Referensverket har inga väldefinierade avgränsningar utan gränserna sätts helt av våra intressen. Idén var ursprungligen att börja bygga på en svensk motsvarighet till [http://www.generation-online.org Generation-online] i wiki-format.

{| width="100%" cellpadding="10"

|valign="top" width="33%"|

== Begrepp och teori ==
* [[Affinitetsgrupp]]
* [[Aktivismkritiken]]
* [[Alienation]]
* [[Ansiktslöst motstånd]]
* [[Antiintellektualism]]
* [[Antipolitik]]
* [[Arbetarrörelsen]]
* [[Arbete]]
* [[Arbetsvägran]]
* [[Begär]]
* [[Begärsmaskin]]
* [[Behov]]
* [[Biopolitik]]
* [[Byråkrati]]
* [[Disciplinsamhället]]
* [[Dikotomi]]
* [[Direkt aktion]]
* [[Diskurs]]
* [[Existentialism]]
* [[Exodus]]
* [[Flyktlinje]]
* [[Fordism]]
* [[Formell underordning]]
* [[Gemenskap]]
* [[Haecceitet]]
* [[Historiematerialism]]
* [[Ideologi]]
* [[Illegalism]]
* [[Immateriellt arbete]]
* [[Informell organsering]]
* [[Insurrektionell anarkism]]
* [[Kapital]]
* [[Kapitalistklass]]
* [[Kapitallogik]]
* [[Klasskamp]]
* [[Klassammansättning]]
* [[Kodifiering]]
* [[Kommunism]]
* [[Kommunisering]]
* [[Kontrollsamhället]]
* [[Krigsmaskin]]
* [[Kunglig vetenskap]]
* [[Livegenskap]]
* [[Lönearbete]]
* [[Marxism]]
* [[Mikrofascism]]
* [[Militanta arbetsplatsundersökningar]]
* [[Monad]]
* [[Motstånd]]
* [[Moral]]
* [[Multitud]]
* [[Nomadtänkande]]
* [[Operaismo]]
* [[Parti]]
* [[Permanent konfliktualitet]]
* [[Postfordism]]
* [[Postkolonialism]]
* [[Produktionssätt]]
* [[Projektualitet]]
* [[Proletariat]]
* [[Psykoanalys]]
* [[Rasism]]
* [[Rationalism]]
* [[Reell underordning]]
* [[Rekuperation]]
* [[Ressentiment]]
* [[Rhizom]]
* [[Rådskommunism]]
* [[Sabotage]]
* [[Singularitet]]
* [[Självreduktion]]
* [[Slavarbete]]
* [[Social sfär]]
* [[Socialt självmord]]
* [[Suveränitet]]
* [[Stat]]
* [[Subjektivitet]]
* [[Taylorism]]
* [[Toyotism]]
* [[Ultravänster]]
* [[Utsida]]
* [[Övermänniska]]

|valign="top" width="33%"|

== Personer ==
* [[Giorgio Agamben|Agamben, Giorgio]]
* [[Lars Ahlin|Ahlin, Lars]]
* [[Louis Althusser|Althusser, Louis]]
* [[Michail Bakunin|Bakunin, Michail]]
* [[Georges Bataille|Bataille, Georges]]
* [[Jean Baudrillard|Baudrillard, Jean]]
* [[Bob Black|Black, Bob]]
* [[Maurice Blanchot|Blanchot, Maurice]]
* [[Alfredo Bonnano|Bonnano, Alfredo]]
* [[Cajo Brendel|Brendel, Cajo]]
* [[Frantz Fanon|Fanon, Frantz]]
* [[Jacques Camatte|Camatte, Jacques]]
* [[Albert Camus|Camus, Albert]]
* [[Gilles Dauvé|Dauvé, Gilles]]
* [[Guy Debord|Debord, Guy]]
* [[Gilles Deleuze|Deleuze, Gilles]]
* [[Jacques Derrida|Derrida, Jacques]]
* [[Mariarosa Dalla Costa|Dalla Costa, Mariarosa]]
* [[Michel Foucault|Foucault, Michel]]
* [[Emma Goldman|Goldman, Emma]]
* [[Félix Guattari|Guattari, Félix]]
* [[Öyvind Fahlström|Fahlström, Öyvind]]
* [[Joe Hill|Hill, Joe]]
* [[Marius Jacob|Jacob, Marius]]
* [[Ingemar Johansson|Johansson, Ingemar]]
* [[Albert Jensen|Jensen, Albert]]
* [[Wolfi Landstreicher|Landstreicher, Wolfi]]
* [[Emmanuel Lévinas|Lévinas, Emmanuel]]
* [[Nestor Makhno|Makhno, Nestor]]
* [[Karl Marx|Marx, Karl]]
* [[Errico Malatesta|Malatesta, Errico]]
* [[Antonio Negri|Negri, Antonio]]
* [[Elise Ottesen-Jensen|Ottesen-Jensen, Elise]]
* [[Friedrich Nietzsche|Nietzsche, Friedrich]]
* [[Nils Parling|Parling, Nils]]
* [[Fredy Perlman|Perlman, Fredy]]
* [[Moishe Postone|Postone, Moishe]]
* [[Jean-Paul Sartre|Sartre, Jean-Paul]]
* [[Henri Simon| Simon, Henri]]
* [[Upton Sinclair|Sinclair, Upton]]
* [[Mario Tronti|Tronti, Mario]]
* [[Raoul Vaneigem|Vaneigem, Raoul]]
* [[Simone Weil|Weil, Simone]]
* [[Paul Virilio|Virilio, Paul]]
* [[Paolo Virno|Virno, Paolo]]

|valign="top" width="33%"|

== Grupper ==

* [[Acéphale]]
* [[AKO]]
* [[Aufheben]]
* [[Batkogruppen]]
* [[Black & Red]]
* [[BM Blob]]
* [[BM Combustion]]
* [[Classwar]]
* [[Correspondence]]
* [[Echanges et movement]]
* [[Elephant Editions]]
* [[Facing Reality]]
* [[Folkmakt]]
* [[Förbundet Arbetarmakt]]
* [[Internationella Arbetarassociationen]]
* [[IWW]]
* [[Johnson-Forest-fraktionen]]
* [[Kamunist Kranti]]
* [[Killing King Abacus]]
* [[King Mob]]
* [[Kämpa Tillsammans!]]
* [[Midnight Notes]]
* [[News and Letters Committee]]
* [[Riff-raff]]
* [[Situationistiska Internationalen]]
* [[Socialisme ou Barbarie]]
* [[Solidarity]]
* [[Up against the wall motherfuckers]]
* [[Ungsocialisterna]]
* [[Zerowork]]
* [[Wildcat]]

|}

2007-10-28T18:23:24Z

Myteri: /* Begrepp och teori */

Mot demokrati

2007-10-23T15:40:04Z

Myteri:

==== Inledning ====

Syftet med det här lilla samtalet är att övertyga er att revolutionärer borde motsätta sig demokrati i alla dess former.

