion och distribution av varor och tjänster och finanssfären, och [...] det är just av denna anledning som förändringar i arbetsvärlden och ändringar på finansmarknaderna måste ses som två sidor av samma mynt ”(kapital och språk).<br /> Arbetarnas sida av myntet faller aldrig ur synen i hans analyser, där mycket tonvikt läggs på den djupt sammankopplade karaktären av processerna för nedmontering av välfärd, privatisering av offentliga tillgångar och ekonomisering av vardagen - som alla försökte forma en supplerande arbetskraft.<br /> <br /> Enligt Marazzis senaste analys har skuldrelationer blivit det primära sättet att möta sociala behov. På grund av detta utnyttjar modern finansiering &quot;mänskliga råvaror.&quot; Det nakna livet för arbetare som inte har något annat än att erbjuda sig är detta råmaterial, i en tur där fattigdom och öde görs lönsamma och, ur en fråga som behandlas av välfärdsbestämmelserna, förvandlas tillbaka till en resurs för överskott utvinning, vilket effektivt markerar slutet av den historiska kompromissen från Fordisten<br /> <br /> I linje med andra politiska ekonomer i [[operaismo]]traditionen förser Marazzi oss med en övertygande samtida översättning av begreppet social fabrik - ett uttryck som signalerade det ögonblick samhället började producera innan det gick in i fabriken och utanför den, uppdelningen av gränserna som avgränsar en privilegierad produktionsplats, men också en betydande externisering av produktionskostnaderna, som i sig inledde en process för att bli vinsthyra. Den sociala fabriken heter nu produktionen - och därför utnyttjande och utvinning av övervärde - av det gemensamma: uppsättningen av resurser, färdigheter, mänskliga fakulteter och förmågor, information, tecken, sällskap, påverkan som är gemensamma för alla människor är produktionen. av värde och utvinning av överskott. Detta innebär att finansiella kriser, och här krisen är ett systemiskt misslyckande som innebär förstörelse av kapital, också kräver förstörelse av samhället, därav våldet.<br /> <br /> Enligt Marazzis uppfattning kan finansiella cykler inte förstås oberoende av klasskamp, ​​vare sig det gäller kapitalets svar på det eller dets förebyggande och förhandsgranskning. Hans betoning på subjektivitetens väsentliga roll i systemet leder till att Marazzi motsätter sig den vanliga skillnaden mellan en ”verklig” eller produktiv ekonomi och en finansiell ekonomi. Finansieringen sprider sig över hela konjunkturcykeln snarare än att antingen ersätta eller använda den så kallade realekonomins primära roll. För Marazzi är det ingen &quot;parasitisk avvikelse&quot;, utan en form av kapitalansamling som är betydande med resten av ekonomin.<br /> <br /> Marazzi är utan tvekan bäst känd och uppskattad som en akut observatör av och kommentator på ekonomiska kriser, ofta berömd för sina förväntningar. För sociala rörelser är han den intellektuella för begripliga förklaringar av den senaste bysten ur folkets synvinkel, och prestandan i hans egna analyser har ibland landat honom i problem med de krafter som finns. Övertid har han bidragit starkt till att fördriva obscurantistiska tendenser i ekonomernas språk och i detta är han en militant offentlig intellektuell. Med stil tillför han krönikor på ekonomi och finans med filosofisk poesi och sänker sina sändningar på den globala ekonomin med vett. Hans bästa stunder lurar ofta lurt mellan linjerna. Kanske är Marazzi verkligen en filosof som uttryckligen uttrycker världens ekonomi i poetisk form, och det är hans poetiska förmåga som gör glimtar av helheten ibland synliga.<br /> <br /> {| placement=&quot;left&quot;; style=&quot;width:100%; background:#fcfcfc; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;&quot;<br /> |style=&quot;width:35%; color:#000&quot;|<br /> [https://www.generation-online.org/c/fc_measure2.pdf Rules for the Incommensurable] (2007)&lt;br&gt;<br /> [https://www.generation-online.org/c/fc_measure.htm Measure and Finance] (2007)&lt;br&gt;<br /> [https://www.generation-online.org/c/fc_measure6.pdf L'ammortamento del corpo macchina] (in Italian)(2007)&lt;br&gt;<br /> [https://www.generation-online.org/t/researchfinance Research and Finance]&lt;br&gt;<br /> Capital and Affects. The Politics of the Language Economy (2008), a translation of Il posto dei calzini (The Place for Socks, La svolta linguistica dell’economia e i suoi effetti sulla politica, ed. Casagrande, Lugano and Milan,1994);&lt;br&gt;<br /> E il denaro va – Esodo e rivoluzione dei mercati finanziari (Bollati Boringhieri, ed. Casagrande, Bellinzona 1998, And So the Money Goes: Exodus and Revolution of the Financial Markets;)&lt;br&gt;<br /> Capital and Language: From the New Economy to the War Economy, collecting lectures on “Science, Technology and Society” held at the University of Calabria;&lt;br&gt;<br /> Il comunismo del capitale: finanziarizzazioni, bio-politiche del lavoro e crisi globale (ed. Ombre Corte, Verona 2010) which includes articles published in Multitudes, Posse and Il Manifesto, classical essays such as “Money and the World Crisis: The New Basis of Capitalist Power” from Zerowork 2, 1977, the excellent essay “The Manager’s Dyslexia” translated in English for Angelaki as “Dyslexia and the Economy”, and “The violence of financial capitalism”, published as a standalone book in 2011 as The Violence of Financial Capitalism (2011, Semiotext(e)).&lt;br&gt;<br /> The Linguistic Nature of Money and Finance (2014).&lt;br&gt;<br /> Co-editor of Semiotext(e)'s book [https://libcom.org/files/Autonomia%20-%20Post-Political%20Politics%20(reduced).pdf Autonomia: Post-Political Politics] about the Autonomia movement, a rich anthology of first-hand documents and contemporaneous analysis from Autonomia’s most influential theorists and associates.<br /> |}<br /> <br /> [[Kategori:Operaismo and beyond]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Christian_Marazzi&diff=3680 Christian Marazzi 2020-03-22T19:32:59Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Fil:Marazzi.jpg|left]]Christian Marazzi föddes i Lugano, Schweiz 1951. Han tog examen i statsvetenskap från University of Padua och en doktorsexamen från City University, båda inom ekonomi. Han har haft befattningar vid universitetet i Lausanne, Padua, New York och Genève, och är för närvarande professor och forskningsdirektör för socioekonomi vid Scuola Universitaria della Svizzera Italiana. På 70-talet i Padua var Marazzi en aktiv medlem i en studiegrupp om pengar organiserad runt tidningen [[Primo Maggio]], som öppnade med [[Sergio Bologna]]s seminell artikel om pengar och kris. Gruppen arbetade nära med påverkan av deklarationen av den 15 augusti 1971 på dollarns oöverförbarhet till guld, som sanktionerade slutet på Bretton Woods-systemet masterminded 1944 av John Maynard Keynes, rådgivare för det brittiska finansministeriet, och Harry Dexter White , chef internationell ekonom vid US Treasury Department. Den monetära vändningen, slutet på guldstandarden, kastade upp nya frågor för Marxsk-analys, särskilt om pengarnas funktion som kapital och som universellt motsvarande. Den senare funktionen skulle ta en sekundär roll och ge plats för uppkomsten av pengar som främst ett fiduciärskrift eller skuldtecken och därmed förstärka dess performativa funktion. Prestationsreglerna styr hur finansmarknaderna verkar som annars har analyserats, i beteendefinansiering, som näringsidkarnas irrationella rationalitet, en huvudsakligen gregarious aktivitet som, precis som språk, agerar genom ord (texten nedan förklarar hur). Marazzi utvecklar dessa insikter under sitt efterföljande arbete, men till skillnad från de flesta beteendeekonomer, när han studerar pengarnas performativa funktion insisterar han, med Marx, att pengar alltid är kapital som befaller arbetskraft.<br /> <br /> {| placement=&quot;left&quot;; style=&quot;width:100%; background:#fcfcfc; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;&quot;<br /> |style=&quot;width:35%; color:#000&quot;|<br /> '''Nyckelbegrepp:''' ränta, värde, Clintonomics, immateriellt arbete, post-Fordism&lt;br&gt;<br /> '''Relaterade personer:''' [[Antonio Negri]], [[Paolo Virno]]<br /> |}<br /> <br /> Språk och kommunikation finns strukturellt och samtidigt när det gäller både produktion och distribution av varor och tjänster och finanssfären, och [...] det är just av denna anledning som förändringar i arbetsvärlden och ändringar på finansmarknaderna måste ses som två sidor av samma mynt ”(kapital och språk).<br /> Arbetarnas sida av myntet faller aldrig ur synen i hans analyser, där mycket tonvikt läggs på den djupt sammankopplade karaktären av processerna för nedmontering av välfärd, privatisering av offentliga tillgångar och ekonomisering av vardagen - som alla försökte forma en supplerande arbetskraft.<br /> <br /> Enligt Marazzis senaste analys har skuldrelationer blivit det primära sättet att möta sociala behov. På grund av detta utnyttjar modern finansiering &quot;mänskliga råvaror.&quot; Det nakna livet för arbetare som inte har något annat än att erbjuda sig är detta råmaterial, i en tur där fattigdom och öde görs lönsamma och, ur en fråga som behandlas av välfärdsbestämmelserna, förvandlas tillbaka till en resurs för överskott utvinning, vilket effektivt markerar slutet av den historiska kompromissen från Fordisten<br /> <br /> I linje med andra politiska ekonomer i [[operaismo]]traditionen förser Marazzi oss med en övertygande samtida översättning av begreppet social fabrik - ett uttryck som signalerade det ögonblick samhället började producera innan det gick in i fabriken och utanför den, uppdelningen av gränserna som avgränsar en privilegierad produktionsplats, men också en betydande externisering av produktionskostnaderna, som i sig inledde en process för att bli vinsthyra. Den sociala fabriken heter nu produktionen - och därför utnyttjande och utvinning av övervärde - av det gemensamma: uppsättningen av resurser, färdigheter, mänskliga fakulteter och förmågor, information, tecken, sällskap, påverkan som är gemensamma för alla människor är produktionen. av värde och utvinning av överskott. Detta innebär att finansiella kriser, och här krisen är ett systemiskt misslyckande som innebär förstörelse av kapital, också kräver förstörelse av samhället, därav våldet.<br /> <br /> Enligt Marazzis uppfattning kan finansiella cykler inte förstås oberoende av klasskamp, ​​vare sig det gäller kapitalets svar på det eller dets förebyggande och förhandsgranskning. Hans betoning på subjektivitetens väsentliga roll i systemet leder till att Marazzi motsätter sig den vanliga skillnaden mellan en ”verklig” eller produktiv ekonomi och en finansiell ekonomi. Finansieringen sprider sig över hela konjunkturcykeln snarare än att antingen ersätta eller använda den så kallade realekonomins primära roll. För Marazzi är det ingen &quot;parasitisk avvikelse&quot;, utan en form av kapitalansamling som är betydande med resten av ekonomin.<br /> <br /> Marazzi är utan tvekan bäst känd och uppskattad som en akut observatör av och kommentator på ekonomiska kriser, ofta berömd för sina förväntningar. För sociala rörelser är han den intellektuella för begripliga förklaringar av den senaste bysten ur folkets synvinkel, och prestandan i hans egna analyser har ibland landat honom i problem med de krafter som finns. Övertid har han bidragit starkt till att fördriva obscurantistiska tendenser i ekonomernas språk och i detta är han en militant offentlig intellektuell. Med stil tillför han krönikor på ekonomi och finans med filosofisk poesi och sänker sina sändningar på den globala ekonomin med vett. Hans bästa stunder lurar ofta lurt mellan linjerna. Kanske är Marazzi verkligen en filosof som uttryckligen uttrycker världens ekonomi i poetisk form, och det är hans poetiska förmåga som gör glimtar av helheten ibland synliga.<br /> <br /> {| placement=&quot;left&quot;; style=&quot;width:100%; background:#fcfcfc; margin-top:1.2em; border:1px solid #ccc;&quot;<br /> |style=&quot;width:35%; color:#000&quot;|<br /> Rules for the Incommensurable (2007)&lt;br&gt;<br /> Measure and Finance (2007)&lt;br&gt;<br /> L'ammortamento del corpo macchina (in Italian)(2007)&lt;br&gt;<br /> Research and Finance&lt;br&gt;<br /> Capital and Affects. The Politics of the Language Economy (2008), a translation of Il posto dei calzini (The Place for Socks, La svolta linguistica dell’economia e i suoi effetti sulla politica, ed. Casagrande, Lugano and Milan,1994);&lt;br&gt;<br /> E il denaro va – Esodo e rivoluzione dei mercati finanziari (Bollati Boringhieri, ed. Casagrande, Bellinzona 1998, And So the Money Goes: Exodus and Revolution of the Financial Markets;)&lt;br&gt;<br /> Capital and Language: From the New Economy to the War Economy, collecting lectures on “Science, Technology and Society” held at the University of Calabria;&lt;br&gt;<br /> Il comunismo del capitale: finanziarizzazioni, bio-politiche del lavoro e crisi globale (ed. Ombre Corte, Verona 2010) which includes articles published in Multitudes, Posse and Il Manifesto, classical essays such as “Money and the World Crisis: The New Basis of Capitalist Power” from Zerowork 2, 1977, the excellent essay “The Manager’s Dyslexia” translated in English for Angelaki as “Dyslexia and the Economy”, and “The violence of financial capitalism”, published as a standalone book in 2011 as The Violence of Financial Capitalism (2011, Semiotext(e)).&lt;br&gt;<br /> The Linguistic Nature of Money and Finance (2014).&lt;br&gt;<br /> Co-editor of Semiotext(e)'s book Autonomia: Post-Political Politics about the Autonomia movement, a rich anthology of first-hand documents and contemporaneous analysis from Autonomia’s most influential theorists and associates.<br /> |}<br /> <br /> [[Kategori:Operaismo and beyond]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Christian_Marazzi&diff=3679 Christian Marazzi 2020-03-22T19:13:26Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Fil:Marazzi.jpg|left]]Christian Marazzi föddes i Lugano, Schweiz 1951. Han tog examen i statsvetenskap från University of Padua och en doktorsexamen från City University, båda inom ekonomi. Han har haft befattningar vid universitetet i Lausanne, Padua, New York och Genève, och är för närvarande professor och forskningsdirektör för socioekonomi vid Scuola Universitaria della Svizzera Italiana. På 70-talet i Padua var Marazzi en aktiv medlem i en studiegrupp om pengar organiserad runt tidningen [[Primo Maggio]], som öppnade med [[Sergio Bologna]]s seminell artikel om pengar och kris. Gruppen arbetade nära med påverkan av deklarationen av den 15 augusti 1971 på dollarns oöverförbarhet till guld, som sanktionerade slutet på Bretton Woods-systemet masterminded 1944 av John Maynard Keynes, rådgivare för det brittiska finansministeriet, och Harry Dexter White , chef internationell ekonom vid US Treasury Department. Den monetära vändningen, slutet på guldstandarden, kastade upp nya frågor för Marxsk-analys, särskilt om pengarnas funktion som kapital och som universellt motsvarande. Den senare funktionen skulle ta en sekundär roll och ge plats för uppkomsten av pengar som främst ett fiduciärskrift eller skuldtecken och därmed förstärka dess performativa funktion. Prestationsreglerna styr hur finansmarknaderna verkar som annars har analyserats, i beteendefinansiering, som näringsidkarnas irrationella rationalitet, en huvudsakligen gregarious aktivitet som, precis som språk, agerar genom ord (texten nedan förklarar hur). Marazzi utvecklar dessa insikter under sitt efterföljande arbete, men till skillnad från de flesta beteendeekonomer, när han studerar pengarnas performativa funktion insisterar han, med Marx, att pengar alltid är kapital som befaller arbetskraft.<br /> <br /> Språk och kommunikation finns strukturellt och samtidigt när det gäller både produktion och distribution av varor och tjänster och finanssfären, och [...] det är just av denna anledning som förändringar i arbetsvärlden och ändringar på finansmarknaderna måste ses som två sidor av samma mynt ”(kapital och språk).<br /> Arbetarnas sida av myntet faller aldrig ur synen i hans analyser, där mycket tonvikt läggs på den djupt sammankopplade karaktären av processerna för nedmontering av välfärd, privatisering av offentliga tillgångar och ekonomisering av vardagen - som alla försökte forma en supplerande arbetskraft.<br /> <br /> Enligt Marazzis senaste analys har skuldrelationer blivit det primära sättet att möta sociala behov. På grund av detta utnyttjar modern finansiering &quot;mänskliga råvaror.&quot; Det nakna livet för arbetare som inte har något annat än att erbjuda sig är detta råmaterial, i en tur där fattigdom och öde görs lönsamma och, ur en fråga som behandlas av välfärdsbestämmelserna, förvandlas tillbaka till en resurs för överskott utvinning, vilket effektivt markerar slutet av den historiska kompromissen från Fordisten<br /> <br /> I linje med andra politiska ekonomer i [[operaismo]]traditionen förser Marazzi oss med en övertygande samtida översättning av begreppet social fabrik - ett uttryck som signalerade det ögonblick samhället började producera innan det gick in i fabriken och utanför den, uppdelningen av gränserna som avgränsar en privilegierad produktionsplats, men också en betydande externisering av produktionskostnaderna, som i sig inledde en process för att bli vinsthyra. Den sociala fabriken heter nu produktionen - och därför utnyttjande och utvinning av övervärde - av det gemensamma: uppsättningen av resurser, färdigheter, mänskliga fakulteter och förmågor, information, tecken, sällskap, påverkan som är gemensamma för alla människor är produktionen. av värde och utvinning av överskott. Detta innebär att finansiella kriser, och här krisen är ett systemiskt misslyckande som innebär förstörelse av kapital, också kräver förstörelse av samhället, därav våldet.<br /> <br /> Enligt Marazzis uppfattning kan finansiella cykler inte förstås oberoende av klasskamp, ​​vare sig det gäller kapitalets svar på det eller dets förebyggande och förhandsgranskning. Hans betoning på subjektivitetens väsentliga roll i systemet leder till att Marazzi motsätter sig den vanliga skillnaden mellan en ”verklig” eller produktiv ekonomi och en finansiell ekonomi. Finansieringen sprider sig över hela konjunkturcykeln snarare än att antingen ersätta eller använda den så kallade realekonomins primära roll. För Marazzi är det ingen &quot;parasitisk avvikelse&quot;, utan en form av kapitalansamling som är betydande med resten av ekonomin.<br /> <br /> Marazzi är utan tvekan bäst känd och uppskattad som en akut observatör av och kommentator på ekonomiska kriser, ofta berömd för sina förväntningar. För sociala rörelser är han den intellektuella för begripliga förklaringar av den senaste bysten ur folkets synvinkel, och prestandan i hans egna analyser har ibland landat honom i problem med de krafter som finns. Övertid har han bidragit starkt till att fördriva obscurantistiska tendenser i ekonomernas språk och i detta är han en militant offentlig intellektuell. Med stil tillför han krönikor på ekonomi och finans med filosofisk poesi och sänker sina sändningar på den globala ekonomin med vett. Hans bästa stunder lurar ofta lurt mellan linjerna. Kanske är Marazzi verkligen en filosof som uttryckligen uttrycker världens ekonomi i poetisk form, och det är hans poetiska förmåga som gör glimtar av helheten ibland synliga.<br /> <br /> [[Kategori:Operaismo and beyond]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Fil:Marazzi.jpg&diff=3678 Fil:Marazzi.jpg 2020-03-22T19:12:20Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div></div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Christian_Marazzi&diff=3677 Christian Marazzi 2020-03-22T19:07:44Z <p>Iammany: Skapade sidan med 'Christian Marazzi föddes i Lugano, Schweiz 1951. Han tog examen i statsvetenskap från University of Padua och en doktorsexamen från City University, båda inom ekonomi. Han...'</p> <hr /> <div>Christian Marazzi föddes i Lugano, Schweiz 1951. Han tog examen i statsvetenskap från University of Padua och en doktorsexamen från City University, båda inom ekonomi. Han har haft befattningar vid universitetet i Lausanne, Padua, New York och Genève, och är för närvarande professor och forskningsdirektör för socioekonomi vid Scuola Universitaria della Svizzera Italiana. På 70-talet i Padua var Marazzi en aktiv medlem i en studiegrupp om pengar organiserad runt tidningen [[Primo Maggio]], som öppnade med [[Sergio Bologna]]s seminell artikel om pengar och kris. Gruppen arbetade nära med påverkan av deklarationen av den 15 augusti 1971 på dollarns oöverförbarhet till guld, som sanktionerade slutet på Bretton Woods-systemet masterminded 1944 av John Maynard Keynes, rådgivare för det brittiska finansministeriet, och Harry Dexter White , chef internationell ekonom vid US Treasury Department. Den monetära vändningen, slutet på guldstandarden, kastade upp nya frågor för Marxsk-analys, särskilt om pengarnas funktion som kapital och som universellt motsvarande. Den senare funktionen skulle ta en sekundär roll och ge plats för uppkomsten av pengar som främst ett fiduciärskrift eller skuldtecken och därmed förstärka dess performativa funktion. Prestationsreglerna styr hur finansmarknaderna verkar som annars har analyserats, i beteendefinansiering, som näringsidkarnas irrationella rationalitet, en huvudsakligen gregarious aktivitet som, precis som språk, agerar genom ord (texten nedan förklarar hur). Marazzi utvecklar dessa insikter under sitt efterföljande arbete, men till skillnad från de flesta beteendeekonomer, när han studerar pengarnas performativa funktion insisterar han, med Marx, att pengar alltid är kapital som befaller arbetskraft.<br /> <br /> Språk och kommunikation finns strukturellt och samtidigt när det gäller både produktion och distribution av varor och tjänster och finanssfären, och [...] det är just av denna anledning som förändringar i arbetsvärlden och ändringar på finansmarknaderna måste ses som två sidor av samma mynt ”(kapital och språk).<br /> Arbetarnas sida av myntet faller aldrig ur synen i hans analyser, där mycket tonvikt läggs på den djupt sammankopplade karaktären av processerna för nedmontering av välfärd, privatisering av offentliga tillgångar och ekonomisering av vardagen - som alla försökte forma en supplerande arbetskraft.<br /> <br /> Enligt Marazzis senaste analys har skuldrelationer blivit det primära sättet att möta sociala behov. På grund av detta utnyttjar modern finansiering &quot;mänskliga råvaror.&quot; Det nakna livet för arbetare som inte har något annat än att erbjuda sig är detta råmaterial, i en tur där fattigdom och öde görs lönsamma och, ur en fråga som behandlas av välfärdsbestämmelserna, förvandlas tillbaka till en resurs för överskott utvinning, vilket effektivt markerar slutet av den historiska kompromissen från Fordisten<br /> <br /> I linje med andra politiska ekonomer i [[operaismo]]traditionen förser Marazzi oss med en övertygande samtida översättning av begreppet social fabrik - ett uttryck som signalerade det ögonblick samhället började producera innan det gick in i fabriken och utanför den, uppdelningen av gränserna som avgränsar en privilegierad produktionsplats, men också en betydande externisering av produktionskostnaderna, som i sig inledde en process för att bli vinsthyra. Den sociala fabriken heter nu produktionen - och därför utnyttjande och utvinning av övervärde - av det gemensamma: uppsättningen av resurser, färdigheter, mänskliga fakulteter och förmågor, information, tecken, sällskap, påverkan som är gemensamma för alla människor är produktionen. av värde och utvinning av överskott. Detta innebär att finansiella kriser, och här krisen är ett systemiskt misslyckande som innebär förstörelse av kapital, också kräver förstörelse av samhället, därav våldet.<br /> <br /> Enligt Marazzis uppfattning kan finansiella cykler inte förstås oberoende av klasskamp, ​​vare sig det gäller kapitalets svar på det eller dets förebyggande och förhandsgranskning. Hans betoning på subjektivitetens väsentliga roll i systemet leder till att Marazzi motsätter sig den vanliga skillnaden mellan en ”verklig” eller produktiv ekonomi och en finansiell ekonomi. Finansieringen sprider sig över hela konjunkturcykeln snarare än att antingen ersätta eller använda den så kallade realekonomins primära roll. För Marazzi är det ingen &quot;parasitisk avvikelse&quot;, utan en form av kapitalansamling som är betydande med resten av ekonomin.<br /> <br /> Marazzi är utan tvekan bäst känd och uppskattad som en akut observatör av och kommentator på ekonomiska kriser, ofta berömd för sina förväntningar. För sociala rörelser är han den intellektuella för begripliga förklaringar av den senaste bysten ur folkets synvinkel, och prestandan i hans egna analyser har ibland landat honom i problem med de krafter som finns. Övertid har han bidragit starkt till att fördriva obscurantistiska tendenser i ekonomernas språk och i detta är han en militant offentlig intellektuell. Med stil tillför han krönikor på ekonomi och finans med filosofisk poesi och sänker sina sändningar på den globala ekonomin med vett. Hans bästa stunder lurar ofta lurt mellan linjerna. Kanske är Marazzi verkligen en filosof som uttryckligen uttrycker världens ekonomi i poetisk form, och det är hans poetiska förmåga som gör glimtar av helheten ibland synliga.<br /> <br /> [[Kategori:Operaismo and beyond]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=The_violence_of_financial_capitalism&diff=3676 The violence of financial capitalism 2020-03-22T19:03:05Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>En bubbla spricker och plötsligt behöver en rad banker räddas. Staternas underskott stiger till andra världskrigets nivåer. Krisen sprider sig och får effekter på arbetslösheten, löner och pensioner. Den slår mot människors vardag. Den här krisen har en lång historia, skriver [[Christian Marazzi]], och kommer sannolikt ha en lång framtid.<br /> <br /> En aspekt som gör den här krisen så svår är att den är global. I skuldländerna (USA, i Europa) satsas det på skattesänkningar och offentliga utgifter. Skattesänkningar har inte fått den effekt som önskades, istället används det till att betala av skulder. Och statens satsningar beror på dess förmåga att låna kapital på obligationsmarknaden. Räntorna på dessa skjuter i höjden eftersom investerarna i obligationerna vill ha mer säkerhet.