Innan vi går längre vill jag få argumentet om användningen av ord ur vägen. Många personer kommer att hålla med om mycket av vad jag säger (eller kommer tro sig göra det!) men kommer att säga ”Ah, ja, men vad du talar om är borglig demokrati. Vad jag menar med demokrati är något helt annat.” Jag vill föreslå att när personer talar om “verklig demokrati” eller ”arbetardemokrati” till skillnad mot borglig demokrati, så menar de faktiskt samma sak som borgarna menar med demokrati, trots skillnaderna på ytan. Faktumet att de väljer att använda ordet demokrati är fatiskt mer betydande än vad de påstår. Detta är anledningen till varför det är viktigt att säga ”Död åt demokratin!”. En mindre obskyr analogi kan vara den om ordet ”utveckling”. Tredje Världen-vänstern säger generellt att de är för utveckling. När du säger ”Är inte det vad IMF vill?”, svarar de “Nej, vi vill ha verklig utveckling”. När du talar med dem en längre stund finner du att de faktiskt vill samma sak som IMF… bara det att IMF har en mer realistisk förståelse av vad det innebär.

Mitt grundläggande påstående här är att hur mycket du än hävdar dig vara mot ägande (som leninist-trotskist-stalinister gör) eller till och med mot [[stat|staten]] (som anarkister gör), så är du faktiskt för ägande och staten så länge du stödjer demokrati.

==== Vad är demokrati? ====

I de mest generella termer är demokrati ett styrelseskick av rättigheter och jämlikhet. Det är ganska lätt att se att detta är kapitalistiskt. ”Rättigheter” förutsätter existensen av atomiserade individer i konkurrens med varandra. Det förutsätter också existensen av en stat, eller någon kvasistatlig form av auktoritet, som kan garantera människors rättigheter. ”Jämlikhet” förutsätter existensen av ett samhälle i vilket människor kan ha lika värde – det vill säga ett samhälle baserat på abstrakt arbete. Demokrati definieras ofta som folkstyre – folket alltid förstått som massan av atomiserade individer med rättigheter.

På en väldigt abstrakt nivå kan man säga att kapitalism alltid är demokratiskt. Man kan säga att demokrati uttrycker kapitalets essens – om man gillar att använda sig av sådana termer! – att jämlikhet bara är ett uttryck för varornas ekvivalens.

[[Karl Marx|Marx]] gjorde den ultimata förolämpande kommentaren om demokratin när han beskrev den som ”kristen”:

:''Den politiska demokratin är kristen därför att i demokratin betraktas människan, inte bara en viss människa utan varje människa som ett suveränt, ett högsta väsen. Men det gäller människan i hennes okultiverade, asociala skepnad, människan utan sammanhang, människan som hon står och går, människan sådan hon fördärvats, förlorat sin identitet, avskilts från sig själv, prisgetts åt omänskliga villkor genom hela vårt samhällsmaskineri - kort sagt, människan som ännu inte är i verklig överensstämmelse med sin arts väsen. Kristendomens drömfantasi eller postulat om människans suveränitet - men som ett främmande, från den verkliga människans skilt väsen - har blivit sinnlig verklighet, något konkret, en världslig maxim i demokratin.''(Marx, Om Judefrågan)

====Så vad är de praktiska konsekvenserna av allt detta?====

De vanligaste sätten som den demokratiska kontrarevolutionen uttrycker sig själv i klasskampen är runt frågor om klassmakt och organiseringen av denna makt.

Med ”klassmakt” menar jag erkännandet av det faktum att vi befinner oss i en klasskrigssituation och för att flytta fram våra positioner i detta krig och slutligen vinna måste vi skoningslöst krossa och utrota våra fiender. Uppenbarligen innefattar detta despotisk makt i sig självt. Man kan inte respektera en snuts rättigheter om man slår ihjäl honom! Om en fackföreningsledare försöker tala på ett möte och vi svarar med att överrösta honom eller drar ner honom från scenen och sparkar in skallen på honom, så vore det absurt för oss att säga att vi tror på yttrandefrihet. ”The revolution will not be televised” – inte heller kommer den att övervakas av Amnesty International…

På samma sätt som vi inte erkänner rättigheter för våra fiender, ber vi heller inte om rättigheter från våra fiender. Det här är uppenbarligen en komplicerad fråga för, i praktiken, är det ofta svårt att skilja på att kräva någonting och att kräva rättigheten att få göra det. Jag kommer inte att försöka behandla varje aspekt av denna fråga. Jag kommer endast att titta på strejkrätten som ett exempel. Generellt, som jag tror Hegel sa, ”för varje rättighet finns det en skyldighet”. Så, till exempel, man har rätten att resa kommunalt och skyldigheten att betala sin avgift. Rättigheten att strejka betyder indirekt att arbetare är tillåtna att fredligt dra tillbaka sitt arbete i utbyte mot att de respekterar den allmänna ordningen och allmänt inte gör något för att göra strejken effektiv. Vad annars kan den betyda? Om man tänker efter, en rättighet är något tillåtet i lag – man kan knappast gå fram till en snut och fråga honom om skydd medan man bränner svartfötters bilar.

Jag tror, generellt, att krav på rättigheter är ett uttryck för svagheten hos våran klass. Istället för att säga till våra fiender ”om du så lägger ett finger på oss kommer du få din skalle insparkad”, eller bara sparka in deras skallar hursomhelst, tenderar vi att säga ”snälla respektera våra rättigheter, vi vill verkligen dig inget illa”. Självklart, våran klass är i en svag position, och det finns ingen magiskt lösning. Men jag tror att ett steg vi kan ta är att erkänna att medelklassvärldsförbättrare som kampanjar för rättigheter inte är på våran sida – även om några av dem är trevliga vänsteradvokater som ibland hjälper oss ur trubbel.

Vad vi har sagt hittills är förmodligen inte så kontroversiellt. Vad jag har sagt hittills rör exkludering av vissa kategorier av människor. Att vilja exkludera människor från demokratin är fullt förenligt med att vara en demokrat – det är häpnadsväckande hur många liberaler som skulle säga att de villkorslöst stödjer yttrandefrihet och sedan plötsligt ändrar sig när någon säger ”men, hur är det med fascisterna då?”.

Mer kontroversiellt är det när jag nu vill tala om demokrati “inom våra egna led” – det vill säga mellan proletärer i kamp. Det vanliga argumentet om ”arbetardemokrati”, till exempel, går ”OK, vi har inte demokratiska relationer till borgarna men inbördes mellan oss borde det råda den mest perfekta jämlikhet och respeket för rättigheter.” Detta ses vanligtvis som ett sätt att undvika byråkratisering och dominans från en liten klick och säkra att så många personer som möjligt deltar i en specifik kamp. Idén är att om människor tillåts rätten att tala, rätten att rösta etc., så kan man bara följa med på ett möte och direkt bli en del av denna demokratiska kollektivitet och omedelbart bli involverad.

Vad innebär att demokratisera en kamp i praktiken? Det innebär saker som:

# Majoritetsstyre – Inget kan göras såvida majoriteten inte går med på det.
# Separering mellan beslutsfattande och handling – Inget kan göras förrän alla har haft en chans att diskutera det. Detta kan ses som analogt med separeringen mellan den demokratiska statens legislativa och exekutiva makt. Det är ingen slump att diskussioner inom demokratiska organisationer ofta liknar parlamentariska debatter!
# Förkroppsligande av synen på att ingen går att lita på – Demokratiska strukturer tar “allas krig mot alla” för givet, och institutionaliserar det. Delegater måste alltid vara återkalleliga så att de inte driver igenom sin egen dolda agenda som, självklart, alla har.

Alla dessa principer förkroppsligar social atomisering. Majoritetsstyre på grund av att alla är jämlika och vanligtvis har en röst. Separeringen mellan beslutsfattande och handling på grund av att det inte är mer än rättvist att man ska konsultera alla innan man agerar – om man inte gör det bryter man mot deras rättigheter. Ett speciellt avskyvärt exempel på den tredje saken - förkroppsligandet av synen på att ingen går att lita på – är kravet på ”fraktionrätt” som läggs fram av trottar. Vanligtvis ropar de efter detta när någon organisation försöker slänga ut dem. Vad denna rättighet består av är friheten till sammansvärjningar och konspirationer mot andra medlemmar av vad som förutsätts vara en arbetarklassorganisation. Självklart kan ingen genuin kommunistorganisation någonsin överväga någon idé om fraktionsrätt.

Det är förmodligen den andra av dessa principer som är den mest intressanta och som behöver betonas här.

Dessa demokratiska principer kan endast stå i total opposition till klasskamp eftersom, per definition, klasskamp förutsätter ett brott med social atomisering och formeringen av någon sorts gemenskap – hur begränsad, flyktig och vag denna än må vara.

Stora händelser i klasskampen börjar nästan aldrig med en omröstning eller att alla konsulteras. Nästan alltid börjar de med handling från en beslutsam minoritet som bryter sig loss från passiviteten och isoleringen hos den proletära majoriteten som omger dem. Dessa försöker sedan sprida denna handling genom exempel snarare än genom förnuftiga argument. Med andra ord, separeringen mellan beslutsfattande och handling bryts alltid i praktiken. Högerpopulister (och några anarkister) klagar alltid på att ordningsstörande aktivister är organiserade av själutnämnda klickar av aktivister som inte representerar några andra än sig själva… och, så klart, de har rätt!

Gruvarbetarnas strejk i Storbritannien 1984-1985 försåg många med inspirerande exempel på hur klasskamp är antidemokratiskt i praktiken. Strejken i sig startade inte demokratiskt – det fanns inga valurnor, ingen serie av massmöten. Den började med arbetsnedläggning vid några få gruvor som hotades av nedläggning, och spred sig sedan genom ”flygande strejkvakter”. Genom hela strejken upprätthölls en ohelig allians mellan Labour Party’s högerflygel och RCP (Revolutionära Kommunistiska Partiet) som framförde att gruvarbetarna skulle hålla en nationell omröstning. De mest militanta gruvarbetarna motsatte sig konsekvent detta, och sa saker som: ”svartfötter har inte rätt att rösta bort en annan mans jobb” – vilket är demokratiskt till sitt ordval men, och jag tror ni håller med mig, den bakomliggande attityden är det säkerligen inte. Vid tillfällen misshandlades medlemmar av RCP och kallades för ”Tories” på grund av deras stöd för en omröstning.

Det fanns även otaliga exempel på sabotage och vandalisering av Kolstyrelsens egendom, ofta organiserad av halvhemliga, så kallade ”hit squads”. Självklart kan sådana aktiviteter, på grund av deras natur, inte organiseras demokratiskt - oavsett om de stöds av en majoritet av de strejkande eller inte.

====Kampgemenskap====

Ett begrepp som jag redan har använt här, och som jag är ganska fäst vid, är ”kampgemenskap”. En fråga som ofrånkomligen kommer att ställas är: ”Om en kampgemenskap inte agerar demokratiskt, hur agerar den då?”. Det finns inget enkelt svar på detta, annat än att säga att grunden för handling kommer att vara förtroende och solidaritet mellan de inblandade personerna och inte deras förmodade jämlikhet och rättigheter. Till exempel, om vi vill sända några som sändebud (jag gillar inte ordet ”delegat”) för att sprida kampen skulle vi inte insistera på att de måste röstas fram av minst 51% av mötesdeltagarna eller att de skulle bära mobil med sig så att de på ett ögonblick kan kallas tillbaka och ersättas av några andra. Vi skulle insistera på att de skulle vara ärliga och pålitliga – en kamrat man kan lita på är värd tusen återkalleliga delegater! Självklart skulle en stor del av detta förtroende vara politiskt – vi skulle aldrig sända en medlem av Labour Party på grund av att deras politiska syn automatiskt skulle leda dem till att handla mot arbetarklassens intressen.

====Kommunistiskt samhälle====

Slutligen vill jag säga några ord om implikationerna av allt detta för det [[kommunism|kommunistiska samhällets]] natur.

Idén om den kommunistiska revolutionen som en stor demokratisk reorganisering av samhället är väldigt stark, även inom politiska tendenser som vi tror har något som talar för sig. Rådskommunisterna (som Pannekoek) såg bokstavligen arbetarråden som arbetarklassens parlament. Till och med situationisterna hängde upp sig på demokrati – talde om ”direktdemokrati” och så vidare. Om du läser "Enragés and Situationists in the movement of the occupations" kommer du att finna flera påståenden om hur deras handlingar uttryckte den demokratiska viljan hos Sorbonnes stormöte samtidigt som det är uppenbart att de konsekvent bröt mot stormötets beslut eller helt enkelt frågade mötet om en godkännande stämpel för saker de redan gjort.

Generellt är det inget sammanträffande att personer som förespråkar demokrati också tenderar att förespråka självförvaltning – det vill säga ta över stora delar av samhället och styra dessa själva. Kopplingen är enkel – kommunism handlar om att förändra sociala relationer, inte bara byta ut den politiska regimen, vilket är vad demokraterna vill göra.

I fallet med rådskommunisterna var det ganska uppenbart att det var självförvaltning de var ute efter. Med situationisterna var det mer frågan om att de aldrig helt bröt med deras självförvaltningsrötter.

Ett annat exempel på denna typ av problem kan vara begreppet ”planering”, vilket jag vet många personer är fästa vid. För mig betyder ”planering” att vi alla går samman och beslutar vad vi ska göra de närmsta fem åren och sedan går ut och gör det. Detta låter som ännu ett exempel på fetischeringen av beslutsfattningsmomentet. Alltså, som kommunister, det vill säga: demokratins fiender, anser jag att vi ska vara mycket misstänksamma mot begreppet planering. Som motståndare till social-demokrati måste vi motsätta oss demokrati lika ihärdigt som vi motsätter oss socialism.

[[Wildcat]], 1993

(Översatt 2007 av [[Användare:Myteri|Myteri]])

== Externa källor ==
[http://www.geocities.com/fendersen/democracy.htm Against Democracy]

Referensverket

2007-10-23T14:56:10Z

Myteri: /* Grupper */

Mot demokrati

2007-10-23T14:54:31Z

Myteri: Ny sida: Syftet med det här lilla samtalet är att övertyga er att revolutionärer borde motsätta sig demokrati i alla dess former. Innan vi går längre vill jag få argumentet om användninge...