<br /> <br /> :&quot;The crisis in public debt is destined to provoke a subsequent escalation of interventions in the central banks. The latter would be called upon to buy them in large quantities and to print more currency. With what consequences? Strong inflation, if there is the interlude of a short recovery, or, in some countries … currency crises and hyperinflation. Which, for the citizen, means impressive destruction of private and retirement savings, but for the financial oligarchy an ideal instrument to destroy the value of the enormous quantity of toxic activities held by the large banks.&quot; (Alfonso Tour, citerad på s. 20-21)<br /> <br /> Den finansialiseringsprocess som ledde till krisen skiljer sig från alla tidigare. Tidigare finanskriser grundade sig på ett förhållande mellan &quot;verklig produktion&quot; och fiktivt kapital, och deras motsättningar. Så är det inte längre; finanskapitalet finns med överallt i hela den ekonomiska cykeln, från början till slut. Utvecklingen började i och med tillväxtstagnationen på 1970-talet. Å ena sidan trycktes löner ned, å andra sidan &quot;shifting of profit quotas to financial markets to ensure profitable growth without accumulation.&quot; (s. 29) Alltså, vinstmarginalerna i den &quot;verkliga&quot; ekonomin blir för små och då satsade man de pengarna på börsen (?) istället för nyinvestering/expansion. Förutom att profit inte återinvesteras i kapital och löner så har källorna som driver finansialiseringen multiplicerats; också skulder, räntor, avgifter på (natur)resurser, osv. Beroendet av finansialiseringen har blivit så genomgående att det är omöjligt att helt skilja &quot;verklig produktion&quot; från &quot;fiktivt kapital&quot;.<br /> <br /> :&quot;There is no doubt that, in the [[postfordism|post-Fordist]] configuration of financial capitalism, where the role of wages is reduced and precarized and investments in capital stagnate, the problem of the ''realization'' of profit (that is, selling the surplus-value product) remains the role of consumption by means of ''non-wage incomes''.&quot; (s. 33)<br /> <br /> Privatpersoner tar mer lån, främst då bostadslån (men även t ex studielån och alla små avbetalningar av allt möjligt som multipliceras hastigt). Med denna skuldexplosion blev det viktigt med säkerhet: &quot;securitization of debt-based obligations&quot;. Ett slags försäkringsobligationer som säljs till investeringsbanker. Riskerna döljs och skuldsättingen av inte bara &quot;medelklassen&quot; utan också fattiga expanderar.<br /> <br /> :&quot;In order to function, this capitalism must invest in the bare life of people who cannot provide any guarantee, who offer nothing apart from themselves. It it a capitalism that turns bare life into a direct source of profit. It does so on the basis of a probability calculation according to which the lacking debt repayment is considered &quot;manageable,&quot; i.e. negligible, when considered on the scale of the entire population.&quot; (s. 39)<br /> <br /> :&quot;The thesis that is being put forth here is that financialization is not an unproductive/parasitic deviation of growing quotas of surplus-value and collective saving, but rather the form of capital accumulation symmetrical with new processes of value production.&quot; (s. 48)<br /> <br /> Marazzi menar att värdeförmeringsprocessen i dagens biokapitalism (som han kallar det) i hög grad så att säga pressas ut, externaliseras, från tidigare fasta platser som fabriken, ut i cirkulationssfären, i bytet av varor och tjänster. (Den försvinner inte från fabriken men expanderar och täcker in hela samhället -- samhälleliga fabriken.) Konsumenten med-producerar varan eller tjänsten som den konsumerar. Samtidigt görs arbetskraften mer självständig. Detta möjliggör kostnadsreduktioner för företagen. Kvantiteten merarbete ligger till grund för ökningen av profit som ''inte'' återinvesteras i produktionsprocessen och därför inte genererar fler fasta jobb eller löneökningar. &quot;The excess of surplus-value is, ''instead'', the result of a ''new accumulation process'' that has been in place since the crisis of Fordism ''in'' the sphere of circulation and reproduction of capital.&quot; (s. 53) Kapitalackumulation handlar inte längre om den form av expansion som det gjorde under fordismen utan snarare om att skapa apparater som producerar och fångar in värde producerad utanför den direkta produktionssfären. Människor lockas (eller tvingas) in och producerar allmänningar för att sedan våldsamt kastas ut och exproprieras av kapitalet. Kapitalets logik producerar en allmänning som styckas upp och privatiseras genom att olika brister skapas.<br /> <br /> Marazzis beskriver det som en kolonisering av cirkulationssfären, en global process där både den globala och lokala periferin subsumeras i den finansiella (bio)kapitalismens logik. Från imperialism till [[imperiet]]. Den avgörande punkten i den här processen var enligt Marazzi asienkrisen 1997-1999 eftersom de då krisdrabbade länderna valde att satsa på exportbaserad tillväxt istället för inhemsk efterfrågan (&quot;internal demand&quot;). Asiens vändning var deflationistisk. Och risken för deflation blev också större i USA som därför tvingades ha låga räntesatser. Det var i den här situationen som bankerna utvecklade sina &quot;securitizations.&quot; Kombinationen av dessa två krafter blåser upp den nya bubblan och krisen är en tidsfråga.<br /> <br /> :&quot;The description, however schematic, of the dynamic that led to the subprime bubble burst shows that the crisis ripened within a precis global configuration of capitalist accumulation. Within this configuration and this international division of labor, financialization allowed ''global'' capital to grow thanks to the production of financial rents and consumer debts that endowed international exchanges with ''systemic coherence''. Global economic growth, particularly after the internet bubble crisis and debt redemption on the part of companies after that, saw capital restructure itself with subsequent externalization processes.&quot; (s. 68-69)<br /> <br /> <br /> === Relaterat ===<br /> * [[Marazzi om Googlemodellen]] (utdrag från boken)<br /> * [http://anarchistwithoutcontent.wordpress.com/2010/11/21/christian-marazzi-%E2%80%9Cfinancial-entropy-the-struggle-within-and-against-empire%E2%80%9D/ Financial Entropy: The Struggle Within and Against Empire], anteckningar från en föreläsning av Marazzi.<br /> <br /> [[Kategori:Krisen]]<br /> [[Kategori:Operaismo and beyond]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Arbetsv%C3%A4gran&diff=3675 Arbetsvägran 2020-03-22T18:14:19Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Fil:Arbetsvagran.jpg|right]]'''Arbetsvägran''' inkluderar men begränsas inte till direkta aktioner som maskning, [[sabotage]] och [[strejk]]. Det är inte endast vägran att arbeta utan vägran av arbetsrelationen över huvud taget. Arbetsrelationen är en process som inkluderar köpandet av våra kroppar och vår tid i form av varan arbetskraft, och kapitalets försök att bruka våra kroppar och vår tid efter bytet ägt rum. Arbetsvägran äger rum under hela denna process: försök att göra sig av med behovet att sälja sig som en vara, och försök att göra motstånd eller helt vägra att brukas som arbetskraft.<br /> <br /> Arbetsvägran ska inte enbart förstås som en uppsättning praktiker (som maskning, sabotage, strejk, etc) utan mer som ett förhållningssätt till lönearbetet som sådant. Det kan ta sig en mängd olika uttryck, somliga [[Ansiktslöst motstånd|dolda]] andra öppna, långsiktiga eller direkta, [[Bartleby på Toyota|passiva]] eller aktiva, och så vidare. Det är alltså en praktisk kritik av både arbetet som form och dess innehåll, av att [[Alienation|mänsklig verksamhet och kreativitet inom kapitalismen reduceras till en process för ackumulerande av värde]].<br /> <br /> Arbetsvägran har alltid varit en del av [[proletariat|proletariatets]] kamp mot kapitalet men har manifesterat sig på olika sätt genom tiderna ofta i konflikt med den officiella arbetarrörelsen. En av få politiska rörelser som hade arbetsvägran som uttalad strategi var [[operaismo|operaisterna]]. Deras ledande teoretiker [[Mario Tronti]] skriver i ''Kampen mot arbetet'':<br /> <br /> :''Idag behöver bara arbetarklassen betrakta sig själv för att förstå kapitalet. Den behöver bara bekämpa sig själv för att kunna förstöra kapitalet. Den behöver erkänna sig själv som en politisk kraft och negera sig som en produktiv kraft. För att bevisa detta påstående behöver vi bara se på arbetarnas kamper. Under en strejk är ”producenten” omedelbart identifierad med klassfienden. Arbetarklassen konfronterar sitt eget arbetet som en fientlig styrka – som en fiende. Det här är inte bara utgångspunkten för klassantagonismen, utan även för organiseringen av denna antagonism.''<br /> <br /> ==Läs mer==<br /> * Paul Lafargue: [https://www.marxists.org/svenska/lafargue/1883/1883.htm Rätten till lättja] (1883)<br /> * Brutus Östling &amp; Göran Bergström: [http://www.krigsmaskinen.se/insurrection_raven/se_texts/ratten_till_lattja.html Rätten till arbete eller rätten till lättja?] (Efterskrift till Lafargues ''Rätten till lättja'') (1989)<br /> * Herman J. Schuurman: [https://beyondresistance.wordpress.com/2013/04/04/for-work-is-a-crime-by-herman-j-schuurman-1924/ For work is a crime] (1924)<br /> * Mario Tronti: [http://www.krigsmaskinen.se/insurrection_raven/se_texts/vi_vill_ha_allting.html#kampen_mot_arbetet Kampen mot arbetet] (1966)<br /> * Arbetarkommittén i Porto Marghera: [http://libcom.org/library/refusal-work-workers-committee-porto-marghera-1970 The refusal of work] (1970)<br /> * [[Antonio Negri]]: [https://libcom.org/library/capitalist-domination-working-class-sabotage-negri Capitalist domination and working class sabotage] (1977)<br /> * [[Echanges et mouvements]]: [http://libcom.org/library/echanges-movement-refusal-work The refusal of work] (1979)<br /> * [[Raoul Vaneigem]]: [http://www.scenewash.org/lobbies/chainthinker/situationist/vaneigem/bop/bop.html The book of pleasures] (1979)<br /> * [[Kamunist Kranti]]: [http://libcom.org/library/ballad-against-work-kamunist-kranti A ballad against work] (1997)<br /> * Norbert Trenkle: [http://www.krisis.org/1998/terror-of-labour/ Terror of labour] (1998)<br /> * [[Krisis]]: [http://www.krisis.org/1999/manifesto-against-labour/ Manifesto against labour] (1999)<br /> * Rasmus Fleischer: [https://www.rasmusfleischer.se/2019/09/vad-ar-det-som-kritiseras-i-arbetskritiken/ Vad är det som kritiseras i arbetskritiken?] (2013)<br /> <br /> [[Kategori:Antipolitik och kommunisering]]<br /> [[Kategori:Operaismo and beyond]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Fil:Arbetsvagran.jpg&diff=3674 Fil:Arbetsvagran.jpg 2020-03-22T18:13:52Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div></div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Antipolitik&diff=3673 Antipolitik 2020-03-22T17:29:19Z <p>Iammany: /* Läs mer */</p> <hr /> <div>[[Bild:Anti_pink.jpg|right]]'''Antipolitik''' (inte att förväxlas med ''a''politik eller &quot;opolitisk&quot;) betecknar en hållning och ett tillstånd som inifrån och genom [[politik|det politiska]] bryter och går bortom dess bestämningar. Antipolitiken grundar sig då inte längre på de rådande förhållandena eller mobiliseringen av politiska intressen eller [[subjektivitet]]er. Ett sätt att förstå antipolitiken är att som [[Etienne Balibar]] definiera det som '''det som reser sig ur politikens omöjlighet'''. För Balibar är antipolitiken ett försök att skapa erkännande och svar från [[Staten|den politiska apparaten]]. Antipolitiken kan emellertid förstås tvärtom som '''det som omöjliggör politiken''', som bryter med den politiska representationen. Antipolitiken rymmer båda dessa aspekter; vi har ofta samtidigt dels antipolitik som reser sig ur en omöjlighet och därför är påtvingad, dels antipolitik som handlar om ett omöjliggörande av politiken och snarare vilar på en strategi än på en &quot;yttre&quot; nödvändighet.<br /> <br /> Det har varit främst i [[Anarkism|anarkistiska]] och [[Ultravänstern|ultravänsteristiska]] kretsar som en medvetet antipolitisk hållning har manifesterats. Förutom förkastandet av representation (av vilket slag det än må vara; fackföreningar, partier, ledare och ikoner, plattformar, etc.) så avvisas också de processer som tenderar mot en &quot;politisk&quot; (i meningen avskild sfär) lösning av en situation, snarare än en &quot;enhetliggörande&quot; utveckling, alltså uppror, uppbrott, absolut vägran och omvälvande.<br /> <br /> === Läs mer ===<br /> * [[Karl Marx]]: [https://www.marxists.org/svenska/marx/1844/socialreformen.htm Kritiska randanmärkningar till artikeln &quot;Kungen av Preussen och socialreformen. Av en preussare]<br /> * [[Robert Kurz]]: [[Politikens slut]]<br /> * [[Gilles Dauvé]]: [https://www.riff-raff.se/vd/kapitalism_o_kommunism.php Kapitalism och kommunism]<br /> * Dominique Blanc: [[En värld utan pengar: kommunism]]<br /> * K. Aarons: [http://www.metamute.org/editorial/articles/no-selves-to-abolish-afropessimism-anti-politics-and-end-world No selves to abolish: afropessimism, anti-politics and the end of the world]<br /> * Vincent Garton: [https://cyclonotrope.wordpress.com/2017/05/06/antipolitics-and-the-inhuman/ Antipolitics and the inhuman]<br /> <br /> [[Kategori:Antipolitik och kommunisering]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=D%C3%A9rive&diff=3672 Dérive 2020-03-15T14:14:30Z <p>Iammany: /* Böcker */</p> <hr /> <div>[[Bild:Derive.jpg|right]]En dérive är en oplanerad &quot;drift&quot; genom ett landskap, oftast urbant, där personen eller gruppen låter omgivningen bestämma riktningen. Idén är att omgivningen (geografin, arkitekturen, rörelser av människor och trafik, symboler, ljud, lukter etc) påverkar, medvetet eller inte, våra känslor och beteenden och därmed bestämmer hur vi upplever den. Med dérive kan ett områdes &quot;psykogeografi&quot; kartläggas och undersökas, med målet att upptäcka nya erfarenheter och '''[[situation|skapa situationer]]'''.<br /> <br /> Begreppet användes först bland [[Lettristiska internationalen]], med bland andra [[Guy Debord]], som sedan också utvecklade det ytterligare som en av [[Situationistiska internationalen]]s huvudsakliga praktiker. Enligt Debord bör man när en dérive utförs försöka släppa alla tankar och sysslor relaterat till arbete och fritid, hålla ett så öppet sinne som möjligt och låta vadhelst som attraherar att guida driften. Dérive gör det då möjligt att uppleva sådant som annars stängts ute från vår [[vardagen|vardag]], och kan ge upphov till nya möten och [[situation]]er.<br /> <br /> === Vidare läsning ===<br /> * Engelska wikipedia om [http://en.wikipedia.org/wiki/D%C3%A9rive dérive] och [http://en.wikipedia.org/wiki/Psychogeography psykogeografi]<br /> * Guy Debord: [http://www.cddc.vt.edu/sionline/si/theory.html Theory of the dérive]<br /> * [http://www.3ammagazine.com/3am/psychogeography-merlin-coverley/ Intervju med Merlin Coverly om psykogeografi]<br /> * Joseph Hart: [http://www.utne.com/community/a-new-way-of-walking.aspx?PageId=1 A new way of walking]<br /> * [http://library.nothingness.org/articles/SI/en/display/238 Drifitng with The Situationist International]<br /> * Denis Wood: [https://krygier.owu.edu/krygier_html/geog_222/geog_222_lo/Lynch_Debord_Carto.45.3.003.pdf Lynch Debord: About Two Psychogeographies]<br /> * Håkan Forsell: [https://arbetsbok.com/2018/11/23/den-kritiska-stadsvandring-introduktion-till-en-metod/ Den kritiska stadsvandringen – Introduktion till en metod]<br /> <br /> === Böcker ===<br /> * Thomas de Quincey: En engelsk opieätares bekännelser<br /> * Patrick Straram: Les bouteilles se couchent<br /> * Will Self: Psychogeography ([https://www.independent.co.uk/arts-entertainment/books/features/psychogeography-will-self-and-ralph-steadman-take-manhattan-5339307.html Ett utdrag finns här])<br /> <br /> [[Kategori:Situationistiska internationalen]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Gilets_Jaunes&diff=3671 Gilets Jaunes 2020-03-14T21:21:09Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Bild:Giletsjaunes.jpg|right]]'''Interventioner'''<br /> * [https://ediciones-ineditos.com/2018/11/28/on-the-gilets-jaunes-dispatches-from-france/ On the Gilets Jaunes: Dispatches from France] (Nov 22, 26 och 27)<br /> * [http://ill-will-editions.tumblr.com/post/180774090884/next-stop-destitution-published-on-lundi-matin NEXT STOP: DESTITUTION] [https://tidningenbrand.se/2018/12/08/lundi-matin-nasta-steg-for-gula-vastarna/ Svensk översättning] (Dec 3)<br /> * [https://non.copyriot.com/dec-1st-pushing-the-disorder-further/ DEC. 1ST – PUSHING THE DISORDER FURTHER] (Dec 3)<br /> * Common Ware: [https://ediciones-ineditos.com/2018/12/05/the-vests-are-always-yellower-on-the-other-side-an-italian-dispatch-editorial/ The Vests Are Always Yellower On The Other Side — An Italian Dispatch Editorial] (Dec 5)<br /> * [https://cominsitu.wordpress.com/2018/12/08/contribution-to-the-rupture-in-progress/ Contribution to the Rupture in Progress] (Dec 7)<br /> * Antonio Negri: [http://www.euronomade.info/?p=11407 Cronache francesi] (Dec 11)<br /> * [http://www.19h17.info/2018/12/12/non-a-la-ricuperation/ Non à la ricupération!] (Dec 12)<br /> * [http://www.19h17.info/2018/12/18/ric-ou-revolution/ RIC ou révolution?] (Dec 18)<br /> * [http://ill-will-editions.tumblr.com/post/181256401859/resituating-the-yellow-vest-movement-this-article RESITUATING THE YELLOW VEST MOVEMENT] (Dec 19)<br /> * [http://autonomies.org/2019/02/the-gilets-jaunes-the-war-of-images/ The war of images (Appel des brigades d’actions cinématographiques)] (Dec 19)<br /> * [https://ediciones-ineditos.com/2019/01/15/the-coming-crisis-breath-yellow-vests-where-are-we-going/ The coming crisis, breath &amp; yellow vests: where are we going?] (Jan 11)<br /> * [https://non.copyriot.com/gilets-jaunes-between-horizontal-autonomies-and-vertical-unity-yellow-letters/ Gilets jaunes: Between horizontal autonomies and vertical unity] (Jan 27, 29)<br /> * [http://autonomies.org/2019/03/the-gilets-jaunes-an-ultimatum/ ULTIMATUM] (Mars 10)<br /> <br /> <br /> [[Bild:Giletsjaunes2.jpg|right]][[Bild:Giletsjaunes3.jpg|right]][[Bild:Onveutdesthunes.jpg|right]]'''Rapporter och längre analyser'''<br /> * Félix Boggio Éwanjé-Épée: [https://www.versobooks.com/blogs/4157-the-yellow-vest-a-floating-signifier The Yellow Vest: A Floating Signifier] (Nov 22)<br /> * Théorie communiste: [http://blogtc.communisation.net/?p=243 Note sur le mou­ve­ment des gilets jaunes] [https://kommunisierung.net/Theorie-communiste-Anmerkung-zur Anmerkung zur Bewegung der Gelbwesten] (Nov 23)<br /> * Youcef Brakni: [https://www.infoaut.org/english/if-we-want-to-change-our-destiny-we-must-struggle-in-the-streets “If we want to change our destiny we must struggle in the streets”] (Nov 26)<br /> * crimethinc: [https://crimethinc.com/2018/11/27/the-yellow-vest-movement-in-france-between-ecological-neoliberalism-and-apolitical-movements The Yellow vest movement in France: Between &quot;ecological&quot; neoliberalism and &quot;apolitical&quot; movements] (Nov 27)<br /> * Plateforme d'Enquêtes Militantes: [https://www.viewpointmag.com/2018/12/06/on-a-ridgeline-notes-on-the-yellow-vests-movement/ On a Ridgeline: Notes on the “Yellow Vests” Movement] (Nov 30)<br /> * Aurélie Dianara: [https://www.jacobinmag.com/2018/11/yellow-vests-france-gilets-jaunes-fuel-macron We’re With the Rebels] (Nov 30)<br /> * Nantes Révoltée: [https://gatorna.info/threads/yellowjackets-nantes-blockades-and-wild-demo-no-fa-1880/ Blockades and wild demo – No far right activists in Nantes] (Dec 1)<br /> * Arbete och politik (podd): [https://soundcloud.com/arbete-och-politik/s4e4-sasongavslutning-pa-med-gula-vasten På med gula västen!] (Dec 2)<br /> * Chantal Mouffe: [https://www.versobooks.com/blogs/4149-the-gilets-jaunes-a-reaction-to-the-explosion-of-inequalities-between-the-super-rich-and-the-middle-classes The ‘gilets jaunes’: ‘A reaction to the explosion of inequalities between the super-rich and the middle classes’] (Dec 3)<br /> * [https://beyondeurope.net/886/les-gilets-jaunes-triompheront-whats-going-on-in-france/ Les Gilets Jaunes triompheront? – What’s going on in France] (Dec 4)<br /> * Antonio Negri: [https://www.versobooks.com/blogs/4158-french-insurrection French Insurrection] [https://tidningenbrand.se/2018/12/10/antonio-negri-franskt-uppror/ Svensk översättning] (Dec 4)<br /> * Guillaume Paoli: [https://mosaik-blog.at/gelbwesten-aufstand-frankreich-steuern-chaos/ Gelbwesten sehen rot: der benzinpreis war nur der auslöser] (Dec 4)<br /> * Gabriel Bristow: [https://novaramedia.com/2018/12/05/yellow-jackets-in-movement-understanding-the-gilets-jaunes/ Yellow Jackets in Movement: Understanding the Gilets Jaunes] (Dec 5)<br /> * Frédéric Lordon: [https://www.versobooks.com/blogs/4153-end-of-the-world End of the World?] (Dec 5)<br /> * Svartkatt: [https://anarkism.info/2018/12/05/under-den-gula-vasten/ Under den gula västen] (Dec 5)<br /> * Samuel Hayat: [https://ediciones-ineditos.com/2018/12/11/moral-economy-power-and-the-yellow-vests/ Moral Economy, Power and the Yellow Vests] (Dec 5)<br /> * crimethinc: [https://crimethinc.com/2018/12/06/the-movement-as-battleground-fighting-for-the-soul-of-the-yellow-vest-movement The movement as battleground: Fighting for the soul of the Yellow vest movement] (Dec 6)<br /> * [https://aruthlesscritiqueagainsteverythingexisting1.wordpress.com/2018/12/06/yellow-is-not-the-color-of-spring/ Yellow is not the color of Spring] (Dec 6)<br /> * Apans anatomi (podd): [https://soundcloud.com/apansanatomi/gula-vastarna-sar-vem-skordar Gula västarna sår, vem skördar?] (Dec 6)<br /> * Alain Bertho: [https://www.versobooks.com/blogs/4169-gilets-jaunes-an-extra-parliamentary-political-mobilization Gilets jaunes: an extra-parliamentary political mobilization] (Dec 6)<br /> * [https://thenewinquiry.com/parismaidan/ Paris/Maidan - Two Letters on the Uprising in France] (Dec 7?)<br /> * Richard Seymour: [https://www.patreon.com/posts/23184702 The undead centre meets the shitstorm] (Dec 7)<br /> * David Graeber: [http://news.infoshop.org/europe/the-yellow-vests-show-how-much-the-ground-moves-under-our-feet/ The “Yellow Vests” Show How Much the Ground Moves Under Our Feet] (Dec 7)<br /> * Rachel Knaebel: [https://notesfrombelow.org/article/gilets-jaunes-and-unions-convergence-over-what The Gilets Jaunes and the Unions: A convergence over what?] (Dec 7)<br /> * Adam Nossiter, Elian Peltier &amp; Aurelien Breeden: [https://www.nytimes.com/2018/12/08/world/europe/france-paris-riots-yellow-vest.html Police Crack Down on ‘Yellow Vests’ in France With Tear Gas and Hundreds of Arrests] (Dec 8)<br /> * Tony Le Pennec: [https://www.arretsurimages.net/articles/les-figures-des-gilets-jaunes-entre-la-police-et-leur-base Les figures des gilets jaunes, entre la police et leur base] (Dec 8)<br /> * Politics Theory Other (podd): [https://player.fm/series/politics-theory-other/ep-30-a-bonsai-de-gaulle-sebastian-budgen-on-emmanuel-macron-and-the-yellow-vests-movement &quot;A bonsai de Gaulle&quot; - Sebastian Budgen on Emmanuel Macron and the Yellow Vests movement] (Dec 8)<br /> * Joshua Clover: [https://www.versobooks.com/blogs/4161-the-roundabout-riots The Roundabout Riots] (Dec 9)<br /> * Jerome Roos: [https://roarmag.org/essays/gilets-jaunes-blown-old-political-categories/ “The Gilets Jaunes have blown up the old political categories”] (Dec 11)<br /> * [https://www.versobooks.com/blogs/4180-gilets-jaunes-a-pioneering-study-of-the-low-earners-revolt Gilets jaunes: a pioneering study of the ‘low earners’ revolt] (Dec 11)<br /> * Raoul Vaneigem: [http://www.notbored.org/yellow-jackets.pdf Concerning the “Yellow Jackets”: Everything is possible, even self-managing assemblies in the middle of street intersections, villages and neighborhoods. An interview with Raoul Vaneigem] (Dec 11)<br /> * Rona Lorimer: [https://communemag.com/yellow-vest-diaries/ Yellow-Vest Diaries] (Dec 12)<br /> * Étienne Balibar: [https://www.versobooks.com/blogs/4191-gilets-jaunes-the-meaning-of-the-confrontation ‘Gilets jaunes’: the meaning of the confrontation] (Dec 13)<br /> * crimethinc: [https://crimethinc.com/2018/12/14/the-yellow-vest-movement-showdown-with-the-state-reports-from-the-clashes-in-paris-around-france-and-across-europe The Yellow Vest Movement: Showdown with the State] (Dec 14)<br /> * [https://agitationautonome.com/2018/12/15/theses-sur-les-gilets-jaunes/ Réflexions provisoires sur les Gilets Jaunes] [https://translibleipzig.wordpress.com/2018/12/17/vorlaeufige-gedanken-ueber-die-gilets-jaunes/ Tysk översättning] (Dec 15)<br /> * [https://agitationautonome.com/2018/12/15/gilets-jaunes-discussion-entre-la-grece-et-la-france/ Gilets jaunes : discussion entre la Grèce et la France] (Dec 15?)<br /> * Joshua Clover: [https://popula.com/2018/12/19/five-notes-on-the-yellow-vest-movement/ Five Notes on the Yellow Vest Movement] (Dec 19)<br /> * Samuel Hayat: [https://www.viewpointmag.com/2019/02/13/the-gilets-jaunes-and-the-democratic-question/ The Gilets Jaunes and the Democratic Question] (Dec 24)<br /> * Laurent Gayer: [https://thewire.in/world/gilets-jaunes-protestors-are-questioning-the-value-of-work-under-neoliberalism Gilets Jaunes Protests Are Questioning the Value of Work Under Neoliberalism] (Dec 27)<br /> * Temps Critiques: [http://autonomies.org/2019/01/a-yellow-costume-that-creates-community/ A yellow costume that creates community] (Dec 27)<br /> * Laurent Gayer: [https://thewire.in/world/yellow-vests-and-the-wages-of-violence ‘Yellow Vests’ and the Wages of Violence] (Dec 28)<br /> * Void Circle: [http://voidnetwork.gr/2019/01/02/void-network-signs-timesimage-future-thoughts-yellow-vests-revolt-france/ Signs of the times / Images from the future: Thoughts on the “yellow vests” and the revolt in France] (Jan 2)<br /> * Sebastian Lotzer: [https://non.copyriot.com/paris-a-winter-fairy-tale/ Paris, a winter fairy tale] (Jan 6)<br /> * [[Jacques Rancière]]: [https://non.copyriot.com/the-virtues-of-the-inexplicable-apropos-the-yellow-vests/ The virtues of the inexplicable – apropos the yellow vests] (Jan 8)<br /> * crimethinc: [https://crimethinc.com/2019/01/09/how-the-yellow-vest-movement-survived-into-2019-a-chronicle-from-december-8-2018-to-january-5-2019 How the Yellow Vest Movement Survived into 2019] (Jan 9)<br /> * crimethinc: [https://crimethinc.com/2019/01/10/between-the-reaction-and-the-referendum-nationalism-and-direct-democracy-in-the-yellow-vest-movement Between the reaction and the referendum. Nationalism and direct democracy in the yellow vest movement] (Jan 10)<br /> * Alèssi Dell’Umbria: [http://autonomies.org/2019/02/the-gilets-jaunes-from-both-inside-and-outside-which-side-are-you-on/ Full Metal Yellow Jacket] [http://vitalist.in/archive/full-metal-yellow-jacket Alternativ översättning] (Jan 21)<br /> * Michalis Lianos: [http://autonomies.org/2019/02/the-gilets-jaunes-fragments-of-interpretation/ An experiential politics (II) – The yellow vests as a “people” thinking] (Utdrag) (Feb 19)<br /> * Paul Torino &amp; Adrian Wohlleben: [http://www.metamute.org/editorial/articles/memes-force-%E2%80%93-lessons-yellow-vests Memes with force – lessons from the yellow vests] (Feb 26)<br /> * crimethinc: [https://crimethinc.com/2019/03/22/yellow-vestiges-inside-the-riots-of-march-16-how-the-gilets-jaunes-outlasted-repression-dialogue-and-co-optation Yellow vestiges: Inside the riots of March 16. How the Gilets Jaunes outlasted repression, &quot;dialogue,&quot; and cooptation] (Mars 22)<br /> * [https://agitationautonome.com/2019/04/03/gilets-jaunes-chronique-dun-basculement/ Gilets Jaunes, chronique d’un basculement] (April 3)<br /> * Tristan Leoni: [https://ddt21.noblogs.org/?page_id=2260 Sur les Gilets jaunes] (Maj-Juni)<br /> * [[Gilles Dauvé]]: [http://troploin.fr/node/98 Yellow, Red, Tricolour, or: Class &amp; People] (Juni)<br /> * [[Plateforme d’Enquêtes Militantes]]: [https://www.viewpointmag.com/2019/11/15/back-to-the-future/ Back to the Future: The Yellow Vests Movement and the Riddle of Organization] (Nov 15)<br /> * Gabriel Rockhill: [https://non.copyriot.com/understanding-frances-general-strike-in-the-context-of-the-yellow-vests-and-global-class-warfare/ Understanding France's general strike in the context of the yellow vests and global class warfare] (Jan 13, 2020)<br /> <br /> <br /> <br /> [[Bild:Gj-block.jpg|right]]'''Övrigt relevant'''<br /> * Édouard Louis: [[”Alla som hånar en gul väst hånar min far”]]<br /> * [https://www.aftonbladet.se/kultur/a/G19zqm/europas-senaste-kulturkrig Europas senaste kulturkrig - Johanna Frändén om Édouard Louis och Gula västarna]<br /> * [https://liaisonshq.com/en/2018-11-30-paris November 30th, 2018 · Paris]<br /> * [https://gatorna.info/threads/apropa-den-sk-gula-vasts-rorelsens-kravlista-1895/ Apropå den s.k. ”Gula västs-rörelsens kravlista”] (Dec 7)<br /> * [https://konkrt.se/2018/12/07/har-ar-gula-vastarnas-kravlista Här är Gula västarnas kravlista] (Dec 7)<br /> * Andreas Malm: [https://www.versobooks.com/blogs/4156-a-lesson-in-how-not-to-mitigate-climate-change A Lesson in How Not to Mitigate Climate Change] (Dec 7)<br /> * Mats O. Svensson: [http://www.vagant.no/global-uppvarmn-detta-ar-bara-borjan/ Detta är bara början] (Dec 7)<br /> * [https://www.versobooks.com/blogs/4159-paris-is-not-an-actor-but-a-battlefield-interview-with-eric-hazan “Paris is not an actor, but a battlefield”: Interview with Eric Hazan] (Dec 7)<br /> * Alf Hornborg: [http://www.dagensarena.se/essa/det-folkliga-missnojet-vacker-medelklassens-forakt/ Det folkliga missnöjet väcker medelklassens förakt] (Dec 13)<br /> * [[Raoul Vaneigem]]: [[The Reasons for Wrath]] (Dec ?)<br /> * Koubilichi: [http://autonomies.org/2019/02/the-gilets-jaunes-creative-violence-against-the-brutality-of-th-state/ Dialetic of brutality and of violence] (Feb 2)</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Referensverket&diff=3670 Referensverket 2020-02-29T19:49:22Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>__NOTOC__<br /> <br /> &lt;center&gt;Om du föredrar kan du bläddra i '''[[Referensverket i text]]'''.<br /> <br /> {|style=&quot;border-spacing:8px; margin:0px -8px;&quot;<br /> |class=&quot;MainPageBG&quot; style=&quot;width:75%; border:1px solid #F2F2CE; background:#FFFFF5; vertical-align:top; color:#000;&quot;|<br /> {|width=&quot;100%&quot; cellpadding=&quot;2&quot; cellspacing=&quot;5&quot; style=&quot;vertical-align:top; background:#FFFFF5;&quot;<br /> <br /> &lt;div style=&quot;font-size:130%; border:none; margin:0; padding:.1em; color:#000;&quot;&gt;Specialsidor&lt;/div&gt;<br /> <br /> {| width=&quot;100%&quot; cellpadding=&quot;10&quot;<br /> <br /> |valign=&quot;top&quot; width=&quot;50%&quot;|<br /> <br /> [[Bild:studerakapitalet.jpg|link=Guide till Kapitalet]]&lt;br&gt;<br /> '''&lt;div style=&quot;font-size:115%; border:none; margin:0; padding:.1em; color:#000;&quot;&gt;[[Guide till Kapitalet]]&lt;/div&gt;'''<br /> <br /> |valign=&quot;top&quot; width=&quot;50%&quot;|<br /> <br /> [[Bild:gemenskap1.jpg|link=Gemenskap]]&lt;br&gt;<br /> '''&lt;div style=&quot;font-size:115%; border:none; margin:0; padding:.1em; color:#000;&quot;&gt;[[Gemenskap]]&lt;/div&gt;'''<br /> <br /> |valign=&quot;top&quot; width=&quot;50%&quot;|<br /> <br /> [[Bild:teoripraktik.jpg|link=Om &quot;teori och praktik&quot;]]&lt;br&gt;<br /> '''&lt;div style=&quot;font-size:115%; border:none; margin:0; padding:.1em; color:#000;&quot;&gt;[[Om &quot;teori och praktik&quot;]]&lt;/div&gt;'''<br /> <br /> |-<br /> |}<br /> <br /> |-<br /> |}<br /> &lt;/center&gt;<br /> ----<br /> <br /> [[Bild:Mini_undantagstillstandet.jpg|link=Stato di Eccezione]]<br /> [[Bild:Mini_vildastrejker.gif|link=Sven O. Andersson: Vilda strejker: en undersökning inom Svenska metallindustriarbetareförbundet]]<br /> [[Bild:Mini_rebirth.jpg|link=The rebirth of history]]<br /> [[Bild:Mini_fullylux.jpg|link=Helautomatisk lyxkommunism]]<br /> [[Bild:Mini_ogat.jpg|link=Ögats historia]]<br /> [[Bild:Mini_forgetfoucault.jpg|link=Glöm Foucault]]<br /> [[Bild:Mini_greatfinicial.jpg|link=The great financial crisis]]<br /> [[Bild:Mini_berner.jpg|link=Teknikens värld]]<br /> [[Bild:Mini_envarld.jpg|link=En värld utan pengar: kommunism]]<br /> [[Bild:Mini_unavowable.jpg|link=La Communauté Inavouable]]<br /> [[Bild:Mini_fromriot.jpg|link=Alfredo Bonanno: From Riot to Insurrection]]<br /> [[Bild:Mini_camus.jpg|link=Människans revolt]]<br /> [[Bild:Mini_riot.jpg|link=Riot. Strike. Riot]]<br /> [[Bild:Mini_247.jpg|link=24/7 – Late capitalism and the ends of sleep]]<br /> [[Bild:Mini_cronin.jpg|link=The expanding world]]<br /> [[Bild:Mini_darkdeleuze.jpg|link=Dark Deleuze]]<br /> [[Bild:Mini_tusen.jpg|link=Mille Plateaux]]<br /> [[Bild:Mini_nomadologin.jpg|link=Nomadologin]]<br /> [[Bild:Mini_overvakning.jpg|link=Övervakning och straff]]<br /> [[Bild:Mini_MGW.jpg|link=Filling the void]]<br /> [[Bild:Mini_commonwealth.jpg|link=Commonwealth]]<br /> [[Bild:Mini_imperiet.jpg|link=Imperiet]]<br /> [[Bild:Mini_preussiska.gif|link=Preussiska anarkister]]<br /> [[Bild:Mini_annanfoucault.jpg|link=Foucaults maktanalys]]<br /> [[Bild:Mini_facingreality.jpg|link=Facing reality]]<br /> [[Bild:Mini_jungerarbeiter.jpg|link=Der Arbeiter]]<br /> [[Bild:Mini_indebted.jpg|link=The making of the indebted man]]<br /> [[Bild:Mini_lenin.jpg|link=Vad bör göras?]]<br /> [[Bild:Mini_grav.jpg|link=Gräv där du står]]<br /> [[Bild:Mini_entwertung.jpg|link=Die grosse Entwertung]]<br /> [[Bild:Mini_utanframtid.jpeg|link=Utan framtid]]<br /> [[Bild:Mini_meltdown.jpg|link=Meltdown]]<br /> [[Bild:Mini_violenceoffinancial.jpg|link=The violence of financial capitalism]]<br /> [[Bild:Mini_marxprekapital.jpg|link=Om förkapitalistiska produktionssätt]]<br /> [[Bild:Mini_mattickjr.jpg|link=Business as usual]]<br /> [[Bild:Mini_mattick.jpg|link=Marx och Keynes]]<br /> [[Bild:Mini_nagle.jpg|link=Kill all normies]]<br /> [[Bild:Mini_Holesinthewhole.jpg|link=Holes in the whole]]<br /> [[Bild:Mini_factory.jpg|link=Factory of strategy]]<br /> [[Bild:Mini_noble.jpg|link=Teknologi och klassmakt]]<br /> [[Bild:Mini_Organisation.jpg|link=Organisation of the organisationless]]<br /> [[Bild:Mini_DSU.jpg|link=Det stundande upproret]]<br /> [[Bild:Mini_vanner.jpg|link=Till våra vänner]]<br /> [[Bild:Mini_postone.jpg|link=Time, labor, and social domination]]<br /> [[Bild:Mini_rancierenights.jpg|link=Proletärernas natt]]<br /> [[Bild:Mini_raunig.jpg|link=Factories of knowledge, industries of creativity]]<br /> [[Bild:Mini_micropolitics.jpg|link=The micro-politics of capital]]<br /> [[Bild:Mini_antimass.jpg|link=Antimassmetoder för organisering av kollektiv]]<br /> [[Bild:Mini_reynolds.jpg|link=The coming revolution]]<br /> [[Bild:Mini_roberts.jpg|link=The long depression]]<br /> [[Bild:Mini_streeck.jpg|link=How will capitalism end?]]<br /> [[Bild:Mini_tc_comm.jpg|link=Självorganisering och kommunisering]]<br /> [[Bild:Mini_therborn.jpg|link=Frankfurtskolan - Till kritiken av den kritiska teorin]]<br /> [[Bild:Mini_cybernetikens.jpg|link=Cybernetikens hypotes]]<br /> [[Bild:Mini_inbordeskrig.jpg|link=Introduction à la guerre civile]]<br /> [[Bild:Mini_tronti.jpg|link=Operai e capitale]]<br /> [[Bild:Mini_revolution.jpg|link=Traité de savoir-vivre à l'usage des jeunes générations]]<br /> [[Bild:Mini_vogel.jpg|link=Against nature]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=D%C3%A9rive&diff=3669 Dérive 2020-02-07T22:01:28Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Bild:Derive.jpg|right]]En dérive är en oplanerad &quot;drift&quot; genom ett landskap, oftast urbant, där personen eller gruppen låter omgivningen bestämma riktningen. Idén är att omgivningen (geografin, arkitekturen, rörelser av människor och trafik, symboler, ljud, lukter etc) påverkar, medvetet eller inte, våra känslor och beteenden och därmed bestämmer hur vi upplever den. Med dérive kan ett områdes &quot;psykogeografi&quot; kartläggas och undersökas, med målet att upptäcka nya erfarenheter och '''[[situation|skapa situationer]]'''.<br /> <br /> Begreppet användes först bland [[Lettristiska internationalen]], med bland andra [[Guy Debord]], som sedan också utvecklade det ytterligare som en av [[Situationistiska internationalen]]s huvudsakliga praktiker. Enligt Debord bör man när en dérive utförs försöka släppa alla tankar och sysslor relaterat till arbete och fritid, hålla ett så öppet sinne som möjligt och låta vadhelst som attraherar att guida driften. Dérive gör det då möjligt att uppleva sådant som annars stängts ute från vår [[vardagen|vardag]], och kan ge upphov till nya möten och [[situation]]er.<br /> <br /> === Vidare läsning ===<br /> * Engelska wikipedia om [http://en.wikipedia.org/wiki/D%C3%A9rive dérive] och [http://en.wikipedia.org/wiki/Psychogeography psykogeografi]<br /> * Guy Debord: [http://www.cddc.vt.edu/sionline/si/theory.html Theory of the dérive]<br /> * [http://www.3ammagazine.com/3am/psychogeography-merlin-coverley/ Intervju med Merlin Coverly om psykogeografi]<br /> * Joseph Hart: [http://www.utne.com/community/a-new-way-of-walking.aspx?PageId=1 A new way of walking]<br /> * [http://library.nothingness.org/articles/SI/en/display/238 Drifitng with The Situationist International]<br /> * Denis Wood: [https://krygier.owu.edu/krygier_html/geog_222/geog_222_lo/Lynch_Debord_Carto.45.3.003.pdf Lynch Debord: About Two Psychogeographies]<br /> * Håkan Forsell: [https://arbetsbok.com/2018/11/23/den-kritiska-stadsvandring-introduktion-till-en-metod/ Den kritiska stadsvandringen – Introduktion till en metod]<br /> <br /> === Böcker ===<br /> * Thomas de Quincey: En engelsk opieätares bekännelser<br /> * Patrick Straram: Les bouteilles se couchent<br /> * Will Self: Psychogeography<br /> <br /> [[Kategori:Situationistiska internationalen]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Referensverket&diff=3668 Referensverket 2020-02-07T21:55:04Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>__NOTOC__<br /> <br /> &lt;center&gt;Om du föredrar kan du bläddra i '''[[Referensverket i text]]'''.<br /> <br /> {|style=&quot;border-spacing:8px; margin:0px -8px;&quot;<br /> |class=&quot;MainPageBG&quot; style=&quot;width:75%; border:1px solid #F2F2CE; background:#FFFFF5; vertical-align:top; color:#000;&quot;|<br /> {|width=&quot;100%&quot; cellpadding=&quot;2&quot; cellspacing=&quot;5&quot; style=&quot;vertical-align:top; background:#FFFFF5;&quot;<br /> <br /> &lt;div style=&quot;font-size:130%; border:none; margin:0; padding:.1em; color:#000;&quot;&gt;Specialsidor&lt;/div&gt;<br /> <br /> {| width=&quot;100%&quot; cellpadding=&quot;10&quot;<br /> <br /> |valign=&quot;top&quot; width=&quot;50%&quot;|<br /> <br /> [[Bild:studerakapitalet.jpg|link=Guide till Kapitalet]]&lt;br&gt;<br /> '''&lt;div style=&quot;font-size:115%; border:none; margin:0; padding:.1em; color:#000;&quot;&gt;[[Guide till Kapitalet]]&lt;/div&gt;'''<br /> <br /> |valign=&quot;top&quot; width=&quot;50%&quot;|<br /> <br /> [[Bild:gemenskap1.jpg|link=Gemenskap]]&lt;br&gt;<br /> '''&lt;div style=&quot;font-size:115%; border:none; margin:0; padding:.1em; color:#000;&quot;&gt;[[Gemenskap]]&lt;/div&gt;'''<br /> <br /> |valign=&quot;top&quot; width=&quot;50%&quot;|<br /> <br /> [[Bild:teoripraktik.jpg|link=Om &quot;teori och praktik&quot;]]&lt;br&gt;<br /> '''&lt;div style=&quot;font-size:115%; border:none; margin:0; padding:.1em; color:#000;&quot;&gt;[[Om &quot;teori och praktik&quot;]]&lt;/div&gt;'''<br /> <br /> |-<br /> |}<br /> <br /> |-<br /> |}<br /> <br /> == Specialsidor ==<br /> &lt;div style=&quot;-moz-column-count:3;&quot;&gt;<br /> <br /> * [[Guide till Kapitalet]]<br /> * [[Portal:Gemenskap|Gemenskap]]<br /> * [[Om &quot;teori och praktik&quot;]]<br /> * [[Marxcitat]]<br /> &lt;/div&gt;&lt;/center&gt;<br /> <br /> ----<br /> <br /> [[Bild:Mini_undantagstillstandet.jpg|link=Stato di Eccezione]]<br /> [[Bild:Mini_vildastrejker.gif|link=Sven O. Andersson: Vilda strejker: en undersökning inom Svenska metallindustriarbetareförbundet]]<br /> [[Bild:Mini_rebirth.jpg|link=The rebirth of history]]<br /> [[Bild:Mini_fullylux.jpg|link=Helautomatisk lyxkommunism]]<br /> [[Bild:Mini_ogat.jpg|link=Ögats historia]]<br /> [[Bild:Mini_forgetfoucault.jpg|link=Glöm Foucault]]<br /> [[Bild:Mini_greatfinicial.jpg|link=The great financial crisis]]<br /> [[Bild:Mini_berner.jpg|link=Teknikens värld]]<br /> [[Bild:Mini_envarld.jpg|link=En värld utan pengar: kommunism]]<br /> [[Bild:Mini_unavowable.jpg|link=La Communauté Inavouable]]<br /> [[Bild:Mini_fromriot.jpg|link=Alfredo Bonanno: From Riot to Insurrection]]<br /> [[Bild:Mini_camus.jpg|link=Människans revolt]]<br /> [[Bild:Mini_riot.jpg|link=Riot. Strike. Riot]]<br /> [[Bild:Mini_247.jpg|link=24/7 – Late capitalism and the ends of sleep]]<br /> [[Bild:Mini_cronin.jpg|link=The expanding world]]<br /> [[Bild:Mini_darkdeleuze.jpg|link=Dark Deleuze]]<br /> [[Bild:Mini_tusen.jpg|link=Mille Plateaux]]<br /> [[Bild:Mini_nomadologin.jpg|link=Nomadologin]]<br /> [[Bild:Mini_overvakning.jpg|link=Övervakning och straff]]<br /> [[Bild:Mini_MGW.jpg|link=Filling the void]]<br /> [[Bild:Mini_commonwealth.jpg|link=Commonwealth]]<br /> [[Bild:Mini_imperiet.jpg|link=Imperiet]]<br /> [[Bild:Mini_preussiska.gif|link=Preussiska anarkister]]<br /> [[Bild:Mini_annanfoucault.jpg|link=Foucaults maktanalys]]<br /> [[Bild:Mini_facingreality.jpg|link=Facing reality]]<br /> [[Bild:Mini_jungerarbeiter.jpg|link=Der Arbeiter]]<br /> [[Bild:Mini_indebted.jpg|link=The making of the indebted man]]<br /> [[Bild:Mini_lenin.jpg|link=Vad bör göras?]]<br /> [[Bild:Mini_grav.jpg|link=Gräv där du står]]<br /> [[Bild:Mini_entwertung.jpg|link=Die grosse Entwertung]]<br /> [[Bild:Mini_utanframtid.jpeg|link=Utan framtid]]<br /> [[Bild:Mini_meltdown.jpg|link=Meltdown]]<br /> [[Bild:Mini_violenceoffinancial.jpg|link=The violence of financial capitalism]]<br /> [[Bild:Mini_marxprekapital.jpg|link=Om förkapitalistiska produktionssätt]]<br /> [[Bild:Mini_mattickjr.jpg|link=Business as usual]]<br /> [[Bild:Mini_mattick.jpg|link=Marx och Keynes]]<br /> [[Bild:Mini_nagle.jpg|link=Kill all normies]]<br /> [[Bild:Mini_Holesinthewhole.jpg|link=Holes in the whole]]<br /> [[Bild:Mini_factory.jpg|link=Factory of strategy]]<br /> [[Bild:Mini_noble.jpg|link=Teknologi och klassmakt]]<br /> [[Bild:Mini_Organisation.jpg|link=Organisation of the organisationless]]<br /> [[Bild:Mini_DSU.jpg|link=Det stundande upproret]]<br /> [[Bild:Mini_vanner.jpg|link=Till våra vänner]]<br /> [[Bild:Mini_postone.jpg|link=Time, labor, and social domination]]<br /> [[Bild:Mini_rancierenights.jpg|link=Proletärernas natt]]<br /> [[Bild:Mini_raunig.jpg|link=Factories of knowledge, industries of creativity]]<br /> [[Bild:Mini_micropolitics.jpg|link=The micro-politics of capital]]<br /> [[Bild:Mini_antimass.jpg|link=Antimassmetoder för organisering av kollektiv]]<br /> [[Bild:Mini_reynolds.jpg|link=The coming revolution]]<br /> [[Bild:Mini_roberts.jpg|link=The long depression]]<br /> [[Bild:Mini_streeck.jpg|link=How will capitalism end?]]<br /> [[Bild:Mini_tc_comm.jpg|link=Självorganisering och kommunisering]]<br /> [[Bild:Mini_therborn.jpg|link=Frankfurtskolan - Till kritiken av den kritiska teorin]]<br /> [[Bild:Mini_cybernetikens.jpg|link=Cybernetikens hypotes]]<br /> [[Bild:Mini_inbordeskrig.jpg|link=Introduction à la guerre civile]]<br /> [[Bild:Mini_tronti.jpg|link=Operai e capitale]]<br /> [[Bild:Mini_revolution.jpg|link=Traité de savoir-vivre à l'usage des jeunes générations]]<br /> [[Bild:Mini_vogel.jpg|link=Against nature]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Referensverket&diff=3667 Referensverket 2020-02-07T21:28:11Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>__NOTOC__<br /> <br /> &lt;center&gt;Om du föredrar kan du bläddra i '''[[Referensverket i text]]'''.<br /> <br /> {|style=&quot;border-spacing:8px; margin:0px -8px;&quot;<br /> |class=&quot;MainPageBG&quot; style=&quot;width:75%; border:1px solid #F2F2CE; background:#FFFFF5; vertical-align:top; color:#000;&quot;|<br /> {|width=&quot;100%&quot; cellpadding=&quot;2&quot; cellspacing=&quot;5&quot; style=&quot;vertical-align:top; background:#FFFFF5;&quot;<br /> <br /> &lt;div style=&quot;font-size:130%; border:none; margin:0; padding:.1em; color:#000;&quot;&gt;Specialsidor&lt;/div&gt;<br /> <br /> {| width=&quot;100%&quot; cellpadding=&quot;10&quot;<br /> <br /> |valign=&quot;top&quot; width=&quot;50%&quot;|<br /> <br /> [[Bild:studerakapitalet.jpg|link=Guide till Kapitalet]]&lt;br&gt;<br /> '''&lt;div style=&quot;font-size:115%; border:none; margin:0; padding:.1em; color:#000;&quot;&gt;[[Guide till Kapitalet]]&lt;/div&gt;'''<br /> <br /> |valign=&quot;top&quot; width=&quot;50%&quot;|<br /> <br /> [[Bild:gemenskap1.jpg|link=Gemenskap]]&lt;br&gt;<br /> '''&lt;div style=&quot;font-size:115%; border:none; margin:0; padding:.1em; color:#000;&quot;&gt;[[Gemenskap]]&lt;/div&gt;'''<br /> <br /> |valign=&quot;top&quot; width=&quot;50%&quot;|<br /> <br /> [[Bild:teoripraktik.jpg|link=Om &quot;teori och praktik&quot;]]&lt;br&gt;<br /> '''&lt;div style=&quot;font-size:115%; border:none; margin:0; padding:.1em; color:#000;&quot;&gt;[[Om &quot;teori och praktik&quot;]]&lt;/div&gt;'''<br /> <br /> |-<br /> |}<br /> <br /> |-<br /> |}<br /> <br /> == Specialsidor ==<br /> &lt;div style=&quot;-moz-column-count:3;&quot;&gt;<br /> <br /> * [[Guide till Kapitalet]]<br /> * [[Portal:Gemenskap|Gemenskap]]<br /> * [[Om &quot;teori och praktik&quot;]]<br /> * [[Marxcitat]]<br /> &lt;/div&gt;&lt;/center&gt;<br /> <br /> ----<br /> <br /> [[Bild:Mini_undantagstillstandet.jpg|link=Stato di Eccezione]]<br /> [[Bild:Mini_vildastrejker.gif|link=Sven O. Andersson: Vilda strejker: en undersökning inom Svenska metallindustriarbetareförbundet]]<br /> [[Bild:Mini_rebirth.jpg|link=The rebirth of history]]<br /> [[Bild:Mini_fullylux.jpg|link=Helautomatisk lyxkommunism]]<br /> [[Bild:Mini_ogat.jpg|link=Ögats historia]]<br /> [[Bild:Mini_forgetfoucault.jpg|link=Glöm Foucault]]<br /> [[Bild:Mini_greatfinicial.jpg|link=The great financial crisis]]<br /> [[Bild:Mini_berner.jpg|link=Teknikens värld]]<br /> [[Bild:Mini_envarld.jpg|link=En värld utan pengar: kommunism]]<br /> [[Bild:Mini_unavowable.jpg|link=La Communauté Inavouable]]<br /> [[Bild:Mini_fromriot.jpg|link=Alfredo Bonanno: From Riot to Insurrection]]<br /> [[Bild:Mini_camus.jpg|link=Människans revolt]]<br /> [[Bild:Mini_riot.jpg|link=Riot. Strike. Riot]]<br /> [[Bild:Mini_247.jpg|link=24/7 – Late capitalism and the ends of sleep]]<br /> [[Bild:Mini_cronin.jpg|link=The expanding world]]<br /> [[Bild:Mini_darkdeleuze.jpg|link=Dark Deleuze]]<br /> [[Bild:Mini_tusen.jpg|link=Mille Plateaux]]<br /> [[Bild:Mini_nomadologin.jpg|link=Nomadologin]]<br /> [[Bild:Mini_overvakning.jpg|link=Övervakning och straff]]<br /> [[Bild:Mini_MGW.jpg|link=Filling the void]]<br /> [[Bild:Mini_commonwealth.jpg|link=Commonwealth]]<br /> [[Bild:Mini_imperiet.jpg|link=Imperiet]]<br /> [[Bild:Mini_preussiska.gif|link=Preussiska anarkister]]<br /> [[Bild:Mini_annanfoucault.jpg|link=Foucaults maktanalys]]<br /> [[Bild:Mini_facingreality.jpg|link=Facing reality]]<br /> [[Bild:Mini_jungerarbeiter.jpg|link=Der Arbeiter]]<br /> [[Bild:Mini_indebted.jpg|link=The making of the indebted man]]<br /> [[Bild:Mini_lenin.jpg|link=Vad bör göras?]]<br /> [[Bild:Mini_grav.jpg|link=Gräv där du står]]<br /> [[Bild:Mini_entwertung.jpg|link=Die grosse Entwertung]]<br /> [[Bild:Mini_utanframtid.jpeg|link=Utan framtid]]<br /> [[Bild:Mini_meltdown.jpg|link=Meltdown]]<br /> [[Bild:Mini_violenceoffinancial.jpg|link=The violence of financial capitalism]]<br /> [[Bild:Mini_marxprekapital.jpg|link=Om förkapitalistiska produktionssätt]]<br /> [[Bild:Mini_mattickjr.jpg|link=Business as usual]]<br /> [[Bild:Mini_mattick.jpg|link=Marx och Keynes]]<br /> [[Bild:Mini_nagle.jpg|link=Kill all normies]]<br /> [[Bild:Mini_Holesinthewhole.jpg|link=Holes in the whole]]<br /> [[Bild:Mini_factory.jpg|link=Factory of strategy]]<br /> [[Bild:Mini_noble.jpg|link=Teknologi och klassmakt]]<br /> [[Bild:Mini_Organisation.jpg|link=Organisation of the organisationless]]<br /> [[Bild:Mini_DSU.jpg|link=Det stundande upproret]]<br /> [[Bild:Mini_vanner.jpg|link=Till våra vänner]]<br /> [[Bild:Mini_postone.jpg|link=Time, labor, and social domination]]<br /> [[Bild:Mini_rancierenights.jpg|Proletärernas natt]]<br /> [[Bild:Mini_raunig.jpg|link=Factories of knowledge, industries of creativity]]<br /> [[Bild:Mini_micropolitics.jpg|link=The micro-politics of capital]]<br /> [[Bild:Mini_antimass.jpg|link=Antimassmetoder för organisering av kollektiv]]<br /> [[Bild:Mini_reynolds.jpg|link=The coming revolution]]<br /> [[Bild:Mini_roberts.jpg|link=The long depression]]<br /> [[Bild:Mini_streeck.jpg|link=How will capitalism end?]]<br /> [[Bild:Mini_tc_comm.jpg|link=Självorganisering och kommunisering]]<br /> [[Bild:Mini_therborn.jpg|link=Frankfurtskolan - Till kritiken av den kritiska teorin]]<br /> [[Bild:Mini_cybernetikens.jpg|link=Cybernetikens hypotes]]<br /> [[Bild:Mini_inbordeskrig.jpg|link=Introduction à la guerre civile]]<br /> [[Bild:Mini_tronti.jpg|link=Operai e capitale]]<br /> [[Bild:Mini_revolution.jpg|link=Traité de savoir-vivre à l'usage des jeunes générations]]<br /> [[Bild:Mini_vogel.jpg|link=Against nature]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=M%C3%A4nniskans_revolt&diff=3666 Människans revolt 2020-02-07T21:01:09Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>Vi accepterar det inte. Vi '''kan inte''' acceptera det. Vid just det ögonblick vi tar beslutet att leva, i trots mot världens våld och meningslöshet, revolterar vi. Det är en kategorisk vägran till att acceptera orättvisan; det är vad det innebär att '''leva''' i denna absurda värld. Här har vi utgångspunkten för [[Albert Camus]] livsetik. Att leva är att leva i revolt. Allt annat är [[suicid]], kroppsligt eller mentalt suicid. Han vill säga att det inte går att leva på annat sätt än i revolt, från det ögonblick vi blir medvetna om det meningslösa i vår tillvaro. Camus är på sitt sätt en arvtagare till [[Friedrich Nietzsche|Nietzsche]]; utgångspunkten är [[Guds död]], [[nihilism]]en, eller som Camus kallar det: det absurda. Denna medvetenhet tar sin början med den västerländska civilisationens uppkomst. Han skriver att ”revoltens historia i den västerländska världen är oskiljbar från kristendomens. Först i det antika tänkandets sista ögonblick, hos tänkarna från övergångstiden, börjar man höra revoltens språk — klarast hos Epikuros och Lukretius.” Vad som då sker är mytens söndervittrande. [[Myt]]en, som gav människorna sina bestämda platser och förklarade allt innan de hunnit fråga, hade utmanats. Monoteismens löfte gav förutsättningarna för människans frihet. ”Revoltens historia, sådan vi idag upplever den, är snarare historien om Kains ättlingar än om Prometeus lärjungar. Följaktligen är det framför allt Gamla testamentets Gud som har väckt revoltens krafter till liv.”<br /> <br /> Vad är det som gör att friheten dröjer? Vad är det som gör att varje revolution föder ny tyranni, fortsatt orättvisa? Camus imponerades inte av någon historiefilosofi. Och på goda grunder också. Marxisterna i hans omgivning omhuldade den ”rena” historiens [[Dialektik|dialektiska]] spel. För dem var historien den tomma tidens historia, den homogena tiden — effektivitetens tid. Han skrev: ”Väljer man historien och bara historien, så väljer man också nihilismen i strid med de lärdomar som framgår av revolten själv.” Men revolten är historisk, den sker i och genom historien. Det är Camus bara halvt medveten om. Kravet från det förflutna, från våra undertryckta förfäder, de som världens härskare försöker radera från minnet, deras rop anas mellan raderna men Camus har inte öra för dem. Kravet är detsamma, och Camus känner det: ”Den feberaktiga iver som fyller henne vid anblicken av en splittrad värld, som hon dock inte kan lösgöra sig från, är längtan efter enhet. Den utmynnar inte i en billig flykt utan i ett envetet krav. Varje mänsklig strävan, religiös eller brottslig, är i sista hand underkastad denna oförnuftiga önskan och föreger sig tilldela livet en form som det inte äger.” Men av någon anledning vill han inte minnas. Är det erfarenheterna från Kriget, traumat efter [[Shoah]], eller något annat som gör att han vill glömma? Just då när alla ropar Glöm inte! Är det marxisterna, som förödmjukade och förvisade honom? Camus flyr in i litteraturen, det rena skapandet. Räddningen tror han sig finna i konsten. Hågkomsten har ingen plats där, inte för Camus. Det är hos romanhjältarna han finner den. Inte för att deras universum skulle vara vackrare eller mer uppbyggligt än vårat. ”Men de löper för sin del ödets lina ut, och de mest skakande hjältarna är de som går ända till sin lidelses yttersta gräns”. Konsten hjälper oss att närma oss enhet. Det gäller inte bara skönhet, det är skapande på intets grund — en ny form och ett nytt liv. Bara på intets grund, i det rena skapandet, kan Människans värde resas obefläckat. Det tycks vara Camus slutgiltiga ståndpunkt.