Syftet med det här lilla samtalet är att övertyga er att revolutionärer borde motsätta sig demokrati i alla dess former.

Innan vi går längre vill jag få argumentet om användningen av ord ur vägen. Många personer kommer att hålla med om mycket av vad jag säger (eller kommer tro sig göra det!) men kommer att säga ”Ah, ja, men vad du talar om är borglig demokrati. Vad jag menar med demokrati är något helt annat.” Jag vill föreslå att när personer talar om “verklig demokrati” eller ”arbetardemokrati” till skillnad mot borglig demokrati, så menar de faktiskt samma sak som borgarna menar med demokrati, trots skillnaderna på ytan. Faktumet att de väljer att använda ordet demokrati är fatiskt mer betydande än vad de påstår. Detta är anledningen till varför det är viktigt att säga ”Död åt demokratin!”. En mindre obskyr analogi kan vara den om ordet ”utveckling”. Tredje Världen-vänstern säger generellt att de är för utveckling. När du säger ”Är inte det vad IMF vill?”, svarar de “Nej, vi vill ha verklig utveckling”. När du talar med dem en längre stund finner du att de faktiskt vill samma sak som IMF… bara det att IMF har en mer realistisk förståelse av vad det innebär.

Mitt grundläggande påstående här är att hur mycket du än hävdar dig vara mot ägande (som leninist-trotskist-stalinister gör) eller till och med mot [[stat|staten]] (som anarkister gör), så är du faktiskt för ägande och staten så länge du stödjer demokrati.

'''Vad är demokrati?'''

I de mest generella termer är demokrati ett styrelseskick av rättigheter och jämlikhet. Det är ganska lätt att se att detta är kapitalistiskt. ”Rättigheter” förutsätter existensen av atomiserade individer i konkurrens med varandra. Det förutsätter också existensen av en stat, eller någon kvasistatlig form av auktoritet, som kan garantera människors rättigheter. ”Jämlikhet” förutsätter existensen av ett samhälle i vilket människor kan ha lika värde – det vill säga ett samhälle baserat på abstrakt arbete. Demokrati definieras ofta som folkstyre – folket alltid förstått som massan av atomiserade individer med rättigheter.

På en väldigt abstrakt nivå kan man säga att kapitalism alltid är demokratiskt. Man kan säga att demokrati uttrycker kapitalets essens – om man gillar att använda sig av sådana termer! – att jämlikhet bara är ett uttryck för varornas ekvivalens.

[[Karl Marx|Marx]] gjorde den ultimata förolämpande kommentaren om demokratin när han beskrev den som ”kristen”:

:''Den politiska demokratin är kristen därför att i demokratin betraktas människan, inte bara en viss människa utan varje människa som ett suveränt, ett högsta väsen. Men det gäller människan i hennes okultiverade, asociala skepnad, människan utan sammanhang, människan som hon står och går, människan sådan hon fördärvats, förlorat sin identitet, avskilts från sig själv, prisgetts åt omänskliga villkor genom hela vårt samhällsmaskineri - kort sagt, människan som ännu inte är i verklig överensstämmelse med sin arts väsen. Kristendomens drömfantasi eller postulat om människans suveränitet - men som ett främmande, från den verkliga människans skilt väsen - har blivit sinnlig verklighet, något konkret, en världslig maxim i demokratin.''
:Marx, Om Judefrågan

Så vad är de praktiska konsekvenserna av allt detta?

De vanligaste sätten som den demokratiska kontrarevolutionen uttrycker sig själv i klasskampen är runt frågor om klassmakt och organiseringen av denna makt.

Med ”klassmakt” menar jag erkännandet av det faktum att vi befinner oss i en klasskrigssituation och för att flytta fram våra positioner i detta krig och slutligen vinna måste vi skoningslöst krossa och utrota våra fiender. Uppenbarligen innefattar detta despotisk makt i sig självt. Man kan inte respektera en snuts rättigheter om man slår ihjäl honom! Om en fackföreningsledare försöker tala på ett möte och vi svarar med att överrösta honom eller drar ner honom från scenen och sparkar in skallen på honom, så vore det absurt för oss att säga att vi tror på yttrandefrihet. ”The revolution will not be televised” – inte heller kommer den att övervakas av Amnesty International…

På samma sätt som vi inte erkänner rättigheter för våra fiender, ber vi heller inte om rättigheter från våra fiender. Det här är uppenbarligen en komplicerad fråga för, i praktiken, är det ofta svårt att skilja på att kräva någonting och att kräva rättigheten att få göra det. Jag kommer inte att försöka behandla varje aspekt av denna fråga. Jag kommer endast att titta på strejkrätten som ett exempel. Generellt, som jag tror Hegel sa, ”för varje rättighet finns det en skyldighet”. Så, till exempel, man har rätten att resa kommunalt och skyldigheten att betala sin avgift. Rättigheten att strejka betyder indirekt att arbetare är tillåtna att fredligt dra tillbaka sitt arbete i utbyte mot att de respekterar den allmänna ordningen och allmänt inte gör något för att göra strejken effektiv. Vad annars kan den betyda? Om man tänker efter, en rättighet är något tillåtet i lag – man kan knappast gå fram till en snut och fråga honom om skydd medan man bränner svartfötters bilar.

Jag tror, generellt, att krav på rättigheter är ett uttryck för svagheten hos våran klass. Istället för att säga till våra fiender ”om du så lägger ett finger på oss kommer du få din skalle insparkad”, eller bara sparka in deras skallar hursomhelst, tenderar vi att säga ”snälla respektera våra rättigheter, vi vill verkligen dig inget illa”. Självklart, våran klass är i en svag position, och det finns ingen magiskt lösning. Men jag tror att ett steg vi kan ta är att erkänna att medelklassvärldsförbättrare som kampanjar för rättigheter inte är på våran sida – även om några av dem är trevliga vänsteradvokater som ibland hjälper oss ur trubbel.

Vad vi har sagt hittills är förmodligen inte så kontroversiellt. Vad jag har sagt hittills rör exkludering av vissa kategorier av människor. Att vilja exkludera människor från demokratin är fullt förenligt med att vara en demokrat – det är häpnadsväckande hur många liberaler som skulle säga att de villkorslöst stödjer yttrandefrihet och sedan plötsligt ändrar sig när någon säger ”men, hur är det med fascisterna då?”.

Mer kontroversiellt är det när jag nu vill tala om demokrati “inom våra egna led” – det vill säga mellan proletärer i kamp. Det vanliga argumentet om ”arbetardemokrati”, till exempel, går ”OK, vi har inte demokratiska relationer till borgarna men inbördes mellan oss borde det råda den mest perfekta jämlikhet och respeket för rättigheter.” Detta ses vanligtvis som ett sätt att undvika byråkratisering och dominans från en liten klick och säkra att så många personer som möjligt deltar i en specifik kamp. Idén är att om människor tillåts rätten att tala, rätten att rösta etc., så kan man bara följa med på ett möte och direkt bli en del av denna demokratiska kollektivitet och omedelbart bli involverad.