<br /> <br /> :''”Även längtan efter lugn och fred måste avvisas; den innebär att man accepterar orättvisan. … Hyllad vare i stället denna tid där eländet ropar högt och hindrar de mätta från att sova. … I varje ord, i varje handling, även de kriminella, ligger djupt nere löftet om ett värde som måste letas fram och lyftas upp i ljuset.”''<br /> <br /> Den enskildes lidande ropar inte högt om det inte bakom henne ekar av det förflutnas krav. Det finns också i litteraturen och i konsten, men bara om man lyssnar, lyssnar mer intensivt än Camus gjorde. Detta rop var Camus döv för, kanske därför att han skrev i fel tid. Kanske grävde han bara på fel plats eller inte tillräckligt djupt. Camus kom bara så långt, men det är ingen dålig början.<br /> <br /> /iammany, juli 2011<br /> [[Kategori:Nihilism]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Gl%C3%B6m_Foucault&diff=3665 Glöm Foucault 2020-02-07T20:40:00Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>Glöm Foucault! Det var '''[[Jean Baudrillard]]''' som sa det. Ni tror ni är subversiva med era begär, [[Foucault om maktens mikrofysik|mikrofysiska analyser]] och molekylära strategier. Ha! Det är bara billigt poserande. Ni spelar bara era tilldelade roller i [[Begreppet skådespel|skådespelet]]. Baudrillard höjde insatserna, han ville gå längre. I '''''Oublier Foucault''''' (på engelska som ''Forget Foucault''), en kort stridsskrift riktad primärt mot [[Michel Foucault|Foucault]] men också [[Gilles Deleuze|Deleuze]] och de andra begärsfilosoferna lägger Baudrillard ut kritiken. Den skrevs i slutet av 1976, inte långt efter utgivningen av Foucaults ''Viljan att veta''. Det räcker inte, menade han, med kritik eller subversion. Det räcker inte att för stunden avbryta den semiotiska koden, den ekvivalensprincip som regulerar kapitalflödena. Det räcker inte med motstånd. Vi måste förstöra, förinta.<br /> <br /> Baudrillard såg sig runt och hävdade att nu, efter '68, oljekris och växande finansialisering, har kapitalets flöden nått så extrema intensiteter och hastigheter att de rör sig på en annan nivå, en annan ordning som utesluter vad han kallade '''verklighetsprincipen''', det har uppnått en slags hyperverklighet som gjort det vi uppfattat som ”verkligheten” till en obsolet föreställning. Liv byts för ingenting, för plastleksaker och glansiga bilder, arbete absorberar tid som en tvättsvamp och lämnar inga spår. När kapitalets flöden lämnar människorna närmar det sig sin egen undergång. Flödenas absoluta makt och totala absurditet utplånar all förankring; systemet närmar sig en nihilistisk energi utan motstycke. Det finns ingen chans för de intellektuella att hålla jämna steg och beskriva och analysera ”verkligheten.”<br /> <br /> <br /> ----<br /> Inget vakuum, inga hålrum. Makten breder ut sig överallt, in i minsta vrå. Vi känner till Foucaults maktanalys, från ''[[Övervakning och straff]]'' och ''Viljan att veta''. Baudrillard misstänkte redan i slutet av 1976 att den var förlegad. Han misstänkte att Foucault kunde tala om makten för att han betraktade något som redan har passerat. Något har hänt, det kan Foucault se; metamorfoserna från despotisk till disciplinär, in i det &quot;mikrofysiska.&quot; Det är utan tvivel stora förändringar. Men inget har förändrats gällande '''maktens axiom''', dess verkliga funktion: makten orienterar sig mot en verklighetsprincip och en sanningsprincip, det vill säga en koherens mellan politik och diskurs. Foucault kan beskriva maktens rörelser minutiöst eftersom hans diskurs speglar maktens perfekt. Därför kan han inte resa frågan om maktens förintelse. Diskursen om sexualiteten är parallel, i allt väsentligt likadan. Den centrala tesen, nämligen att makten inte (bara) är repressiv ersätter en negativ, reaktiv förståelse av makten med en positiv, aktiv och immanent. Detta är centralt. Och Baudrillard slås av sammanträffandet av denna nya förståelse av makt med Deleuzes förståelse av begär. Det finns ingen negativitet där, bara flöden, [[rhizom]]er, sammansättningar. Återigen: inget vakuum, inga hålrum.<br /> <br /> Vår kultur är den prematura ejakulationens, skriver Baudrillard. All slags förförelse försvinner bakom det naturaliserade sexuella imperativet om omedelbar realisering av begäret. Det handlar om ett tvång till flöde, accelererad cirkulation av det psykiska, sexuella och kroppsliga, en exakt replika av marknadskrafterna: kapital måste cirkulera; gravitation och fixerade punkter måste försvinna, upplösas. Kroppen, som det ständigt hänvisas till, är alltid sexuell och produktiv. Det är '''energisk arbetskraft''', begärsmaskiner. Marxismens, [[psykoanalys]]ens och Foucaults axiom kan alla sammanfattas med det &quot;revolutionära&quot; mottot '''&quot;begärets produktivitet.&quot;''' Bruksvärdet är det ultimata alibit, för sex och för produktion. Kroppens bruksvärde. Alla hänvisar till det för att rättfärdiga sina teorier.<br /> <br /> Vi måste förstå makt på ett annat sätt. Makt utgår alltid från något, från exkludering, klyftor, skillnader eller förnekande, och producerar på den grunden det verkliga, vad som räknas som verkligt. Denna strategi är över nu, enligt Baudrillard. Makten lyckas inte längre producera det verkliga utan kollapsar in i det hyperverkliga. Baudrillard upprepar gång på gång: makten finns inte längre där. '''Makten existerar inte!''' På ett sätt ger han Foucault rätt; vi är nu i ett allomslutande rum som strålar med makt men som också är sprucket, ”som en krossad vindruta som fortfarande hålls samman.” Denna ”makt” förblir ett mysterium, en mångfald av kraftrelationer där atomer av makt och atomer av motstånd förenas på den mikroskopiska nivån. Varje kropp, varje gest omsluter både de positiva och negativa laddningarna av en maktens/motståndets elektricitet.<br /> <br /> Idag vältrar sig alla i det molekylära. Det finns, erkänner Baudrillard, fördelar med en ny förståelse uppmärksam på det mikrofysiska, men vi måste vara vaksamma. Om det verkligen stämmer att makten är ett immanent fält av distribuerade kraftrelationer, utan centrum men med många vektorer, skulle det enligt Baudrillard ha störtats för länge sedan. Baudrillards utgångspunkt är en annan, nämligen '''skuld'''. Skuld föregår utbyte. Så makt bottnar i ett givande, i '''livet som suveränens gåva till slaven'''. Då blir livets gåva med kapitalets framväxt som dominerande samhällsform också en fostran av livet, det blir '''biomakt och [[biopolitik]]'''. Döden är nu maktens gräns. Baudrillard tar fasta på just detta hos Foucault. Vad är det för liv, det som blivit modulerat av biomakten? Är verkligen &quot;livet&quot; en källa till motstånd? Att gå till gränsen, att ge bort ens liv, är den ultimata motgåvan som inte kan återgäldas. Vi måste förstå makt som något som byts/växlas, men inte i ekonomisk mening utan som en '''”reversibel förförelsecykel.”''' Han skriver att ”med makt finns det inga antagonistiska positioner: det utförs enligt en cykel av förförelser.” Förstått som ett nätverk av kraftrelationer vinner alltid makten, även om aktörerna byter plats i takt med att revolutioner kommer och går.<br /> <br /> Makt och motstånd är också i grunden en '''utmaning'''. En utmaning på liv och död. Det finns något, skriver Baudrillard, inom oss som avackumulerar till döds, som löser upp, förstör, likviderar och avbryter så att vi kan motstå det ”verkligas” tryck, och leva. Någonting i botten av hela produktionssättet motstår produktionens oändliga expansion. Detta motstånd är inte ett &quot;begär.&quot;<br /> <br /> :”Sådan är denna utmanings natur—[[antipolitik|ickepolitisk]], ickedialektisk, och ickestrategisk—men vars fulla styrka genom historien ändå har varit otalig: detta är den utmaning som utmanar makthavarna till att utöva sin makt till gränsen, vilket endast kan stavas död för de som domineras.” (s. 60)<br /> <br /> [[Dialektik]]en är en form av dialog. Utmaning är motsatsen till dialog. Den verkliga motståndskampen, eller om man så vill den ''[[Den verkliga rörelsen|verkliga klasskampen]]'', det vill säga när motståndet blir icke-dialektiskt, när klassen negerar sig som klass, ageras den egna döden ut, den imploderar istället för att ta den gamla maktens plats. Baudrillard ger sina exempel: juni 1848, Kommunen, maj 1968. Han skriver ”tänk på Quartier Latin på eftermiddagen 3 maj.”</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=D%C3%A9rive&diff=3664 Dérive 2020-02-03T19:42:21Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Bild:Derive.jpg|right]]En dérive är en oplanerad &quot;drift&quot; genom ett landskap, oftast urbant, där personen eller gruppen låter omgivningen bestämma riktningen. Idén är att omgivningen (geografin, arkitekturen, rörelser av människor och trafik, symboler, ljud, lukter etc) påverkar, medvetet eller inte, våra känslor och beteenden och därmed bestämmer hur vi upplever den. Med dérive kan ett områdes &quot;psykogeografi&quot; kartläggas och undersökas, med målet att upptäcka nya erfarenheter och '''[[situation|skapa situationer]]'''.<br /> <br /> Begreppet användes först bland [[Lettristiska internationalen]], med bland andra [[Guy Debord]], som sedan också utvecklade det ytterligare som en av [[Situationistiska internationalen]]s huvudsakliga praktiker. Enligt Debord bör man när en dérive utförs försöka släppa alla tankar och sysslor relaterat till arbete och fritid, hålla ett så öppet sinne som möjligt och låt vadhelst som attraherar att guida driften. Dérive gör det då möjligt att uppleva sådant som annars stängts ute från vår [[vardagen|vardag]], och kan ge upphov till nya möten och [[situation]]er.<br /> <br /> === Vidare läsning ===<br /> * Engelska wikipedia om [http://en.wikipedia.org/wiki/D%C3%A9rive dérive] och [http://en.wikipedia.org/wiki/Psychogeography psykogeografi]<br /> * Guy Debord: [http://www.cddc.vt.edu/sionline/si/theory.html Theory of the dérive]<br /> * [http://www.3ammagazine.com/3am/psychogeography-merlin-coverley/ Intervju med Merlin Coverly om psykogeografi]<br /> * Joseph Hart: [http://www.utne.com/community/a-new-way-of-walking.aspx?PageId=1 A new way of walking]<br /> * [http://library.nothingness.org/articles/SI/en/display/238 Drifitng with The Situationist International]<br /> * Denis Wood: [https://krygier.owu.edu/krygier_html/geog_222/geog_222_lo/Lynch_Debord_Carto.45.3.003.pdf Lynch Debord: About Two Psychogeographies]<br /> * Håkan Forsell: [https://arbetsbok.com/2018/11/23/den-kritiska-stadsvandring-introduktion-till-en-metod/ Den kritiska stadsvandringen – Introduktion till en metod]<br /> <br /> === Böcker ===<br /> * Thomas de Quincey: En engelsk opieätares bekännelser<br /> * Patrick Straram: Les bouteilles se couchent<br /> * Will Self: Psychogeography<br /> <br /> [[Kategori:Situationistiska internationalen]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Gilets_Jaunes&diff=3663 Gilets Jaunes 2020-01-30T19:35:13Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Bild:Giletsjaunes.jpg|right]]'''Interventioner'''<br /> * [https://ediciones-ineditos.com/2018/11/28/on-the-gilets-jaunes-dispatches-from-france/ On the Gilets Jaunes: Dispatches from France] (Nov 22, 26 och 27)<br /> * [http://ill-will-editions.tumblr.com/post/180774090884/next-stop-destitution-published-on-lundi-matin NEXT STOP: DESTITUTION] [https://tidningenbrand.se/2018/12/08/lundi-matin-nasta-steg-for-gula-vastarna/ Svensk översättning] (Dec 3)<br /> * [https://non.copyriot.com/dec-1st-pushing-the-disorder-further/ DEC. 1ST – PUSHING THE DISORDER FURTHER] (Dec 3)<br /> * Common Ware: [https://ediciones-ineditos.com/2018/12/05/the-vests-are-always-yellower-on-the-other-side-an-italian-dispatch-editorial/ The Vests Are Always Yellower On The Other Side — An Italian Dispatch Editorial] (Dec 5)<br /> * [https://cominsitu.wordpress.com/2018/12/08/contribution-to-the-rupture-in-progress/ Contribution to the Rupture in Progress] (Dec 7)<br /> * Antonio Negri: [http://www.euronomade.info/?p=11407 Cronache francesi] (Dec 11)<br /> * [http://www.19h17.info/2018/12/12/non-a-la-ricuperation/ Non à la ricupération!] (Dec 12)<br /> * [http://www.19h17.info/2018/12/18/ric-ou-revolution/ RIC ou révolution?] (Dec 18)<br /> * [http://ill-will-editions.tumblr.com/post/181256401859/resituating-the-yellow-vest-movement-this-article RESITUATING THE YELLOW VEST MOVEMENT] (Dec 19)<br /> * [http://autonomies.org/2019/02/the-gilets-jaunes-the-war-of-images/ The war of images (Appel des brigades d’actions cinématographiques)] (Dec 19)<br /> * [https://ediciones-ineditos.com/2019/01/15/the-coming-crisis-breath-yellow-vests-where-are-we-going/ The coming crisis, breath &amp; yellow vests: where are we going?] (Jan 11)<br /> * [https://non.copyriot.com/gilets-jaunes-between-horizontal-autonomies-and-vertical-unity-yellow-letters/ Gilets jaunes: Between horizontal autonomies and vertical unity] (Jan 27, 29)<br /> * [http://autonomies.org/2019/03/the-gilets-jaunes-an-ultimatum/ ULTIMATUM] (Mars 10)<br /> <br /> <br /> [[Bild:Giletsjaunes2.jpg|right]][[Bild:Giletsjaunes3.jpg|right]][[Bild:Onveutdesthunes.jpg|right]]'''Rapporter och längre analyser'''<br /> * Félix Boggio Éwanjé-Épée: [https://www.versobooks.com/blogs/4157-the-yellow-vest-a-floating-signifier The Yellow Vest: A Floating Signifier] (Nov 22)<br /> * Théorie communiste: [http://blogtc.communisation.net/?p=243 Note sur le mou­ve­ment des gilets jaunes] [https://kommunisierung.net/Theorie-communiste-Anmerkung-zur Anmerkung zur Bewegung der Gelbwesten] (Nov 23)<br /> * Youcef Brakni: [https://www.infoaut.org/english/if-we-want-to-change-our-destiny-we-must-struggle-in-the-streets “If we want to change our destiny we must struggle in the streets”] (Nov 26)<br /> * crimethinc: [https://crimethinc.com/2018/11/27/the-yellow-vest-movement-in-france-between-ecological-neoliberalism-and-apolitical-movements The Yellow vest movement in France: Between &quot;ecological&quot; neoliberalism and &quot;apolitical&quot; movements] (Nov 27)<br /> * Plateforme d'Enquêtes Militantes: [https://www.viewpointmag.com/2018/12/06/on-a-ridgeline-notes-on-the-yellow-vests-movement/ On a Ridgeline: Notes on the “Yellow Vests” Movement] (Nov 30)<br /> * Aurélie Dianara: [https://www.jacobinmag.com/2018/11/yellow-vests-france-gilets-jaunes-fuel-macron We’re With the Rebels] (Nov 30)<br /> * Nantes Révoltée: [https://gatorna.info/threads/yellowjackets-nantes-blockades-and-wild-demo-no-fa-1880/ Blockades and wild demo – No far right activists in Nantes] (Dec 1)<br /> * Arbete och politik (podd): [https://soundcloud.com/arbete-och-politik/s4e4-sasongavslutning-pa-med-gula-vasten På med gula västen!] (Dec 2)<br /> * Chantal Mouffe: [https://www.versobooks.com/blogs/4149-the-gilets-jaunes-a-reaction-to-the-explosion-of-inequalities-between-the-super-rich-and-the-middle-classes The ‘gilets jaunes’: ‘A reaction to the explosion of inequalities between the super-rich and the middle classes’] (Dec 3)<br /> * [https://beyondeurope.net/886/les-gilets-jaunes-triompheront-whats-going-on-in-france/ Les Gilets Jaunes triompheront? – What’s going on in France] (Dec 4)<br /> * Antonio Negri: [https://www.versobooks.com/blogs/4158-french-insurrection French Insurrection] [https://tidningenbrand.se/2018/12/10/antonio-negri-franskt-uppror/ Svensk översättning] (Dec 4)<br /> * Guillaume Paoli: [https://mosaik-blog.at/gelbwesten-aufstand-frankreich-steuern-chaos/ Gelbwesten sehen rot: der benzinpreis war nur der auslöser] (Dec 4)<br /> * Gabriel Bristow: [https://novaramedia.com/2018/12/05/yellow-jackets-in-movement-understanding-the-gilets-jaunes/ Yellow Jackets in Movement: Understanding the Gilets Jaunes] (Dec 5)<br /> * Frédéric Lordon: [https://www.versobooks.com/blogs/4153-end-of-the-world End of the World?] (Dec 5)<br /> * Svartkatt: [https://anarkism.info/2018/12/05/under-den-gula-vasten/ Under den gula västen] (Dec 5)<br /> * Samuel Hayat: [https://ediciones-ineditos.com/2018/12/11/moral-economy-power-and-the-yellow-vests/ Moral Economy, Power and the Yellow Vests] (Dec 5)<br /> * crimethinc: [https://crimethinc.com/2018/12/06/the-movement-as-battleground-fighting-for-the-soul-of-the-yellow-vest-movement The movement as battleground: Fighting for the soul of the Yellow vest movement] (Dec 6)<br /> * [https://aruthlesscritiqueagainsteverythingexisting1.wordpress.com/2018/12/06/yellow-is-not-the-color-of-spring/ Yellow is not the color of Spring] (Dec 6)<br /> * Apans anatomi (podd): [https://soundcloud.com/apansanatomi/gula-vastarna-sar-vem-skordar Gula västarna sår, vem skördar?] (Dec 6)<br /> * Alain Bertho: [https://www.versobooks.com/blogs/4169-gilets-jaunes-an-extra-parliamentary-political-mobilization Gilets jaunes: an extra-parliamentary political mobilization] (Dec 6)<br /> * [https://thenewinquiry.com/parismaidan/ Paris/Maidan - Two Letters on the Uprising in France] (Dec 7?)<br /> * Richard Seymour: [https://www.patreon.com/posts/23184702 The undead centre meets the shitstorm] (Dec 7)<br /> * David Graeber: [http://news.infoshop.org/europe/the-yellow-vests-show-how-much-the-ground-moves-under-our-feet/ The “Yellow Vests” Show How Much the Ground Moves Under Our Feet] (Dec 7)<br /> * Rachel Knaebel: [https://notesfrombelow.org/article/gilets-jaunes-and-unions-convergence-over-what The Gilets Jaunes and the Unions: A convergence over what?] (Dec 7)<br /> * Adam Nossiter, Elian Peltier &amp; Aurelien Breeden: [https://www.nytimes.com/2018/12/08/world/europe/france-paris-riots-yellow-vest.html Police Crack Down on ‘Yellow Vests’ in France With Tear Gas and Hundreds of Arrests] (Dec 8)<br /> * Tony Le Pennec: [https://www.arretsurimages.net/articles/les-figures-des-gilets-jaunes-entre-la-police-et-leur-base Les figures des gilets jaunes, entre la police et leur base] (Dec 8)<br /> * Politics Theory Other (podd): [https://player.fm/series/politics-theory-other/ep-30-a-bonsai-de-gaulle-sebastian-budgen-on-emmanuel-macron-and-the-yellow-vests-movement &quot;A bonsai de Gaulle&quot; - Sebastian Budgen on Emmanuel Macron and the Yellow Vests movement] (Dec 8)<br /> * Joshua Clover: [https://www.versobooks.com/blogs/4161-the-roundabout-riots The Roundabout Riots] (Dec 9)<br /> * Jerome Roos: [https://roarmag.org/essays/gilets-jaunes-blown-old-political-categories/ “The Gilets Jaunes have blown up the old political categories”] (Dec 11)<br /> * [https://www.versobooks.com/blogs/4180-gilets-jaunes-a-pioneering-study-of-the-low-earners-revolt Gilets jaunes: a pioneering study of the ‘low earners’ revolt] (Dec 11)<br /> * Raoul Vaneigem: [http://www.notbored.org/yellow-jackets.pdf Concerning the “Yellow Jackets”: Everything is possible, even self-managing assemblies in the middle of street intersections, villages and neighborhoods. An interview with Raoul Vaneigem] (Dec 11)<br /> * Rona Lorimer: [https://communemag.com/yellow-vest-diaries/ Yellow-Vest Diaries] (Dec 12)<br /> * Étienne Balibar: [https://www.versobooks.com/blogs/4191-gilets-jaunes-the-meaning-of-the-confrontation ‘Gilets jaunes’: the meaning of the confrontation] (Dec 13)<br /> * crimethinc: [https://crimethinc.com/2018/12/14/the-yellow-vest-movement-showdown-with-the-state-reports-from-the-clashes-in-paris-around-france-and-across-europe The Yellow Vest Movement: Showdown with the State] (Dec 14)<br /> * [https://agitationautonome.com/2018/12/15/theses-sur-les-gilets-jaunes/ Réflexions provisoires sur les Gilets Jaunes] [https://translibleipzig.wordpress.com/2018/12/17/vorlaeufige-gedanken-ueber-die-gilets-jaunes/ Tysk översättning] (Dec 15)<br /> * [https://agitationautonome.com/2018/12/15/gilets-jaunes-discussion-entre-la-grece-et-la-france/ Gilets jaunes : discussion entre la Grèce et la France] (Dec 15?)<br /> * Joshua Clover: [https://popula.com/2018/12/19/five-notes-on-the-yellow-vest-movement/ Five Notes on the Yellow Vest Movement] (Dec 19)<br /> * Samuel Hayat: [https://www.viewpointmag.com/2019/02/13/the-gilets-jaunes-and-the-democratic-question/ The Gilets Jaunes and the Democratic Question] (Dec 24)<br /> * Laurent Gayer: [https://thewire.in/world/gilets-jaunes-protestors-are-questioning-the-value-of-work-under-neoliberalism Gilets Jaunes Protests Are Questioning the Value of Work Under Neoliberalism] (Dec 27)<br /> * Temps Critiques: [http://autonomies.org/2019/01/a-yellow-costume-that-creates-community/ A yellow costume that creates community] (Dec 27)<br /> * Laurent Gayer: [https://thewire.in/world/yellow-vests-and-the-wages-of-violence ‘Yellow Vests’ and the Wages of Violence] (Dec 28)<br /> * Void Circle: [http://voidnetwork.gr/2019/01/02/void-network-signs-timesimage-future-thoughts-yellow-vests-revolt-france/ Signs of the times / Images from the future: Thoughts on the “yellow vests” and the revolt in France] (Jan 2)<br /> * Sebastian Lotzer: [https://non.copyriot.com/paris-a-winter-fairy-tale/ Paris, a winter fairy tale] (Jan 6)<br /> * [[Jacques Rancière]]: [https://non.copyriot.com/the-virtues-of-the-inexplicable-apropos-the-yellow-vests/ The virtues of the inexplicable – apropos the yellow vests] (Jan 8)<br /> * crimethinc: [https://crimethinc.com/2019/01/09/how-the-yellow-vest-movement-survived-into-2019-a-chronicle-from-december-8-2018-to-january-5-2019 How the Yellow Vest Movement Survived into 2019] (Jan 9)<br /> * crimethinc: [https://crimethinc.com/2019/01/10/between-the-reaction-and-the-referendum-nationalism-and-direct-democracy-in-the-yellow-vest-movement Between the reaction and the referendum. Nationalism and direct democracy in the yellow vest movement] (Jan 10)<br /> * Alèssi Dell’Umbria: [http://autonomies.org/2019/02/the-gilets-jaunes-from-both-inside-and-outside-which-side-are-you-on/ Full Metal Yellow Jacket] [http://vitalist.in/archive/full-metal-yellow-jacket Alternativ översättning] (Jan 21)<br /> * Michalis Lianos: [http://autonomies.org/2019/02/the-gilets-jaunes-fragments-of-interpretation/ An experiential politics (II) – The yellow vests as a “people” thinking] (Utdrag) (Feb 19)<br /> * Paul Torino &amp; Adrian Wohlleben: [http://www.metamute.org/editorial/articles/memes-force-%E2%80%93-lessons-yellow-vests Memes with force – lessons from the yellow vests] (Feb 26)<br /> * crimethinc: [https://crimethinc.com/2019/03/22/yellow-vestiges-inside-the-riots-of-march-16-how-the-gilets-jaunes-outlasted-repression-dialogue-and-co-optation Yellow vestiges: Inside the riots of March 16. How the Gilets Jaunes outlasted repression, &quot;dialogue,&quot; and cooptation] (Mars 22)<br /> * [https://agitationautonome.com/2019/04/03/gilets-jaunes-chronique-dun-basculement/ Gilets Jaunes, chronique d’un basculement] (April 3)<br /> * Tristan Leoni: [https://ddt21.noblogs.org/?page_id=2260 Sur les Gilets jaunes] (Maj-Juni)<br /> * [[Gilles Dauvé]]: [http://troploin.fr/node/98 Yellow, Red, Tricolour, or: Class &amp; People] (Juni)<br /> * [[Plateforme d’Enquêtes Militantes]]: [https://www.viewpointmag.com/2019/11/15/back-to-the-future/ Back to the Future: The Yellow Vests Movement and the Riddle of Organization] (Nov 15)<br /> <br /> <br /> <br /> [[Bild:Gj-block.jpg|right]]'''Övrigt relevant'''<br /> * Édouard Louis: [[”Alla som hånar en gul väst hånar min far”]]<br /> * [https://www.aftonbladet.se/kultur/a/G19zqm/europas-senaste-kulturkrig Europas senaste kulturkrig - Johanna Frändén om Édouard Louis och Gula västarna]<br /> * [https://liaisonshq.com/en/2018-11-30-paris November 30th, 2018 · Paris]<br /> * [https://gatorna.info/threads/apropa-den-sk-gula-vasts-rorelsens-kravlista-1895/ Apropå den s.k. ”Gula västs-rörelsens kravlista”] (Dec 7)<br /> * [https://konkrt.se/2018/12/07/har-ar-gula-vastarnas-kravlista Här är Gula västarnas kravlista] (Dec 7)<br /> * Andreas Malm: [https://www.versobooks.com/blogs/4156-a-lesson-in-how-not-to-mitigate-climate-change A Lesson in How Not to Mitigate Climate Change] (Dec 7)<br /> * Mats O. Svensson: [http://www.vagant.no/global-uppvarmn-detta-ar-bara-borjan/ Detta är bara början] (Dec 7)<br /> * [https://www.versobooks.com/blogs/4159-paris-is-not-an-actor-but-a-battlefield-interview-with-eric-hazan “Paris is not an actor, but a battlefield”: Interview with Eric Hazan] (Dec 7)<br /> * Alf Hornborg: [http://www.dagensarena.se/essa/det-folkliga-missnojet-vacker-medelklassens-forakt/ Det folkliga missnöjet väcker medelklassens förakt] (Dec 13)<br /> * [[Raoul Vaneigem]]: [[The Reasons for Wrath]] (Dec ?)<br /> * Koubilichi: [http://autonomies.org/2019/02/the-gilets-jaunes-creative-violence-against-the-brutality-of-th-state/ Dialetic of brutality and of violence] (Feb 2)</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Sabotage&diff=3662 Sabotage 2020-01-24T22:51:59Z <p>Iammany: /* Taktiker */</p> <hr /> <div>[[Fil:Simple-Sabotage-Manual.png|right]]'''Sabotage''' är enkelt uttryckt handlingar och praktiker vars syfte är att rent konkret attackera [[På jobbet|produktionen och arbetet]] genom '''direkt aktion'''. Själva ordet kommer från det franska ordet för träsko, ''sabot'', och refererar till handlingen att rent konkret kasta en träsko i fabriksmaskiner, en praktik från franskt 1800-tal. <br /> <br /> Sabotage innebär alltså att rent handgripligen få stopp på maskineriet eller en process, genom direkt eller indirekt våld. Det kan vara beteenden eller konkreta handlingar. Exempel kan vara allt från att såga ner elstolpar, punktera lastbilsdäck, medvetet mata in fel material i maskinerna, stjäla eller kortsluta datorer, vägra att lyda order eller uppmaningar från överordnade och så vidare. Allt för att få arbetsplatsen och dess produktionsprocess, dess maskineri, att sluta fungera. <br /> <br /> Sabotage är en konsekvens av [[alienation]]en och exploateringen på arbetsplatsen. Då vi är främmande för produkterna av vårt arbete och produktionen i sig och dessutom av att tvingas, blir bestulna vår tid och kreativitet, slår vi tillbaka. Ibland är det en medveten handling, ibland en omedveten. Det är inte alltid den enskilde som utför sabotaget gör det som en medvetet handling utifrån sin roll som arbetare. Ibland är det bara pur instinkt och känsla, närmast biologi, en reaktion på underordningen.