Vad innebär att demokratisera en kamp i praktiken? Det innebär saker som:

1) Majoritetsstyre – Inget kan göras såvida majoriteten inte går med på det.

2) Separering mellan beslutsfattande och handling – Inget kan göras förrän alla har haft en chans att diskutera det. Detta kan ses som analogt med separeringen mellan den demokratiska statens legislativa och exekutiva makt. Det är ingen slump att diskussioner inom demokratiska organisationer ofta liknar parlamentariska debatter!

3) Förkroppsligande av synen på att ingen går att lita på – Demokratiska strukturer tar “allas krig mot alla” för givet, och institutionaliserar det. Delegater måste alltid vara återkalleliga så att de inte driver igenom sin egen dolda agenda som, självklart, alla har.

Alla dessa principer förkroppsligar social atomisering. Majoritetsstyre på grund av att alla är jämlika och vanligtvis har en röst. Separeringen mellan beslutsfattande och handling på grund av att det inte är mer än rättvist att man ska konsultera alla innan man agerar – om man inte gör det bryter man mot deras rättigheter. Ett speciellt avskyvärt exempel på den tredje saken - förkroppsligandet av synen på att ingen går att lita på – är kravet på ”fraktionrätt” som läggs fram av trottar. Vanligtvis ropar de efter detta när någon organisation försöker slänga ut dem. Vad denna rättighet består av är friheten till sammansvärjningar och konspirationer mot andra medlemmar av vad som förutsätts vara en arbetarklassorganisation. Självklart kan ingen genuin kommunistorganisation någonsin överväga någon idé om fraktionsrätt.

Det är förmodligen den andra av dessa principer som är den mest intressanta och som behöver betonas här.

Dessa demokratiska principer kan endast stå i total opposition till klasskamp eftersom, per definition, klasskamp förutsätter ett brott med social atomisering och formeringen av någon sorts gemenskap – hur begränsad, flyktig och vag denna än må vara.

Stora händelser i klasskampen börjar nästan aldrig med en omröstning eller att alla konsulteras. Nästan alltid börjar de med handling från en beslutsam minoritet som bryter sig loss från passiviteten och isoleringen hos den proletära majoriteten som omger dem. Dessa försöker sedan sprida denna handling genom exempel snarare än genom förnuftiga argument. Med andra ord, separeringen mellan beslutsfattande och handling bryts alltid i praktiken. Högerpopulister (och några anarkister) klagar alltid på att ordningsstörande aktivister är organiserade av själutnämnda klickar av aktivister som inte representerar några andra än sig själva… och, så klart, de har rätt!

Gruvarbetarnas strejk i Storbritannien 1984-1985 försåg många med inspirerande exempel på hur klasskamp är antidemokratiskt i praktiken. Strejken i sig startade inte demokratiskt – det fanns inga valurnor, ingen serie av massmöten. Den började med arbetsnedläggning vid några få gruvor som hotades av nedläggning, och spred sig sedan genom ”flygande strejkvakter”. Genom hela strejken upprätthölls en ohelig allians mellan Labour Party’s högerflygel och RCP (Revolutionära Kommunistiska Partiet) som framförde att gruvarbetarna skulle hålla en nationell omröstning. De mest militanta gruvarbetarna motsatte sig konsekvent detta, och sa saker som: ”svartfötter har inte rätt att rösta bort en annan mans jobb” – vilket är demokratiskt till sitt ordval men, och jag tror ni håller med mig, den bakomliggande attityden är det säkerligen inte. Vid tillfällen misshandlades medlemmar av RCP och kallades för ”Tories” på grund av deras stöd för en omröstning.

Det fanns även otaliga exempel på sabotage och vandalisering av Kolstyrelsens egendom, ofta organiserad av halvhemliga, så kallade ”hit squads”. Självklart kan sådana aktiviteter, på grund av deras natur, inte organiseras demokratiskt - oavsett om de stöds av en majoritet av de strejkande eller inte.

'''Kampgemenskap'''

Ett begrepp som jag redan har använt här, och som jag är ganska fäst vid, är ”kampgemenskap”. En fråga som ofrånkomligen kommer att ställas är: ”Om en kampgemenskap inte agerar demokratiskt, hur agerar den då?”. Det finns inget enkelt svar på detta, annat än att säga att grunden för handling kommer att vara förtroende och solidaritet mellan de inblandade personerna och inte deras förmodade jämlikhet och rättigheter. Till exempel, om vi vill sända några som sändebud (jag gillar inte ordet ”delegat”) för att sprida kampen skulle vi inte insistera på att de måste röstas fram av minst 51% av mötesdeltagarna eller att de skulle bära mobil med sig så att de på ett ögonblick kan kallas tillbaka och ersättas av några andra. Vi skulle insistera på att de skulle vara ärliga och pålitliga – en kamrat man kan lita på är värd tusen återkalleliga delegater! Självklart skulle en stor del av detta förtroende vara politiskt – vi skulle aldrig sända en medlem av Labour Party på grund av att deras politiska syn automatiskt skulle leda dem till att handla mot arbetarklassens intressen.

'''Kommunistiskt samhälle'''

Slutligen vill jag säga några ord om implikationerna av allt detta för det [[kommunism|kommunistiska samhällets]] natur.

Idén om den kommunistiska revolutionen som en stor demokratisk reorganisering av samhället är väldigt stark, även inom politiska tendenser som vi tror har något som talar för sig. Rådskommunisterna (som Pannekoek) såg bokstavligen arbetarråden som arbetarklassens parlament. Till och med situationisterna hängde upp sig på demokrati – talde om ”direktdemokrati” och så vidare. Om du läser "Enragés and Situationists in the movement of the occupations" kommer du att finna flera påståenden om hur deras handlingar uttryckte den demokratiska viljan hos Sorbonnes stormöte samtidigt som det är uppenbart att de konsekvent bröt mot stormötets beslut eller helt enkelt frågade mötet om en godkännande stämpel för saker de redan gjort.

Generellt är det inget sammanträffande att personer som förespråkar demokrati också tenderar att förespråka självförvaltning – det vill säga ta över stora delar av samhället och styra dessa själva. Kopplingen är enkel – kommunism handlar om att förändra sociala relationer, inte bara byta ut den politiska regimen, vilket är vad demokraterna vill göra.

I fallet med rådskommunisterna var det ganska uppenbart att det var självförvaltning de var ute efter. Med situationisterna var det mer frågan om att de aldrig helt bröt med deras självförvaltningsrötter.

Ett annat exempel på denna typ av problem kan vara begreppet ”planering”, vilket jag vet många personer är fästa vid. För mig betyder ”planering” att vi alla går samman och beslutar vad vi ska göra de närmsta fem åren och sedan går ut och gör det. Detta låter som ännu ett exempel på fetischeringen av beslutsfattningsmomentet. Alltså, som kommunister, det vill säga: demokratins fiender, anser jag att vi ska vara mycket misstänksamma mot begreppet planering. Som motståndare till social-demokrati måste vi motsätta oss demokrati lika ihärdigt som vi motsätter oss socialism.