<br /> <br /> Den som saboterar tar också initiativet, tar kontrollen, om så bara för en begränsad tid. Den gör det omöjligt för arbetsgivaren att tvinga fram arbete just där och då. Även om inordningen, exploateringen snabbt hittar nya väger att underordna arbetaren, öppnas för en stund en utgång, en liten glimt av något annat. Inte minst ska den känslomässiga, om än temporära, tillfredsställelsen som infaller efter att arbetaren utfört detta återtagande av kontroll inte underskattas. Dessutom är förståelsen, uttalad eller inte, av att den enskilde arbetaren faktisk kan slå tillbaka viktig. Det är måhända fåfängt i ett större perspektiv, men har en kvalitativ aspekt av motstånd och flykt. Det är lika mycket en skapande process för den enskilde arbetaren som det är ett utbrott av en negerande process mot kapitalet. Det är inte klasskamp i sig själv, men en del av klasskampen.<br /> <br /> Sabotaget är alltså ett taktiskt vapen att ta till i den ständiga konflikten varje arbetare känner, frågan om hur eller varför är underordnad handlingen i sig. Ett av många taktiska vapen som varje arbetare har tillgång till och är fria att nyttja helt efter eget huvud. Det är i sig självt inte tillräcklig för att skapa verklig social förändring eller utgöra ett socialt uppror, men kan vara en av många handlingar som ingår i ett sådant.<br /> <br /> '''SE OCKSÅ:''' [[Arbetsvägran]] - [[Blockad]] - [[Ludditer]] - [[Maskning]]<br /> <br /> == Läs mer ==<br /> * Polkagrisar: [http://www.polkagris.nu/wiki/Polkagrisar:_Sabotage Sabotage] + [http://www.polkagris.nu/wiki/Sabotage wikiartikel]<br /> * Ingemar Nilsson: ''[http://www.krigsmaskinen.se/insurrection_raven/se_texts/anarkistisk_tidskrift_nr8.html#sabotage Sabotage som industriell kamp]''<br /> * [[Albert Jensen]]: ''[http://www.polkagris.nu/wiki/Jensen,_Albert:_Vad_%C3%A4r_sabotage%3F Vad är sabotage?]''<br /> * Elizabeth Gurley Flynn: [http://www.polkagris.nu/wiki/Flynn,_Elisabeth_Gurley_:_Sabotage Sabotage, the conscious withdrawal of the workers' industrial efficiency] (1916)<br /> * Evan Calder Williams: [http://thenewinquiry.com/essays/manual-override/ Manual override. The history of sabotage is the history of capitalism unmaking itself]<br /> * [http://libcom.org/history/sabotage-american-workplace-anecdotes-dissatisfaction-mischief-revenge Sabotage in the American workplace: anecdotes of dissatisfaction, mischief and revenge]<br /> * OSS: [https://www.cia.gov/news-information/featured-story-archive/2012-featured-story-archive/CleanedUOSSSimpleSabotage_sm.pdf Simple sabotage field manual]<br /> <br /> == Principer ==<br /> Föregångaren till CIA (OSS;, Office of Strategic Services) skrev under andra världskriget Simple sabotage field manual som utvecklade åtta punkter för sabotage för den underjordiska motståndsrörelsen. De var tänkta att fungera bakom fiendens linjer, osynligt och mer eller mindre nedbrytande i vilka situationer de än iscensattes. Det handlade om allt från att punktera däck och dränera bränsletankar till att slöa ner arbetsprocesser och minska effektiviteten i alla sammanhang.<br /> <br /> De åtta punkterna (se bild till höger) är i stort sett universella även idag för alla arbetsplatser, organisationer, projekt och andra liknande sammanhang. De går ut på att stoppa och/eller sakta ner processer eller demoralisera och på andra sätt förminska motståndarens förmåga. Författarna skrev: &quot;Punktera däck, dränera bränsletankar, starta bränder, starta gräl, agera idiotiskt, kortslut elektroniska system, slit ner maskindelar, allt sådant kommer att förbruka material, mankraft och tid. Om det förekommer på en bred skala kommer enkla sabotage att bli en knstant och påtaglig broms för fiendens krigsinsatser.&quot; Sabotage så som det tänktes här var en motståndstaktik inifrån, osynlig och svår att slå ut. Mycket handlade om fysiska handlingar som att hälla sand i bränsletankar men lika mycket, om inte viktigare, var de sociala förhållningssätten och affektiva insatser som fostrade en mentalitet till eller rent av en medvetenhet om maktdynamiken i de specifika platserna.<br /> <br /> Ett annat sätt att beskriva det är att sabotaget inriktas mot de ''sätt att organisera'' som den ockuperande kraften inrättade, eller mer specifikt på deras beslutsfattande processer och effektiviteten i deras möten och procedurer. Taktikernas enkelhet är lika subtila som destruktiva. De är som virus, de rider på vardagliga och oskyldiga aktiviteter medan de sprider, ackumulerar och muterar sig. Och som virus är de svåra att peka ut, identifiera, dämpa eller vända, och nästan omöjliga att förhindra. Om de i någon mening kan tyckas harmlösa och därför ineffektiva så är det bara för att de var menade att så att säga &quot;gå under radarn&quot;. Meningen är att sabotörerna inte ska upptäckas och oskadligöras. Styrkan ligger i dess förmåga att spridas och bli en generell bromskloss för systemet, vilket det än må vara.<br /> <br /> Ett effektivt sabotage kan principiellt utvecklas enligt följande tre principer:<br /> * '''Identifiera:''' Lägg märke till sabotage när det inträffar, och uppmuntra de beteenden och attityder som gav upphov till det.<br /> * '''Kalibrera:''' Etablera en förväntan och tolerans för sabotage så att det sprids och undgår repression (och med repression menas det här i bred mening, från abrupta utpekanden och bestraffningar till mer subtila nedtystanden och uteslutningar).<br /> * '''Introducera:''' Introducera verktyg, taktiker och förhållningssätt som fostrar och bibehåller fortsatt osynligt sabotage.<br /> De här principerna är ibland sekventiella och ibland simultana, eller med andra ord: de kan ibland utvecklas från varandra på ett stegvist sätt, eller så kan de alla i någon grad förekomma samtidigt. Det beror på, helt enkelt. Är det en arbetsplats, en organisation, ett kortvarigt projekt, hur många deltagare handlar det om, vilket flöde följs (en linjeproduktion, en serviceverksamhet, etc.), och så vidare.<br /> <br /> == Taktiker ==<br /> För mer konkreta metoder och taktiker kan vi med fördel vända oss till OSS's åtta punkter för att fördjupa oss. Från OSS's åtta punkter kan följande taktiker utvecklas:<br /> <br /> === ...lydnad ===<br /> Överdriven lydnad är förmodligen den vanligaste och mest drabbande taktiken för att sabotera ett flöde. Det handlar om att följa direktiv, order och regler till punkt och pricka, att aldrig tillåta genvägar. Att ta reglerna och de etablerade kanalerna för kommunikation till sin extrem. Det handlar mycket om att förstärka förväntan om vad man &quot;borde&quot; göra, och aldrig avvika, trots att situationen kräver improvisation. Det handlar om att göra &quot;rätt,&quot; trots ledningens bristfälliga rutiner. Det handlar om att ignorera vad man ibland uppfattar som idiotiska beslut eller processer och istället låta ledningens önskemål nå sin fulländan (i misslyckanden, förseningar, etc.).<br /> <br /> Om ledningen är medveten om problematiken är svaret oftast ett förtydligande av reglerna, eller att ge sabotören nya arbetsuppgifter (och tydliga riktlinjer). De vill inlemma sabotören mer i organisationen så att de bättre &quot;förstår&quot; (följer) direktiven som satts. Ibland händer det att varken sabotören (eller den omedvetna arbetaren) eller de styrande inser att en viss process eller metod är ineffektiv eller tillåter sabotage. I sådana fall kan tystad eller simpel ignorans vara värdefullt. Ofta kan de som är trötta eller avtrubbade av en process följa regler eftersom de bara följer med i flödet. De inser kanske inte att något i processen är nedbrytande och låter det gå därför att det alltid varit så. Att bryta regler är inte alltid så dåligt, ens från ledningens perspektiv. Att exponera svagheter i ett flöde kan likaväl leda till &quot;förbättringar&quot; (effektiviseringar som reducerar eller eliminerar arbetskraft).<br /> <br /> === ...tal ===<br /> <br /> === ...kommittéer ===<br /> <br /> === ...distraktioner ===<br /> <br /> === ...gnäll och anmärkningar ===<br /> <br /> === ...ifrågasättande och omtagningar (ifrågasätta tidigare beslut/utgångspunkter...) ===<br /> <br /> === ...försiktighet (långsamhet) ===<br /> <br /> === ...avledning (är det verkligen upp till oss?) ===<br /> <br /> === ...brus ===</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Sabotage&diff=3661 Sabotage 2020-01-24T22:00:35Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Fil:Simple-Sabotage-Manual.png|right]]'''Sabotage''' är enkelt uttryckt handlingar och praktiker vars syfte är att rent konkret attackera [[På jobbet|produktionen och arbetet]] genom '''direkt aktion'''. Själva ordet kommer från det franska ordet för träsko, ''sabot'', och refererar till handlingen att rent konkret kasta en träsko i fabriksmaskiner, en praktik från franskt 1800-tal. <br /> <br /> Sabotage innebär alltså att rent handgripligen få stopp på maskineriet eller en process, genom direkt eller indirekt våld. Det kan vara beteenden eller konkreta handlingar. Exempel kan vara allt från att såga ner elstolpar, punktera lastbilsdäck, medvetet mata in fel material i maskinerna, stjäla eller kortsluta datorer, vägra att lyda order eller uppmaningar från överordnade och så vidare. Allt för att få arbetsplatsen och dess produktionsprocess, dess maskineri, att sluta fungera. <br /> <br /> Sabotage är en konsekvens av [[alienation]]en och exploateringen på arbetsplatsen. Då vi är främmande för produkterna av vårt arbete och produktionen i sig och dessutom av att tvingas, blir bestulna vår tid och kreativitet, slår vi tillbaka. Ibland är det en medveten handling, ibland en omedveten. Det är inte alltid den enskilde som utför sabotaget gör det som en medvetet handling utifrån sin roll som arbetare. Ibland är det bara pur instinkt och känsla, närmast biologi, en reaktion på underordningen.<br /> <br /> Den som saboterar tar också initiativet, tar kontrollen, om så bara för en begränsad tid. Den gör det omöjligt för arbetsgivaren att tvinga fram arbete just där och då. Även om inordningen, exploateringen snabbt hittar nya väger att underordna arbetaren, öppnas för en stund en utgång, en liten glimt av något annat. Inte minst ska den känslomässiga, om än temporära, tillfredsställelsen som infaller efter att arbetaren utfört detta återtagande av kontroll inte underskattas. Dessutom är förståelsen, uttalad eller inte, av att den enskilde arbetaren faktisk kan slå tillbaka viktig. Det är måhända fåfängt i ett större perspektiv, men har en kvalitativ aspekt av motstånd och flykt. Det är lika mycket en skapande process för den enskilde arbetaren som det är ett utbrott av en negerande process mot kapitalet. Det är inte klasskamp i sig själv, men en del av klasskampen.<br /> <br /> Sabotaget är alltså ett taktiskt vapen att ta till i den ständiga konflikten varje arbetare känner, frågan om hur eller varför är underordnad handlingen i sig. Ett av många taktiska vapen som varje arbetare har tillgång till och är fria att nyttja helt efter eget huvud. Det är i sig självt inte tillräcklig för att skapa verklig social förändring eller utgöra ett socialt uppror, men kan vara en av många handlingar som ingår i ett sådant.<br /> <br /> '''SE OCKSÅ:''' [[Arbetsvägran]] - [[Blockad]] - [[Ludditer]] - [[Maskning]]<br /> <br /> == Läs mer ==<br /> * Polkagrisar: [http://www.polkagris.nu/wiki/Polkagrisar:_Sabotage Sabotage] + [http://www.polkagris.nu/wiki/Sabotage wikiartikel]<br /> * Ingemar Nilsson: ''[http://www.krigsmaskinen.se/insurrection_raven/se_texts/anarkistisk_tidskrift_nr8.html#sabotage Sabotage som industriell kamp]''<br /> * [[Albert Jensen]]: ''[http://www.polkagris.nu/wiki/Jensen,_Albert:_Vad_%C3%A4r_sabotage%3F Vad är sabotage?]''<br /> * Elizabeth Gurley Flynn: [http://www.polkagris.nu/wiki/Flynn,_Elisabeth_Gurley_:_Sabotage Sabotage, the conscious withdrawal of the workers' industrial efficiency] (1916)<br /> * Evan Calder Williams: [http://thenewinquiry.com/essays/manual-override/ Manual override. The history of sabotage is the history of capitalism unmaking itself]<br /> * [http://libcom.org/history/sabotage-american-workplace-anecdotes-dissatisfaction-mischief-revenge Sabotage in the American workplace: anecdotes of dissatisfaction, mischief and revenge]<br /> * OSS: [https://www.cia.gov/news-information/featured-story-archive/2012-featured-story-archive/CleanedUOSSSimpleSabotage_sm.pdf Simple sabotage field manual]<br /> <br /> == Principer ==<br /> Föregångaren till CIA (OSS;, Office of Strategic Services) skrev under andra världskriget Simple sabotage field manual som utvecklade åtta punkter för sabotage för den underjordiska motståndsrörelsen. De var tänkta att fungera bakom fiendens linjer, osynligt och mer eller mindre nedbrytande i vilka situationer de än iscensattes. Det handlade om allt från att punktera däck och dränera bränsletankar till att slöa ner arbetsprocesser och minska effektiviteten i alla sammanhang.<br /> <br /> De åtta punkterna (se bild till höger) är i stort sett universella även idag för alla arbetsplatser, organisationer, projekt och andra liknande sammanhang. De går ut på att stoppa och/eller sakta ner processer eller demoralisera och på andra sätt förminska motståndarens förmåga. Författarna skrev: &quot;Punktera däck, dränera bränsletankar, starta bränder, starta gräl, agera idiotiskt, kortslut elektroniska system, slit ner maskindelar, allt sådant kommer att förbruka material, mankraft och tid. Om det förekommer på en bred skala kommer enkla sabotage att bli en knstant och påtaglig broms för fiendens krigsinsatser.&quot; Sabotage så som det tänktes här var en motståndstaktik inifrån, osynlig och svår att slå ut. Mycket handlade om fysiska handlingar som att hälla sand i bränsletankar men lika mycket, om inte viktigare, var de sociala förhållningssätten och affektiva insatser som fostrade en mentalitet till eller rent av en medvetenhet om maktdynamiken i de specifika platserna.<br /> <br /> Ett annat sätt att beskriva det är att sabotaget inriktas mot de ''sätt att organisera'' som den ockuperande kraften inrättade, eller mer specifikt på deras beslutsfattande processer och effektiviteten i deras möten och procedurer. Taktikernas enkelhet är lika subtila som destruktiva. De är som virus, de rider på vardagliga och oskyldiga aktiviteter medan de sprider, ackumulerar och muterar sig. Och som virus är de svåra att peka ut, identifiera, dämpa eller vända, och nästan omöjliga att förhindra. Om de i någon mening kan tyckas harmlösa och därför ineffektiva så är det bara för att de var menade att så att säga &quot;gå under radarn&quot;. Meningen är att sabotörerna inte ska upptäckas och oskadligöras. Styrkan ligger i dess förmåga att spridas och bli en generell bromskloss för systemet, vilket det än må vara.<br /> <br /> Ett effektivt sabotage kan principiellt utvecklas enligt följande tre principer:<br /> * '''Identifiera:''' Lägg märke till sabotage när det inträffar, och uppmuntra de beteenden och attityder som gav upphov till det.<br /> * '''Kalibrera:''' Etablera en förväntan och tolerans för sabotage så att det sprids och undgår repression (och med repression menas det här i bred mening, från abrupta utpekanden och bestraffningar till mer subtila nedtystanden och uteslutningar).<br /> * '''Introducera:''' Introducera verktyg, taktiker och förhållningssätt som fostrar och bibehåller fortsatt osynligt sabotage.<br /> De här principerna är ibland sekventiella och ibland simultana, eller med andra ord: de kan ibland utvecklas från varandra på ett stegvist sätt, eller så kan de alla i någon grad förekomma samtidigt. Det beror på, helt enkelt. Är det en arbetsplats, en organisation, ett kortvarigt projekt, hur många deltagare handlar det om, vilket flöde följs (en linjeproduktion, en serviceverksamhet, etc.), och så vidare.<br /> <br /> == Taktiker ==<br /> För mer konkreta metoder och taktiker kan vi med fördel vända oss till OSS's åtta punkter för att fördjupa oss. Från OSS's åtta punkter kan följande taktiker utvecklas:<br /> <br /> === ...lydnad ===<br /> <br /> === ...tal ===<br /> <br /> === ...kommittéer ===<br /> <br /> === ...distraktioner ===<br /> <br /> === ...gnäll och anmärkningar ===<br /> <br /> === ...ifrågasättande och omtagningar (ifrågasätta tidigare beslut/utgångspunkter...) ===<br /> <br /> === ...försiktighet (långsamhet) ===<br /> <br /> === ...avledning (är det verkligen upp till oss?) ===<br /> <br /> === ...brus ===</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Sabotage&diff=3660 Sabotage 2020-01-24T21:40:26Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Fil:Simple-Sabotage-Manual.png|right]]'''Sabotage''' är enkelt uttryckt handlingar och praktiker vars syfte är att rent konkret attackera [[På jobbet|produktionen och arbetet]] genom '''direkt aktion'''. Själva ordet kommer från det franska ordet för träsko, ''sabot'', och refererar till handlingen att rent konkret kasta en träsko i fabriksmaskiner, en praktik från franskt 1800-tal. <br /> <br /> Sabotage innebär alltså att rent handgripligen få stopp på maskineriet eller en process, genom direkt eller indirekt våld. Det kan vara beteenden eller konkreta handlingar. Exempel kan vara allt från att såga ner elstolpar, punktera lastbilsdäck, medvetet mata in fel material i maskinerna, stjäla eller kortsluta datorer, vägra att lyda order eller uppmaningar från överordnade och så vidare. Allt för att få arbetsplatsen och dess produktionsprocess, dess maskineri, att sluta fungera. <br /> <br /> Sabotage är en konsekvens av [[alienation]]en och exploateringen på arbetsplatsen. Då vi är främmande för produkterna av vårt arbete och produktionen i sig och dessutom av att tvingas, blir bestulna vår tid och kreativitet, slår vi tillbaka. Ibland är det en medveten handling, ibland en omedveten. Det är inte alltid den enskilde som utför sabotaget gör det som en medvetet handling utifrån sin roll som arbetare. Ibland är det bara pur instinkt och känsla, närmast biologi, en reaktion på underordningen.<br /> <br /> Den som saboterar tar också initiativet, tar kontrollen, om så bara för en begränsad tid. Den gör det omöjligt för arbetsgivaren att tvinga fram arbete just där och då. Även om inordningen, exploateringen snabbt hittar nya väger att underordna arbetaren, öppnas för en stund en utgång, en liten glimt av något annat. Inte minst ska den känslomässiga, om än temporära, tillfredsställelsen som infaller efter att arbetaren utfört detta återtagande av kontroll inte underskattas. Dessutom är förståelsen, uttalad eller inte, av att den enskilde arbetaren faktisk kan slå tillbaka viktig. Det är måhända fåfängt i ett större perspektiv, men har en kvalitativ aspekt av motstånd och flykt. Det är lika mycket en skapande process för den enskilde arbetaren som det är ett utbrott av en negerande process mot kapitalet. Det är inte klasskamp i sig själv, men en del av klasskampen.<br /> <br /> Sabotaget är alltså ett taktiskt vapen att ta till i den ständiga konflikten varje arbetare känner, frågan om hur eller varför är underordnad handlingen i sig. Ett av många taktiska vapen som varje arbetare har tillgång till och är fria att nyttja helt efter eget huvud. Det är i sig självt inte tillräcklig för att skapa verklig social förändring eller utgöra ett socialt uppror, men kan vara en av många handlingar som ingår i ett sådant.<br /> <br /> '''SE OCKSÅ:''' [[Arbetsvägran]] - [[Blockad]] - [[Ludditer]] - [[Maskning]]<br /> <br /> == Läs mer ==<br /> * Polkagrisar: [http://www.polkagris.nu/wiki/Polkagrisar:_Sabotage Sabotage] + [http://www.polkagris.nu/wiki/Sabotage wikiartikel]<br /> * Ingemar Nilsson: ''[http://www.krigsmaskinen.se/insurrection_raven/se_texts/anarkistisk_tidskrift_nr8.html#sabotage Sabotage som industriell kamp]''<br /> * [[Albert Jensen]]: ''[http://www.polkagris.nu/wiki/Jensen,_Albert:_Vad_%C3%A4r_sabotage%3F Vad är sabotage?]''<br /> * Elizabeth Gurley Flynn: [http://www.polkagris.nu/wiki/Flynn,_Elisabeth_Gurley_:_Sabotage Sabotage, the conscious withdrawal of the workers' industrial efficiency] (1916)<br /> * Evan Calder Williams: [http://thenewinquiry.com/essays/manual-override/ Manual override. The history of sabotage is the history of capitalism unmaking itself]<br /> * [http://libcom.org/history/sabotage-american-workplace-anecdotes-dissatisfaction-mischief-revenge Sabotage in the American workplace: anecdotes of dissatisfaction, mischief and revenge]<br /> * OSS: [https://www.cia.gov/news-information/featured-story-archive/2012-featured-story-archive/CleanedUOSSSimpleSabotage_sm.pdf Simple sabotage field manual]<br /> <br /> ----<br /> <br /> Föregångaren till CIA (OSS;, Office of Strategic Services) skrev under andra världskriget Simple sabotage field manual som utvecklade åtta punkter för sabotage för den underjordiska motståndsrörelsen. De var tänkta att fungera bakom fiendens linjer, osynligt och mer eller mindre nedbrytande i vilka situationer de än iscensattes. Det handlade om allt från att punktera däck och dränera bränsletankar till att slöa ner arbetsprocesser och minska effektiviteten i alla sammanhang.<br /> <br /> De åtta punkterna (se bild till höger) är i stort sett universella även idag för alla arbetsplatser, organisationer, projekt och andra liknande sammanhang. De går ut på att stoppa och/eller sakta ner processer eller demoralisera och på andra sätt förminska motståndarens förmåga. Författarna skrev: &quot;Punktera däck, dränera bränsletankar, starta bränder, starta gräl, agera idiotiskt, kortslut elektroniska system, slit ner maskindelar, allt sådant kommer att förbruka material, mankraft och tid. Om det förekommer på en bred skala kommer enkla sabotage att bli en knstant och påtaglig broms för fiendens krigsinsatser.&quot; Sabotage så som det tänktes här var en motståndstaktik inifrån, osynlig och svår att slå ut. Mycket handlade om fysiska handlingar som att hälla sand i bränsletankar men lika mycket, om inte viktigare, var de sociala förhållningssätten och affektiva insatser som fostrade en mentalitet till eller rent av en medvetenhet om maktdynamiken i de specifika platserna.<br /> <br /> Ett annat sätt att beskriva det är att sabotaget inriktas mot de ''sätt att organisera'' som den ockuperande kraften inrättade, eller mer specifikt på deras beslutsfattande processer och effektiviteten i deras möten och procedurer. Taktikernas enkelhet är lika subtila som destruktiva. De är som virus, de rider på vardagliga och oskyldiga aktiviteter medan de sprider, ackumulerar och muterar sig. Och som virus är de svåra att peka ut, identifiera, dämpa eller vända, och nästan omöjliga att förhindra. Om de i någon mening kan tyckas harmlösa och därför ineffektiva så är det bara för att de var menade att så att säga &quot;gå under radarn&quot;. Meningen är att sabotörerna inte ska upptäckas och oskadligöras. Styrkan ligger i dess förmåga att spridas och bli en generell bromskloss för systemet, vilket det än må vara.<br /> <br /> Ett effektivt sabotage kan principiellt utvecklas enligt följande tre principer:<br /> * '''Identifiera:''' Lägg märke till sabotage när det inträffar, och uppmuntra de beteenden och attityder som gav upphov till det.<br /> * '''Kalibrera:''' Etablera en förväntan och tolerans för sabotage så att det sprids och undgår repression (och med repression menas det här i bred mening, från abrupta utpekanden och bestraffningar till mer subtila nedtystanden och uteslutningar).<br /> * '''Introducera:''' Introducera verktyg, taktiker och förhållningssätt som fostrar och bibehåller fortsatt osynligt sabotage.<br /> De här principerna är ibland sekventiella och ibland simultana, eller med andra ord: de kan ibland utvecklas från varandra på ett stegvist sätt, eller så kan de alla i någon grad förekomma samtidigt. Det beror på, helt enkelt. Är det en arbetsplats, en organisation, ett kortvarigt projekt, hur många deltagare handlar det om, vilket flöde följs (en linjeproduktion, en serviceverksamhet, etc.), och så vidare.</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Sabotage&diff=3659 Sabotage 2020-01-24T20:18:00Z <p>Iammany: /* Läs mer */</p> <hr /> <div>[[Fil:Simple-Sabotage-Manual.png|right]]'''Sabotage''' är enkelt uttryckt handlingar och praktiker vars syfte är att rent konkret attackera [[På jobbet|produktionen och arbetet]] genom '''direkt aktion'''. Själva ordet kommer från det franska ordet för träsko, ''sabot'', och refererar till handlingen att rent konkret kasta en träsko i fabriksmaskiner, en praktik från franskt 1800-tal. <br /> <br /> Sabotage innebär alltså att rent handgripligen få stopp på maskineriet eller en process, genom direkt eller indirekt våld. Det kan vara beteenden eller konkreta handlingar. Exempel kan vara allt från att såga ner elstolpar, punktera lastbilsdäck, medvetet mata in fel material i maskinerna, stjäla eller kortsluta datorer, vägra att lyda order eller uppmaningar från överordnade och så vidare. Allt för att få arbetsplatsen och dess produktionsprocess, dess maskineri, att sluta fungera. <br /> <br /> Sabotage är en konsekvens av [[alienation]]en och exploateringen på arbetsplatsen. Då vi är främmande för produkterna av vårt arbete och produktionen i sig och dessutom av att tvingas, blir bestulna vår tid och kreativitet, slår vi tillbaka. Ibland är det en medveten handling, ibland en omedveten. Det är inte alltid den enskilde som utför sabotaget gör det som en medvetet handling utifrån sin roll som arbetare. Ibland är det bara pur instinkt och känsla, närmast biologi, en reaktion på underordningen.<br /> <br /> Den som saboterar tar också initiativet, tar kontrollen, om så bara för en begränsad tid. Den gör det omöjligt för arbetsgivaren att tvinga fram arbete just där och då. Även om inordningen, exploateringen snabbt hittar nya väger att underordna arbetaren, öppnas för en stund en utgång, en liten glimt av något annat. Inte minst ska den känslomässiga, om än temporära, tillfredsställelsen som infaller efter att arbetaren utfört detta återtagande av kontroll inte underskattas. Dessutom är förståelsen, uttalad eller inte, av att den enskilde arbetaren faktisk kan slå tillbaka viktig. Det är måhända fåfängt i ett större perspektiv, men har en kvalitativ aspekt av motstånd och flykt. Det är lika mycket en skapande process för den enskilde arbetaren som det är ett utbrott av en negerande process mot kapitalet. Det är inte klasskamp i sig själv, men en del av klasskampen.<br /> <br /> Sabotaget är alltså ett taktiskt vapen att ta till i den ständiga konflikten varje arbetare känner, frågan om hur eller varför är underordnad handlingen i sig. Ett av många taktiska vapen som varje arbetare har tillgång till och är fria att nyttja helt efter eget huvud. Det är i sig självt inte tillräcklig för att skapa verklig social förändring eller utgöra ett socialt uppror, men kan vara en av många handlingar som ingår i ett sådant.<br /> <br /> '''SE OCKSÅ:''' [[Arbetsvägran]] - [[Blockad]] - [[Ludditer]] - [[Maskning]]<br /> <br /> == Läs mer ==<br /> * Polkagrisar: [http://www.polkagris.nu/wiki/Polkagrisar:_Sabotage Sabotage] + [http://www.polkagris.nu/wiki/Sabotage wikiartikel]<br /> * Ingemar Nilsson: ''[http://www.krigsmaskinen.se/insurrection_raven/se_texts/anarkistisk_tidskrift_nr8.html#sabotage Sabotage som industriell kamp]''<br /> * [[Albert Jensen]]: ''[http://www.polkagris.nu/wiki/Jensen,_Albert:_Vad_%C3%A4r_sabotage%3F Vad är sabotage?]''<br /> * Elizabeth Gurley Flynn: [http://www.polkagris.nu/wiki/Flynn,_Elisabeth_Gurley_:_Sabotage Sabotage, the conscious withdrawal of the workers' industrial efficiency] (1916)<br /> * Evan Calder Williams: [http://thenewinquiry.com/essays/manual-override/ Manual override. The history of sabotage is the history of capitalism unmaking itself]<br /> * [http://libcom.org/history/sabotage-american-workplace-anecdotes-dissatisfaction-mischief-revenge Sabotage in the American workplace: anecdotes of dissatisfaction, mischief and revenge]<br /> * OSS: [https://www.cia.gov/news-information/featured-story-archive/2012-featured-story-archive/CleanedUOSSSimpleSabotage_sm.pdf Simple sabotage field manual]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Sabotage&diff=3658 Sabotage 2020-01-24T20:17:25Z <p>Iammany: /* Läs mer */</p> <hr /> <div>[[Fil:Simple-Sabotage-Manual.png|right]]'''Sabotage''' är enkelt uttryckt handlingar och praktiker vars syfte är att rent konkret attackera [[På jobbet|produktionen och arbetet]] genom '''direkt aktion'''. Själva ordet kommer från det franska ordet för träsko, ''sabot'', och refererar till handlingen att rent konkret kasta en träsko i fabriksmaskiner, en praktik från franskt 1800-tal. <br /> <br /> Sabotage innebär alltså att rent handgripligen få stopp på maskineriet eller en process, genom direkt eller indirekt våld. Det kan vara beteenden eller konkreta handlingar. Exempel kan vara allt från att såga ner elstolpar, punktera lastbilsdäck, medvetet mata in fel material i maskinerna, stjäla eller kortsluta datorer, vägra att lyda order eller uppmaningar från överordnade och så vidare. Allt för att få arbetsplatsen och dess produktionsprocess, dess maskineri, att sluta fungera. <br /> <br /> Sabotage är en konsekvens av [[alienation]]en och exploateringen på arbetsplatsen. Då vi är främmande för produkterna av vårt arbete och produktionen i sig och dessutom av att tvingas, blir bestulna vår tid och kreativitet, slår vi tillbaka. Ibland är det en medveten handling, ibland en omedveten. Det är inte alltid den enskilde som utför sabotaget gör det som en medvetet handling utifrån sin roll som arbetare. Ibland är det bara pur instinkt och känsla, närmast biologi, en reaktion på underordningen.<br /> <br /> Den som saboterar tar också initiativet, tar kontrollen, om så bara för en begränsad tid. Den gör det omöjligt för arbetsgivaren att tvinga fram arbete just där och då. Även om inordningen, exploateringen snabbt hittar nya väger att underordna arbetaren, öppnas för en stund en utgång, en liten glimt av något annat. Inte minst ska den känslomässiga, om än temporära, tillfredsställelsen som infaller efter att arbetaren utfört detta återtagande av kontroll inte underskattas. Dessutom är förståelsen, uttalad eller inte, av att den enskilde arbetaren faktisk kan slå tillbaka viktig. Det är måhända fåfängt i ett större perspektiv, men har en kvalitativ aspekt av motstånd och flykt. Det är lika mycket en skapande process för den enskilde arbetaren som det är ett utbrott av en negerande process mot kapitalet. Det är inte klasskamp i sig själv, men en del av klasskampen.<br /> <br /> Sabotaget är alltså ett taktiskt vapen att ta till i den ständiga konflikten varje arbetare känner, frågan om hur eller varför är underordnad handlingen i sig. Ett av många taktiska vapen som varje arbetare har tillgång till och är fria att nyttja helt efter eget huvud. Det är i sig självt inte tillräcklig för att skapa verklig social förändring eller utgöra ett socialt uppror, men kan vara en av många handlingar som ingår i ett sådant.<br /> <br /> '''SE OCKSÅ:''' [[Arbetsvägran]] - [[Blockad]] - [[Ludditer]] - [[Maskning]]<br /> <br /> == Läs mer ==<br /> * Polkagrisar: [http://www.polkagris.nu/wiki/Polkagrisar:_Sabotage Sabotage] + [http://www.polkagris.nu/wiki/Sabotage wikiartikel]<br /> * Ingemar Nilsson: ''[http://www.krigsmaskinen.se/insurrection_raven/se_texts/anarkistisk_tidskrift_nr8.html#sabotage Sabotage som industriell kamp]''<br /> * [[Albert Jensen]]: ''[http://www.polkagris.nu/wiki/Jensen,_Albert:_Vad_%C3%A4r_sabotage%3F Vad är sabotage?]''<br /> * Elizabeth Gurley Flynn: [http://www.polkagris.nu/wiki/Flynn,_Elisabeth_Gurley_:_Sabotage Sabotage, the conscious withdrawal of the workers' industrial efficiency] (1916)<br /> * Evan Calder Williams: [http://thenewinquiry.com/essays/manual-override/ Manual override. The history of sabotage is the history of capitalism unmaking itself]<br /> * [http://libcom.org/history/sabotage-american-workplace-anecdotes-dissatisfaction-mischief-revenge Sabotage in the American workplace: anecdotes of dissatisfaction, mischief and revenge]<br /> * OSS: [https://www.cia.gov/news-information/featured-story-archive/2012-featured-story-archive/CleanedUOSSSimpleSabotage_sm.pdf Simple field sabotage manual]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Taksim&diff=3657 Taksim 2020-01-04T22:50:38Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>En placeholder, tills vidare.<br /> <br /> <br /> ----<br /> <br /> '''[https://copyriot.se/2013/06/02/varfor-taksim-inte-ar-tahrir/ Varför Taksim inte är Tahrir]'''<br /> <br /> Överallt görs nu jämförelsen mellan Taksim (2013) och Tahrir (2011). Även om vi inte får stirra oss blinda på de symboliska platserna, är det i högsta grad angeläget att jämföra den nya upprorsvågen i Turkiet med erfarenheterna från 2011 års internationella upprorsvåg.<br /> <br /> ''Syftet med det här inlägget är inte att driva någon tes. Det är främst en länksamling, kryddad med citat från de länkade texterna. Därtill enstaka, lösryckta fakta. Andra är bättre ägnade att pussla samman alltsammans.''<br /> <br /> Alla rimliga analyser av 2011 års upprorsvåg kretsar kring ekonomiska faktorer, däribland matpriser men främst kanske frågan om s.k. ungdomsarbetslöshet. Unga människor “med examen men utan framtid” spelade en nyckelroll i torgrörelserna på båda sidor om Medelhavet och på båda sidor om Nordatlanten. Det var i länder med särdeles hög ungdomsarbetslöshet som protesterna tenderade att slå över i uppror.<br /> <br /> Turkiet är ett land som utmärker sig för en relativt låg arbetslöshet och hög kapitaltillväxt, särskilt i jämförelse med sina grannländer kring Medelhavet. Arbetslösheten bland unga är lägre i Turkiet än i Sverige, enligt officiell statistik. ILO kom nyligen med rapporten “Global employment trends for youth 2013“, där Turkiet utpekades som ett av få positiva exempel i världen. Landet som utmärkte sig som vinnare i världskrisens skärpta konkurrens. Just där brakar det loss!<br /> <br /> Det tycks bara alltför lätt att hamna i ett val mellan två ömsesidigt uteslutande förklaringar: den globala ekonomin eller den nationella politiken. Eftersom detta till skillnad från 2011 inte blossar upp som en brödrevolt, blir då slutsatsen att det är en politisk protest som riktar sig mot Turkiets specifika regering. Upprorsanalysen bör nog undvika ett sådant val mellan antingen ekonomiska eller politiska förklaringar.<br /> <br /> Här är några engelskspråkiga artiklar som ger en fylligare bakgrund till händelseförloppet i Istanbul:<br /> <br /> * İsmail Doğa Karate &amp; Axel Gehring: &quot;[http://infobrief-tuerkei.blogspot.de/2013/06/it-started-in-taksim-gezi-park.html It started in Taksim Gezi Park]&quot;<br /> * Jay Cassano: &quot;[http://www.jadaliyya.com/pages/index/11978/the-right-to-the-city-movement-and-the-turkish-sum The right to the city movement and the Turkish summer]&quot;<br /> * Zihni Özdil: “[http://muftah.org/why-the-gezi-park-protests-do-not-herald-a-turkish-spring-yet/ Why the Gezi Park protests do not herald a Turkish spring (yet)]”<br /> * Jussi Parikka: “[http://jussiparikka.net/2013/06/02/istanbul-becoming-people/ Istanbul: Becoming People]”<br /> * Libcom: “[http://libcom.org/blog/istanbul-taksim-gezi-park-has-nothing-do-trees-30052013 Istanbul Taksim Gezi Park is not about trees]”<br /> * Libcom: “[http://libcom.org/blog/impressions-ankara-turkish-protest-movement-01062013 Impressions from Ankara: the Turkish protest movement]“<br /> <br /> [[Bild:Taksim.jpg|center]]<br /> <br /> Motståndet formerade sig mot ett kommunalt projekt för s.k. stadsförnyelse. Ett av Istanbuls få gröna andningshål skulle förvandlas till ännu ett stort köpcenter, till råga på allt inhyst i en återuppbyggd kopia av osmanska militärbaracker. Protesten riktar sig alltså både mot “den hänsynlösa kommodifieringen och rationaliseringen av stadsrummet, liksom mot AKP:s politik för (neo-osmansk) islamisering”, skriver İsmail Doğa Karate &amp; Axel Gehring. “Rätten till staden” var en central paroll för de grupper vars mobilisering mot parkskövlingen snabbt eskalerade under de sista dagarna av maj 2013. Jay Cassano ger en bra bakgrund:<br /> <br /> The shopping mall is only one component of a plan to entirely redesign Taksim Square into a more car-friendly, tourist-accommodating, and sanitized urban center. /…/<br /> Taksim Square is the heart and soul of Istanbul. It is common sense to Istanbulites that if a revolution is to come to Turkey, it would begin in Taksim. Protests are regularly held in the square, and issues run the full gamut of concerns of Turkish citizens: LGBT equality, recognition of the Armenian Genocide, an end to the Kurdish conflict, an end to military conscription, economic justice, and more. In 2011, there was a massive one-day protest in support of a free and open internet that drew upwards of thirty thousand people.<br /> Taksim is also home to a massive May Day protest every year, in part a response to the Taksim Square Massacre on May Day 1977. /…/<br /> The new Taksim will eliminate mass pedestrian entrances from all sides in favor of car tunnels, making it an impractical site to protest and congregate. In short, it will be reduced to a photo-op for tourists who pass through for five minutes and then continue on with their tax-free shopping.<br /> Another key launching point was the planned construction of a third bridge crossing over the Bosphorus in Istanbul. Ground broke on construction of the third bridge on the first day of the protest and was one of the main concerns expressed by protesters, even though they were occupying Gezi Park and not the bridge construction site.<br /> <br /> Stadsutveckling i Istanbul betyder alltså att befintliga samlingsplatser och bostadskvarter jämnas med marken, till förmån för köpcenter, turistinrättningar och lyxbostäder. Kort sagt: [[gentrifiering]].<br /> <br /> Det sägs att kravallerna betyder att Istanbul nu kan räknas bort som kandidat till OS år 2020. Detta får räknas som en betydelsefull delseger för demonstranterna att de slipper ett utbrott av [http://copyriot.se/2010/02/28/anti-olympia/ olympofascism]!<br /> <br /> Zihni Özdil skriver:<br /> <br /> :Like all Prime Minister Erdogan’s recent gentrification projects, development plans for Gezi Park were meant to enrich companies tied to the ruling AKP party, and to maintain Turkey’s GDP growth by stimulating consumption fueled by a credit card, rather than, real income boom.<br /> :/…/<br /> :Erdogan’s vision of Turkey is one full of citizens who piously pray in the country’s ubiquitous mosques and then go shopping at one of its equally ubiquitous malls, which are frantically being built in urban areas.<br /> :As long as the imports, credit card, and debt-driven Turkish economic bubble remains intact, the government will continue to pursue these and other neoliberal policies to the great praise of western think-thanks, private equity firms, and politicians who all repeat the fallacy of the ‘Turkish [success] model’.<br /> :Notwithstanding these neoliberal economic policies, Erdogan is still extremely popular among Turkey’s poor and working people in both urban and rural areas.<br /> :Most western observers have missed this crucial fact and are, therefore, quick to enthusiastically compare the Gezi Park protests with the ‘Arab Spring’.<br /> :Mass labor protests, like those that preceded and directly influenced the April 6th movement in Egypt, are largely absent from Gezi Park. Disenfranchised, jobless youth from the slums have generally stayed away from the demonstrations so far. Pious girls with headscarves who want more liberties are also absent.<br /> :As long as these girls in headscarves, mechanics, poor vendors, construction workers, and jobless Anatolian youth are not protesting in Taksim Square, a comparison with Egypt’s Tahrir Square is misplaced.<br /> :The youth demonstrating in Gezi Park and in solidarity protests in secular bastions across Turkey hail from several groups opposing Erdogan. Nevertheless, young people from the country’s mainly upper-class, secular ‘white Turk’ social strata are the key driving force.<br /> :In this sense, these demonstrations represent one of the last convulsions of the old ‘secular’ elites, who have been waging, and losing, a bitter battle against the rising Anatolian nouveau-riche that make up Erdogan’s AKP.<br /> <br /> Min känsla är att Zihni Özdil nog ändå har en alltför stark slagsida mot det politisk-nationella i sin analys. Jussi Parikka noterar:<br /> <br /> :Besides internally about Turkey, the events reveal a lot about the logic of capital: it benefits from authoritarian state measures and tight security controls.<br /> :/…/<br /> :In any case, the question ”Occupy or Tahrir” is actually: what is the specific case of Turkey? Besides revealing details of more global trends of how capitalism enjoys authoritarian regimes (see Zizek on this point) it demands the continuous question of what then is happening specifically in Turkey.<br /> :Discussing with my friends in Istanbul, one thing popped up when they narrate the events of the past days: even they, participating, just don’t know everything. They are not sure how things will develop, but they remain hopeful. There is a sense of momentum and an affect that binds across groups, but also the question “who are we”, referring to the protestors, is an open one.<br /> <br /> [[Kategori:2011]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Taksim&diff=3656 Taksim 2020-01-04T19:50:54Z <p>Iammany: Skapade sidan med 'En placeholder, tills vidare. ---- '''[https://copyriot.se/2013/06/02/varfor-taksim-inte-ar-tahrir/ Varför Taksim inte är Tahrir]''' Överallt görs nu jämförelsen mel...'</p> <hr /> <div>En placeholder, tills vidare.<br /> <br /> <br /> ----<br /> <br /> '''[https://copyriot.se/2013/06/02/varfor-taksim-inte-ar-tahrir/ Varför Taksim inte är Tahrir]'''<br /> <br /> Överallt görs nu jämförelsen mellan Taksim (2013) och Tahrir (2011). Även om vi inte får stirra oss blinda på de symboliska platserna, är det i högsta grad angeläget att jämföra den nya upprorsvågen i Turkiet med erfarenheterna från 2011 års internationella upprorsvåg.<br /> <br /> ''Syftet med det här inlägget är inte att driva någon tes. Det är främst en länksamling, kryddad med citat från de länkade texterna. Därtill enstaka, lösryckta fakta. Andra är bättre ägnade att pussla samman alltsammans.''<br /> <br /> Alla rimliga analyser av 2011 års upprorsvåg kretsar kring ekonomiska faktorer, däribland matpriser men främst kanske frågan om s.k. ungdomsarbetslöshet. Unga människor “med examen men utan framtid” spelade en nyckelroll i torgrörelserna på båda sidor om Medelhavet och på båda sidor om Nordatlanten. Det var i länder med särdeles hög ungdomsarbetslöshet som protesterna tenderade att slå över i uppror.<br /> <br /> Turkiet är ett land som utmärker sig för en relativt låg arbetslöshet och hög kapitaltillväxt, särskilt i jämförelse med sina grannländer kring Medelhavet. Arbetslösheten bland unga är lägre i Turkiet än i Sverige, enligt officiell statistik. ILO kom nyligen med rapporten “Global employment trends for youth 2013“, där Turkiet utpekades som ett av få positiva exempel i världen. Landet som utmärkte sig som vinnare i världskrisens skärpta konkurrens. Just där brakar det loss!<br /> <br /> Det tycks bara alltför lätt att hamna i ett val mellan två ömsesidigt uteslutande förklaringar: den globala ekonomin eller den nationella politiken. Eftersom detta till skillnad från 2011 inte blossar upp som en brödrevolt, blir då slutsatsen att det är en politisk protest som riktar sig mot Turkiets specifika regering. Upprorsanalysen bör nog undvika ett sådant val mellan antingen ekonomiska eller politiska förklaringar.<br /> <br /> Här är några engelskspråkiga artiklar som ger en fylligare bakgrund till händelseförloppet i Istanbul:<br /> <br /> * İsmail Doğa Karate &amp; Axel Gehring: &quot;[http://infobrief-tuerkei.blogspot.de/2013/06/it-started-in-taksim-gezi-park.html It started in Taksim Gezi Park]&quot;<br /> * Jay Cassano: &quot;[http://www.jadaliyya.com/pages/index/11978/the-right-to-the-city-movement-and-the-turkish-sum The right to the city movement and the Turkish summer]&quot;<br /> * Zihni Özdil: “[http://muftah.org/why-the-gezi-park-protests-do-not-herald-a-turkish-spring-yet/ Why the Gezi Park protests do not herald a Turkish spring (yet)]”<br /> * Jussi Parikka: “[http://jussiparikka.net/2013/06/02/istanbul-becoming-people/ Istanbul: Becoming People]”<br /> * Libcom: “[http://libcom.org/blog/istanbul-taksim-gezi-park-has-nothing-do-trees-30052013 Istanbul Taksim Gezi Park is not about trees]”<br /> * Libcom: “[http://libcom.org/blog/impressions-ankara-turkish-protest-movement-01062013 Impressions from Ankara: the Turkish protest movement]“<br /> <br /> [[Bild:Taksim.jpg|center]]<br /> <br /> Motståndet formerade sig mot ett kommunalt projekt för s.k. stadsförnyelse. Ett av Istanbuls få gröna andningshål skulle förvandlas till ännu ett stort köpcenter, till råga på allt inhyst i en återuppbyggd kopia av osmanska militärbaracker. Protesten riktar sig alltså både mot “den hänsynlösa kommodifieringen och rationaliseringen av stadsrummet, liksom mot AKP:s politik för (neo-osmansk) islamisering”, skriver İsmail Doğa Karate &amp; Axel Gehring. “Rätten till staden” var en central paroll för de grupper vars mobilisering mot parkskövlingen snabbt eskalerade under de sista dagarna av maj 2013. Jay Cassano ger en bra bakgrund:<br /> <br /> The shopping mall is only one component of a plan to entirely redesign Taksim Square into a more car-friendly, tourist-accommodating, and sanitized urban center. /…/<br /> Taksim Square is the heart and soul of Istanbul. It is common sense to Istanbulites that if a revolution is to come to Turkey, it would begin in Taksim. Protests are regularly held in the square, and issues run the full gamut of concerns of Turkish citizens: LGBT equality, recognition of the Armenian Genocide, an end to the Kurdish conflict, an end to military conscription, economic justice, and more. In 2011, there was a massive one-day protest in support of a free and open internet that drew upwards of thirty thousand people.<br /> Taksim is also home to a massive May Day protest every year, in part a response to the Taksim Square Massacre on May Day 1977. /…/<br /> The new Taksim will eliminate mass pedestrian entrances from all sides in favor of car tunnels, making it an impractical site to protest and congregate. In short, it will be reduced to a photo-op for tourists who pass through for five minutes and then continue on with their tax-free shopping.<br /> Another key launching point was the planned construction of a third bridge crossing over the Bosphorus in Istanbul. Ground broke on construction of the third bridge on the first day of the protest and was one of the main concerns expressed by protesters, even though they were occupying Gezi Park and not the bridge construction site.<br /> <br /> Stadsutveckling i Istanbul betyder alltså att befintliga samlingsplatser och bostadskvarter jämnas med marken, till förmån för köpcenter, turistinrättningar och lyxbostäder. Kort sagt: [[gentrifiering]].<br /> <br /> Det sägs att kravallerna betyder att Istanbul nu kan räknas bort som kandidat till OS år 2020. Detta får räknas som en betydelsefull delseger för demonstranterna att de slipper ett utbrott av [http://copyriot.se/2010/02/28/anti-olympia/ olympofascism]!<br /> <br /> Zihni Özdil skriver:<br /> <br /> :Like all Prime Minister Erdogan’s recent gentrification projects, development plans for Gezi Park were meant to enrich companies tied to the ruling AKP party, and to maintain Turkey’s GDP growth by stimulating consumption fueled by a credit card, rather than, real income boom.<br /> /…/<br /> :Erdogan’s vision of Turkey is one full of citizens who piously pray in the country’s ubiquitous mosques and then go shopping at one of its equally ubiquitous malls, which are frantically being built in urban areas.<br /> As long as the imports, credit card, and debt-driven Turkish economic bubble remains intact, the government will continue to pursue these and other neoliberal policies to the great praise of western think-thanks, private equity firms, and politicians who all repeat the fallacy of the ‘Turkish [success] model’.<br /> :Notwithstanding these neoliberal economic policies, Erdogan is still extremely popular among Turkey’s poor and working people in both urban and rural areas.<br /> :Most western observers have missed this crucial fact and are, therefore, quick to enthusiastically compare the Gezi Park protests with the ‘Arab Spring’.<br /> :Mass labor protests, like those that preceded and directly influenced the April 6th movement in Egypt, are largely absent from Gezi Park. Disenfranchised, jobless youth from the slums have generally stayed away from the demonstrations so far. Pious girls with headscarves who want more liberties are also absent.<br /> :As long as these girls in headscarves, mechanics, poor vendors, construction workers, and jobless Anatolian youth are not protesting in Taksim Square, a comparison with Egypt’s Tahrir Square is misplaced.<br /> :The youth demonstrating in Gezi Park and in solidarity protests in secular bastions across Turkey hail from several groups opposing Erdogan. Nevertheless, young people from the country’s mainly upper-class, secular ‘white Turk’ social strata are the key driving force.<br /> :In this sense, these demonstrations represent one of the last convulsions of the old ‘secular’ elites, who have been waging, and losing, a bitter battle against the rising Anatolian nouveau-riche that make up Erdogan’s AKP.<br /> <br /> Min känsla är att Zihni Özdil nog ändå har en alltför stark slagsida mot det politisk-nationella i sin analys. Jussi Parikka noterar:<br /> <br /> :Besides internally about Turkey, the events reveal a lot about the logic of capital: it benefits from authoritarian state measures and tight security controls. /…/<br /> :In any case, the question ”Occupy or Tahrir” is actually: what is the specific case of Turkey? Besides revealing details of more global trends of how capitalism enjoys authoritarian regimes (see Zizek on this point) it demands the continuous question of what then is happening specifically in Turkey.<br /> :Discussing with my friends in Istanbul, one thing popped up when they narrate the events of the past days: even they, participating, just don’t know everything. They are not sure how things will develop, but they remain hopeful. There is a sense of momentum and an affect that binds across groups, but also the question “who are we”, referring to the protestors, is an open one.<br /> <br /> [[Kategori:2011]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Fil:Taksim.jpg&diff=3655 Fil:Taksim.jpg 2020-01-04T19:49:09Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div></div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=F%C3%B6rbundet_Kommunist&diff=3654 Förbundet Kommunist 2019-12-14T17:27:42Z <p>Iammany: Skapade sidan med 'left'''Förbundet Kommunist''' (FK) bildades 1970 efter splittringar inom den svenska maoisminspirerade ungdomsvänstern. Till en början hade de foku...'</p> <hr /> <div>[[Bild:Bastad-1975.png|left]]'''Förbundet Kommunist''' (FK) bildades 1970 efter splittringar inom den svenska maoisminspirerade ungdomsvänstern. Till en början hade de fokus på den utomparlamentariska och &quot;vilda arbetarkampen&quot;. Till skillnad från de flesta andra vänstersekter under den här tiden så var de kritiska till både [[Sovjetunionen]] och [[Mao]]s [[Kina]]. De hade fungerande [[arbetsplatscell]]er, värnpliktigsorganisering och stojade om [[Staden|boendekamp]]. De första åren fanns det starka [[Ultravänstern|rådssocialistiska]] inslag i arbetet som dock snabbt ersattes av en mer klassisk marxist-leninistisk riktning (man ville ha ett parti och så vidare). Med tiden blev det även mer och mer fokus på miljöfrågor och internationell solidaritet mot slutet av 1970-talet samtidigt som man sossade ur ytterligare. 1983 la man ner verksamheten och medlemmarna gick in i Sossarna eller VPK.<br /> <br /> I början av 1970-talet genomlevde förbundet en &quot;proletariseringskampanj&quot; (jämför med [[Året på bilfabriken|Établissement]]). Medlemmarna uppmanades att lämna den akademiska världen och ta vanliga fabriksjobb samt flytta till &quot;proletära&quot; bostadsområden för att lära av arbetarklassen. Det tidiga 1970-talets våg av vilda strejker där strejkkommittéer företrädde arbetarna, fick FK att utveckla en uppfattning om hur en stundande socialistisk revolution skulle komma att bygga på direktvalda arbetarråd. Inspirationen kom inte bara från de svenska arbetsplatserna utan också i hög grad från [[Operaismo|Italiens arbetarkamp, som försökte bygga egna arbetsplatskommittéer inspirerade av Italiens CUB/arbetarkommittéer]], liksom från de ryska sovjeterna 1917. FK hade flera arbetsplatskommittéer som gav ut arbetsplatstidningar med namn som Röd Post och Röda Packet.<br /> <br /> &lt;center&gt;'''[http://www.polkagris.nu/wiki/F%C3%B6rbundet_Kommunist SE MER PÅ VÅR SYSTERSITE POLKAWIKIN.]'''