[[Wildcat]], 1993

(Översatt 2007 av [[Myteri]])

Krigsarkivet

2007-10-23T14:41:51Z

Myteri: /* Översättningar från engelska */

Här samlar vi översättningar av politiska, filosofiska och andra texter. Syftet är att erbjuda svenska kommunister en källa till studier och en plats att sprida sin propaganda. Det är fritt att lägga upp sina egna översättningar här, men inte andras utan deras samtycke. Översättningar som läggs upp utan upphovsrättshavarens tillstånd kommer att tas bort. Skulle du finna en översättning här som du äger upphovsrätten till och vill ha borttagen vänligen kontakta oss på [mailto:krigsmaskinen@gmail.com krigsmaskinen@gmail.com]. Synpunkter, ändringsförslag och påpekanden gällande översättningarna mottas gärna också den vägen.

== Se även ==
*[[Rekommenderad läsning]]

{| width="100%" cellpadding="10"

|valign="top" width="50%"|

== Översättningar från engelska ==
[[Från politiken till livet: Befria anarkismen från vänsterismens kvarnsten]]

En text av den amerikanske anarkisten [[Wolfi Landstreicher]] om hur och varför den anarkistiska rörelsen måste bryta med vänstern som projekt. Från 2002.

[[Mot demokrati]]

En text av den brittiska klasskampsgruppen [[Wildcat]] som kritiserar [[demokrati]] i alla dess former. Ursprungligen ett internt diskussionsunderlag. Från 1993.

[[Polisen i våra huvuden: några tankar kring anarki och moral]]

En text av [[Wolfi Landstreicher]] under pseudonymen [[Feral Faun]] om anarkismens, och den anarkistiska rörelsens, förhållande till [[moral]] som begrepp och företeelse. Från 1990.

|valign="top" width="50%"|

== Översättningar från andra språk ==

[[Multitud och arbetarklass]]

Intervju med den italienska filosofen [[Virno, Paolo|Paolo Virno]] om begreppet [[multitud]] och dess förhållande till närliggande koncept som arbetarklass och folket

Multitud och arbetarklass

2007-10-23T14:24:04Z

Myteri:

Maurizio Lazzarato intervjuar Paolo Virno

'''Maurizio Lazzarato:''' ''Skulle du kunna beskriva likheterna och skillnaderna mellan begreppet ”multitud” som det har uppfattats genom filosofins historia och hur vi använder det idag? Finns det en genomgående klyfta mellan begreppet ”multitud” och begreppet ”arbetarklass”? Kan de två begreppen integreras eller syftar de på två ”olika former av politik”?''

'''Paolo Virno:''' Det finns några analogier och många skillnader mellan den samtida multituden och multituden som studerades av 1600-talets politiska filosofer.

I modernitetens gryning sammanföll de “många” med medborgarna i de stadsstatsrepubliker som föregick födelsen av stora nationalstater. Dessa ”många” hade användning av ”motståndsrätten”, ''ius resistentiae''. En sådan rättighet betyder inte legitimt försvar i dess banala mening: det är något mer komplext och förfinat. ”Motståndsrätten” består av ett erkännande av privilegiet hos en enskild, en lokal gemenskap eller ett hantverksskrå att bibehålla livsformer som ''redan'' har etablerats, och skydda ''redan'' befästa vanor, gentemot centralmakten. Således innehåller den försvaret av något positivt: det är ett ''konservativt'' våld (i begreppets goda och nobla mening). Kanske ''ius resistentiae'', dvs. rätten att skydda något som redan existerar och anses förtjäna att finnas kvar, är vad som mest för samman 1600-talets ''multitudo'' och den postfordistiska multituden. För de senare av de två är det säkerligen inte en fråga om att ”ta makten”, att bygga en ny stat eller ett nytt monopol för politiskt beslutsfattande, utan snarare ett försvar av en mångfald erfarenheter, embryon till en icke-statlig allmän sfär och innovativa livsformer. Inte inbördeskrig, utan ''ius resistentiae''.

Ett annat exempel. Det är typiskt för den postfordistiska multituden att framkalla den politiska representationens kollaps; inte som en anarkistisk gest, utan som ett realistiskt och tystlåtet sökande efter politiska institutioner som undgår suveränitetens myter och ritualer. Hobbes hade redan varnat för denna tendens hos multituden att upprätta irreguljära politiska organismer; ”nothing but leagues and often mere meetings of people lacking a unity geared towards some particular design or determined by obligation of one towards another.” (Leviathan kapitel 22). Men det är uppenbart att icke-representativ demokrati baserat det allmänna intellektet har en helt annan betydelse: inget kortvarigt, marginellt eller överblivet: snarare den konkreta tillägnelsen och rearartikuleringen av kunskap/makt som idag förstelnar i staternas administrativa apparater. Så låt oss komma till denna huvudsakliga distinktion. Den samtida multituden bär inom sig kapitalismens historia. Vidare är den ett och samma med arbetarklassen vars primära fråga konstitueras av kunskap, av språk och av affekter.

Jag skulle vilja upplösa en optisk illusion. Det sägs: multituden signalerar arbetarklassens död. Det sägs: I de ”mångas” universum finns det inte längre plats för blåställ, som alla är likadana och konstituerar en kropp som är intensiv för ”skillnadernas” kalejdoskop. Vem som än säger detta har fel. Och det är ett otänkbart misstag: var tjugonde är det någon som deklarerar arbetarklassens död. Trots att arbetarklassen varken hos Marx eller någon annan seriös person identifieras som en specifik organisering av arbetet, en specifik sammansättning av vanor eller en specifik mentalitet. Arbetarklass är ett teoretiskt begrepp, inte ett suvenirfoto: det syftar på subjektet som producerar absolut och relativt mervärde. Begreppet ”multitud” är en motvikt till ”folket” snarare än till ”arbetarklassen”. Att vara multitud hindrar inte produktionen av mervärde. Å andra sidan, att producera mervärde behöver inte alls medföra behovet av att politiskt vara ett folk.

Tillfället när arbetarklassen upphör att vara ett folk och blir en multitud förändrar självklart många saker: med start i formerna för organisering och konflikt. Allt blir komplicerat och paradoxalt. Hur mycket enklare det skulle vara att intala oss själva att vi nu har multituden istället för arbetarklassen… men om enkelhet är önskvärt till varje pris, kan vi lika väl öppna en flaska rött vin.

Vidare finns det passager hos Marx där arbetarklassen förlorar de fysionomiska kännetecknen för ett ”folk” och tillförskansar sig dem för en ”multitud”. Ett exempel: låt oss tänka på det sista kapitlet av den första volymen av Kapitalet där Marx analyserar arbetarklassens förhållande i Förenta Staterna (kapitel 25, ”Den moderna kolonisationsteorin”). Där finner vi viktiga sidor om den amerikanska västern, om exodus och om de ”mångas” individuella initiativ. Europeiska arbetare drivna från sina länder på grund av epidemier, svält och ekonomisk kris, åker för att arbeta i de stora industriella centren på USA:s östkust. Ha i åtanke: de stannar där i flera år, ''bara'' i flera år. Sedan överger de fabriken och flyttar västerut, mot det fria landet. Lönearbete presenterar sig själv som en övergångsperiod snarare än en livstidsdom. Även om bara för tjugo år, så hade lönearbetarna möjligheten att sprida oordning bland arbetsmarknadens järnlagar; genom att överge deras egna initiala förhållanden, bestämde de den relativa bristen på arbetskraft och således också löneökningar. Genom att beskriva denna situation erbjuder Marx ett levande porträtt av en arbetarklass som också är en multitud.