&lt;/center&gt;<br /> <br /> Tidningar som gavs ut av FK var: Röda Arbetet, Arbetarkamp, Klartext och Kommunist. Tidningar av arbetsplatsceller: Röd Post och Röda packet. FK drev också bokaffärer i större städer i landet samt ett förlag, under det gemensamma namnet Barrikaden.<br /> <br /> Länkar:<br /> * [http://www.marxistarkiv.se/sverige/fk/fk_om_fk.pdf Förbundet Kommunist om Förbundet Kommunist] <br /> * [https://www.marxistarkiv.se/sverige2/fk Marxistarkivs samling]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Fil:Bastad-1975.png&diff=3653 Fil:Bastad-1975.png 2019-12-14T17:16:46Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div></div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Referensverket_i_text&diff=3652 Referensverket i text 2019-12-14T16:54:58Z <p>Iammany: /* Grupper */</p> <hr /> <div>__NOTOC__<br /> == Kategorier ==<br /> &lt;div style=&quot;-moz-column-count:3;&quot;&gt;<br /> <br /> * [[:Kategori:Antipolitik och kommunisering|Antipolitik och kommunisering]]<br /> * [[:Kategori:Georges Bataille|Georges Bataille]]<br /> * [[:Kategori:Maurice Blanchot|Maurice Blanchot]]<br /> * [[:Kategori:Deleuze &amp; Guattari|Deleuze &amp; Guattari]]<br /> * [[:Kategori:Walter Benjamin|Walter Benjamin]]<br /> * [[:Kategori:Gemenskap|Gemenskap]]<br /> * [[:Kategori:Kapital- och ideologikritik|Kapital- och ideologikritik]]<br /> * [[:Kategori:Konservativ revolution|Konservativ revolution]]<br /> * [[:Kategori:Friedrich Nietzsches tänkande|Friedrich Nietzsches tänkande]]<br /> * [[:Kategori:Apokalyptik, messianism och befrielseteologi|Apokalyptik, messianism och befrielseteologi]]<br /> * [[:Kategori:Operaismo and beyond|Operaismo and beyond]]<br /> * [[:Kategori:Teknik|Teknik]]<br /> * [[:Kategori:Nihilism|Nihilism]]<br /> * [[:Kategori:Utdrag|Utdrag]]<br /> &lt;/div&gt;<br /> <br /> ----<br /> <br /> {| width=&quot;100%&quot; cellpadding=&quot;10&quot;<br /> <br /> |valign=&quot;top&quot; width=&quot;25%&quot;|<br /> <br /> == Begrepp och teori ==<br /> * [[Affinitetsgrupp]]<br /> * [[Aktivismkritiken]]<br /> * [[Alienation]]<br /> * [[Allmänna intellektet]]<br /> * [[Ansiktslöst motstånd]]<br /> * [[Antipolitik]]<br /> * [[Arbete]]<br /> * [[Arbetsvägran]]<br /> * [[Biopolitik]]<br /> * [[Den &quot;andra&quot; arbetarrörelsen]]<br /> * [[Dialektik]]<br /> * [[Diskurs]]<br /> * [[Dissensus]]<br /> * [[Exodus]]<br /> * [[Fordism]]<br /> * [[Formell och reell underordning]]<br /> * [[Gemenskap]]<br /> * [[Gudomligt våld]]<br /> * [[Haecceitet]]<br /> * [[Ideologi]]<br /> * [[Insurrektionell anarkism]]<br /> * [[Kapitallogik]]<br /> * [[Klassanalys]]<br /> * [[Klassammansättning]]<br /> * [[Kommunism]]<br /> * [[Kommunisering]]<br /> * [[Konservativ revolution]]<br /> * [[Kontrollsamhället]]<br /> * [[Krigsmaskin]]<br /> * [[Kunskapsproduktion som improduktivt arbete]]<br /> * [[Medelklass]]<br /> * [[Metropolen]]<br /> * [[Militanta undersökningar]]<br /> * [[Nihilism]]<br /> * [[Nomadtänkande]]<br /> * [[Objektorienterad ontologi]]<br /> * [[Organisk centralism]]<br /> * [[Operaismo]]<br /> * [[Panopticon]]<br /> * [[Pengar som funktion]]<br /> * [[Postfordism]]<br /> * [[Projektualitet]]<br /> * [[Proletariat]]<br /> * [[Psykoanalys]]<br /> * [[Rationalism]]<br /> * [[Realabstraktion]]<br /> * [[Rhizom]]<br /> * [[Sabotage]]<br /> * [[Självreduktion]]<br /> * [[Släta och räfflade rum]]<br /> * [[Stat]]<br /> * [[Subjektivitet]]<br /> * [[Taylorism]]<br /> * [[Toyotism]]<br /> * [[Ultravänster]]<br /> * [[Utsida]]<br /> * [[Överbefolkning]]<br /> <br /> |valign=&quot;top&quot; width=&quot;25%&quot;|<br /> <br /> == Personer ==<br /> * [[Giorgio Agamben|Agamben, Giorgio]]<br /> * [[Lars Ahlin|Ahlin, Lars]]<br /> * [[Louis Althusser|Althusser, Louis]]<br /> * [[Christopher John Arthur|Arthur, Christopher J.]]<br /> * [[Michail Bakunin|Bakunin, Michail]]<br /> * [[Georges Bataille|Bataille, Georges]]<br /> * [[Walter Benjamin|Benjamin, Walter]]<br /> * [[Maurice Blanchot|Blanchot, Maurice]]<br /> * [[Amadeo Bordiga|Bordiga, Amadeo]]<br /> * [[Cajo Brendel|Brendel, Cajo]]<br /> * [[Albert Camus|Camus, Albert]]<br /> * [[René Char|Char, René]]<br /> * [[Raya Dunayevskaya|Dunayevskaya, Raya]]<br /> * [[Gilles Dauvé|Dauvé, Gilles]]<br /> * [[Gilles Deleuze|Deleuze, Gilles]]<br /> * [[Jacques Derrida|Derrida, Jacques]]<br /> * [[Mariarosa Dalla Costa|Dalla Costa, Mariarosa]]<br /> * [[Michael Eldred|Eldred, Michael]]<br /> * [[Öyvind Fahlström|Fahlström, Öyvind]]<br /> * [[Frantz Fanon|Fanon, Frantz]]<br /> * [[Michel Foucault|Foucault, Michel]]<br /> * [[Martin Glaberman|Glaberman, Martin]]<br /> * [[Félix Guattari|Guattari, Félix]]<br /> * [[Martin Heidegger|Heidegger, Martin]]<br /> * [[Marius Jacob|Jacob, Marius]]<br /> * [[C.L.R. James|James, C.L.R.]]<br /> * [[Ingemar Johansson|Johansson, Ingemar]]<br /> * [[Albert Jensen|Jensen, Albert]]<br /> * [[Ernst Jünger|Jünger, Ernst]]<br /> * [[Pierre Klossowski|Klossowski, Pierre]]<br /> * [[Robert Kurz|Kurz, Robert]]<br /> * [[Wolfi Landstreicher|Landstreicher, Wolfi]]<br /> * [[Henri Lefebvre|Lefebvre, Henri]]<br /> * [[Emmanuel Lévinas|Lévinas, Emmanuel]]<br /> * [[Thomas Müntzer|Müntzer, Thomas]]<br /> * [[Jean-Luc Nancy|Nancy, Jean-Luc]]<br /> * [[Antonio Negri|Negri, Antonio]]<br /> * [[Ernst Niekisch|Niekisch, Ernst]]<br /> * [[Friedrich Nietzsche|Nietzsche, Friedrich]]<br /> * [[Fredy Perlman|Perlman, Fredy]]<br /> * [[Moishe Postone|Postone, Moishe]]<br /> * [[Henri Simon|Simon, Henri]]<br /> * [[Gilbert Simondon|Simondon, Gilbert]]<br /> * [[Upton Sinclair|Sinclair, Upton]]<br /> * [[Baruch Spinoza|Spinoza]]<br /> * [[Jacob Taubes|Taubes, Jacob]]<br /> <br /> <br /> |valign=&quot;top&quot; width=&quot;25%&quot;|<br /> <br /> == Grupper ==<br /> * [[Acéphale]]<br /> * [[AKO]]<br /> * [[Aufheben]]<br /> * [[Batkogruppen]]<br /> * [[Black &amp; Red]]<br /> * [[BM Blob]]<br /> * [[BM Combustion]]<br /> * [[Diggers]]<br /> * [[Echanges et movement]]<br /> * [[Elephant Editions]]<br /> * [[Folkmakt]]<br /> * [[Frankfurtskolan]]<br /> * [[Förbundet Arbetarmakt]]<br /> * [[Förbundet Kommunist]]<br /> * [[Johnson-Forest-fraktionen]]<br /> * [[Kamunist Kranti]]<br /> * [[Killing King Abacus]]<br /> * [[Kämpa Tillsammans!]]<br /> * [[Ludditer]]<br /> * [[Röda bokförlaget]]<br /> * [[Situationistiska Internationalen]]<br /> * [[Socialisme ou Barbarie]]<br /> * [[Sociologiska kollegiet]]<br /> * [[Solidarity]]<br /> * [[Théorie Communiste]]<br /> * [[Tiqqun]]<br /> * [[Up against the wall motherfuckers]]<br /> * [[Ungsocialisterna]]<br /> * [[Wildcat]]<br /> <br /> |valign=&quot;top&quot; width=&quot;25%&quot;|<br /> <br /> == Litteratur och film ==<br /> <br /> '''Texter:'''<br /> * [[Stato di Eccezione|Agamben, Giorgio: Undantagstillståndet]]<br /> * [[Sven O. Andersson: Vilda strejker: en undersökning inom Svenska metallindustriarbetareförbundet|Andersson, Sven O.: Vilda strejker]]<br /> * [[The rebirth of history|Badiou, Alain: The rebirth of history]]<br /> * [[Att utöva glädje inför döden|Bataille, Georges: Att utöva glädje inför döden]]<br /> * [[Ögats historia|Bataille, Georges: Ögats historia]]<br /> * [[Glöm Foucault|Baudrillard, Jean: Glöm Foucault]]<br /> * [[In the shadow of the silent majorities|Baudrillard, Jean: In the shadow of the silent majorities]]<br /> * [[The great financial crisis|Bellamy Foster, John &amp; Magdoff, Fred: The great financial crisis]]<br /> * [[Gudomligt våld|Benjamin, Walter: Försök till en kritik av våldet]]<br /> * [[Teknikens värld|Berner, Boel: Teknikens värld]]<br /> * [[Kasinolandet|Björklund, Per: Kasinolandet. Bostadsbubblan och den nya svenska modellen]]<br /> * [[En värld utan pengar: kommunism|Blanc, Dominique: En värld utan pengar: kommunism]]<br /> * [[La Communauté Inavouable|Blanchot, Maurice: La Communauté Inavouable]]<br /> * [[Alfredo Bonanno: From Riot to Insurrection|Bonanno, Alfredo: From Riot to Insurrection]]<br /> * [[Partiformens ursprung och funktion|Camatte, Jacques: Partiformens ursprung och funktion]]<br /> * [[Om organisering|Camatte, Jacques &amp; Collu, Gianni: Om organisering]]<br /> * [[Människans revolt|Camus, Albert: Människans revolt]]<br /> * [[Riot. Strike. Riot|Clover, Joshua: Riot. Strike. Riot - The new era of uprisings]]<br /> * [[24/7 – Late capitalism and the ends of sleep|Crary, Jonathan: 24/7 - Late capitalism and the ends of sleep]]<br /> * [[The expanding world|Cronin, Michael: The expanding world]]<br /> * [[Dark Deleuze|Culp, Andrew: Dark Deleuze]]<br /> * [[Främlingen – Ett besök i det nya samhället|Danielsson, Axel: Främlingen – Ett besök i det nya samhället]]<br /> * [[Mille Plateaux|Deleuze, Gilles &amp; Guattari, Félix: Mille Plateaux]]<br /> * [[Nomadologin|Deleuze, Gilles &amp; Guattari, Félix: Nomadologin]]<br /> * [[Spontaneity, mediation, rupture|Endnotes: Spontaneity, mediation, rupture]]<br /> * [[Övervakning och straff|Foucault, Michel: Övervakning och straff]]<br /> * [[Filling the void|Gilroy-Ware, Marcus: Filling the void: Emotion, capitalism &amp; social media]]<br /> * [[Commonwealth|Hardt, Michael &amp; Negri, Antonio: Commonwealth]]<br /> * [[Imperiet|Hardt, Michael &amp; Negri, Antonio: Imperiet]]<br /> * [[Pengar, tid, rum och staden|Harvey, David: Pengar, tid, rum och staden]]<br /> * [[Die Frage nach der Technik|Heidegger, Martin: Die Frage nach der Technik]]<br /> * [[Preussiska anarkister|Heidegren, Carl-Göran: Preussiska anarkister]]<br /> * [[Foucaults maktanalys|Hörnqvist, Magnus: Foucaults maktanalys]]<br /> * [[Vad är ideologikritik?|Jaeggi, Rahel: Vad är ideologikritik?]]<br /> * [[Facing reality|James, C.L.R. &amp; Lee, Grace: Facing reality]]<br /> * [[Der Arbeiter|Jünger, Ernst: Der Arbeiter]]<br /> * [[The failure of capitalist production|Kliman, Andrew: The failure of capitalist production]]<br /> * [[Politikens slut|Kurz, Robert: Politikens slut]]<br /> * [[The making of the indebted man|Lazzarato, Maurizio: The making of the indebted man]]<br /> * [[Vad bör göras?|Lenin, V.I.: Vad bör göras?]]<br /> * [[Gräv där du står|Lindqvist, Sven: Gräv där du står. Hur man utforskar ett jobb]]<br /> * [[Die grosse Entwertung|Lohoff, Ernst &amp; Trenkle, Norbert: Die grosse Entwertung]]<br /> * [[Utan framtid|López, Natacha &amp; Björk, Mårten: Utan framtid - Protester i den globala krisens spår]]<br /> * [[Meltdown|Mason, Paul: Meltdown]]<br /> * [[The violence of financial capitalism|Marazzi, Christian: The violence of financial capitalism]]<br /> * [[Om förkapitalistiska produktionssätt|Marx, Karl: Om förkapitalistiska produktionssätt]]<br /> * [[Business as usual|Mattick, Paul (Jr.): Business as usual: The economic crisis and the failure of capitalism]]<br /> * [[Marx och Keynes|Mattick, Paul: Marx och Keynes. Blandekonomins gränser]]<br /> * [[Kill all normies|Nagle, Angela: Kill all normies. Online culture wars from 4chan and Tumblr to Trump and the alt-right]]<br /> * [[Holes in the whole|Nawratek, Krzysztof: Holes in the whole - Introduction to the urban revolutions]]<br /> * [[Factory of strategy|Negri, Antonio: Factory of strategy]]<br /> * [[Teknologi och klassmakt|Noble, David: Teknologi och klassmakt]]<br /> * [[Organisation of the organisationless|Nunes, Rodrigo: Organisation of the organisationless]]<br /> * [[Det stundande upproret|Osynliga kommittén: Det stundande upproret]]<br /> * [[Till våra vänner|Osynliga kommittén: Till våra vänner]]<br /> * [[Time, labor, and social domination|Postone, Moishe: Time, labor, and social domination]]<br /> * [[En värld utan pengar: kommunism|Quatre Millions de Jeune Travailleurs: A world without money: communism]]<br /> * [[Proletärernas natt|Rancière, Jacques: Proletärernas natt]]<br /> * [[Factories of knowledge, industries of creativity|Raunig, Gerald: Factories of knowledge, industries of creativity]]<br /> * [[The micro-politics of capital|Read, Jason: The micro-politics of capital]]<br /> * [[Antimassmetoder för organisering av kollektiv|Red sunshine gang, The: Antimassmetoder för organisering av kollektiv]]<br /> * [[The Coming Revolution|Reynolds, Ben: The Coming Revolution. Capitalism in the 21st Century]]<br /> * [[The long depression|Roberts, Michael: The Long Depression. How it Happened, Why It Happened, and What Happens Next]]<br /> * [[How will capitalism end?|Streeck, Wolfgang: How will capitalism end?]]<br /> * [[Självorganisering och kommunisering|Théorie Communiste: Självorganisering och kommunisering]]<br /> * [[Frankfurtskolan - Till kritiken av den kritiska teorin|Therborn, Göran: Frankfurtskolan - Till kritiken av den kritiska teorin]]<br /> * [[Cybernetikens hypotes|Tiqqun: Cybernetikens hypotes]]<br /> * [[Introduction à la guerre civile|Tiqqun: Introduktion till inbördeskriget]]<br /> * [[Operai e capitale|Tronti, Mario: Operai e capitale]]<br /> * [[Traité de savoir-vivre à l'usage des jeunes générations| Vaneigem, Raoul: Traité de savoir-vivre à l'usage des jeunes générations]]<br /> * [[Against nature|Vogel, Steven: Against nature]]<br /> <br /> '''Film:'''<br /> * [[The Ister]]<br /> * [[Zizek!]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Aktivismkritiken&diff=3651 Aktivismkritiken 2019-12-08T15:28:25Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Fil:Aktivism.jpg|right]]Aktivism har kritiserats flera gånger sedan arbetarrörelsens födelse och från delvis olika perspektiv. Det som här kallas &quot;aktivismkritiken&quot; hänvisar både till den specifika diskussion som uppstod i samband med globaliseringsrörelsens protester runt 2000 talet, och till den bredare diskussion som förts under längre tid.<br /> <br /> Kritiken har flera aspekter och alla kritiker riktar inte in sig på samma. Först och främst riktas kritik mot föreställningen att &quot;aktioner&quot; kan störta något så komplext som [[kapitalism]]en. Förändring måste börja och röra sig på mer grundläggande plan, det vill säga vara av mer &quot;vardaglig&quot; art och inte något som endast iscensätts av enskilda individer eller grupper som tillfälliga händelser. Men det har funnits flera olika och ibland motstridiga uppfattningar om vilka specifika aktiviteter och verksamheter det rör sig om, både bland de som kritiserar och försvarar &quot;aktivismen&quot;. Olika svar på frågan ''Vad är aktivism?'' har därför resulterat i en del förvirring. Få försvarar den vanliga repertoaren av demonstrationer, manifestationer, och aktioner för uppmärksamhet som tillräckligt för att skapa genuin förändring. Skillnaderna ligger dels i synen på [[strategi]] och taktik, alltså ''vilka'' aktiviteter som anses meningsfulla och hur de hänger ihop i en större plan (om de gör det alls), och dels i synen på ''[[subjektivitet]] och historia'', det vill säga vilka aktörer som anses bära på potentialen till förändring och i vilka historia situationer.<br /> <br /> <br /> === Marx och det historiska partiet ===<br /> &quot;I have also tried to clear up a misunderstanding that when I refer to the party I mean an organization which died eight years ago, or an editorial board which broke up twelve years ago. When I refer to the party I do so in an historical sense.&quot;<br /> <br /> * [https://marxists.catbull.com/archive/marx/works/1860/letters/60_02_29.htm Marx To Ferdinand Freiligrath]<br /> * [https://marxists.catbull.com/archive/marx/works/1882/letters/82_02_10.htm Engels to Johann Philipp Becker]<br /> <br /> === Den revolutionära gruppens impotens ===<br /> Nångång under 1930-talet skrev Sam Moss den (ö)kända essän '''[https://libcom.org/library/impotence-of-revolutionary-group-international-council-correspondence-moss The impotence of the revolutionary group]''' där han drev tesen att arbetarklassen som sådan och de revolutionära grupperna på ett grundläggande plan har olika drivkrafter och målsättningar, något som omöjligen kan sammanfalla. &quot;Massorna&quot; ser revolutionären som ett större hot än överklassen, som betalar deras lön och inte hotar den vardagliga lunken. Revolutionärerna tror sig kunna göra de vardagliga och direkta konflikterna till en kamp mot systemet som helhet. Men i de flesta fall överger massorna kampen så fort deras krav har uppnåtts. Moss menade att revolutionärer är avfällingar från arbetarklassen, biprodukter som &quot;representerar isolerade fall av arbetare som på grund av unika omständigheter har avvikit från den normala kursen...&quot; I hög grad är det intellektuella arbetare som undvikit eller nekats tillträde till borgerligheten. &quot;Otillfredsställda med sin sociala status som bihang till maskiner, och oförmögna att avancera inom systemet, reser de sig emot systemet.&quot; Om tillfället uppstår, hävdar Moss, kommer dessa revolutionärer att låta sig inlemmas i systemet (som chefer, administratörer, akademiker, förvaltare, etc.). I det stora hela spelar därför de revolutionära grupperna en mycket liten roll. &quot;Deras tillfälliga perioder av aktivitet kan bara förklaras av deras tillfälliga övergivanden av revolutionära mål för att kunna ansluta sig till arbetarnas omedelbara krav och då var det inte den revolutionära rollen de spelade utan arbetarklassens konservativa roll. När arbetarna uppnår sina mål faller de revolutionära grupperna tillbaka i impotens. Deras roll var alltid kompletterande (supplementary) och inte bestämmande.&quot;<br /> <br /> Behovet att gå samman i grupper är, enligt Moss, ett personligt behov. Även om det är ett impotent motstånd visar det att när massorna börjar pressas ut så som dagens avfällingar (de ideologiska revolutionärerna) så kommer de också att gå samman, men inte utifrån ideologiska övertygelser utan av nödvändighet. Revolutionärer betraktar ett sånt här synsätt som pessimistiskt och defaitistiskt, mycket därför att de har utelämnats som aktörer i den revolutionära processen. Men, skriver Moss, &quot;vi har faktiskt bara talat om de små radikala gruppernas meningslöshet; vi har varit ganska optimistiska gällande arbetarnas framtid. Men för alla radikala organisationer gäller det att om deras grupper besegras, och om deras grupper är döende, då är allting döende. I sådana förklaranden avslöjar de sina verkliga motivationer och deras organisationers verkliga natur.&quot;<br /> <br /> === Aktivism som alienationens högsta stadium ===<br /> Från och med situationisterna kritiserades aktivistmentaliteten för att den ledde till ett uppoffrande av livet för Saken, en negation av personligheten och underkastelse under en doktrin. <br /> <br /> === Ny aktivism och kritik ===<br /> Den 18 juni 1999 organiserade Reclaim the Streets och Earth First! en &quot;global aktionsdag mot kapitalismen&quot;, som kallades för J18. I hundratals städer jorden över genomfördes aktioner mot ländernas finanscentra. I London ockuperade tiotusentals aktivister city och stängde ner börserna och bankerna för en dag. I efterdyningarna av aktionsdagen så producerade några Londonaktivister en pamflett vid namn ''Reflections on June 18th'', i den fanns en text som hette &quot;Ge upp aktivismen&quot;. Den startade en diskussion i den utomparlamentariska aktiviströrelse som växt fram under 90-talet i Storbritannien (och även i Sverige). Diskussionen handlade i korta drag om att det inte räcker att göra aktioner och landsätta kampanjer för att störta något så komplext som kapitalismen. Aktivister kan skada enskilda företag genom aktioner, men det går inte att konfrontera kapitalismen på samma sätt. Kapitalismen handlar inte bara om banker och storbolag, utan är en social relation som löper genom hela samhället. Det fanns även kritik mot den roll som aktivister tar på sig som experter på samhällsomvandling, att de drar på sig en &quot;aktivistmentalitet&quot;. Att &quot;folk tänker på sig själva i huvudsak som aktivister och tillhörande en vidare aktivistgemenskap&quot; (från &quot;Ge upp aktivismen&quot;). Ett svar på detta i tidningen ''The Bad Days Will End!'' säger att aktivistrollen inte är något man kan tänka bort, att det är en social roll som uppstår genom &quot;komplicerade samhälleliga processer&quot;. J. Kellstadt skriver:<br /> <br /> :Faktum är att även människorna i de olika grupperna som försöker utveckla ett &quot;anti-aktivistiskt&quot; och &quot;anti-politiskt&quot; förhållningssätt till den antikapitalistiska revolutionen – från [[Kamunist Kranti|KK/Collectivities]] i Faridabad i Indien till Insubordinate Collective i Baltimore – är på en och samma gång arbetare och &quot;icke-arbetare&quot;, arbetare och &quot;aktivister&quot;, till och med arbetare och – bevare mig väl! – intellektuella. Och det mest farliga för människor i den positionen är att förlora synen på sin fundamentalt kluvna natur, sin &quot;dubbla&quot; samhälleliga existens, och låtsas att man &quot;bara&quot; är arbetare. För då kommer de verkligen inte att ha några sätt att hålla koll på sin &quot;andra&quot; sida och dess inneboende elitistiska potential. Och då skulle de skapa ett nytt lager av sociala eliter – den här gången under rubriken &quot;anti-aktivistisk&quot;, &quot;autentisk&quot;, &quot;icke-alienerad&quot;, de &quot;riktiga&quot; proletärerna. Och all den gamla skiten kommer att flöda tillbaka igen. (från [http://www.riff-raff.se/7/antiaktivismen.php J. Kellstadt/The Bad Days Will End!: ''Anti-aktivismens nödvändighet och omöjlighet''])<br /> <br /> I Sverige översattes &quot;Ge upp aktivismen&quot; av [[Stockholms Autonoma Marxister]] och gavs ut som fotokopierat häfte 2001 tillsammans med efterskriften &quot;Bortom aktivismen&quot; och &quot;Vi är inga kampanjnissar&quot;.<br /> <br /> === Bortom aktivismen, bortom kritiken ===<br /> Det finns en uppenbar risk när kritiken blir abstrakt att den frikopplas från konkreta konjunkturer (av [[klassammansättning]]scykler) och landar i en passiv och uppgiven position som inte aktualiserar någon form av aktivitet. Den vändning bort från symbolpolitik av typer &quot;aktioner&quot; som manifestationer, och även strejker, blockader etc., som poängterades av grupper som [[Kamunist Kranti]], [[Kämpa tillsammans!]], [[Batkogruppen och Dissident|Dissident]] och [[Tiqqun]] syftade mycket till att lyfta fram olika typer av &quot;mikrokamp&quot;, små konflikter i det vardagliga och informella, som inte representerades eller ens relaterades till arbetarrörelsen eller &quot;vänstern&quot;, utan mer direkt ingrep i [[den verkliga rörelsen]].<br /> <br /> En viktig aspekt blir här [[klassammansättning]]ens dynamik över tid och kapitalismens [[Krisen|kristendenser]]. ...<br /> <br /> === Väsentlig läsning ===<br /> * Sam Moss: [https://libcom.org/library/impotence-of-revolutionary-group-international-council-correspondence-moss Impotence of the revolutionary group] (1930)<br /> * [[Jacques Camatte]]: [[Partiformens ursprung och funktion]] (1961/1974)<br /> * Dominique Blanc: [https://libcom.org/library/militancy-ojtr Militancy: the highest form of alienation] (1972)<br /> * krigsmaskinen: [http://krigsmaskinen.tumblr.com/post/122012498660/organiserade-partislavar Organiserade partislavar] (2015)<br /> <br /> [[Kategori:Antipolitik och kommunisering]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Ultrav%C3%A4nstern&diff=3650 Ultravänstern 2019-11-23T19:52:34Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Bild:Rosa-luxemburg.jpg|right|frame|Original bad gal [[Rosa Luxemburg]], en av de som fick [[Lenin]] att tappa fattningen.]]'''Ultravänster''' har använts som benämning på vissa strömningar som stod &quot;till vänster om vänstern&quot;, exempelvis rådskommunister. Det används också ofta som ett skällsord för personer som kritiserar olika företeelser för att inte vara tillräckligt &quot;rena&quot;. Begreppet användes först av [[Vladimir Lenin|Lenin]] i hans kritik av tyska och holländska marxister som motsatte sig bolsjevikerna och socialdemokratin, och hade vissa kopplingar till anarkismen.<br /> <br /> I inledningen till ''[http://www.riff-raff.se/8/inledn.php Riff-raff nr 8]'' skriver redaktionen i en fotnot:<br /> <br /> :Ultravänster syftar ibland på alla strömningar som stod till vänster om bolsjevikerna, ibland mer specifikt på strömningen i Tyskland och Holland, och andra gånger på den moderna vänstern som hade sin början i [[Socialisme ou Barbarie]]. Vänsterkommunism (eller den kommunistiska vänstern) innebär ofta övergripande de som stod till vänster om bolsjevikerna, men kan också ha en mer specifik åsyftning till den italienska vänstern. Rådskommunism syftar till den tysk-holländska strömningen, ibland specifikt till de grupper som uppstod efter den tyska revolutionens nederlag, och betraktas ofta som en gren av vänsterkommunismen. Vänsterkommunism kan alltså till viss del betraktas som hyperonym till rådskommunism, och den förra är i den betydelsen likställd med den vidare definitionen av ultravänster (som också är den vi främst använder).<br /> <br /> Den historiska ultravänstern har sitt ursprung i början av 1900-talet, med personer som Rosa Luxemburg i Tyskland och Herman Gorter i Nederländerna. Lenin kritiserade 1920 i ''Radikalismen - kommunismens barnsjukdom'' tyska [[KAPD]], brittiska Workers Socialist Federation (med [[Sylvia Pankhurst]] i spetsen) och italienska kommunistpartiet (med [[Amadeo Bordiga]] som partiledare) bland annat för deras inställning till parlamentariska val och förhållande till fackföreningarna. Två huvudströmningar kunde sedan urskiljas, dels den tysk-holländska och dels den italienska. Medan den första bröt med Tredje internationalen tog den italienska väsentligen parti för Lenin och uteslöts senare. [http://www.riff-raff.se/8/auf_aku.php Aufheben skriver:]<br /> <br /> :Trots den till synes fundamentala skillnaden gällande partiets roll, och som leder till ömsesidig oförståelse mellan anhängare av båda traditionerna, lät deras politiska analys i särskilt kritiska frågor, såsom förståelsen av [[Sovjetunionen]]s och dess kommunistpartiers kontrarevolutionära natur, motståndet mot enhets- och folkfronter och vidhållandet av ett revolutionärt motstånd mot kapitalistiska krig, dem gemensamt identifieras som ultravänstern, som till skillnad från trotskismen inte försvarade Sovjetunionen eller gick med i socialdemokratiska partier etc. I det kanske mest betydelsefulla historiska exemplet – elddopet – det spanska inbördeskriget och andra världskriget, agiterade båda sidorna av ultravänstern mot stöd för den demokratiska bourgeoisien mot den fascistiska varianten och mot deltagande i alla kapitalistiska konflikter, till skillnad från »vänstern», inklusive trotskisterna, som i allmänhet stödde demokratin och/eller Sovjetunionen mot fascismen.