(Översatt 2007 av [[Myteri]])

== Externa källor ==
[http://www.generation-online.org/t/multitudeworkingclass.htm/ Multitude and Working class - Maurizio Lazzarato interviews Paolo Virno]

[http://www.generation-online.org/p/pvirno.htm/ Paolo Virno på Generation Online]

2007-10-23T11:16:41Z

Myteri: Ny sida: En '''stat''' är en territoriellt avgränsad politisk enhet som gör anspråk på suveränitet. Det politiska styret i en stat regleras vanligen i en konstitution av något slag och ut...

En '''stat''' är en territoriellt avgränsad politisk enhet som gör anspråk på [[suveränitet]]. Det politiska styret i en stat regleras vanligen i en konstitution av något slag och utövas genom en [[byråkrati]]. Befolkningens relation till staten konstitueras av dess medborgarskap – en uppsättning rättigheter och skyldigheter.

Historiskt har staten sitt ursprung i antikens stadsstater. Dagens system med nationalstater tog sin början vid Westfaliska freden som 1648 avslutade det trettioåriga kriget i Europa.

Såväl borgerliga tänkare, från Thomas Hobbes till Max Weber, som marxister definierar oftast staten utifrån dess våldsmonopol. Genom polis och militär är staten ensam om rätten att använda fysiskt våld inom sitt territorium. I den marxistiska traditionen betonas dock klassmotsättningar som en grundförutsättning för statens existens. Av naturliga skäl har anarkister historiskt sett motsatt sig varje stat och förklarat dessa illegitima.

== Externa länkar ==

[http://www.marxists.org/svenska/marx/1884/21-d039.htm/ Friedrich Engels - Familjens, privategendomens och statens ursprung]

[http://www.marxists.org/svenska/lenin/1917/staten.htm/ V.I. Lenin - Staten och revolutionen]

[http://dwardmac.pitzer.edu:16080/Anarchist_Archives/bakunin/bakuninimmorality.html/ Mikhail Bakunin - The Immorality of the State]

Referensverket

2007-10-23T11:08:26Z

Myteri: /* Begrepp och teori */

Diskussion:Karteller

2007-10-23T09:05:17Z

Myteri: Tar bort sidans innehåll

Diskussion

2007-10-23T08:58:15Z

Myteri: /* Vad är Krigsmaskinen.se till för? */

Diskutera wikin och dess innehåll. '''Kom ihåg att signera dina inlägg''', det gör du genom att trycka på denna symbol [[Bild:Button_sig.png]] som finns ovanför fönstret du skriver i när du redigerar.

== Vad är Krigsmaskinen.se till för? ==

Ok, första inlägget. Känns bra. Nåväl, min fråga hur ni andra tänker om vad som ska finnas på wikin. Ska det vara en ren encyklopedia för kommunistisk teori och personer med anknytning därtill? Eller ska det vara även vara ett teoretiskt bygge, där vi ger vår "tolkning"? Och ska vi inkorporera våra egna texter och översättningar? KAnske till och med andras texter som kan vara av intresse? Jag har antagit även det senare. Men ordet är fritt!

--[[Användare:Solidaridad|Solidaridad]] 20 oktober 2007 kl. 19.51 (CEST)

:Jag har inte tänkt mig ett renodlat uppslagsverk, utan bara ett verktyg för teoretisk praktik i alla dess former. Det där med om vi ska försöka hålla på någon slags objektivitet eller om det är "vår" tolkning har jag inte funderat alls hittills. Vad menar du föresten med att inkorporera egna texter och översättningar? Menar du att använda wikin som ett slags textarkiv? Det tycker jag att vi bör undvika. Det finns andra ställen som lämpar sig bättre för det. Men för t ex översättningar funkar det ju skitbra att använda wikin. --[[Användare:Iammany|Iammany]] 20 oktober 2007 kl. 20.03 (CEST)

Jag tror vi är på samma spår, men det var när jag läste artikeln som den om sabotage jag började undra, för den handlar inte om sabotage utan är mer en samlingssida för polkagrisarnas texter som berör sabotagemetoder. Jag tänker mig att vi kan bygga sidorna ungefär så här: först en mer encyklopedisk förklaring (sabot, träskor osv), sen en mer analytisk del (sabotage som verktyg i klasskamp) och sen exempel på praktik (typ, kortslut något). Sen vad gäller textet tänkte jag att wikin vore en bra plats för översättningar av politiska texter, som ju då rimligen måste vara våra egna med tanke på upphovsrätt (även om jag gärna skiter i den). Ett slags textarkiv som presenterar intressanta texter av omnämnda och onämnda personer i Referensverket. Typ Upprorets anarkism, call of the void och vad annat som wikins medlemmar och/eller andra översatt.--[[Användare:Solidaridad|Solidaridad]] 20 oktober 2007 kl. 20.42 (CEST)

Kan vi inte skapa en egen "huvudrubrik" i sidolisten för översättningar, typ kalla den Biblioteket, Krigsarkivet eller nåt? --[[Användare:Solidaridad|Solidaridad]] 20 oktober 2007 kl. 23.09 (CEST)

Behöver vi verkligen ha samma text både i översatt version och som länk under rekommenderad läsning? Tänker nu på Wolfi men också det att jag har en översättning av Wildcats Against Democracy som kan läggas upp.--[[Användare:Myteri|Myteri]] 23 oktober 2007 kl. 10.57 (CEST)

== Vad vill vi ha på huvudsidan? ==
Ja, som rubriken lyder: vad vill vi egentligen ha på huvudsidan?--[[Användare:Iammany|Iammany]] 20 oktober 2007 kl. 20.28 (CEST)

Tycker det ser helt förträffligt ut som det är nu! --[[Användare:Raven|Raven]] 22 oktober 2007 kl. 09.33 (CEST)

iammany verkar inte lika förtjust i mitt bidrag i form av logga, men även jag är rätt nöjd. Loggan finns uppladdad i ett antal olika versioner och kan lätt laddas ner för att förändras. Den skulle t. ex. var lite störrer kanske och gå över hela sidan. Det är fritt fram. Typsnittet heter Cracked. --[[Användare:Solidaridad|Solidaridad]] 22 oktober 2007 kl. 17.20 (CEST)

== Inloggade användare ==

Efter att ha redigeringskrocket med iammany ett gäng gånger nu undrar jag om det finns något sätt att se inloggade medlemmar och kanske till och med vilka sidor de redigerar? --[[Användare:Solidaridad|Solidaridad]] 20 oktober 2007 kl. 23.11 (CEST)

Hmm, det va en bra fråga... Ska kolla upp... Om jag är seg på det, så får man svar på det mesta på www.mediawiki.org. --[[Användare:Raven|Raven]] 22 oktober 2007 kl. 09.33 (CEST)

==Ska alla få läsa diskussionssidan?==

En liten undran, är det verkligen särskilt smart och/eller produktivt att hålla diskussionssidan öppen för alla och envar? Vore det inte bättre om man kunde begränsa den till endast de som loggat in? En tanke, bara. --[[Användare:Solidaridad|Solidaridad]] 22 oktober 2007 kl. 17.23 (CEST)

Diskussion

2007-10-23T08:57:12Z

Myteri: /* Vad är Krigsmaskinen.se till för? */

Diskutera wikin och dess innehåll. '''Kom ihåg att signera dina inlägg''', det gör du genom att trycka på denna symbol [[Bild:Button_sig.png]] som finns ovanför fönstret du skriver i när du redigerar.