<br /> <br /> Andra viktiga namn och grupper från den historiska ultravänstern är bland andra [[Anton Pannekoek]], Otto Rühle, Paul Mattick, ''Bilan'' och Internationella kommunistiska strömningen.<br /> <br /> En senare, mer modern och utvecklad, ultravänster växte fram i framför allt Frankrike under 1960-70-talen. Den var tydligast influerad av den tysk-holländska strömningen. Grupper som [[Socialisme ou Barbarie]], [[Situationistiska internationalen]] och Information et correspondence ouvrière (ICO) var de kanske mest namnkunniga. Andra var till exempel grupperna Mouvement communiste och Pouvoir ouvrier, tidskrifterna ''Négation'', ''La banquise'', ''La guerre sociale'', ''[[Théorie Communiste]]'' och ''[[Invariance]]''. Gränserna för vad som räknats till ultravänstern har inte varit särskilt tydliga. Ofta räknas till exempel anarkisterna i 22-marsrörelsen och ''Noir et Rouge'', och maoisterna i [[Gauche prolétarienne]] också till ultravänstern.<br /> <br /> <br /> == Vidare läsning ==<br /> * [http://www.riff-raff.se/8/inledn.php Inledning till riff-raff nr 8]<br /> * [http://www.riff-raff.se/8/auf_aku.php Aufheben: Arbetarrörelsen, kommunismen och ultravänstern. En historik och introduktion]<br /> <br /> [[Kategori:Antipolitik och kommunisering]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=In_the_shadow_of_the_silent_majorities&diff=3649 In the shadow of the silent majorities 2019-11-23T18:54:26Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Bild:VanishingBaudrillard-.jpg|centre]]<br /> <br /> '''[[Jean Baudrillard]]s''' ''In the shadow of the silent majorities'' publicerades först 1978 (två år efter ''Symbolic Exchange and Death''). Trots att den alltså har över trettio år på nacken känns den i det stora hela inte daterad. Baudrillards tes är att ”massorna” har försvunnit och att det sociala är över; med andra ord att [[politik|det politiska]] så som vi förstår det har upphört.<br /> <br /> Baudrillard utmanar sociologiska förståelser av det sociala och av massan. Traditionellt har de setts som ett fält av potentiell energi, av urladdningar, av rörelse, förändring, osv. Men bara potentiellt, för om ingen tog till orda och blev massornas röst så förblev massorna en tyst majoritet. Baudrillard vill vända på den här förståelsen. '''Tvärtom, menar han, är nu den tysta majoriteten inte en smältdegel av virtuella begär och produktivitet utan ett slags svart hål som slukar det sociala.''' Massan har inte någon positiv definition utan karaktäriseras av att den är så indistinkt, så grå och neutral - ”varken det ena eller det andra (ne-uter)”. Och dess tystnad är dess styrka. ”Their strength is immediate, in the present tense, and sufficient to itself. It consists in their silence, in their capacity to absorb and neutralize, already superior to any power acting upon them.” (36)<br /> <br /> '''Den tysta majoriteten neutraliserar allt.''' Produktionen av mening inom traditionella områden som politik och religion liksom inom media - allt neutraliseras. Den slukar upp allt, absorberar allt, men bara för att neutralisera, ingenting reflekteras eller kommuniceras tillbaka, allt försvinner som i ett svart hål.<br /> <br /> Den tysta majoriteten är inte exakt inaktiv. '''Det händer saker, ibland kanske till och med tusentals, men det är inget mot miljoners passivitet och tystnad. Allt neutraliseras. Mening kan inte cirkulera. Storslagna idéer som ska väcka massorna kommer inte längre än till perifera minoriteter där de isoleras och töms på mening.''' Baudrillard kallar det för en form av vägran. Det beror inte på att den tysta majoriteten skulle vara korkad, irrationell eller alienerad, etc, som den neutraliserar all mening, utan ignorerandet fungerar som ett slags motstånd, ett avväpnande av alla aspirerande politiker och andra makthavare.<br /> <br /> [[Politik]]en, enligt Baudrillards analys, har haft tre olika ''modus operandi''; först var politik en ren strategi och gjorde inga anspråk på någon universell sanning, sedan under den borgerliga eran tog politiken en vändning till representationen, politiken blev en representativ mekanism där det sociala investerades i politiken, det vill säga att politiken tog på sig representatskapet och lederskapet för det sociala. För liberalismen handlade det ytterst om harmoni mellan det politiska och det sociala, medan marxismen (och revolutionärt tänkande överhuvudtaget) postulerade upplösandet av det politiska när det sociala nått fullständig transparans. '''Enligt Baudrillard ”vann” det sociala. Inte för att politiken (i någon form) uppnådde perfekt korrespondens med det sociala och på så sätt realiserade dess sanning, utan för att det sociala tömdes på mening.''' Det leder till politikens tredje ''modus operandi'': den är fortfarande en slags representativ mekanism, men har inte längre någon ”ekvivalent” i ”verkligheten”; det finns ingen verklig substans i det sociala (ett folk, en klass, ett proletariat, etc...) längre. '''Den enda referenten som fortfarande existerar är den tysta majoriteten.'''<br /> <br /> För att få den tysta majoriteten att framträda och kunna göra anspråk på att representera den används (opinions)undersökningar. Det är det enda sättet att simulera det sociala, vilket enligt Baudrillard har försvunnit med sitt ”realiserande” genom meningsuttömningen. Baudrillard menar dock att om den tysta majoriteten är en imaginär referent innebär inte det att den inte existerar, det innebär bara att '''det inte är möjligt att representera den'''. ”They don’t express themselves, they are surveyed. They don’t reflect upon themselves, they are tested. The referendum [folkomröstningen] (and the media are a constant referendum of directed questions and answers) has been substituted for the political referent. Now polls, tests, the referendum, media are devices which no longer belong to a dimension of representations, but one of simulation.” (48)<br /> <br /> '''Vad som händer när politiken ersätts med simulering är att all mobilisering av det sociala kortsluts.''' Och detta, enligt Baudrillard, är den tysta majoritetens mest kraftfulla vapen. Den kan inte uttryckas eller representeras och just det är tystnadens styrka. ”But this silence is paradoxical -- it isn’t a silence which does not speak, it is a silence that refuses to be spoken for in its name.” (49) Den tysta majoriteten uttrycker ingenting, den exploderar inte, den neutraliserar, absorberar och imploderar.<br /> <br /> Media och politiker försöker desperat få den tysta majoriteten att tala, uttrycka sig, deltaga, och bombarderar den med stimuli - men det är enligt Baudrillard för sent. '''Det är det motsägelsefulla i det nuvarande tillståndet; det desperata behovet av respons på bombardemanget fördjupar simuleringen, gör att den breder ut sig ännu mer och det svarta hål som den tysta majoriteten är bara sväller och slukar mer och mer.''' Stimulit (begär, information, etc) är ”entropic processes, modalities of the end of the social.” (51)<br /> <br /> :''&quot;It is thought that the masses may be structured by injecting them with information; their captive social energy is believed to be released by means of information and messages (today it is no longer the institutional grid as such, rather it is the quantity of information and the degree of media exposure which measures socialization). Quite the contrary. Instead of transforming the mass into energy, information produces more mass. Instead of informing as it claims, instead of giving form and structure, information neutralizes even further the ”social field;” more and more of it creates an inert mass impermeable to the classical institutions of the social, and the very contents of information.&quot;'' (51)<br /> <br /> Den tysta majoriteten uppträder för media och politiken enbart som statistik. Bombardemanget av information ekar tillbaka i tautologiska och cirkulära svar. Statistiken har inget verkligt objekt, den simulerar ett undanglidande objekt. Det socialas och massans frånvaro gäckar makthavarna som blir tvingade att uppfinna och skapa dem gång på gång med förväntade svar och opinioner som omskriver deras existens och på så sätt simulerar en vilja. '''Politiken kan bara överleva på en hypotes om förtroende, att de faktiskt representerar ett verkligt objekt som statistikens visar, att statistiken legitimerar politiken.''' Men den tysta majoriteten förhåller sig till det politiska som en slags teater, [[Begreppet skådespel|skådespel]] eller ett spel.<br /> <br /> :''&quot;The people have become a public. The football match or film or cartoon serve as models för their perception of the political sphere. The people even enjoy day to day, like a home movie, the fluctuations of their own opinions in the daily opinion polls. Nothing in this engages any responsibility. At no time are the masses politically or historically engaged in a conscious manner. They have only ever done so out of perversity, in complete irresponsibility. Nor is this a flight from politics, but rather the effect of an implacable antagonism between the class (caste?) which bears the social, the political, culture--master of time and history, and the formless, residual, senseless mass. The former continually seeks to perfect the reign of meaning, to invest, to saturate the field of the social, the other continually distorts every effect of meaning, neutralizes or diminishes them. In this confrontation, the winner is not at all the one you might think.&quot;'' (60)<br /> <br /> Uppkomsten av den tysta majoriteten måste enligt Baudrillard lokaliseras i '''en historisk cykel av motstånd mot det sociala''': vägran av arbete, av medicin, av skolning, av säkerhet, och av information. Motståndet har utvecklats fortare än socialiseringen. Det börjar hos grupper som mot socialisering vill behålla sina traditionella kulturer, men det har aldrig varit massan som gjort motstånd, '''det har alltid varit mindre grupper'''. Mindre grupper och individer har försökt motstå socialiseringens homogenisering. Den tysta majoritetens motstånd mot socialiseringen är mycket distinkt jämfört med dessa tidigare motstånd. Istället för att omtolka informationen, meningen, och utveckla nya så accepterar den vad den bombarderas med, absorberar det och neutraliserar det. '''Ett slags motstånd utan motstånd, ett accepterande av överflödet av mening som gör all mening meningslös.'''<br /> <br /> Den tysta majoriteten neutraliserar politiken i alla dess former. Det enda fenomen som har en liknande relation till det sociala är '''terrorism'''. Inget är mer avskuret från massorna än terrorism. Man kan inte säga att terrorismen är en produkt av den tysta majoriteten, men [70-80-talets] terrorism är riktat mot det sociala därför att det har skapat den tysta majoriteten - det är två olika reaktioner mot det sociala som båda är icke-representerbara, tysta. Terrorismen, enligt Baudrillard, ämnar inte att väcka massorna eller representera dem eller liknande utan bara att tränga igenom simulationerna, bombardemanget av media, och spränga det, döda det.<br /> <br /> :''&quot;...it could be said that between the masses and terrorism, between these two non-poles of a non-representative system, also passes an energy, but a reverse energy, an energy not of social accumulation and transformation, but of social dispersal, of dispersion of the social, of absorption and annulment of the political.&quot;'' (69)<br /> <br /> Där slutar också likheterna. Terrorismen skiljer sig på flera sätt från exempelvis [Aktivismkritiken|militans] eller kriminalitet, men en avgörande skillnad är att terrorismen saknar tydliga och konkreta mål. Terrorn slår mot en global, anonym och odifferentierad fiende. Dess våld är [[myt]]iskt. ”Its blindness is the exact replica of the system’s absolute lack of differentiation.” (71)<br /> <br /> Massorna, media och terrorismen pekar alla på något gemensamt: '''ett imploderande system'''. Vår moderna västerländska civilisation har annars varit ett expanderande och exploderande system med kolonisering, imperialism, revolutioner och krig, och så vidare, men har nu börjat nå sin gräns. Implosion är inte nödvändigtvis katastrofalt. Det finns två möjliga utgångar: en våldsam och katastrofal implosion eller en mjuk implosion i slow motion. Men inget kommer kunna hindra en implosion.<br /> <br /> <br /> == Externa länkar ==<br /> * [http://www.ubishops.ca/BaudrillardStudies/vol4_2/v4-2-jrlindsey.html Rethinking the Political: Taking Baudrillard's “Silent Majorities” Seriously], av Jason Royce Lindsey.<br /> * [http://www.youtube.com/watch?v=Z5-IYF3Vjzw&amp;feature=channel Sylvère Lotringer talar om In the Shadow of the Silent Majorities]. Från 2009.<br /> <br /> [[Kategori:Antipolitik och kommunisering]]</div> Iammany https://www.krigsmaskinen.se/index.php?title=Gilets_Jaunes&diff=3648 Gilets Jaunes 2019-10-27T13:33:16Z <p>Iammany: </p> <hr /> <div>[[Bild:Giletsjaunes.jpg|right]]'''Interventioner'''<br /> * [https://ediciones-ineditos.com/2018/11/28/on-the-gilets-jaunes-dispatches-from-france/ On the Gilets Jaunes: Dispatches from France] (Nov 22, 26 och 27)<br /> * [http://ill-will-editions.tumblr.com/post/180774090884/next-stop-destitution-published-on-lundi-matin NEXT STOP: DESTITUTION] [https://tidningenbrand.se/2018/12/08/lundi-matin-nasta-steg-for-gula-vastarna/ Svensk översättning] (Dec 3)<br /> * [https://non.copyriot.com/dec-1st-pushing-the-disorder-further/ DEC. 1ST – PUSHING THE DISORDER FURTHER] (Dec 3)<br /> * Common Ware: [https://ediciones-ineditos.com/2018/12/05/the-vests-are-always-yellower-on-the-other-side-an-italian-dispatch-editorial/ The Vests Are Always Yellower On The Other Side — An Italian Dispatch Editorial] (Dec 5)<br /> * [https://cominsitu.wordpress.com/2018/12/08/contribution-to-the-rupture-in-progress/ Contribution to the Rupture in Progress] (Dec 7)<br /> * Antonio Negri: [http://www.euronomade.info/?p=11407 Cronache francesi] (Dec 11)<br /> * [http://www.19h17.info/2018/12/12/non-a-la-ricuperation/ Non à la ricupération!] (Dec 12)<br /> * [http://www.19h17.info/2018/12/18/ric-ou-revolution/ RIC ou révolution?] (Dec 18)<br /> * [http://ill-will-editions.tumblr.com/post/181256401859/resituating-the-yellow-vest-movement-this-article RESITUATING THE YELLOW VEST MOVEMENT] (Dec 19)<br /> * [http://autonomies.org/2019/02/the-gilets-jaunes-the-war-of-images/ The war of images (Appel des brigades d’actions cinématographiques)] (Dec 19)<br /> * [https://ediciones-ineditos.com/2019/01/15/the-coming-crisis-breath-yellow-vests-where-are-we-going/ The coming crisis, breath &amp; yellow vests: where are we going?] (Jan 11)<br /> * [https://non.copyriot.com/gilets-jaunes-between-horizontal-autonomies-and-vertical-unity-yellow-letters/ Gilets jaunes: Between horizontal autonomies and vertical unity] (Jan 27, 29)<br /> * [http://autonomies.org/2019/03/the-gilets-jaunes-an-ultimatum/ ULTIMATUM] (Mars 10)<br /> <br /> <br /> [[Bild:Giletsjaunes2.jpg|right]][[Bild:Giletsjaunes3.jpg|right]][[Bild:Onveutdesthunes.jpg|right]]'''Rapporter och längre analyser'''<br /> * Félix Boggio Éwanjé-Épée: [https://www.versobooks.com/blogs/4157-the-yellow-vest-a-floating-signifier The Yellow Vest: A Floating Signifier] (Nov 22)<br /> * Théorie communiste: [http://blogtc.communisation.net/?p=243 Note sur le mou­ve­ment des gilets jaunes] [https://kommunisierung.net/Theorie-communiste-Anmerkung-zur Anmerkung zur Bewegung der Gelbwesten] (Nov 23)<br /> * Youcef Brakni: [https://www.infoaut.org/english/if-we-want-to-change-our-destiny-we-must-struggle-in-the-streets “If we want to change our destiny we must struggle in the streets”] (Nov 26)<br /> * crimethinc: [https://crimethinc.com/2018/11/27/the-yellow-vest-movement-in-france-between-ecological-neoliberalism-and-apolitical-movements The Yellow vest movement in France: Between &quot;ecological&quot; neoliberalism and &quot;apolitical&quot; movements] (Nov 27)<br /> * Plateforme d'Enquêtes Militantes: [https://www.viewpointmag.com/2018/12/06/on-a-ridgeline-notes-on-the-yellow-vests-movement/ On a Ridgeline: Notes on the “Yellow Vests” Movement] (Nov 30)<br /> * Aurélie Dianara: [https://www.jacobinmag.com/2018/11/yellow-vests-france-gilets-jaunes-fuel-macron We’re With the Rebels] (Nov 30)<br /> * Nantes Révoltée: [https://gatorna.info/threads/yellowjackets-nantes-blockades-and-wild-demo-no-fa-1880/ Blockades and wild demo – No far right activists in Nantes] (Dec 1)<br /> * Arbete och politik (podd): [https://soundcloud.com/arbete-och-politik/s4e4-sasongavslutning-pa-med-gula-vasten På med gula västen!] (Dec 2)<br /> * Chantal Mouffe: [https://www.versobooks.com/blogs/4149-the-gilets-jaunes-a-reaction-to-the-explosion-of-inequalities-between-the-super-rich-and-the-middle-classes The ‘gilets jaunes’: ‘A reaction to the explosion of inequalities between the super-rich and the middle classes’] (Dec 3)<br /> * [https://beyondeurope.net/886/les-gilets-jaunes-triompheront-whats-going-on-in-france/ Les Gilets Jaunes triompheront? – What’s going on in France] (Dec 4)<br /> * Antonio Negri: [https://www.versobooks.com/blogs/4158-french-insurrection French Insurrection] [https://tidningenbrand.se/2018/12/10/antonio-negri-franskt-uppror/ Svensk översättning] (Dec 4)<br /> * Guillaume Paoli: [https://mosaik-blog.at/gelbwesten-aufstand-frankreich-steuern-chaos/ Gelbwesten sehen rot: der benzinpreis war nur der auslöser] (Dec 4)<br /> * Gabriel Bristow: [https://novaramedia.com/2018/12/05/yellow-jackets-in-movement-understanding-the-gilets-jaunes/ Yellow Jackets in Movement: Understanding the Gilets Jaunes] (Dec 5)<br /> * Frédéric Lordon: [https://www.versobooks.com/blogs/4153-end-of-the-world End of the World?] (Dec 5)<br /> * Svartkatt: [https://anarkism.info/2018/12/05/under-den-gula-vasten/ Under den gula västen] (Dec 5)<br /> * Samuel Hayat: [https://ediciones-ineditos.com/2018/12/11/moral-economy-power-and-the-yellow-vests/ Moral Economy, Power and the Yellow Vests] (Dec 5)<br /> * crimethinc: [https://crimethinc.com/2018/12/06/the-movement-as-battleground-fighting-for-the-soul-of-the-yellow-vest-movement The movement as battleground: Fighting for the soul of the Yellow vest movement] (Dec 6)<br /> * [https://aruthlesscritiqueagainsteverythingexisting1.wordpress.com/2018/12/06/yellow-is-not-the-color-of-spring/ Yellow is not the color of Spring] (Dec 6)<br /> * Apans anatomi (podd): [https://soundcloud.com/apansanatomi/gula-vastarna-sar-vem-skordar Gula västarna sår, vem skördar?] (Dec 6)<br /> * Alain Bertho: [https://www.versobooks.com/blogs/4169-gilets-jaunes-an-extra-parliamentary-political-mobilization Gilets jaunes: an extra-parliamentary political mobilization] (Dec 6)<br /> * [https://thenewinquiry.com/parismaidan/ Paris/Maidan - Two Letters on the Uprising in France] (Dec 7?)<br /> * Richard Seymour: [https://www.patreon.com/posts/23184702 The undead centre meets the shitstorm] (Dec 7)<br /> * David Graeber: [http://news.infoshop.org/europe/the-yellow-vests-show-how-much-the-ground-moves-under-our-feet/ The “Yellow Vests” Show How Much the Ground Moves Under Our Feet] (Dec 7)<br /> * Rachel Knaebel: [https://notesfrombelow.org/article/gilets-jaunes-and-unions-convergence-over-what The Gilets Jaunes and the Unions: A convergence over what?] (Dec 7)<br /> * Adam Nossiter, Elian Peltier &amp; Aurelien Breeden: [https://www.nytimes.com/2018/12/08/world/europe/france-paris-riots-yellow-vest.html Police Crack Down on ‘Yellow Vests’ in France With Tear Gas and Hundreds of Arrests] (Dec 8)<br /> * Tony Le Pennec: [https://www.arretsurimages.net/articles/les-figures-des-gilets-jaunes-entre-la-police-et-leur-base Les figures des gilets jaunes, entre la police et leur base] (Dec 8)<br /> * Politics Theory Other (podd): [https://player.fm/series/politics-theory-other/ep-30-a-bonsai-de-gaulle-sebastian-budgen-on-emmanuel-macron-and-the-yellow-vests-movement &quot;A bonsai de Gaulle&quot; - Sebastian Budgen on Emmanuel Macron and the Yellow Vests movement] (Dec 8)<br /> * Joshua Clover: [https://www.versobooks.com/blogs/4161-the-roundabout-riots The Roundabout Riots] (Dec 9)<br /> * Jerome Roos: [https://roarmag.org/essays/gilets-jaunes-blown-old-political-categories/ “The Gilets Jaunes have blown up the old political categories”] (Dec 11)<br /> * [https://www.versobooks.com/blogs/4180-gilets-jaunes-a-pioneering-study-of-the-low-earners-revolt Gilets jaunes: a pioneering study of the ‘low earners’ revolt] (Dec 11)<br /> * Raoul Vaneigem: [http://www.notbored.org/yellow-jackets.pdf Concerning the “Yellow Jackets”: Everything is possible, even self-managing assemblies in the middle of street intersections, villages and neighborhoods. An interview with Raoul Vaneigem] (Dec 11)<br /> * Rona Lorimer: [https://communemag.com/yellow-vest-diaries/ Yellow-Vest Diaries] (Dec 12)<br /> * Étienne Balibar: [https://www.versobooks.com/blogs/4191-gilets-jaunes-the-meaning-of-the-confrontation ‘Gilets jaunes’: the meaning of the confrontation] (Dec 13)<br /> * crimethinc: [https://crimethinc.com/2018/12/14/the-yellow-vest-movement-showdown-with-the-state-reports-from-the-clashes-in-paris-around-france-and-across-europe The Yellow Vest Movement: Showdown with the State] (Dec 14)<br /> * [https://agitationautonome.com/2018/12/15/theses-sur-les-gilets-jaunes/ Réflexions provisoires sur les Gilets Jaunes] [https://translibleipzig.wordpress.com/2018/12/17/vorlaeufige-gedanken-ueber-die-gilets-jaunes/ Tysk översättning] (Dec 15)<br /> * [https://agitationautonome.com/2018/12/15/gilets-jaunes-discussion-entre-la-grece-et-la-france/ Gilets jaunes : discussion entre la Grèce et la France] (Dec 15?)<br /> * Joshua Clover: [https://popula.com/2018/12/19/five-notes-on-the-yellow-vest-movement/ Five Notes on the Yellow Vest Movement] (Dec 19)<br /> * Samuel Hayat: [https://www.viewpointmag.com/2019/02/13/the-gilets-jaunes-and-the-democratic-question/ The Gilets Jaunes and the Democratic Question] (Dec 24)<br /> * Laurent Gayer: [https://thewire.in/world/gilets-jaunes-protestors-are-questioning-the-value-of-work-under-neoliberalism Gilets Jaunes Protests Are Questioning the Value of Work Under Neoliberalism] (Dec 27)<br /> * Temps Critiques: [http://autonomies.org/2019/01/a-yellow-costume-that-creates-community/ A yellow costume that creates community] (Dec 27)<br /> * Laurent Gayer: [https://thewire.in/world/yellow-vests-and-the-wages-of-violence ‘Yellow Vests’ and the Wages of Violence] (Dec 28)<br /> * Void Circle: [http://voidnetwork.gr/2019/01/02/void-network-signs-timesimage-future-thoughts-yellow-vests-revolt-france/ Signs of the times / Images from the future: Thoughts on the “yellow vests” and the revolt in France] (Jan 2)<br /> * Sebastian Lotzer: [https://non.copyriot.com/paris-a-winter-fairy-tale/ Paris, a winter fairy tale] (Jan 6)<br /> * [[Jacques Rancière]]: [https://non.copyriot.com/the-virtues-of-the-inexplicable-apropos-the-yellow-vests/ The virtues of the inexplicable – apropos the yellow vests] (Jan 8)<br /> * crimethinc: [https://crimethinc.com/2019/01/09/how-the-yellow-vest-movement-survived-into-2019-a-chronicle-from-december-8-2018-to-january-5-2019 How the Yellow Vest Movement Survived into 2019] (Jan 9)<br /> * crimethinc: [https://crimethinc.com/2019/01/10/between-the-reaction-and-the-referendum-nationalism-and-direct-democracy-in-the-yellow-vest-movement Between the reaction and the referendum. Nationalism and direct democracy in the yellow vest movement] (Jan 10)<br /> * Alèssi Dell’Umbria: [http://autonomies.org/2019/02/the-gilets-jaunes-from-both-inside-and-outside-which-side-are-you-on/ Full Metal Yellow Jacket] [http://vitalist.in/archive/full-metal-yellow-jacket Alternativ översättning] (Jan 21)<br /> * Michalis Lianos: [http://autonomies.org/2019/02/the-gilets-jaunes-fragments-of-interpretation/ An experiential politics (II) – The yellow vests as a “people” thinking] (Utdrag) (Feb 19)<br /> * Paul Torino &amp; Adrian Wohlleben: [http://www.metamute.org/editorial/articles/memes-force-%E2%80%93-lessons-yellow-vests Memes with force – lessons from the yellow vests] (Feb 26)<br /> * crimethinc: [https://crimethinc.com/2019/03/22/yellow-vestiges-inside-the-riots-of-march-16-how-the-gilets-jaunes-outlasted-repression-dialogue-and-co-optation Yellow vestiges: Inside the riots of March 16. How the Gilets Jaunes outlasted repression, &quot;dialogue,&quot; and cooptation] (Mars 22)<br /> * [https://agitationautonome.com/2019/04/03/gilets-jaunes-chronique-dun-basculement/ Gilets Jaunes, chronique d’un basculement] (April 3)<br /> * Tristan Leoni: [https://ddt21.noblogs.org/?page_id=2260 Sur les Gilets jaunes] (Maj-Juni)<br /> * [[Gilles Dauvé]]: [http://troploin.fr/node/98 Yellow, Red, Tricolour, or: Class &amp; People] (Juni)<br /> <br /> <br /> <br /> [[Bild:Gj-block.jpg|right]]'''Övrigt relevant'''<br /> * Édouard Louis: [[”Alla som hånar en gul väst hånar min far”]]<br /> * [https://www.aftonbladet.se/kultur/a/G19zqm/europas-senaste-kulturkrig Europas senaste kulturkrig - Johanna Frändén om Édouard Louis och Gula västarna]<br /> * [https://liaisonshq.com/en/2018-11-30-paris November 30th, 2018 · Paris]<br /> * [https://gatorna.info/threads/apropa-den-sk-gula-vasts-rorelsens-kravlista-1895/ Apropå den s.k. ”Gula västs-rörelsens kravlista”] (Dec 7)<br /> * [https://konkrt.se/2018/12/07/har-ar-gula-vastarnas-kravlista Här är Gula västarnas kravlista] (Dec 7)<br /> * Andreas Malm: [https://www.versobooks.com/blogs/4156-a-lesson-in-how-not-to-mitigate-climate-change A Lesson in How Not to Mitigate Climate Change] (Dec 7)<br /> * Mats O. Svensson: [http://www.vagant.no/global-uppvarmn-detta-ar-bara-borjan/ Detta är bara början] (Dec 7)<br /> * [https://www.versobooks.com/blogs/4159-paris-is-not-an-actor-but-a-battlefield-interview-with-eric-hazan “Paris is not an actor, but a battlefield”: Interview with Eric Hazan] (Dec 7)<br /> * Alf Hornborg: [http://www.dagensarena.se/essa/det-folkliga-missnojet-vacker-medelklassens-forakt/ Det folkliga missnöjet väcker medelklassens förakt] (Dec 13)<br /> * [[Raoul Vaneigem]]: [[The Reasons for Wrath]] (Dec ?)<br /> * Koubilichi: [http://autonomies.org/2019/02/the-gilets-jaunes-creative-violence-against-the-brutality-of-th-state/ Dialetic of brutality and of violence] (Feb 2)</div> Iammany
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /var/www/krigsmaskinen.se/public_html/extensions/ViewCounter/ViewCounter.php:1) in /var/www/krigsmaskinen.se/public_html/includes/WebResponse.php on line 37