== Vad är Krigsmaskinen.se till för? ==

Ok, första inlägget. Känns bra. Nåväl, min fråga hur ni andra tänker om vad som ska finnas på wikin. Ska det vara en ren encyklopedia för kommunistisk teori och personer med anknytning därtill? Eller ska det vara även vara ett teoretiskt bygge, där vi ger vår "tolkning"? Och ska vi inkorporera våra egna texter och översättningar? KAnske till och med andras texter som kan vara av intresse? Jag har antagit även det senare. Men ordet är fritt!

--[[Användare:Solidaridad|Solidaridad]] 20 oktober 2007 kl. 19.51 (CEST)

:Jag har inte tänkt mig ett renodlat uppslagsverk, utan bara ett verktyg för teoretisk praktik i alla dess former. Det där med om vi ska försöka hålla på någon slags objektivitet eller om det är "vår" tolkning har jag inte funderat alls hittills. Vad menar du föresten med att inkorporera egna texter och översättningar? Menar du att använda wikin som ett slags textarkiv? Det tycker jag att vi bör undvika. Det finns andra ställen som lämpar sig bättre för det. Men för t ex översättningar funkar det ju skitbra att använda wikin. --[[Användare:Iammany|Iammany]] 20 oktober 2007 kl. 20.03 (CEST)

Jag tror vi är på samma spår, men det var när jag läste artikeln som den om sabotage jag började undra, för den handlar inte om sabotage utan är mer en samlingssida för polkagrisarnas texter som berör sabotagemetoder. Jag tänker mig att vi kan bygga sidorna ungefär så här: först en mer encyklopedisk förklaring (sabot, träskor osv), sen en mer analytisk del (sabotage som verktyg i klasskamp) och sen exempel på praktik (typ, kortslut något). Sen vad gäller textet tänkte jag att wikin vore en bra plats för översättningar av politiska texter, som ju då rimligen måste vara våra egna med tanke på upphovsrätt (även om jag gärna skiter i den). Ett slags textarkiv som presenterar intressanta texter av omnämnda och onämnda personer i Referensverket. Typ Upprorets anarkism, call of the void och vad annat som wikins medlemmar och/eller andra översatt.--[[Användare:Solidaridad|Solidaridad]] 20 oktober 2007 kl. 20.42 (CEST)

Kan vi inte skapa en egen "huvudrubrik" i sidolisten för översättningar, typ kalla den Biblioteket, Krigsarkivet eller nåt? --[[Användare:Solidaridad|Solidaridad]] 20 oktober 2007 kl. 23.09 (CEST)

Behöver vi verkligen ha samma text både i översatt version och som länk under rekomenderad läsning? Tänkar nu på Wolfi men också det att jag har en översättning av Wildcats Against Democracy som kan läggas upp.--[[Användare:Myteri|Myteri]] 23 oktober 2007 kl. 10.57 (CEST)

== Vad vill vi ha på huvudsidan? ==
Ja, som rubriken lyder: vad vill vi egentligen ha på huvudsidan?--[[Användare:Iammany|Iammany]] 20 oktober 2007 kl. 20.28 (CEST)

Tycker det ser helt förträffligt ut som det är nu! --[[Användare:Raven|Raven]] 22 oktober 2007 kl. 09.33 (CEST)

iammany verkar inte lika förtjust i mitt bidrag i form av logga, men även jag är rätt nöjd. Loggan finns uppladdad i ett antal olika versioner och kan lätt laddas ner för att förändras. Den skulle t. ex. var lite störrer kanske och gå över hela sidan. Det är fritt fram. Typsnittet heter Cracked. --[[Användare:Solidaridad|Solidaridad]] 22 oktober 2007 kl. 17.20 (CEST)

== Inloggade användare ==

Efter att ha redigeringskrocket med iammany ett gäng gånger nu undrar jag om det finns något sätt att se inloggade medlemmar och kanske till och med vilka sidor de redigerar? --[[Användare:Solidaridad|Solidaridad]] 20 oktober 2007 kl. 23.11 (CEST)

Hmm, det va en bra fråga... Ska kolla upp... Om jag är seg på det, så får man svar på det mesta på www.mediawiki.org. --[[Användare:Raven|Raven]] 22 oktober 2007 kl. 09.33 (CEST)

==Ska alla få läsa diskussionssidan?==

En liten undran, är det verkligen särskilt smart och/eller produktivt att hålla diskussionssidan öppen för alla och envar? Vore det inte bättre om man kunde begränsa den till endast de som loggat in? En tanke, bara. --[[Användare:Solidaridad|Solidaridad]] 22 oktober 2007 kl. 17.23 (CEST)

Referensverket

2007-10-23T08:43:44Z

Myteri: /* Begrepp och teori */

Marius Jacob

2007-10-23T08:40:52Z

Myteri: Ny sida: '''Marius Jacob''' (1879-1954) var en fransk anarkist. Kring förra sekelskiftet organiserade och ledde han Nattens arbetare, ett nätverk av inbrottstjuvar som enbart stal från överk...

'''Marius Jacob''' (1879-1954) var en fransk anarkist. Kring förra sekelskiftet organiserade och ledde han [[Nattens arbetare]], ett nätverk av inbrottstjuvar som enbart stal från överklassen. Jacob var själv en mästerlig inbrottstjuv som senare har fått symbolisera ”gentlemannatjuven” och framställts som en modern Robin Hood. Efter att ha mördat en polis vid ett flyktförsök dömdes han till livstids straffarbete på Djävulsön, där han satt fängslad tills straffarbete förbjöds i Frankrike. Efter det långa fängelsestraffet kom han att engagera sig i den anarkistiska tidskriften Libertaire. Jacob deltog även under en kort period i spanska inbördeskriget.

Politiskt förespråkade Jacob [[illegalism]] som en anarkistisk strategi. Som vid sitt försvarstal inför rätten i Somme 1905:

:Rätten att leva tigger man inte om - den tar man sig. Stöld - det är återställandet, återtagandet av egendom. Hellre än att gå i kloster i en fabrik, i tvångsarbete, hellre än att tigga om det jag har rätt till, gör jag uppror och bekämpar mina fiender inpå bara skinnet genom att förklara krig mot de rika, genom att anfalla deras förmögenheter.

== Externa länkar ==
[http://hemsidor.torget.se/users/c/Chilli/Jacob.htm/ Marius Jacob - Varför jag stal!]

Referensverket

2007-10-23T08:28:42Z

Myteri: /* Personer */

Multitud och arbetarklass

2007-10-23T08:22:11Z

Myteri: